Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, med nu varande pedalkännedom,
den Lavignac’ska beteckningen är
möjlig. Jag tviflar. Streck i st. f. den
gamla pedalbeteckningen betyda mindre.
Men att utrusta våra klassiker, ocli
dessa komma här hufvudsakligen i
betraktande, med en efter Lavignacs idé
rigtig och verkligt konstnärlig
pedal-beteckning, synes mig lika svårt, som
det skulle blifva kinkigt att få köpare
till sådana upplagor. En lärare kan
emellertid vid undervisningen ha stor
nytta af Lavignacs lätt med pennan
utförda pedalbeteckning.
——
Jessonda.
Opera i 3 akter af E. Gehe.
Musiken af L. Spohr. Öfversättning af A.
Lindeberg. Dansen af S. Lund. De
nya dekorationerna af C. Jansson.
Då vid denna operas repris å Kgl.
teatern någon text ej funnits att tillgå
och handlingen i den gamla operan
torde i allmänhet vara föga känd,
meddela vi här innehållet af densamma.
Första och sista akterna äro indelade
i tablåer.
Vid ridåns uppgång ser mau ett
pittoreskt indiskt tempel, uppfyldt af
pre-ster och bajadérer; till venster
öfver-stepresten vid ett altare, livarpå
offerelden brinner, omgifvet af biträden vid
offret, till höger en rymligare del af
templet med ingång till detsamma från
högra sidan af fonden.
Det är begrafningsfest öfver en
afli-den rajah, vid hvilken den vackra
klagosången vexlar med den veka och
intagande bajadérdansen, under det
öfver-braminen Dandau leder ceremonierna
framför den dödes bår. Nu inkommer
den unge braminen Nadori och
uppmanas af Dandau, sedan de öfriga gått,
att till rajahns enka, Jessonda,
framföra dödsbudet; hon skall nemligen,
enligt bruket, brännas på bålet jemte
den döde.
En indisk anförare meddelar Dandau
att portugiserna, som äro lägrade
utanför staden, fått förstärkning under
anförande af en berömd krigare och
ämna storma staden sedan vapenhvilan
utgått.
Tablån afslutas med ett solo af
Dandau med kör, i hvilken Brama anropas
att förgöra främlingarna.
Nästa tablå visar Jessondas boning.
Jessonda och hennes syster Amazili
inträda, den förra undergifven sitt öde,
den senare förtviflad deröfver.
Nu inträda de bajadérer, som föregå
Nadori, och framlägga för Jessondas
fotter ett sönderbrutet bamburör och
en iturifven slöja samt släcka sina
facklor, allt som tecken till hennes
förestående död, hvilken derefter i kall
ton meddelas henne af Nadori, till dess
han plötsligen afbryter sig vid åsynen
af Amazili, gripen af beundran för
henne och medlidande med Jessonda.
Nadori beslutar nu på Amazilis böner
att rädda Jessonda, oaktadt denna
af-böjer det.
Anclra akten föreställer ett vackert
och rikt skopsparti, der de portugisiske
krigarne sjunga hurtiga stridssånger
och åskåda en elegant vapendaus, som
uppföras till Tristans ära. Sedan
Tristan och hans vän Lopez blifvit
ensamma, sjunger den förre en stor
koloraturaria, skildrande sin längtan efter
den försvunna Jessonda.
Då de båda vännerna allägsnat sig
vid annalkandet af en procession med
qvinnor på väg till en helig källa,
inkomma Jessonda och Amazili och sjunga,
under det den förra binder en krans
till minnet af Tristan, en vacker duo.
Sedan i sin ordning systrarne begifvit
sig bort till källan inträder Nadori och
sjunger en aria samt derpå med den
inkommande Amazili en duo hvarefter
Jessonda återvänder med processionen.
I finalen igenkännes Jessonda af
Tristan, som vill befria henne men
erinras om sitt hedersord att låta qviunorna
få fritt passera och efter en kort inre
strid låter henne bortföras af
braminerna.
Tredje akten är den dramatiskt
lifligaste och mest underhållande. Dess
första tablå, framställande Tristans tält,
innehåller en präktig stridssång och en
trio mellan Tristan, Lopez och Nadori,
som på grund af att braminerna sjelfva
brutit vapenhvilan lofvar att föra
portugiserna på eu underjordisk väg in
i staden.
