Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville följa med honom till Amerika.
Sagdt och gjord t. Den unge sångaren
telegraferade till sin far om saken,
erhöll dennes bifall och dagen derpå vände
han ryggen åt Europa för att söka sin
lycka i Nya verlden. Men lyckan
flyger ej der i famnen på en främling så
snart han sätter sin fot på dess strand.
Det fick också vår unge amerikafarare
känna af. Under ett års vistelse i !
Philadelphia hade han många
vedervärdigheter att bekämpa, begaf sig sedan
till Newyork och här började lyckan
le emot honom, så att han till slut
erhöll den förmånliga och ansedda plats
han nu innehar vid S:t Georges churcli.
Hans anställning der förbinder
honom att utföra solosång hvarje söndag
under gudstjensten, vid hvilken en kör
af 92 personer, herrar, damer och
gossar, medverkar. Han är derjemte myc j
ket anlitad vid konserter och privata
musiktillställningar inom societén och |
engageras att biträda vid konserter i
andra större städer i Förenta staterna.
Så var han förra sommaren anstäld vid
den stora sångarfesten i Chicago, der
han firade en verklig triumf. Vi hafva
förut i dessa spalter mer än en gång
omnämnt hans framgångar i det nya
hemlandet, särskildt den skandinaviska
tournéen, hvarvid våra landsmaninnor
sångerskan fröken Hultkrantz och
pianisten fröken Ziervogel medverkade.
Under en termin idkade hr Arveschou
sångstudier för den berömde sångaren
och sångläraren prof. Bouhy, som en
tid var anstäld som direktör för det
nationela konservatoriet i Newyork, och
under de sista åren har han studerat
för den framstående läraren George
Sweet. Det är isynnerhet oratoriet
och kyrkosången, hvaråt hr Arveschou
nu mera egnar sig, och för hvilket
hans röst synnerligen väl lämpar sig.
Före sin hitkomst har hr Arveschou
besökt sitt fädernesland och der gifvit
konserter, vid hvilka hans fru, född
Pohl, (såsom vi omnämnt bördig från
Stockholm) biträdt och vunnit mycket
erkännande som deklainatris. Den 2
november inträder hr Arveschou åter
i sin tjenstgöring vid S:t George clmrch,
hvarför han snart med sin familj måste
lemna det nordiska hemlandet. Då
han nu i dessa dagar gifver sin första
konsert här, äro vi öfvertygade om att
det sker inför en talrik publik, som
finner sig intresserad af att göra
bekantskap med en sångtalang, som i
utlandet vunnit så stort erkännande.
––-#––
I kyrkosångsfrågan.
(jfjylfvanstående titel har en liten
bro-schyr, »ett förberedande ord till
väckelse och orientering», som dagarne
före den sista prestkonferensen utkom
i bokhandeln. Den har till författare
den som musikaliskt bildad person kände
och erkände folkskoleinspektören i [-Hel-singland]-] {+Hel-
singland]+} kyrkoherden Richard Norén.
Det är med verkligt nöje man läser
den lilla skriften och erfar det intresse
förf. känner för vår stackars
ålderdoms-kranka kyrkosång. — Vi kunna ej neka
oss nöjet att i några korta drag
redogöra för den lilla intressanta afhandlingens ;
hulvudinnehåll, på samma gång rekom- j
menderande den till en och hvar som
hyser några varmare känslor för denna
vigtiga frågas snara lösning.
Förf. påpekar i början att den
omständigheten att kyrkosångsfrågan
blif-vit upptagen som ett diskussionsämne
å den förestående prestkonferensens
program*), samt att på skilda ställen
i vårt land presterliga föreningar
bildats i afsigt att liöja kyrkosången m.
m., utvisar tydligt att denna fråga nu
börjat väcka allmännare intresse
särskildt bland kyrkans prester. Det
lifli-ga intresse för frågan förf. alltid hyst,
hans teoretiska studier på detta område,
samt den önskan att göra något för
frågans lyckliga lösning, som så lifligt
besjälat honom, säger han hafva manat
sig att genom detta lilla häfte »gifva
några små väckelser och vinkar» samt
en förberedande orientering i frågan,
som torde komma till pass för de
mindre sakkunnige som med intresse
deltaga deri. »Att något» säger förf.
»ovilkorligen behöfver göras för vår
kyrkosångs upphjelpande, tro vi bland
annat och ej minst framgå af vissa
betänkliga företeelser i vårt nuvarande
gudstjenstliga lif», hvilka ej mana till
passiv verksamhet. Han tänker dervid
både på dem som icke och de som
verkligen besöka våra kyrkor. En stor
del folk besöker aldrig några religiösa
andaktsstunder, men man får derför ej
fråndöma dem allt religiöst sinne.
