Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
30
corda, anslag på blott en sträng) och
vidare åtskilliga pedaler med
instru-mentaleffekter: pukor, harpa, cymbal,
mandolin etc. — företages en grundlig
undersökning beträffande tiden när
pedalen först kom i bruk. Lavignac
daterar den från 1780 och nämner Erard
såsom den förste fabrikanten som
an-vändt densamma. En af förf. uppgjord
tabell, som säkert skall intressera
läsaren, återgifves här å föreg. sida,
upptagande de komponister, hvilka alls icke
känt till pedalen, hvilka gjort det först
under senare tiden af sin verksamhet
och slutligen som från början af denna
varit bekant dermed.
––$––
FÖLJETONG.
En sång af Meyerbeer.
ty’ske tenoren M. råkade i
ris ut för det missödet att
från taket på en omnibus falla ned på
gatan. Efter att en längre tid legat
sjuk tillfrisknade han så småningom.
Hans röst hade lyckligtvis ej tagit
skada men hans försök att skaffa sig
inkomster strandade på en
arresterings-order från hans fordringsegare, en
hjert-lös apotekare, som ej visade något
medlidande med den stackars sångaren
utan yrkade på ögonblicklig betalning
af hans skuld. I sin nöd vände sig
nu sångaren till sin landsman
Meyerbeer, som mottog honom med öppna
armar. Men icke blott armarne
öppnade för honom maéstron utan äfven
skrifbordet, ur hvilket han tog fram
ett paket -— brefpapper. På ett af
arken skref han iöljande märkliga
rader: »Till hr baron von Rothschild,
i hans hotel Rothschild.
Herr Baron 1
Tillåt godhetsfullt att jag i ert höga
och mäktiga beskydd anbefaller hrM., 1
tenorist från Tyskland. Denne har
med stor framgång sjungit i grefve v.
Apponyis salong och i andra
Pariser-salonger samt har för afsigt att
föranstalta en musikalisk matiné, för
hvilken han har behof af ert understöd
och ert beskydd. Jag tager mig
friheten att i den dubbla egenskapen af
konstnär och landsman till sångaren
rekommendera honom. Er
verldsbe-kanta godhet låter mig hoppas, att jag
denna gång icke framställer min bön
förgäfves. Mottag hr baron
försäkringen om den utmärktaste högaktning,
med hvilken jag städse förblifver eder
tillgifne
Meyerbeer.»
Tenoren bar detta bref till baron
Rothschild, som han träffade vid
frukosten, i hvilken han af honom
nödgades deltaga. Efter dejeunern
lem-nade baronen åt sångaren två papper
— det ena. en sedel på 500 frcs,
behöfde iDgen förklaring, det ena var
också ett brefpappersark, innehållande
mäcenatens svar af följande lydelse:
»Herr Giacorao Meyerbeer
i sin musik.
Min värderade store man!
Jag är ingenting annat än en
jordisk baron, men ni är en de
harmoniska sferernas furste. Jag är mer än
millionär, men ni är mer än stor. En
hvar af oss må gifva de beböfvande
af sitt öfverflöd, jag af mina
banksedlar, ni af ert snille. I följd deraf må
ni tillåta mig att rekommendera er
skyddsling åt ert höga och mäktiga
beskydd. Han behöfver, såsom ni säger,
understöd för en musikalisk matiné?
Hvem af oss båda kan vid detta goda
verk vara mest verksam, jag eller ni?
Ni utan tvifvel! Vore det fråga om
en banktjensteman eller en finansiel
matiné, så kunde jag göra något för
saken, men det handlar om en tenor
— och om en musikalisk matiné —
det hör följaktligen till ert gebiet.
Gör nu på följande sätt: låt gifva
tillkänna, att ni sjelf sätter er vid pianot
och att en ny komposition af er
kommer att gifvas, och matinén skall
inbringa er skyddsling 10,000 frcs,
hvilket är 9,500 frcs mer än jag gifvit
honom. Ni är 18 gånger och litet
till rikare än er
Rothschild».
Sångaren skyndade i all hast med
denua biljett hem till Meyerbeer, som
alls icke förmådde lugna sig utan allt
som oftast utropade: »Hvilken egoism,
hvilken finess; men sådana äro
affärsmännen! — En Rothschild vågar skrifva
till mig, att jag är 18 gånger rikare
än han — det är oerhördt!»
Först när hau läste oron i sångarens
ansigte, segrade godheten öfver harmen.
»Lugna er, bäste M.», sade hau, »jag
skall inte ändå öfvergifva er. Kom
tillbaka om ett par dagar, jag skall
under tiden se till hvad jag kan göra
för er matiné!»
