Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rossinis ”Barberaren i Sevilla”.
kik början af detta århundrade, då
Q-, musiken i Tyskland
representerades af så många ansedda och lärda
män, hvilkas stora förtjenster bort
göra deras framgång sjelfskrifven,
stalde sig i deras väg uppenbarelsen af en
komponist, som med suverän makt och
löjet på läpparne tog alla scener i
besittning: Rossini. Till och med sådana
snillen som Beethoven, Schubert och
C. M. v. Weber kände sig djupt
sårade af den dyrkan, som särskildt Wien,
Prag och Dresden egnade italienaren.
Hofven hade endast och allenast för
den italienska musikern gåfvor af guld
och hedersposter, och den stora
publiken, som var uppskakad af de stora
europeiska krig som framkallats af
Na-poleons hersklystnad, hörde hellre på
Rossinis lifvande sånger än en qvartett
af Beethoven. Om de tyska patrioterna
då hatade Rossini, så hade de skäl
dertill. Rossini sjelf hade emellertid
ingen skuld uti att han fick spela en
sådan rol till men för den tyska
musiken. — Han var för lätt till lynnet
och för bekväm för att kunna intrigera
mot den tyska musiken. Än mer: han
älskade denna tyska musik. När den
bortskämde goddagspilten, jagad från
kalas till kalas och öfverfyld af
sybaritisk välmåga, plötsligen kom att
nämna Mozart, då blixtrade hans ögon, då
var han färdig till strid, och ve den,
som motsade honom, då han med
hänförelse bedyrade, att »Mozart var
verl-dens störste musiker».
Rossini var född 1792 och, vid den
tiden, då Wien rustade sig att skänka
Mozart en minnesvård, 74 år gammal.
Man skref 1S66. Staden Wien gaf
en stor konsert till förmån för
Mozarts-stoden och vände sig till Rossini för
att af honom få bidrag af manuskript
eller någonting annat. Rossini
skickade två små körer, som han ännu ej
låtit trycka, »Chant de Noél» och »Chant,
de Titan », och skref dessutom till
borgmästaren i Wien : »Jag ber om
öfver-seende med de små obetydliga verken.
De hafva blott den förtjensten att
komma från en man som skänker Mozart
gudomlig tillbedjan.» Denna
universelt konstnärliga känsla var fullkomligt
naturlig och sann. Ingen dramatisk
komponist har i den komiska operan
kommit Mozart så. nära som Rossini
i »Barberaren i Sevilla». Derför ha
icke blott hundratals höglärda tyska
kapellmästare dirigerat »Barberaren»
till döds utan att ha minsta begrepp
om pjesen, utan i alla tyska
konversationslexikon får man se de orimligaste
omdömen om Rossini, naturligtvis af
någon skolmästare eller kritiker, hvars
horizont utgöres af den tyska
stats-muren.
Blott några exempel som bevis:
Följande kan man slå upp i H. J.
Meyers nya konversationslexikon, 2:a
uppl., band 8, sid 809: Ideel konst-
åskådning var fjerran från Rossini.
Han ville ingenting annat än behaga,
roa, amusera. Han betraktade icke
med sedligt allvar musiken såsom sin
lifsuppgift, i likhet med våra stora
tondiktare. Om grundlig tonvetenskaplig
utbildning bekymrade han sig föga,
och det grundliga utarbetandet af ett
verk var ej heller hans sak. Han
arbetade efter på effekt beräknade
schabloner. Vissa passager, kadenser,
figurer upprepas alltjemt. Genomgående
karakteristik saknas derför i hans
verk ...»
Detta är den andeliga kost, livarpå
allmänheten bjudes i ett berömdt
lexikon. Slutet af det käcka elaboratet
lyder: »Men (!) med all sin ytlighet
innehålla likväl Rossinis operor ställen
af oförgänglig friskhet och tjusande
skönhet». Åh verkligen! Törs, månn’
tro, den anonyme filistern träda fram
under sitt rätta namn och påstå, att
»Barberaren» saknar karakteristik?
Mozarts »Figaro» är det enda sceniska
musikverk, som i komisk karakteristik
uppväges af Rossinis »Barberaren».
Märkvärdigt nog har af Rossinis 57
operor endast två i högre mening visat
någon lifskraft: hans lärdaste,
»Wilhelm Tell» och hans flyktigaste
»Barberaren». Deraf framgår tydligt, att
den tyske filistern tar betydligt felt,
då han hos Rossini saknar
»grundlighet,» »utarbetning». Detta är ej det
afgörande i fråga om konstverket utan
det sanna i känsla och uppfattning,
den omedelbara klarheten i
framställningen, humorn, grazien — allt saker
hvarom mången »grundligt
utarbetande» tysk ej har någon aning.
»Barberaren» tillkom 1816,
»Wilhelm Tell» 1829. I Österrike gjorde
man af denna en »Andreas Hofer» i
Ryssland en »Karl den djerfve».
Emel-, lan »Barberaren» och »Tell» komma
följande af hans förnämsta verk
(»Tan-cred»» fans till förut) »Italienskan i
Algier», »Otello», »Tjufaktiga skatan»,
»Moses», »Semiramis». Då ifrån 1810
till 1830 ungefär 60 operor framträdde,
så hade han var fjerde månad en ny
färdig. Men »Barberaren» skref han
på 13 dagar. Detta oerhörda, i hela
den musikaliska konsthistorien
exempellösa, faktum på hvilket man
knappast vill tro, tilldrog sig fr. 7 till 20
j januari 1816. Rossini var då 24 år
1 gammal. Hans far och mor,
kringvandrande musici, den förre horublåsare,
den senare sångerska, hade praktiskt
odlat sonens geni: gossen sjöng och
blåste valdthorn på vandringsturerna.
Hvad försynen redan skänkt oss
be-höfva vi ju ej lära. På lyceum i
Bo-logna kostade arbetet med
kontrapunkten och harmoniläran den unge Rossini
lika mycken möda, som det kostar andra
menniskor att skratta. Halffärdig
lem-nade han den lärde pater Mattei och
föredrog — att ur Mozarts och Haydns
partiturer hastigt tillegna sig
begreppet om hur man bör förfara. 1808
visste han det. En symfoni och en
stråkqvartett skref den 15:årige Rossini
1810, sin första opera (för Venedig)
N:o 6. Redaktör oc*h utgifvare: FRANS J. HUSS. Expedition: Olofsgatan 1 (Hötorget 6,) 1 tr. upp öfv. gård. SMMm flen 15 Mars 1890. Pris: Helt Ar 5 kr., Lösn:r 25 öre. Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.). hi 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