Den andra tablån visar samma
tempeldekoration som i början. Det är
natt, och ett förfärligt oväder utbryter
med blixtar och åskslag. Braminer
och bajadérer springa oroliga af och
an under böner till gudarne. Ovädret
är i musiken präktigt och målande
skildradt, ehuru utan de starka
bedöf-vande kraftmedel som utmärka nutidens
tonmålningar af detta slag. För att
afvända gudarnes vrede besluter
Dandau att påskynda Jessondas offrande.
Jessonda ledes in och öfverhöljes med
en blodröd slöja. I sista ögonblicket,
då Dandau för att hämnas förräderiet
vill döda henne med sin yxa, instörtar
Tristan, hvarefter allt slutar lyckligt
för de båda älskande paren.
––––-
Kåseri från Utlandet.
Neweastle 011 Tyne, mars 8:de 1891.
ISÉjperr d’Oyley Cartes nya och prakt-
fulla teater, »The Itoyal English
Opera House», i Shaftesbury Avenue,
London, invigdes den 31 januari med
sir Arthur Sullivans nya opera
»Ivan-hoe». Publiken var ytterst elegant,
och prinsen och prinsessan af Wales
hedrade representationen med sin
närvaro. Sir Arthur Sullivan, som för
närvarande vistas i södra Frankrike,
bevistade sin operas premiere] såsom
orkesterdirigent. Teatern är ytterst
elegant, men biljettpriserna alltför liöga.
Den billigaste platsen kostar 2 kronor.
Som redan vid 2:a representationen af
»Ivanhoe» flera platser voro osålda,
och operan ej lofvar att hålla sig uppe
i längden, så har d’Oyley Carte inköpt
rättigheten att ge den fransyske
komponisten Messagers opéra comique Da
Basoche» på sin nya teater. »La
Ba-soche» kommer att gifvas alternativt
med »Ivanhoe». Angående musiken
till »Ivanhoe», så äro omdömena
mycket delade. Somliga recensenter höja
den till skyarne, under det andra helt
och hållet nedsabla den. Musiken är
ofta melodisk och orkestrationen
brillant men full af reminiscenser från
Wagners, Verdis och Meyerbeers operor.
Så är t. ex. Rebeckas bön i andra
akten snarlik scenen i Isistemplet från
»Aida». Duon mellan Rebecka och »The
Templar» påminner om duon mellan
Raoul och Valentine i fjerde akten af
Hugenotterna. Orkestrationen hän
tyder på att Wagners »Lohengriu» och
»Mästersångarne» ha hägrat i
kompositörens sinne. Det är endast några få
körer i operan och de flesta sjungas
unisont. Naturligtvis finnes också den
sedvanliga komiska sången i denna,
som i alla andra af Sullivans operetter.
Här sj unges den af eu lefnadsglad
Gråmunk — och har följande refräng
»Ho, jolly Jenkin!»
På drottning Victorias befallning
gafs den 6:te mars å Windsor Castle
(drottningens residens), Sullivans
operett »The Gondoliers» af
operasällskapet från Savoy-teatern i London. Hela
personalen, som bestod af 130
personer, jemte orkester, scenerier etc.
anlände med extra tåg på eftermiddagen
till slottet. Kl. 9 på aftonen gafs
»The Gondoliers» inför drottningen och
hennes omgifning, som voro mycket
roade af den lustiga libretton och den
glada musiken. Efter operans slut
blef hela personalen rikligt
trakterad, och kl. 2 tiden på natten
återvände den till London. Det är 30 år
sedan drottningen bevistade en opera.
Madame Christina Nilsson-Miranda
kommer att sjunga i London den ll:e
maj, då den gamla tenorsångaren Sims
Reever — 71 år gammal — ger sin
allra sista afskedskonsert i Albert Hall.
Men som Sims Reever har gifvit
af-skedskonserter under de sista 9 åren
både i London och provinserna och
förtjenat mycket pengar derpå, kommer
han troligen att »by desire» fortfara
dermed så länge han lefver.
En af de förnämsta nyheterna i den
Engelska musikverlden är utgifvandet
af en ny Musiktidning i London,
som heter »The Musical News». Den
utges af ett syndikat, som består af
de mest framstående engelska musici
och äfven representanter af The Royal
Academy of music, The Royal College
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
