Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ny måste inträda, som endast
håller nt fermatackordet. Hvarje fetmat,
/ifveit den minsta i pp bortdöende,
maste hållas med pedal, under det att ett
afslutande i morendo-ritardando utan
fermat deremot kan ske mycket väl
utan pedal.
Lavignac urskuldar Ries, i det han
menar, att denne med siu långa pedal
endast afser pedalbrukets långvarighet
öfverhufvud och åt den intelligente
spelaren öfverlåter att på lämpliga
ställen afbryta detsamma. L:s åsigt om
Ries i detta fall torde vara tillämplig
på åtskilliga andra komponister, hvilka,
måhända flertalet, icke bekymrat sig
om någon minutiös och noga beräknad
pedalbeteckning.
Himmel skrifver ej mycket pedal
(L. utsätter i sina exempel öfverallt
pedaltecknet noggrannt i samma form,
hvarmed de olika komponisterna
noterat densamma). En hos Hummel
före-kommande stor pedaleffekt, der en
längre septimackord-passage i C dur
slutar med nedåtlöpande
fortissimo-oktav-glissando väcker författarens
misshag; att vid detta glissando låta
pedalen ligga nere anser han för :
inadmis-sible». Hummel sjelf gjorde nog stor
effekt dermed.
Beethoven har i sina verk till omkr.
op. 37 betecknat pedal med »senza
sordino». En mycket grundlig
förklaring lemnar L. angående beteckningen
i Cisa-moll-sonatens adagio: »Si deve
suonare tutto questo pezzo
delicatissima-mente e senza sordini.» (Hela detta
stycke bör spelas mjukt och känsligt
samt utan sordin). Naturligtvis menas
här utan dämmare, alltså med pedal *.
L. bestrider dervid också möjligheten
att Beethoven med »senza sordini»
kunuat meua »utan förskjutning» (=
ined pianopedal — denna kallades förr
också sourdine) ty Beethoveu har icke
känt till densamma. Lavignac säger:
»1 våra dagar skulle Beethoven ha
skrifvit: Toujour pp. avec les deux
pedales». Men detta synes mig ej
rigtigt, ty först och främst skall den
i fråga varande satsen icke allt igenom
spelas pp. eller p., och för det andra
skall förskjutningeu ej brukas
oupphörligt.
L. gifver en fullständig och
förträfflig pedalbeteckning för detta adagio,
så när som på ett par origtigheter.
Sä låter han, likasom det står i alla
våra med pedal betecknade upplagor,
16:e takten, der den hårda
förhållnin-geu C till % ackordet h, e, g
uppträder, pedalen ligga till de fyra
basoktaverna h, e, g, e. När en sjelfständig
basstämma går uppåt, så få icke flere
at dess toner sammauklinga. Pedalen
* Denna mindre lyckliga beteckning borde
i nyare upplagor utbytas mot benämningen
»med pedal», emedan »senza sordini» af
mangen missförstås och anses betyda utan pedal», i
Detta inträffade till och med i
Mendelssohu-Bartholdys hem, der en ung virtuos spelade
adagiot utan all pedal på grund af detta
missförstånd.
bör sålunda förnyas efter hvarje
fjerdedel. Vidare böra de i slutet af den
långa orgelpunkten på giss första
gången uppträdande sekunderna (his) fiss,
a, giss, fiss icke spelas med pedal,
emedan de ligga för djupt (i den lilla
oktaven) och ej höra till melodien.
Ganska rigtig är deremot
förklaringen, hvarför i samma sonats
prestofinal Bcethovens pedalbeteckningar äro
så »tunnsådda»: han har helt enkelt
öfverlåtit begagnandet af pedalen åt
sina tolkare. Den af L. angifua
pedalbeteckningen för början af G
dursonaten op 53 är tydligen origtig.
Här låter han pedalen ligga i nära
två hela takter! Men hvad blir det
då af pianissimot? — Vill man här
nödvändigt begagna pedal — hvilket
alldeles beror på instrumentets
beskaffenhet,— så må man använda en
»pedaldrill», d. v. s. taga pedal vid hvarje
fjerdedel.
Alla de af författaren anförda
exemplen — af hvilka vi ej ha utrymme
att upptaga flere — skola endast
bevisa, att bruket af pedalen aldrig får
öfverlåtus åt slumpen, utan att det
måste vara öfvertänkt och motiveradt.
»I allmänhet är det klokt att mest
begagna kort trampning och gömma
bruket af längre pedal för alldeles
bestämda effekter. Pedalen är en loupe,
som förstorar alla effekter — men också
alla ofullkomligheter » Deri har för
fattaren rätt.