Efter »några dagar» hade den
väl-villige komponisten verkligen funnit
på någonting — en ny komposition,
en sång, hvilken den berömde mästaren
sjelf ville ackompaguera.
Och fyra veckor derefter strömmade
tout Paris till den tyske tenoristens
Matinée musicale för att höra
Meyer-beers sång och få se mästaren sjelf;
— det var en framgång som öfverträf-
fade den stackars konstnärens djerfvaste
förväntningar. Tre gånger måste
sången upprepas, och sedan hvarje afton
under de följande veckorna i stora
verldens salonger. Och hvar man gick
och stod i det stora eleganta Paris
gnolade man på den omtyckta
refrängen: »Kom, kom, kom!» — Ty den
räddande sången var: »Du sköna
fiskarflicka!» med text af Heinrich Heine.
––#––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. Febr. 1. En
Midsommar-nattsdröm. — 3. Wermländingarne (Per hr
Dahlgren). — 2, 4, 8. Boito: Mefistofelcs
(Mefistofeles, Faust, Wagner: hrr Lomberg,
Ödmann, Malmsjö; Margareta-Helena: fru
Östberg; Martha, Pantalis: fru Strandberg, frök.
Wolf.) — 5. Mascagni: På Sicilien,
Undi-na; Adam: Nurnbergerdockan. — 6, 15.
v.FIotow: Martha. — 11,13. Verdi:
Otel-lo, (Desdemona, Emilia: frkn. Moritz, Wolf;
Otello, Jago, Cassio, Roderigo, Lodovico,
Mon-tanu, en liiirold: hrr Ödmann, Landquist,
Lundmark, Rundberg, Lomberg, Grafström,
Malmsjö) — 11. Femte symfonikonserten. 1.
Brahins: Symfoni, (E moll op. 98): 2. Grieg:
»Hjertesorg», »Våren» flir stråkork.; 3.
Wagner: Sorgmarsch ur »Götterdammerung»; 4.
Beethoven: Symfoni n:r 8, F dur.
Ilasa-teatern. Febr. 1—9. Suppé: Donna
Juanita (René: fru Hjortberg, frk. Ekström;
Evangelista: hr Klinger.) — 10. Sul li van:
Mikadon (120:de ggn). — 11,12. Millöcker:
Stackars Jonathan (46:te ggn). — 14. En Jlick
pension, veaudev. operett i 4 akter af M.
Bisson, musik af Louis Gregh.
Musikaliska Akademien. Febr. 9.
Filharmoniska symfoniorkesterns 5:te konsert. 1.
Grieg: Orkestersuite ur »Peer Gynt»: 2.
Hallén: »I skymningen»; 3. Herbert:
»Canzo-netta» för stråkorkester; 4. sång af hr och
fru Hildach; 6. Söderman, A.: Uvertyr till
»Orleanska jungfrun». — 15 C. A.
Södermans matiné (bitr.: frkn. S. Ek och Th.
Hvass, hr Lisker).
Grand hötet. Anna och Eugen Hildachs
Sångsoaré (bitr. ackompagnatris: frk. E.
Sid-ner).
Titelrolen i Boitos »Mefistofeles» har
efter hr Bottero, som seDast utförde
den här, fått en ny representant i hr
Lomberg, som sjöng partiet på ett
tillfredsställande sätt, om än rösten vid
ett och annat tillfälle såsom i
Valpur-gisnatten, brast i styrka och
maskeringen var obehöfligt ful.
Återupptagandet af Verdis »Otello», som först
gafs vid förra spelårets slut och då
endast 8 gåDger, har naturligtvis varit
beroende på att efter frk. Oselio finna
en lämplig Desdemona. Fröken Moritz
har nu fått sig anförtrodt detta parti
och utför det med framgång. Nya äro
för öfrigt i sina partier frk. Wolf som
Emilia och hr Lomberg som Lodovico.
Vi hafva förut yttrat oss om operan
och hennes hufvudpersoner och kunna
endast bekräfta, att de senare äro hos
oss väl representarade, om ej med
imponerande storhet likväl med tillbörlig
dramatisk kraft och i vokalt hänseende
förträffligt. Hr Ödmann har i mohrens
rol kanske sitt hästa och svåraste parti
och hr Lundquist sjunger sin Jago lika
förträffligt samt tycktes inlägga mera
dramatiskt lif i rolen nu än förut.
Frk. Moritz med sin ljusa apparition
är en behaglig Desdemona och den
unga sångerskan förfogar redan öfver
nog dramatisk talang, att gifva en
tillfredsställande bild af mohrens olyckliga
maka. Hennes stämma eger tillräcklig
styrka för partiet och hon behandlar
densamma med smak. Särdeles
lyckades hon i sista akten, som med sin
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
