Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den musikaliska soin den dramastiska
genren. Under de fyra studieår han
tillbragte vid Turins universitet var han
allt jemt medlem af flera filharmoniska
och filodramatiska sällskap samt aflade
der lysande prof på anlag för den
sceniska konsten. Efter erhållen grad i
jurisprudentia ansågs han derför utan
vidare studier färdig för den lyriska
scenen, dit han kände sig dragen med
oemotståndlig makt. Sålunda
debuterade han hösten 1883 i Lecco i operan
»Promessi sposi» af Ponchielli,
»Gio-condas» kompositör, under dennes eget
anförande. Sedan sjöng han följande
vinter i Verdis »Forza del destino» i
Padua, der han sammanträffade med
Georgina Sommelius, som ett år derefter
blef hans maka. Efter slutade studier
för fru Marchesi i Paris hade hon jemte
sin studiekamrat Ingeborg Ås (Oselio)
i Italien återtagit sin här i Stockholm
påbörjade verksamhet vid operascenen
och, såsom vi flera gånger omnämnt i
denna tidning, med mycket bifall
upp-trädt på italienska scener.
Våren derpå sjöng signor Bottero i
Turin (i »Ruy Bias», »Jone»,
»Sömn-gångerskan»), vidare i Elorens
(»Hu-genotterna», »Faust»), Cesena
(»Promessi sposi», »Puritanerna»), Genua
(»Don Sebastiano»), Corfu (»Faust»,
»Nabucco», » Salvator Rosa»,
»FraDia-valo», »Mignon»), I Livorno sjöng
han under loppet af en månad, tre för
honom nya roler: kardinalen i
»Judinnan», Alfonso i »Lucretia Borgia» och
Walter i Verdis »Louisa Miller». Af
Edvard Sonzogno, som i Italien är
egare af de moderna franska operorna,
engagerades han sedan för ett år och
sjöng på nytt i Turin, Genua, Florens,
Rom och Milano, uppträdande i operorna
»Mignon», »Mireille», »Valle
d’Andorra», »Pescatori di perle», »Stella» af
Auteri-Manzochi och »Flora mirabilis»
af Samara etc. Han lät vidare höra
sig i Cremona, Trento, Siena och
under ett halft år på Malta, då han, utom
i några af ofvannämnda operor äfven
uppträdde i »Leonora», »Attila»,
»Aida» och »Barberaren i Sevilla».
Under ett års vistelse i Neapel sjöng han
i operorna »Guarany», »Ernani»,
»Muntra fruarna» och »Den stumma från
Portici» m. fl. Han blef der hörd och
engagerad af den ryktbare amerikanske
impressarion Ferrari och begaf sig till
Sydamerika, der han under fyra
månader sjöng i Buenos Ayres och
Monte-video i de flesta af förut nämnda operor.
Vid återkomsten uppträdde han åter i
Italien och företog till slut sin länge
påtänkta resa till Sverige.
Vi kunna af denna beskrifning j å
hr Botteros konstnärsbana finna, att
han under de sju år, som förflutit
sedan hans första debut, utvecklat en
ovanligt rik och omfattande scenisk
verksamhet, vittnande om icke mindre
flit än begåfning och mångsidighet. Vi
hoppas, att han från sitt gästspel hos
oss, hvilket ännu någon tid fortsättes,
skall hemföra angenäma minnen,
likasom han skänkt oss sådana genom sin
framstående konstnärlighet.
––––––
Pianots placering och vård.
(Forts.)
•TE7«id placeringen må man vidare taga
’Sjö hänsyn till temperatur och
belysning. Först och fräinst bör man då akta
instrumentet för ojemn uppvärmning och
derför aldrig ställa det för nära intill
en varm kakelugn eller ett fönster som
öppnas. Lika orätt är att om vintern
låta det stå i ett rum, som endast
sällan eller ojemnt uppvärmes, såsom
i så kalladt paradrum, hvilket
begagnas vid högtidliga tillfällen och då för
tillfället uppvärmes, ty vid hvarje
temperaturförändring i rummet, och
omvex-ling mellan torka och fukt, blifver
instrumentet icke blott ostämd t, utan rent
af skadadt eller förderfvadt. Det bör
äfven ställas så, att dagsljuset faller
så direkt som möjligt på notställaren.
Hur ofta finner man icke flyglar
upp-stälda alldeles bakvändt, så att
dagsljuset faller bländande in i den
spelandes ögon, medan notställaren med
noterna äro höljda i djupt mörker.
