- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 11 (1891) /
22

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vasa-teatern. Jan. 16—18, 21, 27, 26—

28. Offenbach: Lilla rosenknoppen (Rose
Michon: frk. Ekström fr. o. m. 21 i). — 19,
20, 24, 25. Millö c ker, C.: Stackars
Jonathan. — 31. v. Suppe: Donna Jnanita
(René Dufaure, Olympia, Petrita: frk. Ekström,
fru Cederberg, frk. Aug. Andersson, 1 upptr.
här; Pomponio; Riego Evangelista, sir
Douglas, Gaston Dufaure: hrr Strömberg, War-

berg, Lundin, Stenfelt.)

Musikaliska Akademien. Jan. 22, 29.
Musikforeningens konserter (22 jan. 25:te kons.)
Gade: Andante ur symfoni op. 32; Rubenson,
Alb.: ur musiken till »Halte-Hulda»; Bargie I:
sånger för 3 stäm. fruntimmerskör; Saint Snens:
Syndafloden, lör soli, kör och ork. — 24.
Fr. Xerudas privata soaré: Rubinstein:
Quin-tett f. stråkinstr. och piano; Asioli: sonat f.
violoncell med piano; Schuman: Qvartett för
stråkinstr. o. piano. — Filharmoniska
symfoniorkesterns konsert. Mozart: Ess
dur-symfoni (Btilows revision); Volkmann: Serenad
för stråkork. med obligat violoncell (hr Lisker);
Sånger af frk. Ek och hr Forstén.

Hotel Continental. 15 jan. Fru Hcintzs
soaré.

Berns’ Salong. Typografiska föreningens
sångkörs matiné (dir. hr E. Åkerberg: bitr.:
lrkn. Piehl och Rydberg, hr Borgstedt).

Återupptagandet på Kgl. operan af
»Midsommarnattsdrömmen » med
Men-delssohns härliga musik har varit den
förnämsta sceniska tilldragelsen
derstä-des under sista hälften af januari.
Återgifvandet liar efter nuvarande
förhållanden och tack vare gästspel af goda
dramatiska förmågor på det hela varit
tillfredsställande. För musikvännen är
ensamt tillfället att få njuta af
Men-delssohns ungdomsfriska, poetiska
musik anledning nog att frequentera tea
tern, då denna klassiska pjes står på
programmet och att önska det densamma
må kunna hålla sig uppe der.
Reprisen af »Martha», senast gifven här
under Bötels gästspel förra våren, var
väl närmast föranledd af frk. Almatis
härvaro och öfvertagande af Nancys
rol, som hon förut återgifvit här. Af
de öfriga medverkande framstod fru
Östberg som lady Harriet på ett
öfver-lägset och ypperligt sätt både i sång
och spel, och lord Tristan är onekligen
en af hr Strömbergs roligaste figurer.
De båda manliga hufvudpersonerna i
operan återgifvas något flegmatiskt af
hrr Lundmark och Sellergren, men
deras röster göra sig väl gällande i
ensemblen, hvilken vid denna första
representation företedde en och annan
ojemnhet Hr Lundmarks i sig sjelf
vackra röst träder stundom fram på ett
så fördelaktigt sätt, när den släppes
lös ur den gutturala klämman, att man
af allt hjerta skulle önska den befriad
derur för alltid. En tilltagande
embonpoint hos sångaren inverkar ej
fördelaktigt på hans dramatiska
framställning och apparition. Operan med sin
lifliga handling och sina vackra
melodier borde ännu kunna locka folk till
teatersalongen. Mascagnis opera och
balletten »Undina» ha fortfarande hållit
sig uppe på programmet men i före-

ning med en konsertafdelning alla tre
gångerna, då den unga danska
violin-spelerskan Frida Scbytte framträdt för
operapubliken; man kan derför ej döma
om styrkan hos den märkliga
operanyhetens dragningskraft härstädes. Här
är då åtminstone hr Ödmanu och andra
goda förmågor medverkande.

