Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aubade» är sålunda på första sidans
fö: sta rad texten Ma belle pourquoi
sommeilor» återgifven ined »Hulda,
hvi stiger du ej opp» ; vackrare och
lättare att sjunga bade väl här varit
att utbyta ordet »stiger» mot »vaknar».
I samma sång lyder början af 5:e
sidan: »Je t’adore ange et t’aime femme,
Dieu, qui par toi m’a complété, a fait
mon amour pour ton åme et mon
regard pour ta beauté >. Svenska
texten har: »Ar du än blott en jordisk
qvinna, vill jag i dig en engel se;
känslan mig gafs för dig att brinna:
ögat mig gafs att dig tillbe!» Med
någon förändring af denna text må
hemställas om icke följande tagit sig
bättre ut: »Dig, en eDgel, fast jor-
disk qvinna, Vill jag min varma
dyrkan ge; Känslan mig gafs för dig att
brinna, ögat för att din skönhet se».
Till—bé med acceut pä sista
stafvel-sen är kvarken rigtigt eller vackert,
och ögat tör väl snarare vara gifvet
för åskådande än tillbedjande.
—^
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. Mara lti. Spohr, Ii :
Jrs-sonda. — 18, 20, 22. Del i bes: Lakmé
(Lakmé: trk. Parsberg, deb.; Mallika, Ellen,
Rose, iiistrs Bentsou: fru Edling; frk. Karl
sohii, fruar Heintz, Strandberg; Gerald,
Ni-lakantha, Frédéric: hrr Odmann, Landquist,
Johanson). — 10. Konsert: Gade: Skotsk nvert.
»Im Hochland»; Mendelssohn: Pianokonsert
med ork. G moll (fru Margar. Steril);
Scliu-mann: »Erauenliebe und Leben» (fru Edling};
Beethoven: Pianokonsert n:r 4 G dur. (fru
Stem); Bizet:» I Kom», orkestersuite. — 21.
Thomns: Mignon, (Lothario: hr Bottero;
Wilh. Meister: hr Lundmark.) — 24, 31.
Adam: Konung för en dug. - 25, BO.
Verdi: Otello. — 29. Åttonde
symfonikon-»erten. Bargiel W.: uvert. till »Medea»;
Bach-Albert: Preludium, koral, fuga fbr ork.:
Beethoven: Symfoui n:o 9, d moll, med slutkiir
(solister: frkn. Moritz, AVolf; hrr Strömberg,
Strandberg). — BO. Konsertmatiné: uvert.
till -Euryanthe» och »Rienzi >; Saint-Saens:
Pianokonsert, C moll n:o 4; Liszt: Khapsodi,
med ork. (fru Carreno); Beethoven: Andante
favori; Liszt: Campanella (fru Carreno); aria
ur »Don Juan» (hr Strandberg); Maseagni:
intermezzo ur »Cavalleria rustieana».
Vasa-teatern. Mara 26—31. Raida C. A.:
Prins Orloffsky, operett i 3 akt. af Leon
Treptow (Adéle, prinsen, Susanna, Rosa: frkn.
Ekström, Johnson, Magnusson, fru Stenfelt;
furst Orloffsky, Eissenstein, dr Falke, Alfred,
Frosch: hrr Lundahl, Varberg, Klinger,
Steu-felt, Strömberg. Adéle: fru Hjortberg, altern.)
Musikaliska Akademien. Mars 16. Andra
sängsoarén af grefvin. Matli. Taube, hrr Iv.
Hallström, O. Lejdström (med bitr. af frkn.
A. Piehi, E. Sidner; hrr Lemon, Ax. Ödraan).
— 28. Carreno-konsert. - 29. Matiné af hr
C. F. Landquist (bitr.: fru Östberg, frkn.
Moritz, A. Zetterberg, E. Sidner; hrr And.
Will-man, G. Henrikson, d:r W. Svedbom, d:r K.
Valentin, dam- och herrkörer).
Östermalms kyrka. Mars 24.
Filharmoni-ska sällskapets extra konsert. Brahms-
Re-quiem; Baeh: ur »Matteuspassionen»: koraler,
bassolo (solister: frk. Gerda Pettersson, hr
C. A. Söderman). — 27. Haydn: »Skapelsen»
(solister: fru Edling, frk. Karlsohn; hrr
Landquist, Strandberg, Strömberg).
Berns salong. Mars 29. Allmänna
sångföreningens matiné under dir. Hugo Lindqvists
ledning (bitr. frk. Westbäek, hr E. Arnberg
m. H.) — 30. Matiné af fruar Anna
Lundberg och Selma Grunder (bitr. hrr M.
Gränder, Bjöin Ilalldén, G. Herbst m. H.) — 31.
Afskedskonsrrt och recett för hr Rud.
Sell-man; biträd.: fru Olefine Moc.
Mängden af de sedvanliga
musiktillställ uingarne under påsktiden har i år
varit större än någonsin, så att icke
en gång de stora dagliga tidningarne
haft rum att utförligare redogöra för
dem; sådant är än mindre möjligt för
oss, som lin att lemna en
halfmånads-revy; men de böra dock i en
facktidning som denna få något omnämnande.
