- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 10 (1890) /
39

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i de förnämsta soloparterna. Vi torde
således denna gång knappast få något
nytt att säga om denna repris. — På
Vasateatern ger Sullivans lustiga
operett fortfarande fulla hus och torde få
upplefva åtminstone 50:de
föreställningen.

Senare hälften af februari har varit
rik på konserter, af hvilka man haft
3 utom Musikföreningens.
Välgören-hetskonserten i Ostermalmskyrkan gafs
med biträde af framstående solister,
hvilka vi jämte programmet omnämde
i förra numret. Publiken var mycket
talrik. Hufvudnumret, som afslutade
konserten, var tonsättarinnan »Lagos»
kyrkokantat »Stabat mater», bestående
af 9 nummer, nämligen 4 körer, en
med inlagdt solo, en a capella-qvartett,
en terzett, en duett, en sopran-aria och
en bas-aria. Detta tonsättarinnans
förnämsta verk vittnade om en förmåga,
som icke utan framgång löste den stora
förelagda uppgiften. Bäst lyckades detta
uti de för komponisten mera vana
formerna: trion och qvartetten samt
solosången, medan körernas stämföring och
stundom sökt modulation kunde ge
anledning till anmärkning. Det hela är
ett aktuingsvärdt, och delvis rätt
lyc-kadt försök i den högre kyrkomusikens
stil. Herr Woltmanns Bach-chaeonne
var mindre lämplig för kyrkan.
Der-emot var herr Odmanns föredrag af den
sköna arian ur »Elias» hänförande.
Södermanns vackra »kyrie» ur
katolska messan inledde konserten.

Fröken Holmstrands matiné var
oak-tadt godt program och biträde mindre
besökt än man kunnat vänta.
Mati-néerna i Musikaliska akademiens sal med
sin obehagliga halfdager och balfmörka
scen äro genom sjelfva lokalen
afskräc-kande. Konsertgifverskan sjöng vackert
och flärdfritt sina nummer, aria ur
»Gioconda», sånger af Åkerberg och
Rubinstein, samt deltog med hr
Edberg i duetten ur »Figaros bröllop
mellan grefven och Susanna. Fröken
Petrini tillvann sig stort bifall genom
sitt utförande af juvelarian ur »Faust».
En ung bekant dilettant, herr Lemon,
hvars namn, tro vi, första gången stod
på affischen, sjöng ett par vackra
sånger af Hallström: »Necken» och
»Ban-dolerons sång» samt en romance ur
dennes nya opera »Granadas dotter»,
allt med komponistens utsökta
ackoin-pagnement. Den unge, med vacker röst
begåfvade sångaren, påminner mycket
till röst, sångsätt och till och med
rörelser om Arvid Ödmann, men står
ännu ej på konstnärens studium.
Fröken Carlheim-Gyllenskölds eleganta
pianospel gaf omvexling åt konserten
äfvensom herr Woltmanns
violinföredrag, som dock var mindre säkert än
vanligt.

Konsertmatinéen i Berns’ salong af
hrr Ödmann och Smith hade, såsom
man på förhand kunde veta, lockat fullt
hus •— oaktadt den samtidiga
skrisko-täflan der bredvid. Programmet var

också väl valdt, ehuru Halléns stora
både vackra och karakteristiska ballad,
»Skogsrået», som inledde konserten,
egentligen borde föredragas med
orkester. Herr Ödmann och lians
ackom-pagnatör, prof. Hallström, skördade
emellertid välförtjent, bifall för
utförandet. Herr Ödmann sjöng vidare en
aria ur »Gioconda», »La bella
Sorron-tina», en ny högst intagande sång af
prof. Hallström, framkallande en bisse- ;
ringstvingande bifallsstorm, samt
del-tog med herr Smith i den stora duet- i
ten ur »Wilhelm Tell». Herr Smith
rönte i lika hög grad bevis på
publikens sympati r vid utförandet af John
Jacobssons nya, här ej förr gifna ballad
»Saga på kämpens hög* och A.
Jensens lifliga och karakteristiska Lieder
vom Rodenstein»: »Die drei Dörfer»

(1—3’ och »Willeknin». Utom
programmet sjöng hr. S. dessutom
Esca-millos Toreadorkupletter ur »Carmen»,
hvilka framkallade stormande bifall och
da capo. Med fröken Petrini, som allt
mer tycks befästa sig i publikens ynnest,
sjöng herr Smith en duett ur Thomas’
»Hamlet». Fröken Petrini sjöng
dessutom med briljant föredrag och sin
vanliga klockrena stämma Gildas
bekanta koloraturaria ur Rigoletto».
Denna konsert var sålunda i alla
hänseenden utomordentligt lyckad.

––

Från in- och utlandet.

