Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig mängd luft, utan han lär sig ej
heller att fast och bestämdt ansätta
hvarje särskild ton och vänjer sig vid
det obehagliga ned&kandet med tonen.
Hafva de angifna öfningarne nu först
koncentrerat sig på de enskilda tonerna
i det för organet bäst liggande
registret, och på att forsigtigt öka dessa
åt höjden och djupet, så öfvergår man
sedan till förbindningen af två eller tre
toner i den diatoniska skalan; eleven
öfvas vidare i att sjunga terser,
qvar-ter, qvinter, sexter, septimer och
oktaver, likasom små och förminskade
intervaller Men först då eleven full- j
ständigt beherskar mellanregistret och
äfven messa vore och en utjemning af
registerna åstadkommits, kan läraren
gå vidare och likmässigt utbilda rösten
uppåt och nedåt. Har eleven hunnit
så långt, att han rent, klart och
tydligt kan slå an vokalerna, må han
utföra dessa öfningar äfven på
solmisa-tionsstafvelserna. I fråga om
konsonanterna bör ett tydligt och skarpt
uttal noga iakttagas. Yokaiiserna ha
endast och allenast att göra med sjelfva
röstbildningen, under det genom
konsonanternas inträdande det språkliga
elementet också träder i förgrunden.
Här är den största noggranhet af
nöden, alldenstund ett klart uttal och
en bestämd deklamation är
grundvil-koren för en vacker sång.
Här må vi också framställa några
råd för röstens skonande och bevarande.
Sångaren bör väl akta sig för
inandning af kall och rå luft, emedan
deri-genom lätt en inflammation af
stämbanden och struphufvudets slemhinna
kan uppstå. Han bör sålunda andas
genom näsan, emedan luften då genom
den längre väg den har att passera
till struphufvudet, blir uppvärmd, så
att detta ömtåliga organ skyddas mot
plötslig afkylning; härigenom hålles
slemhinnan fuktig och blir ej torr,
såsom fallet är när luften genom munnen
plötsligen och i större mängd tillföres.
Vidare har en sångare att akta sig i
för dålig, qvaf luft, i synnerhet för
dam och lokaler der det rökes mycket.
Ingenting förorsakar lättare katarrh i
struphufvudet, och ett upprepadt anfall
deraf efterlemnar en förtjockning af
slemhinnan, hvarigenom rösten förlorar
sin metallklang och antager en rå
klangfärg. Vid lätta förkylningar äro
inandningar af koksaltångor förmedelst en
inhalationsapparat att föredraga framför
skarpare medel. Vid svåra
inflammationer bör naturligtvis en läkare
rådfrågas. Vidare bör man akta sig för
att efter längre talande eller sjungande
inandas kall luft. För öfrigt bör man
härda kroppen mot kyla och
vädervex-lingar genom kalla öfversköljningar eller
tvättningar och rörelse i fria luften.
Ett måttligr, lefnadssätt är en väsentlig
faktor för röstens bibehållande. Äfven
starka kryddor och andra starkt retande
ämnen böra så mycket som möjligt
undvikas. Rökandet är ej absolut
skadligt om det håller sig inom
tillbörliga gränser, men sångaren bör akta
sig att draga in röken i lungorna.
Rökandet genom näsan är högst
skadligt. Det gifves sångare, hvilkas
konstitution tillåter att endast när de sjunga
taga cigarren ur munnen; ett exempel
härpå har man i Mario, men sådana
exempel böra mer väcka förundran än
efterföljd. Ingenting är skadligare för
sångerskors respirationsorganer än
bruket af trånga kläder. Rösten beröfvas
derigenom sin kraft och resonans, då
lungorna ej ha fri verksamhet för
in-och utandning. Förkastligast och för
helsan skadligast äro de moderna
ortopediska jernkorsetterna, en af det 19:e
århundradets dåraktigaste uppfinningar.
En medicinsk författare har nyligen
yttrat, att detta de unga damernas
stålpansar i vår upplysta tid vore väl värdt
att i museerna få plats vid sidan af
tumskrufven, spanska stöfveln och
andra medeltidens tortyrredskap.
(Forts.)
––––
Beskrifning öfver
Janjiö-pianot.
8et yttre utseendet af detta pianos
klaviatur liknar en trappa med
sex steg. Tangenterna äro belägna ;
terrassformigt i sex rader, den ena öfver
den andra, och tonerna lika många som
på ett vanligt piano, men hvarje tangent
har tre anslagsställen, kallade
»Bäk-chen», som vi här skulle vilja
öfver-sätta med »ryggar», derigenom uppstår
tre dubbelrader, och hvarje radpar är
fullkomligt likt det andra. l:a, 3:dje
och 5:te raderna innehålla tonerna C,
D, E, Fiss, Giss, Ais; 2:a, 4:e och
6:e tonerna Ciss, Diss, F, G, A, H.
