- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 10 (1890) /
54

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK MUSIKTIDNING.

54

!

och idealiserad — ty då får man
alltid besanna det gamla ordspråket:
»hårdt mot hårdt sa’ käringen slog
skall’n i väggen.»

Du säger att du ej har råd att
skicka mig tidningar. Min englavän, jag
skall skicka dig penningar för både
bref och tidningar — blott jag sjelf
får några — jag menar penningar —
ja tidningar också. Men oaktadt alla
mina uppfordringsbref både till
Stockholm och Wien, så har det ännu icke
lyckats mig att få ett runstycke från
någondera hållet. Min vän Labatt är
en för —, ja det kan vara detsamma;
jag får i alla fall resten af mitt
stipendium i nästa månad och då kan jag
nog draga mig fram. Du talar oupphörligt
om min »resa till raris» —tror du att det
väser lid och penningar på träden? Nej,
min älskade vän, om jag också derigenom
skulle ställa mig aldrig så väl hos vår
»publik» — så kan det dock icke
hända mig (som tänkande menniska)
att jag uppoffrar minst en månad af
min arbetstid, som jag så väl
behöf-ver, samt minst 700 Rdr Rmt af min
kassa, som jag ändå bättre behöfver,
för att fara till ott narraktigt hål och
ha tråkigt. Jag har redan haft nog
af Wien och den lär dock vara tio
gånger bättre än Paris. Jag har
för-öfrigt sagt dig min »trosbekännelse <:
jag vill och skall ubm puffar komma
till målet.

Jag har aldrig skött min kropp så
noga som nu, jag tar till och med
ibland kalla öfversköljningar, hvilket
jag förr aldrig kunnat tåla, samt hvarje
dag min dugtiga promenad — derför
är jag också frisk som en nötkärna.
Nu kanske det skulle roa dig att få
veta något om mitt »husliga» lif.
Precis klockan 7 hvarje morgon stiger
jag upp, sköter min vackra kropp,
hvarefter mitt rum blir städadt.
Derefter läser jag dagens tidningar, som
skickas mig hvarje morgon, och sedan
öppnar jag fönstren och ger mina
fog-lar mat. Du bör veta att jag utanför
ett af mina fönster har en liten
balkong der jag har en hel mängd af
blomkrukor (resedor och rosor), och då
klockan är Va 9 så komma alla mina
små sparfvar och vilja ha sin frukost
och om jag då icke passar på och
öppnar åt dem så hålla de ett
hiskligt väsen. De äro nu så vana vid
frukostbjudning, att de komma ända
in i mitt rum och leta efter
brödbitarna. Derefter gör jag vanligen min
promenad, som ibland kan sträcka sig
ganska långt, samt derefter går jag
hem och sätter mig att arbeta till kl.
2, då jag vanligen äter min middag
hemma, som min lilla värdinna lagar,
mycket god, åt mig (efter mitt eget
recept).

Du bör äfven veta att jag är en
lycklig ost, ty min värdinna (var nu
lugn ty hon är en 37—38 år och itke
vacker, men snäll) har en betydlig
klockarkärlek till mig. Det hände till



i



ex. för någon tid sedan att jag kom
tillsamman med ett par norrmän och
vi sutto på en restauration till
klockan Va 1 på natten. När jag
kommer hem till min port så märker jag
att jag glömt mina nycklar. Jag ringde
på portklockan (obs. att tyskarne gå
till sängs kl. 9) men trodde mig dock
få glädjen att logera på något helt
annat ställe öfver natten. »Hast du
mir gesehen» det varade icke ‘/a
minut förr än min lilla värdinna kom,
med andan i halsen, utför trappan och
öppnade — med den förfrågan, livad
som hade händt mig? ty att jag kunde
vara ute till ’/a 1 utan att något hade
liändt mig, det kunde hon icke fatta

— och hon kunde icke sofva af bara
ångest. Ser du baral För öfrigt äter
jag min sköna middag hemma för 3
å 4 grosehen (12 å 16 skilling), allt
af bara vänskap.

Sedan jag ätit min middag brukar
jag taga en liten promenad kring
gatorna för att se på de vackra
Dres-dnerskornas smägtande ögon. Sedan
skrifver jag på eftermiddagen, och så
går jag på någon konsert, här är nu
konsert eller kammarmusiksoireer hvarje
afton och detta är mig mycket
angenämare än deras opera. Då nu
der-till kommer att dessa konserter äro af
prima slag, så kan jag verkligen skatta
mig lycklig att denna vinter få vistas
i Dresden.

