Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den?» — Tillräckligt! För öfrigt
be-liöfver jag ingenting af honom. Visa
mig andra saker!» Musikhandlaren,
cn beundrare af Haydn, sade barskt:
»Det är onödigt; visserligen har jag
åtskilligt med goda musikalier, men
ingenting för er , och dermed vände
han tonmästaren ryggen. I samma
ögonblick inträdde en herre, som kändo
Haydn och slog sig i språk med honom
Nu kom också musikhandlaren fram
och sade till engelsmannen: »Kan ni
tänka er, den här gamle herrn vill ej
veta af någon musik af Haydn!» Men
hur förlägen blef han ej, då
engelsmannen förklarade saken.
Under sitt andra uppehåll i London
besökte han ofta den berömda
sångerskan Bilington. Denne hade låtit
porträttera sig af Reynold. Då Haydn
ficks se porträttet, på hvilket hon, efter
Raphaels manér var framstäld såsom
den heliga Cecilia, lyssnande till
eugla-körer, sade han: »Bilden är väl träffad
men har likväl ett stort fel! —
»Hvilket då?» frågade sångerskan, oeh
Rey-nold, som var närvarande, betraktade
honom helt förvånad! »Målaren har
framstält er», sade Haydn, »såsom om
ni skulle höra på englarna, då i
stället englarne skulle höra på er!»
Den gode maestron var ännu på gamla
dagar mycket artig och mottaglig för ,
skönhet hos damerna. Detta finner
man äfven af följande anekdot.
Prinsen af Wales önskade få ett
porträtt af Haydn och gaf Reynold i
uppdrag att måla det. Haydn var
villig att sitta för honom och begaf
sig till konstnärens atelier; men det
blef honom så tråkigt att sitta stel och
sysslolös, att ansigtet fick ett
alltige-genom bedröiligt uttryck och målaren,
som fann en stor skilnad mellan denne
Haydn och orkesterdirigenten, till slut
allvarsamt bad honom att tänka på
någonting angenämt och försöka se
glad ut. Så hände det flera gånger
efter hvarandra, till dess Reynold
slutligen förlorade tålamodet och bad
prinsen att befria sig från det der arbetet,
då han fruktade att hans rykte skulle
lida af att han målade den berömde
mannen med ett intetsägande
ansigts-uttryck. Men prinsen påfann en list.
Haydn inbjöds än en gång, och när
han då om igen tog på sig sin tråkiga
min drogs ett förhänge undan, och en
ung leende flicka, hvitklädd och
bo-kransad af rosor, trädde fram. Hon
tog Haydn i hand och sade på tyska:
»Hvad jag är glad, min bäste vän, att
se dig här och få vara tillsammans
med dig!» Haydn omfamnade sin
lands-maninna full af glädje, hans ögon
glänste, hans ansigte fick ett annat lif och
Reynold passade på tillfället och
målade i all hast en träffande bild af
mästaren.
Den unga flickan var en af
drottningens hofdamer.
C. Trog.
––®––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. April 1. Verdi: Otrllo. —
2. Extra symfonikonsert (progr. se 23 mars).
— 3, 5. Donizetti: Leonora (Leonora: frk
Oselio). — C, 0, 12. Aubor: Den svarta
dominon (Adéle: fru Olefino Moe, l:a
åter-upptr.) — 7, 10. Boito: Mefistofeles
(Margareta o. Helena: frk. Oselio, Mefistofeles: hr
Bottcro, Faust: hr Odinann). — 8. Spohr:
Jessonda. — 13. liizet: Carmen (Carmen,
Kscamillo: lik. Oselio, hrBottero; Don .lose:
hr Odinanu) — 14. Konsert: 1. David F.:
Uvertyr t. iLalla lfook ; 2. Dvorak:
Violin-linkonsert m. ork. (hr Sauret); 3. Weber:
aria ur * Kurvanthe- ihr Sal. Smith); I.
Sauret: Souvenir», »Farfalla» (hr Sauret); 5.
Bi/.et: »L’Arlesienne», orkestersuite ; li.
Saint-Snens: Introd. orh Rondo capriceioso for
violin oeh ork. (hr Sauret.)
Vasa-teatern. April 1, 2. Raidn: Prins
Orloffsky.
Musikaliska Akademien. April 7.
Filharmoniska siillskapets 7:de konsert. 1.
Bcetho-ven: Symfoni n:o 3 Ess dur (Eroiea); 2.
Mcudelssohn: Violiukonsert (hr Sauret); :1.
Giinka: »Kamarinskaja», rysk rhapsodi flir
orkester; 4. Sauret: Chant du soir»,
»Souvenir de Moscou» för violin oeh ork. (Sauret).
— 10. Filharmoniska symfoniorkesterns 8 e
konsert. 1. Rubinstein, A.: Pianotrio, G moll
(hrr Sauret oeh Lisker, frk. Hwass); 2.
