Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
38
»Kocken V frågade min gamla
pratmakars.
»Åb! nej, hans husbonde.»
»Hur länge ämnar ni stanna qvar
här?»
»Bara till i morgon bittida.«
»Då skola vi gå så länge omkring
ända tills vi råka honom på gatan.
Ifrån klockan tre till fyra brukar han
gå fram och tillbaka under arkaderna,
isynnerhet här på strada 8. Stefano,
vid theatro del’ Corso.
»Och klockan fyra?
»Far lian ut på landet till någon
vän, än här än der, för att spara in
en middag.
»Ni ljuger!» skrek jag åt honom.
»Fråga hela Bologna», sade han ännu
en gång, »maestron är här känd som
en brokig hund; det finns ingen
gatpojke, ingen gammal eller ung qvinna
i vår goda stad, som icke känner
Pe-nelope-Colbrands Ulysses.»
»Förr hade han ju eget hus?»
började jag fråga.
»Det har han sålt för åttio tusen
piaster.
»Visa mig det.»
Han förde mig dit.
Rossinis forna boningshus ligger på
Corso, stadens vackraste gata, i
hörnet af Piazzola de Leprosetti (n:o 243).
Det har två gyllene inskrifter, den
ena »Obloquitur manens septem
discri-mina vocum inkr adoraium lauri nemus. »
den andra; »No» domo dominus, sed
dominus domo», låter redan något
egenkärt.
Härifrån förde min gamla blngeur
mig till ett Café, der han hoppades
att träffa riddaren. Under vägen
gjorde han i livarje ögonblick halt och
frågade än en, än en annan: »Har
ni sett till Giaccomo?» Alla gåfvo
nekande svar och gingo vidare. I
förbigående visade han mig Torre Asinelli,
det högsta torn, öfver hvars spets sju
århundraden spårlöst gått förbi. Öfver
ingången till tornet prålade Bolognas
vapen: en sköld, på hvilken det
vigtiga ordet »libertas» står. Han pekade
på skölden, gjorde ett par mycket
roliga grimacer och utbrast: »FaUetti!
fabletti!» (Fabel, ingenting annat än
en fabel); hvarefter han drog vidare
för att visa mig tiskargångeD, som vår
vän köpt och högst fördelaktigt
utarrenderat. Derefter vände vi återigen
om till Stefansgatan och frågade i
Café Napoletano, som Rossini dagligen
besökte, om någon af gästerna hade
sett honom . . .
»Han kommer visst snart», sade alla,
»ty klockan fyra har han beställt hit
sin vagn för att fara ut på landet.»
»Han äter i dag hos Marchese
Ma-rescalchi», tillade en tidningsläsare.
Hur märkvärdigt och hur karakte
ristiskt! Bologna, som för sitt välstånd
af befolkningen kallas la grassa,
Bologna, det feta Bologna, som räknar
öfver sjutiotusen innevånare, har reda
på hvar Rossini hvarje dag äter mid-
i
dag. Ar det icke tillräckligt bevis på
hvilket intresse han väckt, och ännu
väcker, ehuru hans sånggudinna sedan
sexton år hvilat pä »Wilhelm Tells»
lagrar och icke en gång genom
penningar kan väckas ur sin lättjefulla
slummer. (Forts.)
––——
Filharmoniska sällskapets
Bach-konsert.
Vid denna konsert i Östermalms
kyrka den 4 mars kl. 7,30 e. m., då
Bachs Mattens-Passion för första
gången i Sverige utföres, kommer hela
altaret att öfverbyggas och en körgrupp
placeras på hvardera sidan om
dirigenten. Hvardera kören har sin särskilda
orkester, som placeras i bakgrunden.
Cfosskören, 36 lärjungar från
Östermalms läroverk, får sin plats
nedanför predikstolen.
I orkestern spela stråkqvartetten och
träblåsinstrumenten hufvudrolen, endast
i tre nummer tillkomma
messingsinstrument. Bearbetningen för modern
orkester är verkstäld af den bekante
komponisten Robert Frans i Halle.