Kgl. operan. Lördagen d. 1 Mars
gifves Konung för en dag , sönd. 2 mars
»Aida». I slutet af nästa vecka torde
den bebådade reprisen af Rossinis
»Bar-beraren i Sevilla» gå af stapeln med
fröken Märta Petrini som Rosina. Hr
Bjarne Lund, den norske barytonisten,
som för flere år sedan med framgång
debuterade på Nya teatern och sedan
varit ledare för ett omtyckt
operasällskap, gör som Figaro sin första debut
å vår operascen.

— K. operans porträttgalleri har
nyligen erhållit en ny värdefull tillökning,
nemligen ett större porträtt i olja af
framlidne August Söderman, som under
loppet af flera år fungerade som
kormästare å k. Operan. Porträttet eger
ett särskildt intresse derigenom, att det
är utfördt af en son till den bortgångne
tondiktaren — Bengt Söderman, den
yngste af den Södermanska familjen.
Duken, som utmärker sig för en
mycket god porträttlikhet, har fått sin plats
i den större af de för allmänheten
upplåtna foyererna, den s. k. Gustavianska.

Balduin Dahls orkester ankommer till
Stockholm söndagen den 2 mars för
att redan på middagen kl. 2 gifva
matiné i Berns’ salong. På de dagar
då orkestern ej upptages för
Filharmoniska sällskapets räkning lära
afton-. konserter komma att gifvas i samma
lo-I kal. Det är, som man vet, Balduin
i Dahls orkester, hvilken om vintern ut-

gör hufvudstomraen vid de stora
danska musiksällskapens konserter och som
om sommaren med glänsande framgång
spelar i Tivolis konsertsalong.
Programmet till söndagens konsert är särdeles
lofvande.

Dir. Hugo Lindqvist, anförare för
Maria kyrkokör, ger Lörd. d. 8 Mars
en soaré i Vetenskapsakademiens
hörsal med bitr. af frökn. Sigrid Wolf,
Maria Rydberg och Heléne Munktell
samt herr. Otto Edberg och Edvard
Arnberg. Den sistnämnde, elev af prof.
Giinther, är i besittning af en mycket
vacker röst och har, så vidt vi veta,
icke förr låtit höra sig offentligt.
Konserten har ett särskildt intresse genom
tre härstädes ej gifna sånger:
»Barca-role» af K. Byström, »Rosen» af
Ja-dassohn samt Mellan haf och himmel»
af frök. H. Munktell. Programmet,
omvexlande med körer och solosång,
är för öfrigt lockande.

t Robert af Normandie*, Meyerbeers
bekanta opera, gick första gången öfver
tiljan den 20 november 1831 på Stora
operan i Paris. Det nya tonverkets
framgång var rent af sensationell och
grundade en ny æra för den franska
operascenen. Snai-t hade ’.Robert le
Diable» banat sig väg till alla
utlandets operascener. Här i Stockholm
introducerades »Robert» på en till
förmån för hofkapellmästaren Joh.
Ber-wald på K. teatern den 9 december
1837 anordnad vokal- och
instrumentalkonsert. Bland de stycken som vid
detta tillfälle »exeqverades> var
äf-ven fjerde akten ur »Robert .
Isabel-las roll hade m:lle Widerberg »benäget
åtagit sig att utföra». Ofriga
hufvud-roller återgåfvos af m:lle Lind samt
hrr Sällström, Fr. Kinmanson och
Wenn-bom. Detta profstycke ur »Robert
slog så mycket an, att man ytterligare
tre gånger (den 13, 15 och 18
december) kunde uppföra samma fjerde akt.
Ett och ett halft år senare, den 10
maj 1839, uppfördes operan i sin
helhet på vår k. teater, der Robert»
sålunda i år kan tira sitt
kalfsekeljubile-um. Den svenska textöfversättningen
var utförd af Bernhard Crusell, den
bekante tonsättaren, som till vårt språk
öfverflyttat ett tiotal af k. lyriska
scenens allra förnämsta repertoaroperor.
Hufvudrollerna uppburos af Giinther
(Robert), Fr. Kinmanson (Bertram), fru
Mathilda Gelhaar (Isabella), Jenny Lind
(Alice) och hr Habickt (Kaimbaud). Nils
Wilhelm Almlöf fungerade som
riddaren Alberti och prinsens af Granada
(stumma) roll utfördes af hr Georg
Dahlqvist. (Bland senai’e framställare
af prinsens roll kan nämnas hr Svante
Hedin). I balletten, anordnad af hr
Selinder, märktes främst Sophie Daguin
(abedissan Helena). Samma framgång
mötte »Robert» i Stockholm som öfver
allt ännanstädes. År 1841 hade
operan gifvits 50 gånger här, 1855 100,
1860 150. Intill den 4 februari 1880,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1890/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free