Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef hedersdoktor 1877. Sedermera
liar han fullständigt omarbetat och
tillagt nya musiknummer i
nyssnämnda opera, som nästan är ett nytt
arbete, sådant det gifvits de senare
åren 1875 och 1880 på svenska
scenen i Helsingfors.
Hans andra dramatiska komposition
är musiken till »Prinsessan af Cypern»,
sorgespel i 4 akter efter motiv ur
Ka-levala af Z. Topelius, som gafs äfven
af amatörer, vid invigningen af nya
teatern i Helsingfors den 28, 2!) och
80 nov. 1860, äfven innehållande flere
de skönaste sångstycken.*’
Utom de stora sångkompositionerna
har han ännu skrifvit och utgifvit många
allmänt kända och sjungna mindre
stycken, såsom »Soldatgossen» 1858, och
»Suomis sång», mest likasom »Warnung
vor dem Wasser» (de senare mycket
sjungna af alla våra manskörer) m. fl. till ord
af Euneberg, Topelius, F. Berndtson
och E. v. Qvanten. Pacii musik är af
ädlaste slag, liksom Runebergs poesi
högstämd och allvarlig, ron och varm,
kärnfull och enkel tillika, nästan alltid
bärande inspirationens prägel och
talande till lijertat; hans instrumentering
är storartad och ofta beundransvärd.
Hans sista opera »Loreley»
uppfördes för första gången d. 28 april 1887
å Alexanderteatern i Helsingfors.
Titel-rolen Leonore utfördes af fru Engdahl
på ett mycket förtjenstfullt sätt; öfriga
Foler innehades af frök. Lagermarck,
hr A. Ojanperä och en hr Scheitweier,
enkom iuförskrifven från Tyskland för
pfalzgrefvens rol. De mindre rolerna
utfördes af amatörer, och kören, nära
100 personer, bestod af musikvänner
och studenter. Musiken hade inöfvats
och dirigerades af universitetets
musiklärare B. Faltin, som till slut lyckades
öfvervinna komponistens motvillighet
att offentligen uppföra operan. Efter
sista akten skedde stormande ovationer
för maestron, som syntes i avantscenen.
»Vårt land» uppspelades, hela
publi-instämde och entusiasmen var allmän.
Operan berömdes i alla tidningar på
platsen såsom storslagen och intressant
i musikaliskt hänseende. Huru aktad
och kär Pacius varit i Finland har
bevisats af flere förutgångna hyllningar
af honom, så vid hans 50:de
födelsedag, äfvensom vid den 60:de år 1869,
hvarefter han tog afsked från sin tjenst
vid universitetet. Pacius har på äldre
dagar tidtals vistats i sitt fädernesland,
än i Dresden, än i Hamburg, men
alltid åter känt sig dragen till det nya
hemlandet, vid hvilket han ock varit
fästad med kära familjeband. Han * i
* Jernte uvertyren till »Kung Karls jugt>
gafs vid galaspektaklet under kejsarbesöket i
Helsingfors med anledning expositionen derst.
i juni 1876 å Nya (Svenska) teatern l:a akten
af denna opera i tillfällig bearbetning.
Sängkrafterna voro dä fru Engdahl, frökn.
Wess-ler och Lagermark, hrr Alg. Lange och Jul.
Saloman. Ofriga biträdande: frökn. Gurli
Åberg, Frankenfelt, Byström, hrr Fredrikson
och Hillborg.
gifte sig redan 1842 i Helsingfors med
Nina Luzia Martin ooh har med henne
hatt en son och två döttrar, den
äldsta af dessa, Maria, en högst behaglig
sångerska, var gift med Karl Collan,
den bekante finske tonsättaren och
skriftställaren, som afled d. 12 sept.
1871. Pacius var sedan 1856 riddare
af svenska Vasaorden.
––^––
OBS.! Vår första
musikbilaga för i år hoppas vi kunna
tillsända våra prenumeranter med ett af
tidningens nästföljande nummer.
––-")>’$’–
Till hufvudstadens
musikäl-skande allmänhet!
r^\m det å ena sidan icke torde kunna
förnekas att den s. k.
variétému-siken under det senare årtiondet gjort
ett allt större intrång inom
hufvudstadens musikverld, så är det å andra
sidan ett glädjande faktum att, såsom
en reaktion häremot, hos verkliga
musikvänner uppstått ett allt mera
lefvan-de intresse för den ädla och bildande
musiken. Det torde vara tillräckligt
att såsom ett bevis på sanningen af
detta påstående hänvisa till den väl- I
vilja hvarmed hufvudstadens såväl
allmänhet som kritik omfattat de
härstä-des verkande sångsällskapen.
