Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soin branu i lians bröst, var kärleken
till konsten och till Maria .
»Huru, Fraucilla? —»
»O, jag vet det, jag! Han bar
älskat Malibran lika mycket som sin
konst, om icke mer! Och bur kunde
han väl annat? Var det ej bon
framför andra, som förhärligade lians
ton-skapelser? Var icke bon den, som,
inspirerad af ett oförklarligt något, som
förlänade alla hennes skapelser en så
egendomlig tjusningskraft, hänförde alla
de andra sjungande, så att de hjelpte
bonne att ge en värdig tolkning åt
Bellinis verk? — Bellini återigen tänkte
vid allt hvad han diktade: ’Hvad skall
Malibran säga om detta?’ Hon var
hans såuggudinna, hans ideal, hans
herskarinna i konstens rike. Utan
henne kunde han ej lefva! — Vore jag
Malibran, tror jag att jag skulle ej
öfverlefva bonom länge.»
-Kära Amina! Ni glömmer att
Ma-libran gift sig med herr Beriot?*
»Nej det glömmer jag visst icke;
jag mins nog än hvad den gode
Vin-cenzo gjorde för en min, dä han
bekom underrättelsen, hur han bleknade,
hur han darrade och stammade samt
helt tyst lemnade sällskapet. Han hade
väl aldrig tänkt på att Malibran skulle
gifta sig, ty han var på dagen endast
ett år äldre än hon, och bon hade
alltid behandlat honom, som om hon varit
tio år äldre än maestron.
Alltså, slaget hade fallit; den arme
Bellini smög sorgsen omkring, han
undvek Malibran, så mycket han kunde,
och fick han på långt håll se herr
Beriot komma, så flydde han med
händerna krampaktigt slutna, icke af
fruktan för herr Beriot utan af fruktan
att den lede fienden någon gång skulle
förleda honom att smyga sig efter den
lycklige rivalen och på sicilianska —
(här svängde Francilla med lågande
blick sin arm, såsom en den der
utdelar en hastig dolkstöt) — ni förstår?»
»Fullkomligt min bästa Romeo!
Pantomimen är tydlig».
»Ja, hvem vet hvad som kunde ha
inträffat, trots den gode Bellinis
sakt-mod och veklijertenhet! Men Malibran
lemnade Paris och begaf sig jemte sin
man till Italien.
Visserligen anförtrodde Bellini ej med
ett enda ord sin lidelsefulla kärlek åt
någon menniska, emellertid blef den ej
länge en hemlighet för hans vänner,
och Maria Malibran måtte ha gissat
den, ty från den tiden sjöng hon ogerna
Bellinis saker. Endast som Romeo
uppträdde hon öfverallt, liksom kunde
hon icke skilja sig från denna rol.
Då hände sig vid sista uppförandet af
»Capuletti» i Milano att i sista akten,
då Romeo tager giftet, en sådan
dödsångest genombäfvade Maria i hvarje
lem, att hon knappt kunde utföra
partiet till slut, och efter föreställningen
gick hon inom sig en ed, att ingen
makt på jorden skulle vidare förmå
henne att ännu en gång sjunga Belli-
nis Romeo. Hon sjöng nu i stället
Vaccais komposition; hon hade
emellertid tilltrott sig för mycket, ty helt och
hållet kunde hon icke skilja sig från
den stackars Vincenzos musik, och hon
återvände sedan till den, så till vida,
att hon behöll första akten af Bellinis
»Capuletti» och endast sjöng sista
akten af Vaccai.
Men då Vincenzo fick höra talas om
detta andra trohetsbrott af sin tillbedda
väninna, menade han att det nu var
alldeles förbi med honom, han ville ej
skrifva uågot vidare och ej vidare tänka
en gång, han pratade en mängd
tokigheter och visade ett melankoliskt
leende om någon talade till honom eller
han sjelf talade; kort och godt: han
var odräglig.
(Forts.)
––-^–-
Musikpressen.
På Abrah. Lundquists förlag har
utkommit;
för piano-solo:
Sullivan, A.: Gondoliererna, ope-
i rett, arrangement. Pris 2 kr.
Teich, Otto: Kellnerin du kleinc,
vals med text af Ernst Reinhold. Op.
(i. Pris 50 öre.
Ring va 11, C. Fr. jun.: Karneval
Polka. Pris 75 öre.
På Raabe & Plothows förlag, Berlin,
har utgifvits:
för såug och piano:
Valentin, Karl: Reiters Morgen-
ge*ang för bas eller baryton, (b-ess),
ord af Wilh. Hauff. Tillegn. Salomon
Smith. Op. 9 a. Pris 1 kr.; — Lied
des Landsknechtes för tenor eller
baryton (b-f.), ord af Georg Ebers. Tillegn.
John Johnsson. Op. 9 b. Pris
kro-| nor 1,20.
