Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
piano vilja vi fortsätta uppräknandet
af de få utgifna sådana. Vi finna då |
vidare (med utsättande af text
författarens namn inom parentes) följande:
Tre diktér (Th. Lind): . Fiujdoch qval ,
»Hvi dröjer du?», »Diu bild»;
»Sagorna» (Bäckström); Tre sanger
(Klockhoff): »Vackra lilla flicka», »Gud vet
livar han vankar», »När våren står i
blom*; Två sånger för mezzosopran:
»Drömmens lycka , »I sommardagar»;
»Vogt paa dit öie» (Draclnnann), »Flyg
ej undan (Runeberg), »Slumra bölja
blå» (Östergren); »Fjerran på enslig
j stig» (Fallström).
Bland de få tonsättare, som nu i vår
tid med större framgång egna sig åt
mansqvartettens odling, synes Körling
stå främst. Af »Sällskapet försvenska
qvartettsångens befrämjande» har han
vid sällskapets pristäflan två gånger
erhållit l:a priset, ena gången för G
mansqvartetter och den andra för
balladen »Sten Sture», som vann mycket
bifall, då densamma förra året utfördes
här i hufvudstaden af sällskapet P. B:s
sångkör. De förstnämnda, af
sällskapet utgifna, benämnas »Bort!», »Det
fins en gosse och han är min»,
Drye-kesvisa», Hvad liknar du fagra flicka?»,
»I vårens tid», »På minnesdagen»,
I fråga om Körlings förmåga som
tonsättare kunna vi åberopa en
kom-! petent domare, nämligen Ludv.
Norman. Norman var, som allmänt är
kändt, en lika sakkunnig som ärlig
konstdomare och tillika allt för gedigen och
iidel att icke i sin konstkritik hylla
den humanism, som en och annan af
hans epigoner synas vilja kasta öfver
bord. Vi kunna ej här neka oss nöjet
att anföra hvad Norman yttrat vid sin
anmälning (1884) af några Körlings
sånger, såsom en god belysning af
Körlings konstnärskap. De tre
sångerna till ord af Th, Lind tagas först
i betraktande.
»En blott Jtggtig blick in i detta
nothäfte», säger Norman, »är
tillräcklig att öfvertyga om, att man här icke,
oaktadt det nya tonsättarenamnet, har
en nybörjare för sig. Det gifves ännu
lyckligtvis tonsättare, som, försakande
all förtidig berömmelse, qvarhålla
barnen af sin fantasi så länge i hemmet,
tills de der erhållit all den ans och
vård som ansetts nödvändiga innan de
sändas ut i verlden, öfverlemnade åt
en oviss framtid. Till denna klass
kan hänföras den författare, som vi nu
för första gången offentligt möta.
Redan i slutet af 1850-talet uppträdde
hr Körling i kgl. Musikaliska
akademiens kompositionsklass med en
stråk-qvartett, som då väckte allmänt
uppseende och skulle kanske gjort det än
i dag. Som skapande koustnär har
man sedan dess icke, med undantag
af det lilla samhälle, der han länge
haft sin verkningskrets (staden Ystad),
hört något om honom förr än nu, då
han debuterat med ett litet sånghäfte,
som i många afseenden förtjenat att
uppmärksammas. De egenskaper, som
i förening med hvarandra och i väl
afpassad fördelning sinsemellan bidraga
till ett konstnärligt helt, såsom:
smekande och sångbar melodi, sköna
harmonier, bestämdhet i uttryck och
klarhet i framställningssätt, samt det
obe-skrifliga välljud, som sätter kronan på
verket, alla dessa faktorer förefinnes
här för att göra totalintrycket
öfver-vägande godt». Vid granskningen af
de särskilda sångerna, hvilkas
rang-skilnad han har svårt att afgöra, yttrar
Norman om n:r 1: »Framförallt torde
’Fröjd och qval’ vara tillkommen i ett
inspireradt ögonblick . . . Denna
förträffliga sång kunde hedra redan
mycket kända namn.» Denna sin
anmälan slutar han med följande
karakteristik: »Kompositören visar sig i stilen
som afgjord anhängare af
framåtskridandets rigtning, med Scbumann, och
i den första och bästa sången af vår
egen Söderman, till förebilder, men
med tydliga förebud om sjelfständighet».
Vid omnämnandet af Sagorna» heter
det: »En älsklig och mild stämning
går igenom det hela, och slutet är
särdeles sinnrikt både tänkt ocli utfordt.»