Vid dessa sällskaps verksamhet har
emellertid behofvet af en särskild
konsertorkester, hvars biträde ständigt
kunnat påräknas, gjort sig allt mer
och mer kännbart. Såsom det torde
vara allmänt bekant, har det vid ett
visst tillfälle t. o. m. varit nödvändigt
att från utlandet förskaffa
orkesterbiträde, emedan sådant omöjligt kunnat
erhållas i hufvudstaden. Med
anledning häraf har under höstens lopp
under namn af Filharmoniska
Symfoniorkestern bildats en större orkester,
bestående dels af medverkande amatörer,
dels af särskildt engagerade musici.
Denna orkester kommer att under
musikåret gifva en serie symfonikon-erter
i musikaliska akademien under ledning
af hr Andreas Hallen. Vid dessa
konserter komma inländska och utländska
vokal- och instrumentalsolister att
medverka, och programmet skall i ständig
omvexling bjuda både på klassisk och
nyare musik.
Denna orkesters fortvaro är likväl i
högsta grad beroende på allmänhetens
intresse, hvilket man anser sig kunna
hoppas vara så mycket större, som
orkesterns verksamhet afser att i sin
mån bidraga till förädlande af den
musikaliska smaken inom hufvudstaden.
På grund häraf få undertecknade
hiirmed inbjuda till abonnemeiitsteckning
för sex symfonikonserter.
Abonnements-priset utgör 12 kronor för l:a och 9
kronor för 2:a plats, och eger
abonne-mentsteckningen rum i Abr. Lundquists
Hofmusikhandel, Malmtorgsgatan n:r 8,
hvarest, mot erläggande af
abonnementsafgiften, kuponger, gällande för
uttagande af konsertbiljetter, erhållas.
Stockholm i december 1890.
Axel Buren.
A. Hallén. A. Elisen.
Erik Scholander. Erik von Otter.
John May.
Om Verdis nya opera Falstaff .
titeln ny opera af Verdi och dertill en
med komiskt ämne, det är en
märkvärdighet. Man skrifver från
Italien att stor fröjd råder der, emedan
telegrafen från ena ändan af halfön
till den andra förkunnat: Verdi har
verkligen skrifvit den nya operan. Den
som känner den gamle mästarens
popularitet förundrar sig ej öfver att ett
helt land kommer i sensation vid
underrättelsen om en ny opera af Verdi.
Om hur denna i det allra längsta af
maestron bevarade hemlighet kom till
uppenbarelse, först för de närmast
intresserade och derefter till den stora
allmänheten, berättas nu följande. En
dag helt nyligen inbjöd Verdi i Milano
hela familjen Riccordi till middag å
»hotell Milano». Arrigo Boito, intim
vän till Verdi (författare till hans
»Otel-lo»-text, som bekant) var också
närvarande. Verdi var vid brillantaste lynne;
ja, han tycktes rent af föryngrad och
utvecklade en alldeles ovanlig humor;
icke en gång Giulio Riccordi (Verdis
förläggare) hade en aning om att Verdi
hade en ny opera fullfärdig.
Hemligheten var väl bevarad. Hur stor blef
ej derfor Riccordis och de andras
förvåning, då Boito vid desserten höjde
det med champagne fylda glaset och
drack »Tjockingens» skål,
»Tjockingen», hvem kunde han väl mena? Den
ene såg på den andre utan att kunna
lösa gåtan. Boito utbragte nu en skål
för »Tjockingens» triumf, och då han
likasom Verdi roat sig tillräckligt åt
den allmänna förvåningen tillade han:
»Jag hö]er glaset för tredje gången
och det för framgången af Verdis
nyaste opera, för hans Falstaff!» — »Ocli
är operan verkligen färdig?» vågade
siguora Riccordi fråga, och denne
nickade bifall med glad uppsyn. Sedan nu
hemligheten var röjd, tog Verdi sjelf
till ordet och redogjorde för alla
möjliga detaljer i operan. Han berättade,
att Boitos libretto var så kostlig, så
full af komiska saker, att han, Verdi,
otaliga gånger måst afbryta
komponerandet för att få skratta ut. »Dervid»,
sade Verdi, »kom jag alltid att tänka
på, att jag redan till min vän Philippi
skref: ’Jag kommer icke att skrifva
en komisk opera förr, än jag funnit
en textbok, som narrar mig att skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