Arrangementet af Sullivans operett,
som för närvarande gifves å
Djurgårdsteatern, innehåller ett florilegium af
pjesens mest anslående melodier till
hvilka text är bifogad, såsom vanligen
nu sker vid utgifvande af
operett-ar-rangementer. Valsen af Teich hör till
de instrumental.stycken »mit Gesang»
eller rättare »mit Geschrei», hvilka
utförts af Österrikiska gossorkestern
denna sommar och i så hög grad fallit
| kafépubliken på läppen. — Ringvalls
polka har uppförts i Berns’ salong, på
Innocenceordens bal samt å
Karnevalsfesten, hvadan den torde vara känd i
vida kretsar.
D:r Karl Valentins sånger, försedda
med passande krigiska vignetter äro
hållna i en enkel, rättfram soldatstil
med hurtig, frisk och uttrycksfull
melodi, den förstnämnda innehåller äfven
en mellansats i moll till orden »Ack,
hur brådt svinner ungdomsfägringens
j lott». Båda sångerna äro försedda
[ med tyska och svenska ord samt ett
enkelt men väl harmoniseradt ackom
paguemeut, som följer sångens melodi.
––––––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kyl Operan. Aug. 29, sept. 7 Adam:
Konung för en dag (Nemea, Zelidn: fröken
Karlsolin, fm Killing; Zephoris, Piflenr: hrr
Ödmann, Brödcrnmn.) — Aug. 31, sept. 5,
Bizet: Carmen (I)on José: hr Strandberg,)
— Sept. 1..Donizetti: Leonora (Leonora:
frk. Jungstedt). — 3. Veni i: Aida (Anmeris,
Aida: frk. Wolf, fru Östberg; konungen,
Ra-daines, Amnnusro: hrr Strömberg, Ödmann,
Landquist).— Sept. 8, 15. Thomas: Mignon.
— 10, 14. Rossini. Wilhelm Tell (Mathilda,
Arnold: fru Edling, hr Ödmann.) — 11, 13.
v. Flotow: Martlia (Nancy: frk. Jungstedt;
Lyonel, Plumkett: hrr Lundmark, Sellcrgren).
Vasa-teatern. Sept. 14, 15. Sullivan:
Mikadon, (Katischa: tru Stenfelt). ’*/» 100:de
gängen.
Djurgårdsteatern. Ang. 29—31, sept 1, 10,
12. Planquette, Rob: Cornecilles
klockor. (Gaspard: hr Lundberg.) — 3–9, 11,
Sullivan, Artli.: Gondoliererna etter
Kungen pä Barataria, kom. opera i 2 akter, fri
öfversättning af K. Wall mark. (Hertiginnan,
Casilda: fru Strandberg, frk. Nilsson; hertigen,
Luiz, storinqnisitorn: hrr Hagman, Hansson,
Lundberg; gondoliererna Mario och Giuseppe
Palmicri: hrr Sellman, Rönnblad; gondolierer,
borgarflickor etc. — 14. v. Heland: Ulla
Musköt.
Kgl. operan har, såsom vanligt vid
spelårets början endast bjudit pårepriser
men i stället på en mycket omvexlande
repertoar. Då vi förut oinnämt de nu
gifna operorna, återstår endast att
anföra några af omständigheterna
föranledda förändringar i rolbesättningen.
Så har i »Wilhelm Tell», hvilken
senast gafs i juni förlidet år under hr
Behrens gästspel, Matbildas och Arnolds
partier, hvilka då innehades: Mathildas
af fröknar Ek och Klemming, Arnolds
af hr Strandberg, nu första gången
öfvergått till fru Edling och hr Ödmann.
Hr Bröderman har efterträdt hr
Nilsson såsom Piffear i »Konung för en
dag», hr Sellergren för första gången
sjungit Plumkett i »Martha»,
efterträdande hr Nygren. I denna opera,
upptagen med anledning af hr Bötels
gästspel, har hr Lundmark återfått Lyonels
parti, likasom hr Lundquist Tells efter
hr Behrens. Att fru Edling och hr
Ödmann vunnit bifall i »Wilhelm Tell»
säger sig sjelft till följd af dessa
artisters utmärkta röster och sångföredrag,
prinsessan Mathildas rol lämpar sig
dock mindre väl fru Edling; i sista
akterna hade flere strykningar i rolen
vidtagits. I Operan »Martha» är
styrkan på de qvinliga hufvudpersonernas
sida; hr Sellergrens röst gör sig bättre
gällande än företrädarens i Plumketts
parti, som dock kräfver mera if och
rörlighet i sång och gester. Med bättre
sångsätt och vokalisering skulle herr
Lundmark vara rätt tillfredställando
som Lyonel. — Djurgårdsteaterns nya
operett af Sullivan tillhör ej dessa
nou-veautéer, som gå qväll efter qväll för
fulla hus, liksom den äldre brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
