Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 5.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Olofsgatan I (Hötorget 6,) I tr. upp ufv. gård.
Stockholm ilen 1 Mars 1890,
Pris: Helt är 5 kr., Lösn:r 25 öre.
Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.).
Ars. 10.
Carl Fredrik Lundqvist.
«ik#et säges, att när Lundqvist
debu-a^s terade såsom Josef vid sidan af
en förtrogen sådan som Uddman, så
undrade publiken alls icke på att det
var hungersnöd i ett land, som måste
underhålla sådana omfångsrika
erobets-män. Så mycket mer undrade man i
stället, när man ett ’decennium senare
fick se Lundqvist i Simeons gestalt
sjelf komma direkt från det hungrande
landet; man började då betvifla hela
hungersnödens existens och sätta sjelfva
bibelns auktoritet i fråga.
Ja, så der samhällsvådlig kan den
bli, som är begåfvad med en
öfverdå-dig eloquentia corporis. Och ändå är
Lundqvist känd som en
absolut hedersman, och alls
inte samhällsfiendtlig.
En sådan kropp borde
— tycker man — i
tyngd-lagarne ega en säker
bunds-förvandt. Detta är också
fallet ibland, när motsatsen
vore bättre, och säkerligen
har Lundqvist mången gång
önskat sig en astralkropp
hällre än den oviga gestalt,
i hvars hand Orsinis dolk
svårligen kan blifva farlig
för Rienzi. Deremot synes
sjelfva tyngdlagen stundom
svika honom, i det han
ger-na, när han sjunger, vill
hålla fast i någonting. På
Afrikanskans slingrande
skeppsdäck förvånar man
sig visst icke öfver detta,
men väl i en lugn och
laber konsertsalong. Men det
kommer sig antagligen från
hans benägenhet för rädsla,
en olägenhet, som jämte
hans väldiga corpus varit
den svåraste fienden till
hans konstnärskap.
Någon gång synes denna
rädsla redan i början liafva
afskräckt honom från att fullfölja en
rol (t. ex. Luna, Pizarro), som han
kanske vid fortsatt uppträdande skulle
kunnat utarbeta till en god skapelse
— i likhet med många andra gedigna
artister växer nämligen Lundqvist
småningom allt bättre in i sin uppgift,
och man bör hällre höra honom andra
än första gången, ja hälst vid en
repris af förut gifvet stycke. När
rädslan är öfver och han fått någorlunda
bugt med andhemtningen, så kan han
ofta gifva präktiga t}rper af godsint
hjertlighet, fryntlig humor, eller ock
samlad kraft, som till och med kan
utbryta i vulkanisk våldsamhet, såsom
då Amonasro förbannar sin dotter eller
Valentin sin syster. Ehuru icke skå-
Carl Fredrik Lundqvist.
despelaretalang i eminent mening, kan
Lundqvist just genom sin fullständiga
frihet från förkonstling och manér gifva
en sannare och menskligare scenisk
bild än till och med de, som äro större
skådespelare än han. Jag mins detta
särskildt då han gjorde Wilhelm Tell
straxt efter dansken Simonsen.
Om Lundqvist torde i högre grad
än om någon annan af våra närvarande
artister kunna sägas, att han spelar
icke, han är, och äfven om han ofta
är sig sjelf, så är han åtminstone en
menniska, och detta är mer än hvad
som kan påstås om de fleste
operasce-niska figurer, urartade i konventionell
onatur och stereotyp gestikulation.
Naturen står alltid högre än en urartad
konst — som för resten
hela operagenren mestadels
är.
Carl Fredrik Lundqvist
är son af en folkskollärare
och föddes i Weinge
socken i Ha’land den 24 jan.
1841, genomgick skolor i
Halmstad och Göteborg,
tog i Upsala studentexamen
1860 och kameralexamen
1862 samt inskrefs sedan
i Förvaltningen af
sjöärendena i Stockholm, hvarjämte
han tjenstgjorde som
kanslist i flere riksdagsutskott
och skarpskytteföreningens
sekreterare. Det var i
sist-nämda egenskap han blef
bekant med skarpskyttarnes
d. v. sånganförare, August
Söderman, som 1864 fäste
sig vid hans röst och
förmådde honom medverka i
operakören vid
Tichat-scheks gästspel som
Rienzi. Detta gästspel gjorde
så outplånligt intryck på
Lundqvist, att han som
marinens tjensteman strök
flagg och i stället seglade
in bland teaterlifvets våd-
Med detta nummer följer till tidningens årsprenumeranter Mnsikalbum, musikbilaga I, innehållande; för piano:
Vårstämning af Adrian Dahl, Un bibelot af Ika; sång: Trädgårdsmästaren af Aug. Körling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
