Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Pacius.
ejpAndast några veckor liafva förflutit
égjS sedan nabolandet på andra sidan
sundet mistade sin störste tondiktare,
och nu har en liknande förlust
drabbat vårt forna broderfolk östanleds, i
det Fredrik Pacius, Finlands ädle ton
skald, den 8:de dennes afled i
Helsingfors vid hög ålder. Tonsättaren till
de sköna fosterländska sångerna,
»Suo-mis sång» och »Vårt land» är oss
välbekant, och vi minnas godt hur den
senare folksången med Runebergs
inledningsord till »Fänrik Ståls sägner»
länge värmt äfven våra sinnen och höjt
den fordom mellan folken
å ömse sidor om
Botten-hafvet gemensamma
fosterländska andan. Diktaren
var lyckligare än
tonsättaren, ty han fick bortgå i
hoppet om förverkligandet
af hvad han sjöng: »Vår
forntids land, vår framtids
land — Var fritt, var gladt,
var tryggt!» — Fastän
Runebergs fosterländska
dikt sedan tolkats i toner
af en svensk tonsättare, som
deimed skänkt oss en
allmän blifven nationalsång,
kan ej denna helt och
hållet undantränga Pacius’
vackra tondikt, och
»Suo-mis sång», ännu hos oss
så mycket sjungen och
älskad, kommer alltid våra
hjertan att klappa för
Suc-mis land.
Då för nära sju år
sedan Pacius’ 75
års-jubileum firades, intogo vi i
denna tidning hans
porträtt och en längre
biografisk uppsats, hemtad ur
Nordisk Musiktidende. För
många af våra läsare är
denna obekant, och vi anse
oss derför kunna i denna dödsruna
återgifva en del af densamma.
Fredrik Pacius, den högre musikens
grundläggare i Finland, föddes den 19
mars 1809 i Hamburg, der hans
föräldrar, vinbandlaren Louis Pacius och
Maria Margareta Schumacher voro
bosatta. Af dessa var han bestämd för
handelsyrket, men hans böjelse för
musik och skön konst, äfven målning och
poesi, framträdde så tydligt, att han,
på inrådan af tonsättaren Methfessel i
Hamburg, fick faderns tillåtelse att
egna sig åt musiken och resa till Cas
sel för att utbilda sig under ledning
af den stoie violin mästaren och
komponisten Ludvig Spohr. Dennes
upphöjda personlighet och fina violinspel
utöfvade också ett outplånligt inflytande
på Pacius och hans konst. I tre år
(1824—27) stannade han i Cassel och
lärde der komposition af den utmärkte
M. Hauptmann. Han kunde nu börja
konsertera i Tyskland och i sin
hemort, utmärkande sig särdeles genom sitt
spel i Spohrs qvartetter och
solokompositioner för violin. På en sådan
konsert i Stralsund hörde honom en
musik-älskande äldre köpman från Sverige
vid namn Flygarson, som förtjust öfver
hans spel öfvertalade honom att följa
sig till Stockholm. Dit anländ i maj
1828 blef han der mycket väl
emotta-gen. Ef ler en konsert, besökt äfven
af den musikaliske kronprinsen Oscar,
erhöll han anställning som
kammarmu-sikus och soloviolinist vid hofkapellet.
I vår vackra hufvudstad trifdes Pacius
väl, bemöttes med vänskap af flere
våra förnämsta musici, af en Orusell,
Fredrik Pacius.
Lindblad, Geijer m. fl., och tillbragte
der sex lyckliga år af sin ungdom till
1884, då han efter K. V. Salgés död
(1833) d. 29 maj utnämndes till
musiklärare vid Helsingfors’ universitet.
Hvad han gjort för den musikaliska
bildningen och smakens höjande i detta
land — säger en finsk biograf — kan
icke med få ord sägas; de
njutniugs-fulla stunder han beredt Helsingfors’
allmänhet kunna icke lätt uppräknas.
Redan kort efter sin ankomst gaf han
den 21 febr. 1835 sin första
instrumental- och vokalkonsert, som sedermera
efterföljdes af så många andra dylika
de följande åren, med fyra
musiksoaréer om året, hvarvid alltid den bästa
klassiska och moderna musik utfördes
under hans ledning. Under det första
tiotalet uppträdde han ofta sjelf som
virtuos med sitt hänförande violinspel,
exekverande dels Spohrs och andra
mästares kompositioner, dels sina egna,
såsom »Fantasi för violin» 1842 och
»Konsert» 1845.
Han samlade alla musikaliska
krafter omkring sig och bildade flere elever
i violinspel, såsom Otto v. Köuigslöw,
R. v. Böningh, L. Borgström och
senare J. Lindberg. Äfven större
originalkompositioner af honom utfördes vid
dessa konserter eller soaréer, såsom
deklamatoriet »Die Weihe der Töne»,
första gången den 17 maj 1839 och
sedan flere gånger, och »Tod im Tode»
1844, en »Zigenarkör» (1841), en
»Festmarsch» (1842), utom en mängd
af honom komponerade
studentqvar-tettsånger. Ännu mera bidrog han till
att höja kärleken till musiken genom
de symfonikonserter, livilka
under hans utmärkta ledning
vidtogo 1845 och fortforo
nära 10 år, sex hvarje år,
vid hvilka de odödliga
verken af Haydn, Mozart,
Beet-lioven och
Mendelssohn-Bartholdy med flere mästare
blef vo utförda, äf vensom ett
Allegro maéstoso af honom
sjelf (1850).
Icke nog dermed, de
största konserter, till
hvil-kas åstadkommande denna
tid fordrades hela hans
energi och utomordentliga
förmåga, voro dock de
»oratorier», den andliga
musikens mästerverk, hvilka
gåfvos mest på
långfredagen eller vid påsktiden.
Dessutom anförde han vid
promotioner och andra
högtider under de 35 år han
var musiklärare vid
universitetet.
De kompositioner, hvilka
gjort honom mest populär
och kär lör finska hjertan,
äro dels sången »Vårt land»
till J. L. Runebergs ord,
som för första gången sjöngs
vid studentfesten den 13
maj 1848, samt hans största och
mödosammaste arbete »Kung Carls jagt»,
romantisk opera i 3 akter med text af
Z. Topelius, hvarur fragmenter utfördes
vid konserten den 18 mars 1851,
hvarefter hela operan första gången
uppfördes af endast amatörer deu 24 mars
1852, och ännu åtta gånger efter
hvarandra samma år. Uppförandet af denna
opera väckte den största entusiasm och
Pacii namn stod nu på höjden af sitt
anseende inom hans land. Den
storartade kompositionen åtnjöt också
hedern att blifva uppförd på K. teatern
i Stockholm, först år 1856 för fjorton
fulla hus, och sedan 1860 vid Carl
XV:s kröning.
I Sverige blef Pacius ledamot af
Musikaliska akademien 1856; i Finland
hugnades han ock med en orden samt
professors titel och värdighet 1860 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
