Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
locka det hela dess tonrikedom’. »Men»,
utropade jag, »vi ha ju här deu berömde
Pagauini». —- ’0 tala inte om honom!’
utbrast den gamle herrn med häftighet;
jag har hört honom, den der som
roar sig med att göra konststycken på
en sträng och som alls icke är i
besittning af något musikaliskt djup; han
bara sätter genom sin stora mekaniska
färdighet åhörarne i förvåning utan att
vara mäktig till någon ädlare och
gedignare tonmålning. Pagauini beundrar
man, men ni kan uppskaka och
hän-rycka. Endast ni är Tartinis värdige
efterföljare och mottag derföre denna
violin af mig och till ett minne af
Tartini’.
Jag var som fallen från skyarne, och
öfverlycklig tackade jag för deu
dyrbara och storartade gåfvan, med
hvilken jag sedan uppträdde jemte Pagauini
och i täflan med honom.
Då jag sex månader derefter
återvände till Milano efter mina konstresor,
hade herr Salvini beklagligen aflidit
vid 85 års ålder; jag kunde derför
endast till ett tacksamt minne lägga
en immortellkrans på lians graf. Från
denna tid (1817) är denna violin, som
ni ofta hört, min egendom; och detta
är den historia ni önskade få höra af
mig.»
–-^
Musikbref från England.
Newcastle on Tyne, 20:e nmj 1800.
Den 28:de april, gaf den svenska
pianisten, fröken Hildegard Werner,
som i mera än 18 år varit bosatt i
England, som musiklärarinna, en
konsert i The Grand Assembly Rooms,
Newcastle, inför en talrik ocli ytterst
distinguerad publik. Konsertgifvarinnan
var biträdd af sina förnämsta
piano-och violin-elever, och programmet
utgjordes lmfvudsakligen af soli och
ensemblenummer, ej förr hörda i
Newcastle on Tyne, hvaribland svenska och
norska kompositioner. »The Mignon
String Orchestra», ett damkapell, hvars
stiftarinua fröken W. är, spelade bland
annat > Moment Musical» af Schubert,
3:je aktens prelude ur Griegs »Peer
Gynt»-Suite, och stycken ur La Fete
des Vignerons, som gafs förra
sommaren i Schweiz. Ett litet barnkapell,
hvars medlemmar äro från 7 till 13 år
gamla, också fröken W:s elever,
skördade stort bifall i en Gavotte af Rescb,
och detsamma gjorde en liten 8:a årig
violinelfva, miss Violet Lindsay, för
en Romans af Fancheux. Miss Rena
Balleny, en 1(5 års flicka, och elev af
fröken W. väckte stort uppseende
genom sitt intelligenta föredrag af Griegs
svåra pianokonsert i A moll, en
novi-tet i Newcastle. Fröken W. som
dirigerade orkestern, uppträdde också som
solist i pianostycken af Adrian Dahl,
Grieg och Herman Berens. Adrian
Dahls »Humoreske» (ur samlingen Al-
bumblad*) tycktes i synnerhet slå väl
an på de entusiastiska åhörarne, som
bisserade stycket. Miss C. Bellas, en
engelsk altsångerska, sjöng »The
Wor-ker» af Gounod, och ballader af
engelska kompositörer.
Efter konsertens slut gaf fröken
Werner en lysande bal, som bevistades af
1G0 personer, tillhörande eliten af
so-cietén i Newcastle. Flera engelska
tidningar omnämna med beröm fröken
Werners konsert.
Veteranpianisten Charles Hallé med
fru, Norman-Neruda, äro på väg till
Australien och Nya Zeeland, hvarest
de ämna konsertera urder 4 månader.
Innan de lemnade England spelade de
på en soaré för kammarmusik i
Newcastle. Aren tycks ej ha magt att
inverka menligt på den frejdade
konst-närinnan, ty Lady Hallé ser ännu helt
upgdomlig ut och fortfar att förtrolla
publiken med sina toner.
Den norska pianisten fru
Backer-Gröndalil har spelat Griegs
pianokou-sert i Amoll och flera norska
pianostycken med stor framgång i London
under mars månad; men kritiken var
ej så gynsam angående fru Gröndahls
uppfattning af Chopin och Schumanns
musik. Fru Clara Schumann har så
ofta spelat sin mans kompositioner i
London, så att publiken der gillar ej
gerna någon annan pianists uppfattning,
om den skiljer sig från den
»oförlikneliga Claras».
Just nu är det en fullkomlig uppsjö
på utländska pianister, som hvar och
en gifva 2 å 3 Piano-Recitals i
London under denna och nästa månad.