Beet-lioven: Eroiea-symfonien; 3. Sauret •
Barrande», Mazurka», Farfalla», (hr Sauret,
ac-komp.: frk. Hwass.) — 13. Fr. Xcrudas
4:e priv. soaré. 1. Beethoven: Trio B dur
op. 07; 2. Ben. Mareello: Solosonat, D moll;
3. Dvorak: Qvintett for piano, 2 viol.,
altviol oeh violoneell.
Berns salong. April 1—14. Balduin Dahls
konsorter.
Ett trefaldigt gästspel å Kgl. operan
har under denna månad utgjort
dragningskraften till dess föreställningar,
hvilka med hänseende till repertoaren
för öfrigt ej bjudit på något nytt. Hr
Bottero har sålunda utom i »Mignon»
såsom Lothario uppträdt som Escamillo
och Mefistofeles, i båda dessa partier
tillsammans med fröken Oselio, som
började detta sitt gästspel i »Leonora».
Hennes utförande af titelpartiet i denna
opera är högst berömvärdt, och såväl
häri, som i »Mefistofeles», deri hon
utfört dubbelrolen af Margaretas och
Helenas partier, har den värderade
artisten skördat samma rika och
väl-förtjenta bifall som förut. Afven som
Carmen har hon denna gång låtit höra
sig, men hennes uppfattning af denna
rol synes oss fortfarande något
förkonst-lad. Den tredje gästen, med gamla
anor från vår operascen och gamla
sympatier från publikens sida, är fru
Olefine Moe, som redan vid sitt första
uppträdande för 19 år sedan blef
publikens gunstling. Minnet af hennes
triumfer från fordom hade också lockat
fullt hus vid första återuppträdandet
nu i hennes forna glansrol, Adéle i
»Den svarta dominon» och de gamla
sympatierna togo sig uttryck i rikliga
bifallsyttringar och inropningar. Olefine
Moes talang som sångerska och
skådespelerska har äfven bibehållit sig
nästan oförändrad, om än
ungdomligheten nu saknas och en viss embonpoint
verkar något störande i afseende på
apparition och till en del äfven på don
vokala framställningen. I smakfull sång
och graciöst sätt att föra sig står fru
Moe på samma punkt som förr; rösten
är ännu frisk och klar, ehuru dess
gutturala biljud fortfarande är till
finnandes, liksom den norska brytningen,
hvilken mest gör sig bemärkt i
talro-len. Då operan så nyss gifvits med
för öfrigt samma rolbesättning är det
öfverflödigt att vidare yttra oss om
utförandet vid detta gästspel.
Konsertströmmen är fortfarande strid
och flödet synes ej äuuu vara i
afta-gaude, då fem konserter äro att förvänta
endast under närmaste veckan.
Näst i ordningen efter Kgl. operans
förnyade konsert med Beethovens 9:e
symfoni komma Filharmon.
Symfoniorkesterns båda abonnenten tskonserter
med Beethovens o:e, Eroican, och den
berömde violinisten Emil Saurets
gästspel. Nämnda symfoni, som inledde
den första konserten, fick isynnerhet
vid återgifvandet å den andra, då
messingsblåsarne skötte sig mera
korrekt, ett förträffligt utförande, präglad t
af god sammanhållning och precision
hos den jemförelsevis nya orkestern
och en smak i nyansering och ledning
i siu helhet, som länder den nitiske
dirigenten till heder. Afven i
ackom-pagnementet till Mendelssohns
violinkonsert, spelad af hr Sauret med ett
mästerskap, som gaf nytt lif åt den
utmärkta fast något slitna
kompositionen, inlade orkestern ej ringa förtjenst,
synnerligast som väl öfningarne med
den främmande nyss anlända gästen
säkert inskränkt sig till
generalrepetitionen. A den andra konserten hade
man tillfälle att beundra hr Saurets
utsökt fina, lediga och eleganta
ensemblespel i Rubinsteins alltigenom vackra
pianotrio, hvari pianopartiet sköttes af
fröken Hwass, violoncellens af hr
Li-sker, kapellets skickliga violoncellist;
litet mindre styrka i det förra och
litet mera kraft i det senare skulle
stundom ej ha skadat i utförandet,
som för öfrigt var hufvudsakligen godt.
Ett utmärkt ackompagnement presterade
ft öken Hwass till Saurets solosaker,
hans egna anslående och talangfulla
kompositioner, »Barcarole», »Mazurka»
och »Farfalla» (»Fjäriln») samt
Vieux-temps’ bekanta »Reverie», gifven som
extranummer, å sista konserten. Dessa
stycken likasom den der förut spolade
»Suiten» af Vieuxtemps återgåfvos med
fulländning såväl i öfvervinnande af
tekniska svårigheter, som i fråga om
tonens renhet och välljud samt smak
i föredraget.
A den första konserten utförde hr
Sauret med orkesterackompagnement ett
par af sina egna kompositioner: »Chant
du soir» och »Souvenir de Moscou»,
hvaraf synnerligast den första må
framhållas. Upptagandet å första
konsertens program af Glinkas utomlands
ofta spelade orkester-rhapsodi »Katna
rinskaja» må vinna erkännande, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
