Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De spela ju alla bra», sägor man,
»men Sauret han icke blott spelar bra,
— lian förtrollar en!»
Och det Ur det riktiga ordet.’ Ty
när Sauret spelar är allt, såväl
orkester, som publik, — ja till och med
Pliilharmoniens kypare, — bundne af
den magiska kraft, som utgår från hans
violin. Ock när han upphör, då
applåderar man ej, nej man stampar,
skriker, tjuter och håller ett väsen, som
ville man rifva ned himmelen, — ända
tills han spelar om igen.
Vid sitt sista uppträdande i
Philhar-monien spelade Sauret en suite af sig
sjelf och en »Air-hongrois» utaf Ernst.
Kammar musiksoiréer hafva liksom i
fjol föranstaltats af Joachims qvartett
(herrar Joachim, de Alma, Wirth och
Haussmann) af Emilc Sauret och H.
| ’
Griinfeld samt af trion Barth, de Alt na
och Haussman.
— Och så kom Alice Barbi för
första gången till Berlin. Hennes
framgång var storartad, oaktadt Berlinarue
äro bortskämda af sådana
Lieder-sån-gerskor som Hermine Spies och Amalie
Joachim.
Men så är Barbi också i alla
afse-enden en så fulländad sångerska, att
hon godt kan täfla med hvem som
helst. Rösten är visserligen ej stor,
men vacker och beherrskas fullkomligt.
Tonbildning och intonation — absolut
fulländade; textuttalet är, hvilket språk
sångerskan än behandlar, fenomenalt
tydligt, så att hvarje ord är
fullkomligt förnimbart öfverallt.
Och så föredraget, — ja hvarför
tala om hvad man ej kan öfversätta i
ord, — hvarför försöka berätta något
så skönt, att tårarno komma en i
ögonen vid blotta tanken derpå! — Jag
har tyvärr endas hört talas om Jenny
Lind, men efter den föreställning jag
har gjort mig om henne, kommer ingen
henne så nära som Barbi. Hon blir
favoriten och man kan dock ej säga
hvarför.
Alla ofvan uppräknade förtjonster
hafva många andra sångerskor i kanske
lika hög grad, och röstmedel kanske
ännu mera, men Barbi står dock
ensam bland dem alla. Hvad hon gifver
är lefvande lif, de poem hon reciterar
för oss i toner, erhålla dubbel poesi
ur hennes mun, hela hennes rika,
oändligt finkänsliga natur behöfver dessa
musikstycken endast såsom medel för
att gifva sig nttryck, för att stå fram
för oss i all sin skönhet och komma
de finaste strängar i vårt bröst att
vibrera. Man ej blott beundrar till
tack för en sådan njutning, man älskar,
och minnet deraf räcker till för lifvet.
— Hennes program upptog
gammalitalienska sånger från 16:de och 17:de
århundradet, sånger af Schubert,
Schu-mann och andra.
»Hon har ingen koloratur att tala
om» anmärkte en kritiker efter första
konserten. — På hennes nästa program
stod en aria af Rossini — en af de
allra brillantaste — och sångerskan
utförde den med den älskvärdaste min i
verlden och med så lekande lätthet,
som ville hon säga: »sådan grannlåt
ger jag också, men mina andra
prydnader äro mera betydande och kanske
mera äkta konst.»
— Och sedan »hade hon koloratur!»
— Så eröfrade Barbi i siu tur
Berlin, och med den bedriften kunna vi
sluta vår revy.
A. F.
—^–––
Musikpressen.
På Abr. Lundqvists förlag har
utkommit :
Wilm, Nicolai: Tre instructiva
Sonatiner, u:r 1 C dur, n:r 2 D moll,
n:r 8 D dur, å 1,25.
Anschutz: Lakmc, Bouquets de
Melodies 2. Pr. 1,7 5.
Red. har fått sig tillsänd från Carl
Grilningers förlag Stuttgart.
Breslaur Emil: Klavierschule, op.
41, Anfangs- nnd erster Mittelstufe.
3:e Auflage.
Wilms goda rykte som komponist
bekräftas af dessa sonatiner, som
verkligt vackra och instruktiva böra
komma till mycket användande vid
undervisningen. Hvad svårigheten beträffar
stå de ungefär på samma grad som
Kuhlaus.
Af Potpourriet ur Lakmé ha vi förut
anmält första häftet.