Jag får avertera att i morgon är
stor skandinavisk festmiddag hemma hos
Aug. Söderman. Du kan icke vara
med ty bjudningen kommer för sent,
men den blef först i går afton
beslutad. Jag har nemligen för några
dagar sedan gjort bekantskap med en,
nyligen till Dresden anländ, juris
kandidat och hans hustru, en qvinna om
19 år med de gudomligaste ögon och
rätt fram och älskvärd så att — akta
dig! Äfven har jag förut sagt dig
att jag gjort bekantskap med ett par
andra norrmän (kandidaten och hans
fru äro äfven från Norge) tvenne
bröder Jensen (millionärer för resten) som
blifva här ända till nästa år. Vi hafva
på sednaste tiden börjat umgås
mycket hjertligt och »snakker norsk og
trækker vaar domino» så att jag i
rappet icke hvarken kan tala eller skrifva
mitt eget modersmål, hvilket äfven
kan synas af detta märkvärdiga bref.
I går afton voro vi allesammans på
aftonens konsert samt gingo derefter
på ett hotell och spisade vår qväll.
Sedan spelade herrarne sitt schackparti

— samt jag och frun domino. Under
tiden berättade hon mig att de kommo
från Köpenhamn, der de hade sett
»Brölloppet på Ulfåsa» 2:ne gånger,
och när hon fick veta att det var jag
som skrifvit musiken så höll hon på,
att midt för sin mans näsa falla mig
om halsen. Hon sade att begge
gångerna så hade bröllopsmarschen under
öppen scen gjorts da capo. För öfrigt
trakterade hon mig med att sjunga deu

utantill. Som nu herskapet samt och
synnerligen voro mycket nyfikna på
mina biffstekar och Champignioner och
som lilla fruns man skall anträda sin
resa om onsdag — så stälde jag till
en stor festmiddag i morgon, hvilket
härmed ytterligare averteras.

Jag har färdigkomponerad l.sta
aj-delningen af »Signe lill», som drager
den lilla nätta tiden af en timma och
fem minuter och den är 3:ne
afdelnin-gar lång — räcker således en hel
afton. Föröfrigt mår jag som en gud
och är vid det brillantaste lynne, det
enda som oroar mig är, att det ser
litet »glest» ut i plånboken — »klent
uppehälle sa skräddarn, sväljde
byxknappen». — Tusen k3’ssar från din
egen

August.

–-#––

Ny pianoklaviatur.

Den i Berlin bosatte pianisten Emil
Olbrich har uppfunnit en ny klaviatur
eller rättare omändrat den gamla på
ett sätt, som undanröjer åtskilliga
svårigheter h vilka nu förekomma vid
fingrarnes flyttning från under- till
öfvertangeuter och tvärtom. Det
medel hr Olbrich använder är mycket
enkelt. Uppfinnaren anbringar å
undertangenterna på det ställe, der de
långa fingrarne träffa tangenten när
tummen ligger på en öfvertangent, en
upphöjning som skjuter upp högre än
öfvertangenten. Genom denna
upphöjning förvandlas undertangenterna till
öfvertangenter, och dessa få karaktären
af undertangenter. Hvarje tangent har
på det sättet en dubbel betydelse: den
kan efter behof användas som
öfver-eller undertangent och tummens fria
begagnande på öfvertangenterna är
derigenom möjliggjordt. Man kan nu
spela skalor och fortlöpande ackord på
gamla viset, men man kan också bilda
sig helt nya fingersättningar t. ex. en
sådan som i C dur; alla drillar kunna
göras med hvilka fingrar man bohagar,
alla tersdrillar med den korsade
finger-sättningan 2—3, 1—4 eller 1—5,
kro-matiska tersskalor med en hand hela
vägen med 1—3, 2—4 etc. Det är
naturligt att en stor lättnad härigenom
beredes i sådana fall, der svårighet för
tummens placering på öfvertangent vid
fortlöpande och hastigare rörelse
förefinnes. Men uppfinnaren går ännu
längre. I det han finner sig nödsakad att
äfven låta tummen draga nytta af
höjningen, måste han något förlänga
klaviaturen bakåt genom att framrycka den.
Rå denna förlängning höjer han äfven
öfvertangenterna men endast au niveau
med undortangentshöjningen och kan
på så sätt utföra kromatiska glissaudos
och underlätta åtskilliga andra
kroma-tiska figurers framställning. Klaviaturen
utvecklar sig sålunda från diatonisk till
kromatisk. Uppfinnaren har ta^it pa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1890/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free