Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Theodor Körners
förhållande till musiken.
ejj^et är ej sällun som diktarens
be-gafning äfveu stäcker sig till sinne
för tonernas konst och dennas utöfuing;
den estetiska frändskapen mellan
skaldekonst och tonkonst är också naturlig
nog. Ett exempel derpå är
Grillpar-zers hängifvenhet för musiken, hvarom
vi talade i ett föregående nummer. Vi
lemna här ett nytt, rörande den bekante
tyske skalden Körners förhållande till
tonernas konst.
Härom känner man i allmänhet ej
mycket, det kan emellertid vara af
intresse att erfara hvilken betydande rol
tonkonsten spelat i den hjeltemodige
skaldens lif*. De härliga dikterna
»Leier und Schwert», hvilka under
tyskarnes frihetskrig mot fransmännen
i början af detta århundrade uppeldade
hans landsmän, kunde väl svårligen ha
kommit till, om icke skalden antagit,
att hans sånger i ord och ton stäudigt
skulle eröfra sig en plats i tyska
hjer-tan.
Theodor Körner härstammade från
en familj, hvars gästvänliga hem var
en samlingspunkt för utmärkta, bildade
män; äfven mången ansedd
tonkonstnär höll till der, och år 1789 invigde
Mozart i Korner’ska huset en
andäktigt lyssnande åhörarekrets i
sköDhe-terna hos sitt till Dresden medförda
»Don Juan»-partitur. Körners fader
var geuommusikalisk, och äfven hos
sonen Theodor måtte tidigt nog den
musikaliska talangen ha uppenbarat sig,
ty i hans femte år bestälde fadern åt
honom genom sin vän skalden Schiller,
en gitarr hos en instrumeutmakare i
Weiinar. Körners fader kunde med
rätta anse sig sjelf kallad och skicklig
till att leda gossens musikaliska
undervisning, men äfven andra dugtiga
lärare engagerades att undervisa Theodor
i violin och flöjtspel liksom i
kompo-sitionslära. Hans älsklingsinstrument
förblef emellertid gitarren, och han
sjöng, begåfvad som han vai med en
klar väljudande röst, sånger af alla
slag, ackompagneraude sig sjelf.
Mången upplyftande njutning hade
Körner att tacka Paer för, den
genialiske italienaren, som till 1807
dirigerade operan i Dresden; han var ofta
och gerna sedd gäst i Körners
föräldrahem, der många af hans
kompositioner genomgingo eldprofvet.
Körner flyttade 1808 öfver till
Frei-berg för att studera vid bergsskolan
derstädes; men ofta nog förde honom
hans längtan hem till fädernehuset.
Merendels begaf han sig dit till fots;
han bar då sin kära gitarr om halseu
och sjöng, dragande från ett ställe till
ett annat liksoin en trubadur-, sina i
* Karl Theodor Körner, son af den literärt
och musikaliskt bildade ämbetsmannen Chr.,
Gottfr. K., föddes den 23 sept. 1791 - i år
jnträffar alltså hans 100 åriga födelsedag.
hemmet inlärda sånger. Han utbytte
akademien i Freiberg 1810 mot den
gamla berömda högskolan i Leipzig,
studerade derefter i Berlin, hvarest
han blef en flitig medlem i den
Zelter’-ska sångakademien. Som student bragte
han sig upp till en ovanlig färdighet
i att improvisera sånger, dem han
samtidigt försåg med passande melodi.
I Berlin sjuknade Körner och begaf
sig på sin faders önskan till Wieu,
från den tiden helt och hållet egnande
sig åt diktarkallet. I den österrikiska
hufvudstaden, der Körner af kejsaren
utnämndes till hofleaferskald, tillkommo,
utom hans bekanta lustspel och dramer
operorna »Die Bergknappen»,
komponerad af L. Hehvig, »Alfred der
grosse», komponerad af J. P. Schmidt, det
lyriska dramat »Fischermädchen oder
»Hass und Liebe», musiken likaledes
af Schmidt, sångspelet »Der
vierjähri-gen Posten», komponerad af Steinacker
och slutligen »Der Kampf mit dem
Drachen», satt i musik af Gyrowetz.
Dessa operor (sångspel) blefvo
uppförda på nästan alla mera betydande
scener i Tyskland men äro nu alldeles
hemfallna åt glömskan — Text som
musik ha ej förtjenat bättre öde.