Slutligen tager Norman i betraktande
»Tre sånger» till ord af Klockhoff och
yttrar sig då särdeles fördelaktigt om
komponisten i följande ordalag: »Det
är med en viss tillfredsställelse blicken
dröjer vid musikalster, der bredvid
ursprunglig, afgjord begåfning äfven
artistiskt sinnelag och erfaren ordnande
hand uppenbarar sig. Bland de nyare
namn vi här i landet ega, är Körlings
det, som i senare hänseendet förtjenar
att i främsta rummet nämnas. Redan
med anledning af hans föregående
offentliga uppträdande som
sångkompositör fäste ref. för sin del
uppmärksamhet på det ovanligt konstnärliga i
hr Körlings sätt att handhafva det
ingalunda ovigtiga, men rätt ofta
förbisedda eller rent af ringaktade element
inom tonkonsten som kallas vetande
(utan hvilket visserligen aldrig vare sig
i sonat- eller visform något bestående
kan åstadkommas) och dessa hr K:s
nu framträdande sånger kunna blott
stärka den fördelaktiga mening om
honom som då uttalades ...»
Dessa omdömen af Lud, Norman
; äro tillräckliga att karakterisera dir.
Körlings kompositionsförmåga och göra
en detaljerad granskning af hans
arbete från vår sida öfverflödig, hvartill
ock utrymme saknas. Hvad han för
öfrigt verkat i tonkonstens tjenst
framgår af den lilla biografiska skiss, som
här följer.
August Körling är född år 1842 d.
14:e april i Kristdala (Linköpings stift)
der fadern är organist. Redan
höstterminen 1855 inskrefs han som elev
i Musikal, akademien och hade vid IG
års ålder der tagit sin organistexamen
med högsta betyget i alla
hufvudäm-nena. Den unge »organisten» fick nu
lof att bege sig hem för att blifva —
konfirmerad, men efter väl bestäldt prof
äfven i den examen stälde den
uppåt-sträfvande unge musikern åter flygten
till lmfvudstaden och musikakademien,
der han bl. a. fick tillfälle att åtnjuta
Normans handledning i komposition och
instrumentation under ett par års tid.
Hans flit här inbringade honom
åtskilliga jetoner; vid årsexaraina lät han
höra sig både som orgelspelare, pianist
och violinist och assisterade som
ac-kompagnatör i sångklassen. Att den
blifvande sångkomponisten äfven sjelf
var sångare framgår af ett skämtsamt
yttrande af honom, då han berättar,
att han i sin »grönaste ungdom under
den älskvärde gubben Grönhamns
ledning slog åhörarne med häpnad som
styf ’altsångare’, den der ej baxnade
för de Håndel’ska recitativerne».
Körlings sjelfständiga verksamhet
som musikidkare tog sin egentliga
början med hans bosättning i Ystad, der
han samtidigt blef organist och
musiklärare vid Allmänna läroverket 1866.
Denna stad var då lyckligt lottad med
en hop goda röster, såväl manliga som
qvinliga, äfven med nitiska vänner af
tonkonsten, bland hvilka i första
rummet den gode sångaren, apotekaren G.
Smith, Salomon Smiths fader. Här
var ett tacksamt fält för don unge
musikern, och det dröjde ej länge innan
han hade en rätt dugtig kör att leda
och ett par goda solister att »föra i
elden». Detta musiksällskap kunde,
svårt nog i en landsortsstad,
uppehållas i 12 å 14 år, och det var ej bara
småsaker, som af detsamma presterades.
Så gafs af detsamma körer ur
»Idome-neo», »Orpheus» af Gluck, »Lohengrin»,
»Tell , »Den stumma», »Den
bergtag-na» m. fl., A. F. Lindblads bekanta
körstycken, större körer af Gade,
Men-delssohns »Loreley»-final och stycken
ur hans »Walpurgisnacht» och
»Paulus», Schumanus »Zigeunerleben» och
stycken ur »Paradies und d. Peri»,
Heises »Efteraarsstormene», Hallströms
»Blommornas undran», Södermans
»Visor i folkton» och fruntimmerskörerna,
Meinardus’ »Rolands svanesång»,
scener ur »Frithiofs saga» och »Skön
Ellen» af Max Bruch m. m. I den
sistnämnda hade den unga Dina Niehoff
(Edling) tillfälle att lägga i dagen sin
lofvande sångtalang, och såväl hpn som
den unge Salomon Smith gjorde i denna
kör sina första lärospån, likasom de i
Körling hade sin första ledare på
konstens bana.
Att Ystad eger en god och väl ledd
»orkesterförening» är Körlings förtjenst.
Densamma har nu existerat i mer än
10 år och kan snart fira sin tillvaro
med den 150:de soarén. Äfven
qvar-tettsången florerar derstädes, och
föreningen T. N. I:s kör är ganska
framstående hvarjemte sången vid
läroverket är mycket god, allt saker som
länder Körling till berömmelse. Körling
är tillika en utmärkt orgelspelare.
Utom de ofvan utgifna sångverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
