Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra musik kanske är operans
glanspunkt. Man är här befriad från de
bullrande kraftyttringar, hvarmed
svartsjukans ihållande teckning måste
färgläggas i orkestern och som jemte den
något stillastående handlingen med sina
dialoger ger en viss enformighet åt
operan. Fösta aktens folkscen med
dryckessången och tredje aktens final
äro operans lifligaste och dramatiskt
kraftigaste scener. Så storslagen än
musiken är i Otello och konseqvent i
stilen, så är det melodiska elementet
ej nog rikt och friskt inspireradt för
att göra detta Verdis verk så
fängslande för den stora allmänheten som
hans »Aida». Om operans uppsättning
och utförande på vår scen är ej annat
än godt att säga.
Operans sista symfonikonsert hade
med ett intressant program lockat nära
fullt hus. Största intresset fäste sig väl
allmännast vid dagens nyhet, Brahms’
e moll-symfoni, som då för första
gången utfördes här och som inledde
konserten Mellan denna och slutnumret
Beethovens 8:de, af snille och humor
flödande symfoni, gafs ett par vackra
nummer för stråkorkester af Grieg,
bland hvilka det senare, »Våren»
utmärkte sig för en elegisk anda, som
icke tydde på någon vårstämning, samt
det oundvikliga Wagnernumret. ur en
af hans musikdramer, den här gången
sorgmarschen ur »Götterdämmerung».
Bramhs symfoni förnekar ej sin mästare,
Tysklands »nye Beethoven», och
fängslar intresset i hög grad genom sin
djupa anläggning och snillrika
instrumentation, emellertid tycktes, att döma
af publikens yttrade sympatier för första
och sista konsertnumren, den »gamle»
Beethoven ej kunna undanträngas af
den nye; scherzot i dennes symfoni
måste bisseras. Då Brahms symfoni,
välbetänkt nog — ty ett sådant verk
tål vid att höras mer än en gång för
att komma till någorlunda klarhet för
publiken —• återgifves å nästa
symfonikonsert, återkomma vi utförligare till
densamma, hvartill vi nu sakna
utrymme. Brahms tycks för närvarande ha
blifvit modern hos oss: hans Requiem
kommer snart att utföras af Filharm.
sällskapet, programmet till Rich.
Anderssons l:a soaré upptager hans G
moll-pianoquartett och på nästa
Kammarmusiksoaré får man höra hans
stråksextett n:o 2 G dur.
Filharmoniska symfoniorkesterns 5:e
konsert gafs också inför ett mycket
stort auditorium. Griegs »Peer
Gynt»-suite inledde denna intressanta
konsert som afslutades med A. Södermans
genialiska uvertyr till »Orleanska
jungfrun». De särskilda delarne af Suiten
väckte lifligt bifall: »Morgonstämning»
med sin romantiskt fridfulla karakter,
den dystert sorgbundna »Åses död»,
den spirituela »Anitras dans» med sin
fängslande instrumentation och det vildt
storslagna slutnumret »I
Dovrekonun-gens slott». Samtliga numren utfördes
under hr Halléns ledning på ett
förträffligt sätt. Ofriga
instrumentalnummer voro Herberts vackra, förut af
denna orkester gifna »Canzonetta» och
ett annat stämningsfullt stycke för
stråkorkester at hr Hallén: >1 skym-
ningen». Vokalnumren som utfördes
af sångarparet Hildach ha vi förut
omnämnt i första uppsatsen för dagen,
äfvensom det bifall hvarmed dessa för
vår musikverld nya konstnärer
helsa-des vid detta tillfälle.
Det återstår oss nu endast att i
korthet nämna något om den matiné
å Musikaliska akademien, som gafs af
Carl Aug. Söderman d. 15 d:s,
märkvärdigt nog inför en fåtalig publik, då
detta var första gången hr Söderman
lät höra sig efter återkomsten från 3
års studievistelse i Paris. Musikaliska
akademiens matinéer tyckas ha otur
med sig; den nppsjö på konserter, som
förestår var väl också en orsak till
publikens gleshet å denna. Hr
Söderman visade en god frukt af sina
studier, dels i teknisk utbildning, hvarpå
han gaf prof i en föråldrad
koloraturaria af Mercadante, dels i slutnumret,
en liflig »Chanson bachique» ur
Thomas’ »Hamlet», hvarjemte den förut
sträfva rösten blifvit betydligt upp
mjukad. Af solosånger, som han lät
höra, lyckades han bäst i sin
genialiske faders ballad »Kung Heimer och
Aslög», mindre väl i Schumanns
»Nuss-baum» och »Widmung», af hvilka den
senare togs i allt för långsamt tempo.