Ibland dem äro: Benno Schönberger,
Arthur Friedheim, Bernhard 8ta ven
hagen, Franz Rummel, Eduard
Zelden-rust, Senor Albeniz, Mons. Paderewski,
madame Sofie Menter, madame Teresa
Careno, m:lle Clotilde Kleeberg från
Paris och madame Pierre-René Hirsch,
också från Paris. Lägg härtill ett par
dussin inhemska pianister, som också
ge sina Piano-Recitals. I nästa
månad återkommer London publikens
förklarade gunstling, violinisten Sarasate,
som ämnar ge flera konserter under
säsongen.
Hans Richter, den ryktbare
orkesteranföraren, har anländt från Wien och
ger för närvarande orkesterkonserter
hvarje vecka i London, hvarvid
huf-vudsakligeu Beethovens och Wagners
musik utföres.
Madame Christina Nilson-Miranda är
annonserad att sjunga i nästa månad
på en konsert, som den gamle
tenorsångaren Sims Reeves ger i London.
Adelma Patti, som nyligen återkom
mit från sin konserttourné i Amerika,
gaf en konsert i London den 14 maj.
Divan var så illa disponerad för
tillfället, att liou ej kunde sjunga mer än
2 sånger. Adelina Patti är engagerad
att sjunga på en konsert i Newcastle
* So annonsen sista sidan.
on Tyne i oktober för ett honorar af
£ 800 — eller omkring 14,000
kronor. — Miss Vesta Tilley en
Music-hall-sångerska, utan någon röst, men
som är en stor favorit, var för en tid
sedan engagerad i en pantomim, som
gafs på Tyne-teatern i Newcastle, för
ett honorar af 3,000 kronor i veckan.
Hon förtjenar mera än 100,000 kronor
årligen. Numera äro
Music-hall-sånger-skor så väl betalta, att flera sångerskor
egna sig hellre åt den banan, än
kon-sertsalongen eller operan.
Herrar Sullivan och Gilbert, som
under 20 år ha gemensamt skrifvit
och komponerat operetter, hvaribland
också Mikadon, ha i dessa dagar
upplöst sitt kompanjonskap. Orsaken lär
vara, att Sir Arthur Sullivan ämnar
öfvergifva burleska operetten och
försöka sig på Operan.
Pianisten m:r Cowens så kallade
»Scandinavian Opera», Thorgrim, gafs
för första gången i London, den 22
april af Carl Rosas operasällskap, å
Drury Lane-Theatern. Oaktadt alla
puffar och reklamer så gjorde operan
ingen lycka och har blifvit temligen
tilltygad af kritiken, som tillrådde hrr
Cowen och Bennet att välja en bättre
och mindre blodtörstig libretto, nästa
gång de producera en opera
tillsammans. Libretton är författad af m:r
Joseph Bennett, musikresencenten i
Londontidningen The Daily Telegraphe,
och handlingen tilldrager sig i
Roga-land (V!) under Harald Hårfagers
regering. Thorgrim, hjelten i pjesen (en
oäkta son till Jarl Erik,) är en
vildsint och blodtörstig junker, som sans
fay.on slår ihjel folk. Hans älskarinna,
som m:r Bennet gifvit det manliga
namnet »Olof», är ej mera tilltalande
än hennes älskare. Hon är förlofvad
med Thorgrim men gifter sig i alla
fall med hans halfbroder Helge, och
på bröllopsqvällen flyr hon med
Thorgrim, sedan han mördat hennes
brudgum. Den långtrådiga musiken är full
af reminiscenser från flera af Wagners
operor, i synnerhet »Tristan och
Isol-de». — Under sådana förhållanden är
det ej att undra på, att operan icke
har fallit i smaken.
M:r Leonard Borwick, en ung
engelsman, som studerat i Frankfurt för
fru Clara Schumann, har nyligen gjort
en lysande debut på Philharmonic
So-ciety’s konsert i London, då han
spelade Schumanns piauokonsert, Brahms
H molls Rhapsodi och Rubinsteins
Staccato-Etude på ett så mästerligt
sätt, att åhörarne hurrade och inropade
honom flera gånger.
Eu intressant polemik har uppstått
mellau m:r Broadhouse,
lmfvudredaktö-ren för »London Musical Standard»,
och herrar Pierce och Audsley
angående den nya ljudteorien. M:r
Broadhouse, en kunnig skrifställare säger i
en artikel, som står i The Musical
Standard för 17 maj, att han hade
redan 1885, då professor Mott i New
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