Balduin Dahls orkester, som kommer
att medverka, sedan biträde af vårt
kgl. hofkapell ej kunnat erhållas,
innesluter flere medlemmar af den danska
kongl. teaterns orkester (i Köpenhamn
finnes som bekant intet hofkapell), och
kommer att kompletteras af härvarande
musici, så att den uppgår till närmare
60 personer. Verket har i flera
repriser, senast i april förlidet år,
uppförts under tre dirigenter (Gade,
Mailing och Hellsted) i Slottskirken i
Köpenhamn af musikföreningen,
konsert-föreningen och Ceciliaföreningen, alltid
för utsåldt hus, sista gången tre
gånger å rad. Öfversättningen af texten
af Henrici (pseudonymen Picander) är
verkstäld af vår framstående
textöfver-sättare, musik-teoretiker och -kritiker
d:r Adolf Lindgren. De mindre
betydande arierna äro strukna; altarierna
deremot, som äro af stort musikaliskt
värde, komma att utföras af fru
Ed-ling ; evangelisten eller rapsodens parti
sjunges af hr Strandberg; Jesus’ parti
utföres af hr Lundqvist Hr Gustav
Holm, hvars biträde vid konserten vi
förut omnämt, sjunger öfversteprestens
och Pilatus’ parti samt en basaria.
Omkring 300 personer medverka vid
konserten, hvarigenom denna blir en
af de väldigaste som här gifvits.
Det storartade tonverket börjar efter
en kort inledning med en präktig
dub-belkör: »Kom Zions dotter, hjelp mig
klaga!» af Zions döttrar och de
troende samt sopransolo, och första
afdel-ningen slutar äfvenså med en ståtlig
kör: »Jag kännes vid min svaghet all».
En annan högst verkningsfull kör i
denna afdelning är den som börjar
med de orden »Är blixten, är åskan
i molnen försvunnen».
Andra af delningen innehåller äfven
några utmärkta körer, förnämligast bland
dem slutkören >Vi sätta oss med tårar
neder». Mellan körerna komma
recitativer, koraler och arier. Första
af-delningen gifves nästan fullständig, men
i andra afdelningen ha flera nummer
utelemnats, hvilkas utförande skulle ha
vållat allt för stor tidsutdrägt och som
kunnat uteslutas utan att det storartade
intrycket af det hela derigenom
förminskats. Ackompagneraentet till
re-citativerna är af N. W. Gade och A.
Hallén. Programmet till konserten kan
närmare göra reda för musiknumren
som utföras.
En konsert sådan som denna är en
musikalisk högtid af det mest
upphöjda slag, genom hvilken en hvar kan
förskaffa sig den ädlaste konstnjutning,
på samma gång som densamma nu
under Fastan gör intrycket af en religiös
högtid för tillfället. Helt visst skall
hvar och en, som har möjligt att få
göra bekantskap med detta tonkonstens
storverk, begagna det sällsynta
tillfället att nu få göra det, ett tillfälle för
hvilket vi stå i stor tacksamhetsskuld
till kapellmästare Hallén och
Filharmoniska sällskapet
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl Operan. Felir. 16, 20, 23, 25
Meyer-beer: Robert aj Normandie. — 17 Boito:
Me-fistofeles. — 19, 22, 27: Delibes: Lakmc
(Mallika frk. Wolf). — 21 Verdi: Aida (Aida,
Ämneris: frkn Ek, Jungstedl.) — 24 Do ni
zetti: Leonora (Inez: fru Lindström). — 28
Musikföreningens 22:a konsert.-. Berlioz:
Faust (Fru Edliug, hr. Strandberg, Smith,
Nygren.)
Hasa-Teatern. Febr. 15—28. Snllivan:
Mi-kadon (Katisha: fru Jensen, frk Magnusson;
Mikadun: hr. Urnberg, Lundahl: Pnh-Bah:
hr. Nylander.)
Östermalms kyrka. Febr. 15 konsert (fur
Eugénia-hemmet) Lago: Stabat mater m. m.
Musikal, akademien. Febr. 16. Matiné af frk
Emma Holmstrand, bitr. frkn. M. Petrini,
j Sigrid Carlkeiw-Gyllensköld, M. Rydberg;
prof. I. Hallström, hr. Woltmann, Olof Lemou
och Otto Edberg.
Berns sahng Febr. 23 Matine af hr. Arv.
Ödmann och Salom. Smith, bitr. frkn.
Petrini, Esther Sidner; hr. prof. Hallström, John
Jacobsson.
i
Teatrarna härstädes hafva under sista
veckorna ej haft några musiknyheter
att framföra. »Barberaren» och
»Othello» äro fortfarande under inöfning på
kgl. operan, der »Lakmé» och
t’Robert» fortfarande gifva »goda hus».
Musikföreningens »Faust», h. e.
Berlioz’, har å nyo uppträdt på
operascenen, med samma solister, som då det
stora verket senast utfördes af
samma sällskap d. 29 Nov. 1888.
Dessförinnan gafs det af Musikföreningen
första gången 1886 d. 27 och 30 nov.
samt 1887 d. 7 och 15 mars, dessa
år med frk. Ek, hr. Ödmann och Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
