Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen öfvergafs, och fröken Ö. har
allt sedan haft sitt stamhåll i den
franska hnfvudstaden och emellanåt hesökt
Stockholm, der hon äfven, de nämnda
konserterna oberäknade, år 1885 i okt.
gaf en konsert af gedignaste slag, såsom
vanligen varit fallet med fröken Ö:s
konserter härstädes. Nyssnämnda år
i jiili uppträdde fröken Ö., under
hemresan till Sverige, tillsammans med hr
Oscar Lejdström på en Tivolikonsert i
Köpenhamn, då hon prisades för sin
vackra röst och konstnärligt föredrag.
Samma beröm har åtföljt hennes
framgångsrika uppträdande i Paris, enskildt
eller offentligt, och under konstresor i
det öfriga Frankrike, der hon nu
känner sig väl hemmastadd.
Hösten 1S88 begaf sig fröken
Öhr-ström till Förenta Staterna och vann
vid sitt uppträdande på en konsert i
Newyork i dec. s. å. mycket erkännande.
Hon engagerades sedermera för en större
konserttur i detta land, och framgången
af densamma intygas af de fördelaktiga,
ofta entusiastiska omdömen, hvarmed
hennes uppträdande skildras af pressen
i de stora städer tournéen omfattade.
Att anföra dessa blefve för vidlyftigt.
En tidning yttrar att »hon verkligen
är en värdig konstsyster till Jenny
Lind och Christina Nilsson, hennes
utmärkta landsmaninnor», en annan, »att
hon påminner om Jenny Linds bästa
dagar»; från Saratoga, en badort, der
de förnämsta artister uppträda, skrifver
man om henne: »Hon kan sjunga med
förvånande kraft och volym. Hon kan
utföra drillar, kadenser och roulader
som Patti, men hennes förnämsta styrka
ligger i den enkla melodiösa visan.»
Med de nationela hemlaudsvisorna, till
hvilka hon ofta sjelf ackompagnerade
sig, syntes hon också ha gjort verkligt
furore hos amerikanarne. Vi kunna ej
annat än fägna oss åt denna vår
älskvärda landsmaninnas triumfer.
Vi skulle nu lemna våra läsare en
liten skildring af hennes lefnadsöden,
och material dertill har välvilligt stälts
till vårt förfogande. Då en sådan
likväl är mest fängslande i form af
sjelf-biografi, lemna vi ordet åt konstnärinnan
sjelf, vi vilja blott tillägga att Göteborg
är hennes födelsestad. Hon meddelar
oss då följande:
»Någon vänlig sångfé måtte
omhuldat min barndom, ty så långt mitt
minne leder mig har alltid sången
varit mitt förnämsta nöje. Dockor, lekar,
lexor, allt fick vika för att sjunga och
drömma bort tiden, något som också
aldrig mina musikälskande föräldrar
satte hinder i vägen för. »Hvad skall
man göra med det barnet, som alltid
sjunger och trallar» yttrade min far
ofta, och en dag sökte han svar hos
en vän, musikdirektör Lindstrand, som
villigt kom att afhöra mina små visor
samt också skulle bevittna huru jag,
då endast åtta år, kunde från ett
annat rum urskilja och nämna de olika
toner han anslog på pianot. Detta
ansågs af honom som något ovanligt
! musikaliskt, och hans uttalanden gåfvo
förmodligen min far anledning att längre
fram låta utbilda dessa anlag. Sjelf
hade jag dock redan klart för mig att
jag skulle bli »sångerska», men hade
ej större begrepp derom eller
ärelystnad, än att »jag tänkte få gå ut i
går-darne och sjunga med bror (Wilhelm),
som skulle ackorapagnera på positiv.»
Så kommo några år tillbragta i
Småland, i Kisatraktens härliga natur, der
fantasi och känsla togo fart och kanske
! kom sinnet och föredraget att
brådmog-na. Vid 14 års ålder väckte jag i Malmö,
mina föräldrars senare vistelseort,
uppmärksamhet med några visor af Lindblad,
uppsjungna vid ett af Musiksällskapets
sammankomster. Vid 15 år såg jag
! Stockholm för första gången och kom
! då som elev till den redan åldrige
hof-sångarn Berg, som, om någon
anmärkning kan göras mot en så utmärkt
lärare, lade mera vigt vid känsla och
föredrag än vid röstens utveckling, en
fara för ett redan i detta afseende
lill-gammalt sinne. Dock äro oförgätliga
de inspirerande stunderna hos den gamle
vännen och läraren. Vår dåvarande
prydnad vid Kongl. operan, och lika
utmärkta lärarinna, fru Fredrika
Sten-hammar åtog sig sedan beredvilligt att
reda mina röstresurser, och hos henne
utvecklade sig stämman med snabbhet.