Författaren till ofvannämnda
Pianoskola är professor, musikdirektör vid
musiksominariet i Berlin, redaktör för
»Ivlavierlehrer», kompositör af
instruktiva pianoverk och författare till
»Me-thodik des Klavierunterrichts;» (f. 183(5).
Hans här i fråga varande
»Klavierschule» har blifvit mycket fördelaktigt
bedömd i en mängd tyska tidningar
och af sådana auktoriteter som X.
Scharvenka, Eugen d’Albert, M.
Mosz-kowski, Oscar Paul, m. fl.
I förtalet till pianoskolan yttrar förf.
att densammas ändamål är »icke blott
att åstadkomma mekanisk färdighet
utan äfven väcka sinne för musik, lägga
grunden till en sann konstinsigt och
allmän musikbildning. All musiköfning
bör rigtas inifrån — utåt, utbildning
af ton- takt- känsel- och formsinne
af-ses och förstånd, känsla och vilja i
lika grad påverkas » Framför allt vill
förf. rigta uppmärksamheten på att
»flertalet af styckena visar en förening
af ton och ord», hvilket han anser för
mycket värde för insigten i den
musikaliska betoningen och satsbildningen».
Metoden har på senare tider af flere
musikpedagoger användts och bl. a.
af Aug. Reissmann, som utgifvit en
förenad »Klavier- und Gesangschule»,
för nybörjare. Utan att närmare
inlåta oss i undersökning rörande meto-
dens värde, vilja vi endast anmärka,
att för uppnående af ändamålet med
densamma ord och musik måste i det
sanna musikaliska uttryckets tjenst fullt
motsvara hvarandra, hvilket ej så lätt
kan uppnås. Det är gifvet att en
mu-siskola af detta slag, med underlagd
text till styckena, också får en
utpreg-lad nationel karaktär, särdeles som i
metoden ingår användningen af bekanta
nationela folkvisor och studentsånger
o. dyl. Utom stycken af detta slag,
alla naturligtvis af mindre omfång,
innehåller hr Breslaurs pianoskola 24
stycken af honom sjelf, 13 af Czerny,
5 af E. Rohde, 3 af Kunz, 3 af Å.
E. Muller, 1 af nio nyare komponister
hvardera, 2 af Clementi, Mozart,
Rossini, Boi’eldieu, 1 af Beethoven,
Schubert, Haydn, Schumanu, Auber och 8
för fyra händer af Diabelli. —
Pianoskolan tycks vara uppstäld med
pedagogisk förmåga och väl iakttagen
gradvis fortskriduing För hvarje tonart
finnas stycken och öfningar, såväl
stödfingers- som handleds- staccato- och
treklangsöfningar, och båda händernas,
likasom de särskilda fingrarnes, jemna
utbildning synes vara tillgodosedd.
Stilen i skolan är stor och tydlig,
hvilket ökar förtjensten hos denna
pianoskola, på hvilken vi härmed vilja fästa
våra pianolärares uppmärksamhet.
––^–-
Musikbref från Lund.
Innevarande säsong har efter
härvarande förhållanden haft att bjuda
på synnerligen omvexlande och
värdefulla musiknöjen. Dessa inleddes af
Musiksällskapets konsert i Domkyrkan
den 24 februari, vid hvilken äfven
universitetets nye kapellmästare
assisterade med ett par orgelnummer, af
dem Bachs Toccata. Att föredraget
var öfverlägset faller af sig sjelft, då
det sköttes af en på orgelmusikens
område så eminent kapacitet som herr
Wilhelm Heintze. Körerna, såväl med
som utom orgelackompagnement, redde
sig med hänsyn till de oöfvade krafter,
af hvilka sällskapet öfvervägande
består, och de för konserten fåtaliga
repetitionerna på ett synnerligen
beröm-värdt sätt. Sällskapets dirigent,
adjunkt Möller, har också dels som
mångårig ledare af studentsången och nu
efter flere års mellanskof såsom sådan
återvald äfven vid flere andra tillfällen
utom vid konserten i fråga gifvit
hedrande prof på siu kompetens som
sånganförare. Af stort intresse var
hr Karl Kempffs båda
kammarmusiksoiréer den 11 mars och den 12 april.
Båda rönte ock af den fulltaliga
publiken bevis på det lifligaste erkännande.
Hr K. biträddes värdigt af fröken
Augusta Kjellander fröken Andrea Ström,
lärarinna i violin, hr Meijer,
violoncellist från Malmö, samt amatörer. Af
de utförda numren, som särskildt ådrogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
