Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära bekantskap med Pollini, Bötels
upptäckare och irnpessario, samt med
konstnären sjelf åstadkommit, att denne
nu styr sin kosa till vår hufvudstad.
Vi stå också i förbindelse till vår
hof-kapollmästare. hr Nordqvist, som
bei-e-der oss tillfälle att få lära känna en
så märklig operasångare, och vi beliöfva
väl knappast tillönska honom att se
sitt tillmötesgående här vid lag
belö-nadt, med nöjet att inför fyld salong
få dirigera de operor, hvari den nye
gästen uppträder.
Heinrich Bötel är född i Hamburg,
den 0 mars 1854. Från sitt 14:de
till 18:de lefnadsår var han anstäld i
sin faders åkeriaffär. Sedan han
fullgjort sin militärpligt vid ett
husarregemente vände han 1876 åter till sitt
borgerliga yrke och etablerade sig ett
år derefter som sin egen efter att ha
slagit sig ned vid egen härd. I
kretsen af sina kamrater beredde han dessa
ofta ett stort nöje genom sin
musikaliska begåfning och medverkade ofta
i sångföreningar. Derigenom kom
direktör Pollini att fästa sin
uppmärksamhet vid honom. Om hösten 1881
tog Pollini honom en dag upp på
scenen och lät honom profsjunga, och
prof-vet utföll så lyckligt, att direktören
genast beslöt sig för att taga Bötels
musikaliska utbildning om hand. Under
ledning af skickliga lärare utvecklade
sig den unge tenorens talang så
utomordentligt fort och lysande, att han
redan följande året kunde låta höra sig
offentligt. Detta skedde å en matiné
på Stadtteatern, då han sjöng
Loren-zos aria i »Fra Diavalo* och en
folkvisa samt genom sin fenomenala och
vackra röst väckte formlig sensation.
Efter flitiga konststudier kunde
sångaren redan följande året, d. 6 jan.
1883 beträda operascenen såsom Lyonel
i »Martha» och firade en lysande triumf,
hvari äfven Pollini, hans nitiske och
skicklige gynnare, äfvensom hans lärare
hr Hock, fingo en del genom den
hyllning publiken egnade dem. I
»Sig-nale» heter det om debutanten och denna
hans debut: »den voluminösa, mjuka
och lediga stämman, själfullare än
Wach-tels, hade en underbar klang, som gjorde
en hänförande verkan; sångföredrag
och spel vittnade om talang och flit.
Debuten gestaltade sig till ett evenement
inom konstverlden.» Början af denna
carriére erinrar i mer än ett hänseende
om den tjugutreårige Theodor Wachtels
debut på samma scen 1846. Det dröjde
ej längre än ett par månader innan
Bötel uppträdde i den rol, hvari han
liksom Wachtel syntes vara
sjelfskrif-ven: rolen med piskan, Chapelons i
»Postiljonen från Longjumeau», då han
med sin sång och sina pisksmällar drog
skaror af folk till teatern livarje afton.
Att hans förra yrkesbröder icke
saknades bland publiken kan man vara
viss på; de tycktes taga en liflig del
i den heder och lycka som vederfors
f. d. kamraten, hvilket de också bevi-
sade genom att förära honom en piska
med silfverskaft, värd 500 mark. I
Frankfurt, der han i början af följande
året med stor framgång lät höra sig
i samma rol, blef han äfven föremål
! för en liknande hyllning, i det stadens
droskkuskar då förärade honom en
präktig krans och en dito piska. Med
hvilken lätthet och energi den nye
operatenoren satte sig in i si t kall
finner man deraf, att han redan under
samma år hans första debut inträffade,
hvarom denna tidnings 1 :sta oktobi
r-nummer 1883 kunde berätta, firade en
113’ stor triumf som Manrico, hans
första rol såsom engagerad vid
Stadttea-tern. I början af 1884 sjöng han
denna rol äfven i Frankfurt och mot
slutet af året i Wien, dit han
åtföljdes af sin detektor och direktör
Pollini. En kritiker yttrar då om honom
följande: »Han S3’ntes att börja med
ej slå så mycket an. Hans icke
synnerligen stora figur uppbär ett blondt
hufvud med ett fiyntligt anlete, som
han förgäfves söker ge ett grymt och
törtvifladt uttryck. Mot operans slut
vann rösten i klang och uttryck, och
när han i slutarian framslungade sitt
höga C hade han spelet vunnet under
stormande bifall.» Röstens välljud och
det lätta anslåendet af de höga tonerna
erkännes obetingadt; konstnärens såväl
mimiska som lyrisk-dramatiska förmåga
har säkerligen sedan dess mer och mer
utbildats. Från Wien begaf han sig
till Danzig och sjöng der i
Trubaduren och : Postiljonen». Vi afstå
emellertid från att steg för steg följa hans
konstnärsbana under nästföljande åren.