Mina samtida der voro As och
Sornine-lius, en trio som sedan dess förts vida
kring åt olika håll och, märkvärdigt
nog, detta år samtidigt dragits tillbaka
till fäderneslandet, som jag likvisst
i återsett ungefär hvartannat år.
Ett uppträdande i ett
sällskapsspektakel för »välgörande ändamål» väckte
Kungl. operans dåvarande direktörs,
hr Westins, önskan att engagera mig
för nästa spelåret, vid hvilken scen
jag också stannade för tvänne vintrar,
derunder uppträdande i smärre och större
roler såsom i »Trubaduren» (Azucena),
»Karpathernas ros», »Muntra fruarna»,
»Den bergtagna» etc. etc., mer eller
mindre passande för min späda figur.
Dock ansåg man mig så »säker», och
jag kastades in i olika roler med eller
utan repetition, hvaruti jag också satte
en ära. Tyvärr lät man mig mest
försöka mig i »äldre» roler trots mina
ofta upprepade böner att någon gång
få skiljas vid »den gamla menniskan»
och »skapa» en yngre.
Efter detta 2-åriga engagement,
under hvilken tid jag också deltagit i
åtskiliga konserter, af hvilka
Harmoniska Sällskapets med Södermans
»Hjertesorg», utgjorde min bästa succés, beslöt
jag att resa till Paris och studera
franska sångkonsten. Der lärde jag
snart känna m:e Rosina Laborde, en
f. d. stjerna vid Stora operan i Paris
och elev till Meyerbeer. Denna
erbjöd mig fria lektioner samt var
under fyra år en trogen vän och
be-skyddarinna. En af Paris’ mest
framstående lärararinnor hade hon de bästa
relationer och introducerade mig till
vår tids förnämsta kompositörer såsom
Gounod, Massenet, Widor och äfven
Rubinstein, som var på besök i Paris
och gammal vän till m:e Laborde. Hos
Gounod fick jag instudera en hel del
af hans kompositioner. Men kanske
intressantast af dessa scancer var att
höra honom sjelf med en oefterhärmlig
diction sjunga sina romanser.
Under de tvänne sista åren i Paris
var jag med om åtskilliga konserter,
med och utan orkester, gifna i Falles
Erard, Pleyel, Kriegolstein, samt i
Bordeaux, Tours, Reims, m. fl. städer.
Bland rausiksoiréer af mera privat
natur vill jag nämna en, gifven af la
Société Historique, der endast norsk
musik fylde programmet och der man
ställt åtta norska melodier såsom min
uppgift, (dessa voro visor af Grieg,
Kjerulf, Ole Bull och en folkvisa).
Soiréerna hos sydamerikanska ministern,
och »le Cercle Militaire» utgjorde de
förnämsta, den senare kanske en af
de mest lysande i Paris, der endast
militärer med sina familjer fingo
närvara, och der operans och Paris’
förnämsta artister uppträdde. Jag hade
der valt arian ur »Regementets dotter»,
till mitt första nummer och fick vid
orden: »Salut å la France», som jag
också sjöng med varmaste hjerta, en
formligt entusiastisk hyllning. Äfven
några svenska folkvisor väckte lika
uppmärksamhet.
För två år sedan gjordes mig ett
förslag till en tourné i norra Amerika
hvilket också antogs. Denna
påbörjades förra hösten och afslutades mot
våren, samt sträckte sig från Canada
till Mexikanska viken. Föregående höst
hade jag uppträdt i Newyorks
Stein-vay Hall med van der Stuckens
orkester, i Newark och Brooklyn med
Clae-sons orkester, på Kingstons åtta dagars
»festival» i Gabriels parti i »Skapelsen,»
samt på andra orkesterkonserter i
Baltimore, Filadelfia m. fl. städer.
Tournéen med Bostons »Sinfonie Orchestral
Club» tog sin början i Boston och
afslutades i Indianapolis.
Fröken Öhrström gör under den
närmaste tiden en konserttur med vår
framstående pianovirtuos, fröken
Carl-heim-Gyllensköld, först, såsom vi nu
erfarit, åt de norrländska städerna, då
från d. 20:de d:s konserter under en
veckas tid komma att gifvas i Gefle,
Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall,
Her-nösan 1, hvilken tournée sedan torde
fortsättas söder om hnfvudstaden, och
är längre fram på hösten engagerad
för en ny Amerika-tonrné, som lär
utsträckas till »the far vest.» Vi hysa
det hopp att fröken Öhrström innan
sin afresa från fäderneslandet äfven
låter höra sig här i Stockholm, der
hon genom sin person och sin talang
vunnit så många vänner.
––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