Hr S., som är i besittning af verklig
operaröst, ehuru något svag nedåt
djupet, har tydligen sitt egentliga fält på
scenen, och det skulle säkert bereda
vår publik ett nöje att nu på Kgl.
operan få återhöra honom liksom hans
fru, f. Bergenson, hvilken af illamående
var hindrad att biträda på hans
konsert. I stället fick man höra frk. Ek,
som behagligt föredrog Sjögrens vackra
sång: »Og jeg vil drage», samt Griegs
»Jeg gifver mit digt till våren». Hr
Lisker bidrog med ett violoncellsolo af
Dunker samt deltog i utförandet af
Schumanns Fantasistycken op. 73 för
violoncell och piano jemte frk. Thora
Hvass, som förtjenstfnllt skötte
piano-ackompagnementet hela matinén igenom.
Med frk. Ek sjöng hr Söderman
dessutom en duett ur Bizets »Perlfiskarena».
— -!?.–-
Från in- och utlandet.
Kgl. Operan. Spohrs berömda opera
»Jessonda», ett af den tyska
klassicitetens yppersta mästerverk kommer,
såsom vi förut nämnt att snart gifvas
härstädes. Operan gick första gången
öfver scenen år 1823 i Kassel, gafs i
Wien 1825 och hade redan året derpå
införlifvats med den svenska
operascenen i en af Anders Lindeberg verkstäld
öfversättning. Balletten var anordnad
af G. B. Ambrosiani. Den melodiösa
operan väckte här, som öfverallt
annan-städes, ett lifligt bifall och upplefde ett
för den tiden ganska högt antal
föreställningar. Vid styckets nu förestående
repris komma hufvudrolerna att
uppbäras af fru Östberg, fru Edling och
fröken Moritz (alternativt), hrr
Strandberg, Lundqvist och Sellorgren.
Under instudering är äfven Aubers
spirituella opera-comique »Svarta
domi-non», som icke på några år stått på
repertoaren och som nu skall gifvas
med fruarna Sterkv, Heintz och
Strandberg, fröken Karlsohn samt hrr
Lundmark, Johansson och Strömberg i de
förnämsta partierna.
Å »Granadas dotter», Ivar
Hallströms nya opera, som nu antagits till
uppförande å Kgl. operan, taga
repetitionerna inom kort sin början.
— Symfonikonsert gifves åter å Kgl.
operan nästa lördag, då man får
återhöra Brahms’ e moll-symfoni, som gafs
å sista konserten. Programmet
upptager vidare Beethovens C [-moll-s}Tm-foni-] {+moll-s}Tm-
foni+} och entreaktsmusiken ur Schuberts
»Rosamunda», »Wotans Absehied und
Feuerzauber» ur Wagners »Walkyrian».
Likasom vid ett föregående tillfälle
kommer hr Salom. Smith att sjunga
detta nummer.
Gina Oselio kommer att uppträda å
Kgl. operan under loppet af våren,
men hon är ej fri från sina
förbindelser till hr Strakosch förr än i april.
Sångerskan gör för närvarande stor
succés på sin tourné i Schweiz.
Väntade konserter. Den första af
de två Musikaftnar som föranstaltas af
pianisten Richard Andersson eger rum
den 17 febr. i Vetenskapsakademiens
hörsal. — Den 22 febr. är dagen för
Arvid Ödmanns och Salomon Smiths
matiné i Berns’ salong, hvarvid de
biträdas af frökn. Almati och Sidner, prof.
I. Hallström och en »musikälskarinnas.
— Af de nämnda Sångsoaréerna,
till-stälda af Mathilda Taube, Ivar
Hallström och O. Lejdslruin eger den första
rum d. 26 febr. i Musikal, akademien.
— Torsdagen d. 5 mars uppför
Filharmoniska sällskapet på sin 2:a
abonne-mentskonsert Brahms’ Requiem, med
svensk text. —- För öfrigt har man
att vänta inom kort Musikföreningens
konsert och Aulinska qvartettens som
eger rum d. 24 febr. å vanligt ställe
med biträde af fru H. Svedbom, samt
hrr Neruda och Sandquist.
Hr Erik Åkerberg gifver d. 2 mars
en större konsert å Musikal, akademien
med biträde af frkn. A. Öhrström, E.
Sidner och E. Strandberg, hr O.
Lejd-ström samt en större manskör, som
lär komma att utföra en ny
komposition af konsertgifvaren. Detta körverk
lär vara skrifvet med ackompagnement
för 2 pianon.
Den Iutebo k af Mouton, som beskrefs
af A. L. i förra årgången af Sv.
Musiktidning, har af samme författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>