För att underlätta igenkännandet af
tonerna Fiss, Giss, Ais, Ciss, Diss, äro
dessa försedda med svarta streck.
Nedanstående illustration ger ett tydligt
begrepp härom. Den här följande
uppställningen af klaviaturens toner torde
tillräckligt förklara densamma. Vi
utmärka då mod fetstil de svartstreckade
tangenterna eller »ryggarne»
(motsvarande de svarta på vanliga pianot).
Rad.
C Ciss. Diss. F. G. A. H. Ciss. o. s. v.
1 5 C. D. E. Fiss. Giss. Ais. C.
1 4 Ciss. Diss. F. G. A. II. Ciss. *
, 3 C. D. E. Fiss. Giss. Ais. C.
2 Ciss. Diss. F. G. A II. Ciss. •
1 C. D. E. Fiss. Giss. Ais. C.
Den väsentliga egenskapen hos den
nya klaviaturen är att man kan anslå
hvar ton på tre* olika ställen. Dessa
ställen ligga åtskilda från och öfver
hvarandra och det så, att de bilda upp- 1
skjutande delar af en och samma
tangent, som sedd från sidan liknar en ,
trappa med tre steg, anslagsryggarne,
som äro cylinderformigt afrundade
delar, utgörande den synliga delen af
klaviaturen (motsvarande ett vanligt
pianos tangenter och klaviatur). Be-
trakta vi nu hvarje rad för sig, så se
vi densamma innefatta endast heltoner
och att hela den kromatiska skalan
innehålles i två till hvarandra gränsande
rader (t. ex. rad. 1 och 2).
Fördelarne hos den nu beskrifna
klaviaturen skall i korthet vara följande:
Handen får genom flertalet af
anslagsställen en naturligare hållning, i
det man beständigt kan välja det af
de tre ställen, som ligger närmast för
fingrarne. I verkligheten är det
merendels möjligt att slå an med tummarne
på de två nedersta raderna, medan de
längre fingrarne spela på de högre
belägna. Dervid får tummen den lägre
ställning, som i öfverensstämmelse med
handens anatomiska byggnad bäst
passar honom, hvarigenom den naturliga
handställningen hufvudsakligen är
uppnådd. Undersättningen af tummen går
också lätt för sig, då det alltid blifver
en verklig undersättning och icke
såsom på det vanliga pianot derjemte en
tvungen flyttning åt sidan; man vinner
sålunda en väsentlig lättnad i
skala-och passagespel. Tangenterna på
nyklaviaturen ligga ej fullkomligt
horisontalt utan hafva en svag lutning mot
den spelande. Det betydningsfulla vid
denna inrättning består deri, alt man
sålunda sparar något på kraften, i det
ju armens nedslag aldrig är fullkomligt
vertikalt. Men också för fingrarnes
bruk har tangenternas skefva ställning
sin fördelaktiga betydelse. Den
närmar sig nämligen till den såsom
förmånligt erkända Liszt’ska hållningen
af handen; ty i stället för att böja
handleden, är här tvärtemot klaviaturen
liksom böjd, och man vinner då
fördelen af nämnda hållning utan att böja
handleden. Upprepandet af tonen på
de öfre raderna gör också händernas
utvexling lättare, då i sådana fall den
ena handen spelar på de lägre raderna,
den andra på de högre.
Men den mest påfallande fördelen
med den nya klaviaturen består i ökad
förmåga att göra långa grepp med
fingrarne. Vid den här beskrifna
anordningen komma dessa aldrig att behöfva
kila in sig mellan närliggande
tangenter, så som fallet är med den vanliga
klaviaturen, när man skall anslå öfre
delen af en hvit tangent mellan två
svarta.
Som följd liäraf är icke heller
fingrarnes bredd något hinder för att göra
oktaven smalare, såsom fallet var med
den vanliga tastaturen. Att gripa
långsträcktare oktaver underlättas
sålunda på den nya klaviaturen, hvarför
de som förut endast kunde spelas som
arpoggier nu med lätthet kunna anslås
på en gång. Detta gäller också om
det polyfona spelet likasom för
intervaller, som förut endast språngvis
kunnat uppnås. Lättheten att gripa
oktaven är äfven i pedagogiskt hänseende
af stor betydelse, i det användandet
af vissa mycket nyttiga öfningar icke
behöfver uppskjutas till en ålder, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
