Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING. 21
sina muntra ungkarls-supéer, dit
mu-s;kaliska, och litterära artister samt
konstnärer äro inbjudna att möta den
höga gästen.
H. W—r.
––^––
Napoleon I som konstmäcenat.
^jl^fter de ödesdigra händelserna i
Pa-ris i augusti 1791, sedan
Tuille-rerna stormats och konungen blifvit
afsatt, förstummades plötsligen den
religiösa sången i Frankrike och alla
medlemmar af den kungliga kapell- och
kammarmusiken, likasom alla
kyrko-sångare i hela landet stodo bröfjlösa.
Med införandet af konsularregeringen
(1799) och den derpå följande
proklamationen af kejsardömet (180-4)
återvände ett ordnadt tillstånd, och
Napoleon blef på allt sätt en protektor af
tonkonsten och tonkonstnärerna. Icke
mindre än 350,000 frcs gaf han
årligen ut för sitt kejserliga hofkapell, åt
hvilket han sökte förvärfva sig de
dug-tigaste krafter. Efter att ha bevistat
ett uppförande af oratoriet »Debora»
af Le Sueur yttrade han till denne,
att intet af komponistens verk behagat
honom så mycket som detta. »Hur
många messor och oratorier har ni
hittills komponerat?» frågade han. —
»Tjugutvå. Sire!» — »Då måtte ni
ha skrifvit upp förfärligt med papper;
detta är också en utgift och den vill
jag öfvertaga. Mr Le Sueur, jag
beviljar ‘2,500 francs till ersättning för
det papper ni förstått att använda så
väl. Förstår ni, det är endast för
papperet; ty i fråga om en konstnär af
er betydenhet får man icke använda
ordet gratifikation ».
Le Sueur, Paésiello, Paer, m. fl.
tillvann han sig som kapellmästare mot
höga aflöningar. Paer var förut i
Dresden ; hans maka, en berömd sångerska,
var primadonna vid operan derstädes.
Napoleon hörde henne der, och redan
följande dag tillkallade han
primadonnan och äfven förste sångaren och
yttrade till dem; »Madame Paer, ni
sjunger förtjusande ! Hvad har ni för
gage här?» — »Sire, 15,000 francs».
— »Ni får af mig 30,000 och ni Mr.
Brizzi följer mig på samma vilkor!*
— »Men vi äro engagerade här!» —
»Ja, hos mig! Saken ärafgjord!
Tal-leyrand öfvertager den diplomatiska
förmedlingen, det är hans sak!»
Tal-leyrand skötte också sin sak väl.
Paör, primadonnans berömde make,
hade lifstidsengagement i Dresden med
1200 thaier och 300 thaier för hvarje
partitur. Napoleon skyndade sig att
för ständigt vinna den berömde
mae-stron för Paris; § 2 i det för honom
framlagda kontraktet lydde: »Paör
erhåller en årlig lön af 28,000 francs;
§ 3 engagementet gäller för lifstiden; §
4 tillförsäkrar honom ett dagtraktamente
af 24 frcs då han åtföljer hofvet på
dess resor; § 6 beviljar permission
för månaderna maj—-augusti. Till
lifs-tidsgaget af 28,000 frcs fogar den
kejserliga munificensen en årlig
gratifikation af ytterligare 12,000 frcs.
Så blef Paer Napoleons kapellmästare,
sedermera direktör för italienska operan
i Paris samt medlem af akademien för
konst och vetenskaper derstädes, och
här komponerade han ännu vidare 9
operor. Napoleon I ville för öfrigt icke
endast paradera med tonkonst och
tonkonstnärer, han var verkligen älskare
af musik, synnerligast af sång. Paör,
som också sjöng väl, hans maka och
Brizzi måste ledsaga honom på hans
fälttåg och följa honom till Polens
slätter och sumptrakter. Om morgonen
stred Napoleon, på aftonen skyndade
han till sitt högqvarter för att intaga
sin supé och intagas af den sjungande
trion.
Napoleon hade med en synnerlig
förkärlek omfattat Paesiellos musik; Paör
sjöng utantill alla denne tonsättares
buffaarior och understöddes förträffligt
af sina följeslagare. De fängslande
melodierna beredde kejsaren en
angenäm förströelse och läto honom för en
stund glömma politiken. Stundom
emellertid, när kejsarens hufvud var rigtigt
fullt af politiska och strategiska planer,
förmådde eke ens de ljufva tonerna af
trion att bringa honom till glömska af
den dag, som tillbragts på hästen och
i ett rått klimat; de vackra melodierna
fingo då tjenstgöra som vaggvisor: midt
i konserten snarkade kejsaren till ibland
som en orgelpedal, hvilken till
triorösterna bildade en helt fri »basso
con-tinuo».