Den värdefullaste delen af det
La-vignac’ska verket utgöres af de som
exempel nytjade pedalställena, men just
dessa egna sig nästan endast till
studerande eller undervisning för sådana,
som redan lärt sig att rätt bruka
pedalen. Endast dessa kunna rigtig
uppfatta värdet af L:s pedalanvändning
och genom jemförelse med denna i
många fall förbättra sin egen. Den
förnuftigaste skolan för pedalbruket
ligger deri, att spelaren vid
undervisningen från början ej försummar
pedalen, då den är alldeles nödvändig,
och att han vänjes vid att taga och
släppa på rätta stället just de enklaste,
d. v. s. binde-pedalerna.
För att ge ett fullständigt begrepp
om den nya Lavignac’ska
pedalbeteckningen är det nödigt att omnämna så
väl de hittills brukliga som åtskilliga
andra beteckningar. Detta kan
emellertid här endast ske i största korthet.
Den nu brukliga beteckningen har två
olägenheter. Först och främst är det
med de tre bokstäfverna Ped knappt
möjligt att sätta tecknet för pedalens
inträdande så noga, att aldrig ett
misstag kan ega rum. Jag skrifver derför
sjelf sedan lång tid tillbaka endast ett
P, hvars vertikalstreck vid
undervisningen ganska praktiskt kan förlängas
uppåt med en blyertspenna om det
gäller att noga bestämma pedalens
inträdande vid en bestämd not. För det
andra kunna ej hastigt på hvarandra
följande korta pedaler lämpligt skrifvas
på det gamla viset, och äfven det af
mig begagnade hjelpmedlet att förse
P nedåt med ett snedt streck är ej
alltid tillräckligt.
L. Köhler, den bekante
musikpedagogen, ville införa en med notvärden
försedd »pedallinie», som noga
fastställer pedaltrycket. Men denna lämpar
sig blott för enstaka fall. För hela
nottexten skulle komponisten eller
be-srbetaren ej kunna nyttja den
beteckningen utan ett förskräckligt besvär,
särskildt för de många pauser, som vid
hvarje pedal skulle efter anslaget
utsättas. Eu förbättring häri är gjord
af H. Schmitt genom att utesluta
pausen som utvisar pedalen efter anslaget,
då han i stället drager ett snedt
tvärstreck genom pedalnoten.
J. Buwa åter föreslår till utmärkande
af pe laltryckets fortvaro en något tjock
linie, som är precist så lång, som detta
skall räcka, och sätter öfver denna
linie punkter i fall ett kort afbrott i
ljudet skall åstadkommas, alltså ett
hastigt släppande och återtagande af
pedalen. Den mycket nära liggande
invändningen, att Buvas linie icke
genast bemärkes eller säkert nog angifver
om den börjar alldeles under noten
eller litet efter densamma, hvarför man
icke kan veta om pedalen bör tagas
genast vid anslaget eller först efter
detta, denna invändning bemöter Buwa
sjelf med den regeln: »att pedalen bör
i det fall, då vexlande harmonier skola
bindas, alltid inträda efteråt». Schmitt
har i sina Fantasie-Variationer, op. 31,
användt Buwas linie men för hvarje
särskildt pedalstreck tillsatt en
fyrkantig not, hvilken ännu bättre markerar
pedalens inträdande. — Buwas liuie
har trots denna förbättring likväl den
olägenheten, att den ej noga markerar
pedalens lössläppande, i det nämligen
streckets upphörande icke lemnar en
rigtigt bestämd slutpunkt, så att man
vet vid hvilkeu not eller paus foten
skall lyftas! Och detta är mycket
vigtigt, ty i de flesta fall syndar man
mera i att icke på rätt tid (merendels
för tidigt) lössläppa pedalen, än genom
dcusaminas origtiga inträdande.
Alla dessa pedalbeteckningar få träda
tillbaka för den verkligt geniala af
Lavignac. Denne betjenar sig af en
smal liuie, hvilken i sin början är
försedd med ett litet streck uppåt, som
bildar en vinkel med densamma och
som markerar pedalens inträdande,
under det att en liknande vinkel i liniens
slut betyder att pedalen skall släppas:
Följer strax efter
pedalens släppande en ny trampning, så får
tecknet detta utseende A____A ;
skall slutligen pedalen i korta intervaller
trampas endast till hälften, så gäller
härför denna beteckning A A A______!.
Blygsamt nog säger författaren, att
lian ingalunda vill införa denna
beteckning, utan endast använda den för sina
intentioner. Beteckningen är dock
mycket användbar. En annan fråga är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