De sista veckorna ha varit särdeles
rika på konserter; vi ha här ofvan
antecknat ej mindre än 9. Först i
ordningen kommer operans 4:de
symfonikonsert för säsongen. Densamma
egna-des åt minnet af Niels Gade genom
att inledas med hans C moll-symfoni
op. 5, hvars första uppförande genom
Mendelssohn i Tyskland lade grundvalen
till Gades stadgade anseende som
tonsättare. Om än senare symfonier af
honom kunna ställas framför denna,
kan den emellertid ej undgå att i hög
grad fängsla intresset med sin nordiska
färgton, sin organiska byggnad och
smakfulla instrumentation. Af de
särskilda satserna i symfonien syntes det
spirituela scherzot slå mest an på
åhörarne. Symfonien, förut gifven här
1873 af Meissners orkester, fiek
naturligt nog under hr Nerudas ledning
det värdigaste utförande. En intressant
och färsk nyhet var hr Aulins nyaste
violinkonsert med orkester, förut
endast gifven i Kristiania och der med
stort bifall, ett erkännande som ej heller
saknades här. Konserten visar ett
betydande framsteg hos den unge
tonsättaren, särdeles i orkesterns
behandling och understödjande af
solostämman; stycket utmärker sig för goda,
väl utarbetade idéer, särdeles i de
första satserna, och komponisten har i
detsamma förelagt solisten ett ingalunda
lätt arbete. Hr Aulin löste emellertid
på ett brillant sätt alla svårigheter och
uppgifter med en schwung i föredraget,
en utmärkt intonation och varm känsla
som gaf en sannt konstnärlig prägel
åt det hela. De klassiskt sköna
variationerna öfver »österrikiska folksången»
ur Haydns s. k. kejsarqvartett, utförda
af hela stråkorkestern, gjorde ett
mäktigt intryck, och konserten afslutades
med Beethovens fjerde symfoni op. 60
i B dur (komp. 1806), ett mästerverk
af frisk humor och melodisk skönhet.
Finalen till denna togs i ett hos oss
ovanligt vivacetempo, som satte orke
sterns precision på ett svårt prof. Denna
konsert med sitt intressanta program
gafs inför fullsatt salong.

Den unga danska violinspelerskan
frk. Frida Schytte, som i jan. förlidet
år konserterade här på operan och
fängslade oss med sitt intagande väsen och
spel, har åter låtit höra sig der 3
aftnar och visat goda framsteg af de
studier hon sedan dess idkat i Paris.
Hon besitter nu en ganska solid talang.
Hennes ton är visserligen ej så stor
men så mycket mera ren och sångbar,
hvarjemte hennes väl utbildade teknik
låter henne med lätthet och behag
reda sig i de svåraste lägen och pas-

sager. Af större saker utförde frk.
Schytte denna gång Bruchs G
mollkonsert, Mendelssohns konsert och
Vieuxtemps’ i D moll och vidare
dennes »Fantasia appassionata», Zarasates
Habanera samt Schumanns
»Abend-lied» och Fr. Nerudas »Berceuse slave».
Den sista konserten, vid hvilken hon
uppträdde, var till en del egnad åt
minnet af Fredr. Pacius genom dess
begynnande med uvertyren till »Kung
Carls jagt» och genom fru Östbergs
föredrag med orkester af hans vackra
ballad ur denna opera: »Och hafvets
unga tärna», hvars förträffliga utförande
framkallade ett bifall, som föranledde
bissering af båda versarne.

Vi gå nu, att, efter hvad utrymme
medgifver, omnämna de öfriga
konserterna. Musikföreningen gaf också en
hyllning åt Gade vid sin 25:te konsert,
som börjades med det sköna andantet
ur hans G moll-symfoni (notisen om
dess utförande i sin helhet var
oriktig). Konsertens hufvudnummer var
Saint Saens »Syndafloden» (»Le
Délu-ge», öfvers. af Fr. Arlberg) som till en
del gafs på en Musik, akademiens
högtidsdag för något år sedan. Efter
ett förspel, börjande i gammalklassisk
stil och fortsatt af ett melodiöst
kan-tabile med violinsolo, skildrar första
delen af oratoriet menniskornas förfall,
Guds vrede och förbundet med Noah.
Andra afdelningen, oratoriets
hufvudnummer, målar sjelfva syndafloden och
stegringen af denna naturrevolution
samt menniskornas fasa och förtviflan
på ett öfverväldigande gripande sätt
och med användande af imponerande
orkestereffekter, som vid stegringens
höjd verkligen äro nervskakande.
Förmildrande inträder sista afdelningen
med vacker melodios framställning af
dufvans utflykt och återkomst,
paradisets återupprättande på den fördränkta
jorden. Stycket slutar med en fuga
som dock visar mera talang hos
komponisten än inspiration och verkar
något tröttande. Solopartierna i oratoriet
sköttes förtjenstfullt af frökn. Öhrström
och Wolf samt hr Lejdström och en
sällskapet tillhörande tenor med stark
och skolad stämma. Mellan förut nämda
nummer gafs en del musik ur Alb.
Rubensons »Halte-Hulda», en melodisk
»Mellanakt», terzett, visa i folkton,
alternerande med sång i dansrytm, och
en sorgmarsch. Den senare ett
pompöst stycke med klockringning,
gongong och bastrumma, var effektrik
och anslående med en viss högtidlig
stämning och väckte jemte föregående
numret företrädesvis åhörarnes bifall
Ett par täcka trior för
fruntimmersrösters af Bargiel fylde programmet. De
utfördes väl under hr Åkerbergs
ledning och med pianoackompagnement af
frk. Sidner. Sopranerna föreföllo
endast litet ansträngda i höjden. Den
sista af triorna »Die Libellen» har
förut gifvits af Nya harmoniska
sällskapet för omkr. 16 år sedan. Hof-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1891/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free