Äfven åt lektyren egnade sig
Napoleon på sina fälttåg. Han förde alltid
med sig ett litet fältbibliotek och läste
vid Egyptens pyramider denna roman,
som berusade icke blott Tyskland utan
hela Europa långt efter sedan den först
kom ut; hans intryck af denna var
lifligt nog att förmå honom ännu 1808
(på kongressen i Erfurt) tillkalla Göthe
för att med honom fördjupa sig i
samtal om Wertherromanen. Göthe yttrade
sedan: »Denne Napoleon har studerat
min Werther som en krirainaldomare
sina akter». Napoleon åter sade om
Göthe: »Yoilå un homrne!»
D:r M—r.
––^––
Léo Delibes.
IjYJven Frankrike har, likasom våra
nordiska grannar, nyligen mistat
genom döden en af sina största
tonsättare och sin på nyare tid mest
populäre operakomponist. Höjden af
sitt rykte såsom sådan har han
nämligen hunnit med sin »Lakmé», som
vunnit framgång och spridning mer
än någon annan opera på senare tider.
Verdis »Otello» är af yngre datum
och tillhör ej opéra comique såsom
Delibes’ verk. Helt hastigt och
ovän-tadt lär den knappt 55 årige tonsättaren
ha aflidit och var vid sin bortgång
sysselsatt med komponerandet af en
ny opera »Cassia», såsom den skulle
ha kommit att heta, och som man
trott vara på väg att afslutas i dessa
dagar. Huruvida detta skett får fram
tiden utvisa. I Sv. Musiktidning för
d. 1 Dec. sistl. år hade vi intagit
Delibes porträtt och biografi med
anledning af »Lakrnés» törsta
upptagande på vår opera och vi hänvisa till
detta nummer beträffande en
utförligare lefnadsteckning. Vi vilja nu
blott erinra att Léo Delibes var född
1839 i St. Germain du Val (Sarthe)
blef 1848 lärjunge vid
Pariskonservatoriet, der han undervisades af Bazin,
Adam, Benoist; 1853 blef han
ackom-pagnatör vid Théatre lyrique i Paris
samt organist i kyrkan St. Jean och
St. Francis. Han började sin bana
som scenisk komponist med operetter.
Sin första stora framgång af mera
värde vann han med den vackra
balletten »Coppelia» 1870, hvarpå följde
den förtjusande operan »Le roi l’a dit»
(»Kungen har sagt der»), balletten
»Sylvia» (1876), »Jean de Nivelle»
(1880) och »Lakmé» (1884). De tre
nämnda operorna ha, som bekant, alla
gifvits här (resp. våren 1877, 1880
och 1890). Delibes lemnade 1880 sin
tjenst som kordirigent och blef lärare
i komposition vid konservatoriet. Utom
operor har Delibes komponerat vackra
kör- och solosånger m. m. Hans
operor och ballettmusik utmärka sig för
originell melodisk uppfinning och fin
smak, som särdeles röjer sig i hans
förträffliga instrumentering.
––<§>––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgt. Operan. Jan. 16. Verdi: Ernani. —
17. — Fjerde symfonikonserten. 1. Gade:
Symfoni op. 5, C moll; 2. Aulin: konsert
for violin (hr Aulin) och ork; 3. Haydn:
Thema med variationer utf. af sträkork.; 4.
Beethoven: Symfoni op. 60, B dur. — 18, 22,
29. Wermlindingarne (Per hr Dahlgren). —
19. Mase agn i, Pietro: Pä Sicilien;
Undina’, konsertafd: Uvertyr till •Tannhäuser»;
Bruch: G moll-kons. för violin, spel. af trk.
Frida Schytte. — 20, 23, 25, 26, 28. En
Midsommarnattsdröm af W. Shakespear,
musik af Mendelssohn-Bartholdy. —
21-Mascagni: På Sicilien, Undina; Konsertafd.
Beethoven: Uvert. till »Egmont»; Vieuxtemps:
violinkonsert D moll, m. m. spel. af frk Schytte.
24, 30. Adam: Konung för en dag
(Zepho-ris: hr dmanu). — 27 Mascagni: Pä
Sicilien, Undina-, Konsertafd.: Pacius: Uvert.
till »Kung Carls .jagt», ballad ur samma opera
(fru Östberg); Mendelssohn: Violinkonsert,
Vieuxtemps: Fantasia appassionata. — 31.
v. Flotow: Martha, (Nancy: frk. Almati,
som gäst; lady Harriet: fru Östberg; Lyonel,
Plumkett, lord Tristan, domaren: hrr
Lundmark, Sellergren, Strömberg, Grafström).
Svenska Teatern. Jan. 15, 16, 25—30.
Niniche.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
