Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honnör för sin medspelerska, och dess
på scenen grupperade medlemmar
lyssnade sedan med synbarlig förtjusning
till hennes solospel. Fru Carrenos
första uppträdande blef en stor triumf,
och »febers-symptom började visa sig.
Återgå vi nu till redogörelse för
konserten i sin helhet, så kunna vi endast
tillägga, att fyllnadsnumren, ariorna
med orkesterackompagnement, sjungna
af fröknar) Moritz och Wolf, fingo ett
förtjenstfullt utförande.
Vid sina båda andra konserter fylde
fru Carreno ensam programmet, hvars
hufvndnummer å den första af dessa
var Beethovens »appassionato» (F-moll
op. 57). Om än denna skulle kunna
återgifvas med en djupare uppfattning
och man i denna som i några andra
saker kunde anmärka opåkalladt bruk
af pedalen, utfördes den dock på det
hela i ädel stil och med den kraft och
grace, hvaröfver fru C. förfogar i sä
rikt mått. Att hon förstår sig på
gammalklassisk musik lika väl som
hon kan skalkas med »Pasquinader»,
staccatokaprioler och »hexdanser», det
visade hon i sista konserten med
utförandet af Beethovens »Andante
favori» (F-dur) och Händeis »Air et
variations», likasom hon är en fin
tol-karinna af Ghopin och mästerligt
åter-gaf Schumanns »Douze etudes
sympho-niques». Storartad är hon i sådana
saker som Chopins Assdur-polonäs,
Liszts Bhapsodi hongroise (n:r ti) eller
»Schubert-Tausigs »Marche militaire» och
Rubinsteins »Valse Caprice» (Ess-Dur).
I ett ganska nätt »Intermezzo» lärde
man känna henne äfven som
tonsätta-rinna. De som i fru Carreiio se blott
och bart den mirakulösa virtuosen äro
uppenbart färgblinda. Sällan får man
höra pianot klinga så skönt och
underbart, som under hennes hand. Hon
besitter detta »je ne sais quoi», som
verkar omedelbart tändande. Det är
kraft och grace i intim förening, och
hennes egen personlighet, fri från
ostentation och affektation, förökar
behaget af hennes konst. Vid sitt
afsked från publiken i söndags hyllades
den uppburna konstnärinnan med flere
buketter och en lagerkrans. Det stora
rykte, fru Carreno eger som pianist
och de olika omdömen, som här fälts
beträffande hennes konst, har föranledt
eller förledt oss att egna en större
uppmärksamhet åt hennes konserter än
vårt ringa utrymme i dessa spalter
kanske bort medgifva, hvilket läsaren
torde ursäkta.
Det har varit en strid om hvem som
bör ställas främst af de båda
gaste-rande pianisterna, fru’ Carreiio eller
fru Stern. Vi lemna det oafgjordt, då
ingen täflan förekommit och man torde
behöfva höra dem ännu mera för att
döma härom. Det är möjligt, att fru
Stern, såsom det påstås, går mera på
djupet i sin konstnärlighet, vi måste
lemna det oafgjordt men kunna
konstatera, att denna pianist är i besittning
j af en utmärkt teknik, en fin touche !
och ädel uppfattning, som ger henne
ett mycket framstående rum bland
pianots hjeltar och hjeltinnor i vår tid.
Hon hade tillfälle att visa det på sin
egen konsert i Vetenskapsakademien
genom utförandet af Schumanns
Carna-val, hvars särskilda delar tolkades
med verklig konstnärlighet, i de
särdeles klart och stilenligt spelade
»Pastorale» och »Capriccio», af Searlatti,
hvarjemte romantiken i Chopins
Noc-turne (Cf-dnr) och Ballade ((f-moll)
kom till sin fulla rätt genom ett
särdeles fint och graciöst spel. Deremot
anslog oss ej hennes återgifvande af
Beethovens Ciss-moll-sonat, hvari
första satsens »delicatissimamente» för
oss blef stördt genom alltför hårdt,
nästan martellatoartadt, anslag af
melodien, och sista satsen enligt vårt
förmenande kräfver ett mera
passione-radt uttryck. Till omvexling mellan
pianonumren sjöng fröken Esther
Sid-ner med vackert föredrag, och
förträffligt ackompagnerad af fröken
Eugenie Claeson, en intagande
gammal aria af Benedetto Marcello (16Sf>
—1739), samt Brahms’ »Liebestreu»
och Griegs »Fra Monte Pincio», som
väckte så stort bifall att den blef
bisse rad.