Bekant är att Körner upprepade gånger
af den i Wien boende Beethoven
uppmanades att åt honom skrifva en
operatext. Efter längre sökande tycktes
han ha funnit en lämplig text: »Die
Riickkehr des Ulysses». Olyckligtvis
förhindrades fullbordandet al det redan
påbegynta arbetet genom skaldens död.
Spohr, som vid tiden för Körners
vistelse i Wien, hade anställning som
direktör för operan derstädes, eggade
skalden till författande af en operatext
som skulle behandla Faustidén.
I Douaustaden förlofvade sig Körner
med den talangfulla skådespelerskan
och sångerskan Toni Adamberger.
Den offervilliga jhängifvenheten för
det underkufvade fäderneslandet
föranledde Körner att lemna sin plats i
Wien och inträda i Den Liitzow’ska
frikårens led. Lyran var äfven under
fälttåget hans trogna följeslagarinna.
Bland kamraterna grundade han en
sångkör, med hvilken han instuderade
sina inspirerade dikter, till hvilka han
ofta sjelf komponerade melodierna.
Den 26:e aug. 1813 ändades den
dödsföraktande sångarens lif af en kula
under skärmytsling med fransmännen
nära Gadebusch; den några timmar före
hans död diktade srärdssången »Hvad
blixt ur sköldmöns blickar», med den
bekanta musiken af C. M. v. Weber,
var hans svanesång.
I Körner-muséet i Dresden finner
man jemte många andra minnen af
skalden ett antal tryckta och otr3-ckta
kompositioner af Tb. Körner, vittnande om
en mindre vanlig talang.
G. Bock.
— ^–––-
Musikpressen.
På Abr. Landquists förlag har
utkommit:
För pianosolo:
Rubiustein, An t.: Deux Melodies
(Edition nouvellement revue et
corri-gée) n o 1 F dur, n:o 2 H dur. Pris
1 kr.
Santessou, Alma: Gif akt! mar-
che triomphale. Pr. 75 öre.
Hermann, Florian: l lomma
gc-Valse. Pr. 1 kr.
Weinzierl, v. Max: Med pas-
sion. Vals. Pr. 1 kr.
Looström, Isidor: Va riété-mi
linen. Vals. Pr. 1. kr.
För sång:
Bengzon, Ferd.: La Vigne en
fleur, Romance (c—d eller f.) Pr. kr.
1,25. — Aubade, Romance (d—ess).
Pr. 1 kr., båda romancerna, med fransk
och svensk text, tillegn. grefve
Cla-reuce v. Rosen
De båda »melodierna» af
Rubiu-stein, hvilka återfinnas i det på
Peters förlag utgifna »Rubinsteinalbum»,
föreligga här i, såsom det heter på
titelbladet, »ny öfversedd och
förbättrad upplaga . Det första af dessa
styckeu har äfven ingåit i den för
flere år sedan på Abr. Lundquists
förlag utgifna samlingen »Modern
pianomusik», red. af H. Berens med samma
sättning som i Petersupplagan. Det
är egentligen i detta stj’cke
skiljaktigheterna mellan den nu i fråga varande
editionen och de andra förefinnas,
bestående i något olika harmonisering
och tillsättande af ett par
bravurpassager. Oaktadt denna upplagas
»korrigering» förekomma dock här ett par
tryckfel, som vi anse oss böra påpeka
för rättelse. Så bör i första stycket
o:e raden från början, 2:a takten,
första basackordet ha lilla c (icke e) till
mellanton; i andra stycket bör lägsta
basnoten i första takten sid. G vara
e (icke f.) och å samma sida andra
radens 2:a takt ha ett dubbelkors
framför ettstrukna d i förslaget samt ett
kors framför följande e i basmelodien.
Dessa rättelser kan den spelande sjelf
lätt verkställa. Båda styckena höra
till den bättre pianolitteratnr, som
för-tjenar att uppmärksammas af hvarje
försigkommen pianist, och äro ej
synnerligen svåra att utföra.
Af dansmusikeu hafva Looströms
vals och marschen med bifall spelats
af Meissners orkester; marschens
titelblad är försedt med en god teckning
af Svea lifgardes musikkår. Bengzons
sånger, efter hvad det ofvan angifna
tonomfånget angifver, skrifua för låg
röst och ursprungligen till fransk text,
äro hållna i en till den franska
ro-manssången sig närmande stil, till
melodi som harmoni rätt tilltalande.
Den svenska öfversättningen kunde
i ett och annat ha varit bättre. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