Vi ha emellertid först att betrakta
verksamheten vid operan
Om operans senaste större nyheter
ej kunnat återupptagas, sedan den
förlorat de qvinliga hufvudpersonerna i
första uppsättningen, så har detta
hinder nu blifvit undanröjdt, sedan fröken
Moritz efterträdt frk. Oselio i Otello
och frk. Petriui ersatts af frk.
Parsberg, hvilken som Lakmé hade sin
tredje och största debutrol. Ehuru
icke så konstnärligt utbildad som
före-trädarinnan väckte dock sistnämnda
sångerska mycket intresse genom sin
klara och vackra, ehuru ej starka, röst,
sin märkliga medfödda koloratur och
ett varmt och lifligt spel. Med ökad
scenvana och dermed förenad
rolbehersk-ning i vokalt och dramatiskt hänseende
och sedan hon hunnit tillegna sig vårt
språk utan de danska biljuden, kommer
frk. Parsberg helt visst att blifva en
acquisition för operascenen och en
favorit hos publiken genom sin talang
och sina personliga egenskaper. Nya
i operan voro för öfrigt fru Heintz och
hr Johanson.
»Otello» har efter hr Odmanns
tillfrisknande åter börjat gifvas och har
visat sig ega stor dragningskraft,
hvar-emot »Jessonda» synes få gå till hvila
eller vara undanskjuten tills vidare, en
förlust för dem, som ej fått höra den
i sin genre intressanta och så väl
åter-gifna gamla operan. Utom det
ofvan-nämnda är hr Botteros förnyade
gästspel i »Mignon» det märkligaste från
operascenen under senaste veckorna.
Men lika märkliga äro de konserter
som utförts å Kgl. operau, den första
med biträde af fru Stern, och vidare
8:e symfonikonserten samt
Carreno-konsertmatinén, annandagen, då den
älskvärda artisten lät höra sig än en
gång tillsammans med hofkapellet och
till förmån för detsamma.
Konserten med biträde af fru Stern
gafs inför en fåtalig publik, kanske
beroende på att Saint Saens’
pianokonsert i g moll, som det säges genom
brist på orkesterstämmor, utbytts mot
den af henne förut spelade Beethovens
g dur-konsert. Eru S:s spel utmärkte
sig nu som förut genom teknisk
fulländning och fin touche men eger ej
den tändande gnista, som sätter
publikens entusiasm i låga. Mendelssohns
nu mera sällan spelade g molls-konsert
var det ett nöje att få återhöra och
denna lämpar sig väl för fru S:s talang.
Hofkapellet utförde berömligt så väl
Gades »Hochlands»-uvertyr, som Bizets
förtjusande, spirituela suite »I Rom»,
som skänker oblandad musikalisk
njutning genom sin genialitet i uppfinning
och fina instrumentation. Fru Edlings
föredrag af Schumanns härliga
sångcykel framkallade välförtjent rikt bifall.
På åttonde symfonikonserten, som
började med en originel och intressant
uvertyr af Woldemar Bargiel (f. 1828,
sedan 1874 prof. vid Berlins
Musikhögskola) och Aberts bekanta
orkesterbearbetning af J. S. Bachs preludium
och fuga med inskjuten koral för
bleckinstrument, utfördes efter sexårigt
uppehåll Beethovens gigantiska 9:de
symfoni med slutkör öfver Schillers ode
»An die Freiide», denna gången sjunget
på svenska i lyckad öfversättning af
Fritz Arlberg. Det storslagna och
ori-giuela i detta symfonikonungens sista
stora instrumentalverk har gifvet
fantasien spelrum för mångfaldiga
tolkningar af dess innebörd; rättast torde man
tänka sig aningen om att det var den
mäktiga andens sista symfoniska
storverk, som inspirerade detsamma.
Redan molltonarten och inledningen med
tremolandot och blixtslagen af quinterna
inleder den högtidligt allvarliga
stämningen i symfonien, som icke en gång
afbrytes af det skarpt rytmiska
scher-zot, men som i det härliga adagiot
uppenbarar sig som synen af en
öppnad himmel, hvaraf äfven man skönjer
en glimt i den storartade finalen, der
tonskalden öppnar sitt hjerta för hela
menskligheten med den inträdande kören
som börjar: »I vänner, ej dessa toner»
och fortsattes med en jubelsång till
-glädjen . Beethoven planlade visserligen
en tionde symfoni, men detta utesluter
icke aningen oin att han med denna
9:de tog farväl af sin symfoniska
verksamhet. Symfonien verkar äfven
alltid såsom den snillrike tondiktarens
svanesång. Utförandet af symfonien
hedrade också hofkapellet och ledaren
af dess symfonikonserter äfvensom de
medverkande i kören och solisterna, om
än någon ojemnhet stundom kundo
spörjas i det stora och svåra
orkesterarbetet, och de hardt när
oöfvervinner-liga svårigheterna för solister och kör
med det höga röstläget ej löstes på
ett fullt tillfredsställande sätt.
Publiken gaf med varmt bifall tillkänna sin
tacksamhet och belåtenhet med att få
återhöra detta storverk. Konserten
bevistades äfven af konungen och prins
Eugen.
Sista operakonserten under förra
månaden leder oss in på redogörelse för
de två sista Carreuo-konserterna, af
hvilka den första gafs sjelfva
påskafton å Musikal, akademien efter
allde-deles nytt program, som först upptog
Beethovens Ciss moll-sonat. Med
undantag af adagiot i denna, hvari äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