Ar 1887 i slutet af årpt finna
visångaren i Amerika, der han uppträdde i
Newyork första gången d. 17 okt. som
Manrico. Framgången var lika stor
här. Före sin amerikaresa hade han
i hemlandet uppträdt i Berlin, Bresslan,
Magdeburg m. m., och återvände hem
i början af 1888. Detta år gästade
han Krolls teater i Berlin till stor fa- :
vör för teaterkassan, och nog äfven !
för sin egen. Men i första rummet
tänkte han på sin konstnärliga
utbildning, och i slutet af året begaf han i
sig derför till Italien för att under ■
konstudier tillbringa vintern derstädes. 1
Att under en så kort tid, som sex
år, sedan den alldeles obildade
sångaren började sin sceniska bana, ha
utvecklat sig till en så framstående, efter- ’
sökt och populär konstnär är rent af
förvånande och visar ovedersägligen
alldeles sälls3’nta anlag. Under denna
tid har Bötel sjungit ej mindre än 18
särskilda operapartier, dem vi här, med
uteslutande af de redan nämnda,
anföra i kronologisk ordning:
Raoul i »Hugenotterna-, Arnold i
»Wilhelm Tell», Masaniello i »Den
stumma från Portici», Walter von
Stolzing i » Mästersångarne i Niirnberg»,
titelrolen i Cfounods »Faust», hertigen
af Mantua i Rigoletto», Georges Brown,
i Hvita frun», Edgar i »Lucie , Gen- j
naro i »Lncrezia Borgia» titelrolen i
i »Alessandro Stradella», Franz i
Rei-neckes »Auf hoben Befehl , Orlando i
»Die holie Braut oder Die Franzosen
vor Nizza» af Kitti (text af R.
Wagner), Enzo Grimaldi i Ponclnellis
Gio-conda», Hoffmann i »Hotfmanns sagor», i
Fernando i »Den vilseförda».
Af ansedda mnsikskrifställare sådane
som Friedr. Chrysander, Ernst Pasqué,
Ludv. Speidel m fl. har Bötel vunnit, i
stort erkännande. Den förstnämnde
yttrar om honom bl. a.: Therese
Tie-tjens var ett fenomén och lika
märkvärdig S3’nes mig hennes landsman
Bötel. I alla hans roler träffar man på
drag och vändningar, som han ej kan
ha lärt af någon annan utan som äro
helt ursprungliga. Detta är blott
enskildheter, men sådana som vittna om
sjelfständig uppfattning. Gå vi från
enskildheterna till det hela, så
observerar man att Bötel aldrig glömmer
sig på scenen utan ständigt är inne i
sin rol. En livar känner att han aldrig
afsigtligt håller fram sin personlighet
eller genom öfverdrifven aktion och
gestikulation vill rigta publikens
uppmärksamhet på sig. En mera
veritabel ’vildmarkens son’, än Bötel var i
musikaliskt hänseende 1880 kan man
ej tänka sig, och detta bör man komma
ihog, när man betraktar den förändring
och ombildning hans personlighet på
dessa få år undergått, för att rätt
bedöma honom». Bötels stämma är en
fullkomlig tenor utan inblandning af
någon annan röstklang och är i
synnerhet mot höjden rätt märkvärdig. Den
som en gång hört hans höga C skall
ej med någon ängslan fråga sig: »skall
det lyckas, hålla sig uppe och klinga
I rent?» Starkt och välljudande slungar
han fram det och sknlle nog kunna
taga sitt ciss och d äfven, tycker man,
om komponister vågat skrifva så högt.
Det är med honom som Speidel
skrif-ver: »Han är lik en fågel, som trifs
bäst, när han får svinga sig upp i
höjden.»
Ur
August Södermans
Resebref.
Dresden den 1 2 dec.
Som det i dag är »unsrer hart
ge-priifter Königs» födelsedag och i följe
deraf fest och illumination i staden,
så har jag läst in mig för att få prata
med dig — du lilla, tillbedda
gudomliga . . .
Min resa i Böhmen var rätt rolig.
Jag bodde, bland annat, i ett
Kapusi-nerkloster — i en smutsig håla, der
smutsiga munkar uppvaktade mig. När
jag bestält mat och kocken sprungit
en lialfiimme hit och dit utan att jag
fått någon — samt jag i följe deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