Filharmoniska sällskapet hade på
sin konsert med Brahms’ präktiga
1 »Requiem» lockat fullt hus till
Musikal. akademien. Detta storslagna verk
utfördes under d6n nitiske och
skicklige dirigentens ledning i alla
hänseenden värdigt, livad så väl de mäktiga
körernas som orkesterns arbete
beträffar. Solisterna gjorde äfven sitt
bästa, ehuru sopranpartiets svårighet
med dess höga läge fordrar större
volym och utbildning än som är till fin
nandes hos den som nu utförde
detsamma. Såsom vanligt gjorde andra
numret i Requiem, »Ty allt kött är
såsom gräs» etc., den mäktigaste
verkan.
Hr Erik Åkerberg hade på sin
konsert tillfälle att bjuda på dugtiga
körer af mansröster och blandade röster
och som sångsolister biträdde fröken
Öhrström, hrr Lejdström och Salom.
Smith. Blandade kören utförde
kompositioner af konsertgifvaren: »Törn-
rosens saga (3 körer) och 5-stämmigä
»Allerede gulner Haven» och
»Folkevise», af hvilka senare den först
nämnda vann stort bifall och gafs da
capo. Slutnumret utgjordes af en
ståtlig kör för mansröster, »Den flygande
Holländaren», med ackompagnemcnt af
2 pianon (frkn. E. Sidner och E.
Strandberg). Konserten var långt ifrån
så talrikt besökt, som konsertgifvarens
talang och det goda programmet gifvit
anledning till.
Fröken Öhrströms soaré gafs
deremot inför stort auditorium,
konsert-gifvarinnan var denna afton särdeles
väl disponerad och hennes sympatiska
röst, varma och konstnärliga föredrag
gjorde sig ej mindre gällande i den
svåra »Ah perfido»-arian afBeethoven,
än i de mindre sångerna af Schnbert
och fröken Munktell och i duon ur
»Lakmé» med fröken Törnebladh samt
trion ur »Kronjuvelerna» mellan dem
och hr Söderman. Fröken Törnebladh
är en ung sångerska, som utbildat sig
i Paris och har en redan ganska
vackert utvecklad sångtalang. Fröken T.
liksom hr Söderman biträdde äfven med
solosång, och af instrumentalnummer
utmärkte sig pianisten fröken
Carlheim-Gyllensköld genom förtjenstfullt,
utförande af Toccata och luga af
Bach-Tausig in. m. Hr Amigo spelade ett
par violinnummer. Den andra
sångsoarén af grefvinnan Taube, prof. Iv.
Hallström och hr O. Lejdström eger
rum i afton, och kunua vi således
först i nästa nummer omnämna
densamma.
Från in- och utlandet.
Kgl. operan. Delibes vackra
»Lakmé», som ej gifvits här sedan den (i
juni förra året, sedan den upplefvat
25 representationer, och detta af det
skäl att sedan frk. Petrini lemnade oss
ingen funnits som uppburit titelrolen,
kommer med onsdagen den 18:de mars
att åter gå öfver operascenen med fröken
Parsberg som Lakmé. Hr Odmann
återinträder då i tjenstgöring efter att,
ha blifvit återstäld från den
opasslig-het, som under några veckor hindrat
honom tjenstgöra.
Operasångaren C. F. Lundquist gifver
Påskdagen den 29 mars i Musikaliska
akademien en konsert, till hvilken den
värderade sångaren säkerligen kommer
att draga så stor publik, som salongen
kan rymma.
Fru Margareta Stern f. Herr, den
utmärkta pianisten, och hennes man,
diktaren och litteraturhistorikern Stern,
professor vid tekniska högskolan i
Dresden, ha icke endast af konstnärlig
anledning gjort sitt besök i Stockholm.
Prof. Stern är nämligen här sysselsatt
med arkivforskningar, efter hvad vi
hört, och äfven lär ett besök hos
bibliotekarien Grefve Snoilsky, med
hvilket paret Stern gjort närmare
bekantskap i Dresden, under hans bosättning
der, ha lockat dem till Stockholm.
Fru Carreno reser från Stockholm
till Kristiania för att der konsertera.
Hennes framgång der blir säkert ej
mindre storartad än hos oss.
Musikföreningen håller för närvarande
på att inöfva Mendelssohns oratorium
»Paulus», som ej på länge varit gifvet
härstädes.
Filharmoniska sällskapets matrikel
öfver ledamöterna innevarande arbetsår
har nyss utkommit från trycket, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