Hvilka massor befolka ej bönehusen och
»salarne»! men tro ej att det endast
är partiyra och söndringslusta, som
drifver dem dit. Se på alla dem ur
de högre, bildade kretsarne, som i detta
genomprotestantiska land dock öppet
uttala och visa sina sympatier för den
katolska kulten! Och de slutligen, som
verkligen gå i kyrkan, huru är det
väl bestäldt med de flestes bland dem
sätt att deltaga i bönen och sången?
Vi låna här författarens egna ord:
»Tyckes icke hela den s. k.
altartjen-steu och till och med psalmsången vara
något, som tämligen litet intresserar
dem? Man kommer ju ofta i kyrkan
egentligen blott för att höra ett mer
eller mindre långt och godt föredrag
från predikstolen, infinner sig derför
först vid dess början och aflägsnar sig,
när det är slut. Månne det nu
verkligen är blott hos dem sjelfva, som
skulden härtill är att söka? — Ja,
*) Enligt hvad vi tro oss veta upptogs
doek denna vigtiga fråga ej till diskussion på
lneroinniimda konferens, utan inskränkte man
sig endast till ett föredrag deröfver. Huruvida
detta föredrag kommer att uträtta något för
framtiden återstår att se. Vi tvifia!
om nu också orsakerna till dessa
betänkliga företeelser för visso äro många
och delvis af så djupliggande uatur,
att de endast genom en andens
kraftverkan bland oss kunna aflägsnas, månne
dock icke vissa biister i
gudstjenster-nas nuvarande liturgiska och
musikaliska beskaffenhet, särskildt den t ill
slentrian nästan ovilkorligt ledande
enformigheten hela kyrkoåret igenom samt
den tröttande, släpigt sömniga
enformighet hvarmed både altarsåvg och försam
lingssång ofta utföres, kan hafva någon
del häri? Kanske presters och
organisters stundom alltför mycket
slentrian-messiga, mera allmänt oreflekteradt
traditionelt brukliga sätt att handhafva
gudstjenstens liturgiska och musikaliska
delar kan vara en orsak härtill ? Kanske
till och med särskildt just vår
kyrkosång i sin nuvarande form altför illa
motsvarar de friskare pulsslag, i hvilka
det religiösa lifvet i våra dagar rör
sig, och derför kan i högre grad, än
man vanligen vill medgifva, hjelpa till
att drifva många mer eller mindre
re-liöst vakna element i våra församlingar
bort från våra gudstjenster? Kanske
det hos alla dessa menniskor, som
tydligen kallnat för desamma, kan finnas
vissa icke oberättigade religiösa behof
och kraf, som våra gudssjenster i sitt
nuvarande skick icke behörigen
tillgodose? Skulle detta vara fallet — och
för vår del tro vi det — så torde
också vissa välbetänkta liturgiska och
kyrkomusikaliska reformer vara af
be-hofvet påkallade, något mot hvilket en
lutersk kyrkostyrelse borde hysa så
mycket mindre betänklighet, som Luther
sjelf och de lutherska reformatorerna
äfven i vårt land kraftigt betonat och
häfdat kyrkans fulla frihet att i slika
ting blott med bevarande af den bibliskt
kristliga andan samt af nödig historisk
kontinuitet inrätta sig, efter som tider
och omständigheter kräfva det».
Förf. framvisar härefter den ofantliga
skiljaktigheten i meningar och åsigter
om huru kyrkosången skall höjas och
hvilka betydliga svårigheter just
deri-genom åstadkommas i och för frågans
lösning. Härvid kan man, säger han,
»känna sig frestad att kasta yxan i
sjön, låtande allt gå vind för våg».
Källan till dessa tvistigheter tror förf.
ligga i de tvistandes okunnighet om
hvad Luther och de lutherska
reformatorerna tänkte om kyrkosången och
huru de ordnade densamma. Här
framvisas nu i en sakrik och synnerligen
intressant framställning huru Luther,
denne varmt musikaliska person, på
ett omfattande sätt vårdade sig om
kyrkosången. Troget omhuldade han
och bevarade den gamla gregorianska
vexelsången så långt dess texter
öfver-ensstämde med bibliskt-luthersk
åskådning. Den användes såväl i
högmes-san som i synnerhet i matulinen
(otte-sången) och vespern (aftonsången). Vid
dessa bigudstjenster användes i riklig
omvexling antifonier, responsorier, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