Det är obegripligt hur någon under
sådana omständigheter kan spela efter
notor; dagsljuset skiner ju dessutom
j igenom notpapperet, så att notorna på
baksidan af bladet ses lika tydligt som
dem man skall spela efter. Med
hänseende till qvällbelysningen träffar man
likaledes på obegripliga tanklösheter.
Med största artighet mot pianisten
kommer man släpande med lampor och
ljus för att göra rummet rigtigt
upplyst, men de ställas ofta så
obetänksamt, att de blända den spelandes ögon
lika starkt, som när instrumentet är
stäldt omvändt mot dagsljuset, alltså
utan att belysa notorna. All belysning
bör deremot arrangeras så, att den
faller på notorna utan att den spelande
sjelf kastar sin skugga på dessa, alltså
med ljushållare å ömse sidor om
notställaren eller också högt öfver den
spelandes hufvud. Värst är det i detta
hänseende med de upprättstående
instrumenten. Lampor kunna visserligen
anbringas ofvanpå dem, så att ljuset
faller direkt på notorna, men vanligen
ligger ljuset då äfven i ögonen på den
spelande. Begagnas lampor på flygeln
eller taffeln å ömse sidor om
klaviaturen, böra dessa förses med skärmar,
som kasta ljuset endast på notorna.
På pianinot äro ljusarmar bäst och de3sa
helst enkla. De dubbla ljusarmarne
med fyra tända ljus åstadkomma en
ojemn belysning och vanligen får man
höra dessa dubbla armar ställa till
skrammel. Ett par ljus i enkla armar
äro fullt tillräckliga för belysningen,
och å ljusen böra då anbringas
ljus-reflekterande skärmar, invändigt hvita
eller sådana af metall (t. ex. i form af
ett par fjärilsvingar) fästa med en
fje-derklämmare kring ljuset. Under
manschetterna, som böra finnas för att
hindra stearinet drypa på tangenterna,
böra gummiringar eller klädeslappar
placeras för att förekomma det
skrammel, som åstadkommes om manschetten
ligger omedelbart på ljuspipan. Det
är ej af så ringa vigt, som man skulle
kunna tro, att uppmärksamma dessa
råd beträffande belysningen, ty den
spelandes ögon lider ovilkorligen vid
spelningen af en sådan belysning, som
låtar ljuset, hvilket skall belysa noterna,
ligga in i den spelandes ögon med den
på notorna spända blicken. Detta
ögonens irreterande verkar för öfrigt
menligt på hela nervsystemet samt hindrar
en lugn uppfattning och ett lugnt
utförande af hvad som skall spelas. Må
ingen derför af hänsyn till soffors och
andra möblers placering symmetriskt
o. s. v. låta pianot blifva styfbarnet
vid möblernas arrangement; i första
rummet måste, med afseende på hvad
nu är sagdt, pianot få sig den såväl
för denna dyrbara och ömtåliga möbel
som för den eller de spelande bästa,
d. v. s. den mest rationela platsen.
Ett motsatt förhållande visar, att
hemmet, der det råder, icke är verkligt
musikaliskt eller styrdt af en väl
ordnande hand.
Till instrumentets rätta vård hör
också, att man låter stämma det
regel-messigt och ej blott när det är ostämdt,
emedan en hvar intelligent stämmare
(och man bör akta sig för andra),
hvilken intresserar sig för sitt kall, icke
blott reglerar de ostämda strängarna
utan också hvarje gång öfverser
instrumentet i sin helhet, rengör det från
dam och smuts, ser efter att pedalerna
göra sitt rätta bruk o. s. v.
För att skona och konservera
instrumentet bör man sätta upp dess lock
när man vill ha full klangverkan; vid
alla andra tillfällen deremot, såsom
under öfningstimmarne eller vid
under-’ visningen (så vidt icke ofvannämnda
| verkan afses) bör man sluta till locket
och lägga pianoduken öfver. Härmed
gör man instrumentet, sin omgifning
i och sig sjelf en tjenst: instrumentet
skonas för högar af dam, de närvarande
eller närboendes öron från störande
oljud och buller, den spelandes egna
nerver för det starka ljud, som
återkastas från det öppna locket. I
pedagogiskt hänseende uppnås dessutom den
fördelen, att eleven får lära sig att
söka få fram en god och stor ton ur
instrumentet trots det stängda locket,
hvaremot han i annat fall lätt kommer
att värdera sin egen tonbildning öfver
förtjenst.
Äfven konstnärlig hänsyn kan göra
sig gällande i fråga om huruvida det
är rigtigt att låta instrumentets (flygelns)
lock vara öppet eller tillslutet. I
synnerhet vid ensemblespel bör detta noga
öfvervägas. I allmänhet kan ej någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
