Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draget och svenska texten oratoriets
nummer och deras begynnelsestrofer
samt med tecknet * hvilka nummer
som uteslutes vid Musikföreningens
förestående utförande af oratoriet.
Afdeln. I. n:o 1 Uvertyr; n:o 2
Kör: »Herre du vår ende Gud»; 3
Koral: »Allena Gud i himmelrik»; 4
Recit.: »De troendes hop» (sopr) och
dno af vittnena mot Stefanus: »Vi
hafva höit honom tala smädeord»;
5 Kör: »Denne man upphör ej att
smädeord tala» (folket); 6 Recit.:
»Och på honom sågo alla» (sopr. och
ten. soli); 7 Aria: »Jerusalem, dusom
dräper de profeter» (Stefanus); 8
Recit.: »De åter stormade till» (tenor) och
kör: »Stenas han skall!»; 9 Recit.:
»Och han stenades strax» (tenor) och
koral: »O du som all min synd
förlåter»; 10 Recit.: »Och de vittnen lade
af sina kläder» (sopran); 11 Kör:
»Salig prisom dem som kämpat»; 12
Recit.: »Men Saulus förödde Guds
församling» (tenor) och aria: »Förskingra
dem» (Paulus); 13 Recit.: »Och drog
med skaran till Dainascus» och arioso:
»Dock de sina Herren icke glömmer»
(sopran); 14 Recit.: »Och vid han
var på vägen» (tenor) och kör
(fruntimmers-): »Saul, Saul! hvi förföljer
du mig?»; 15* Kör: »Skynda, statt
upp, var ljus!»; 1(3 Koral: »Vaker
upp! en stämma bjuder»; 17 Recit.:
»De andra, som i hans sällskap voro»
(tenor); 18 Aria: »Gud, var mig
nådig» (Pulus); 19 Recit.: »Så var uti
Damascus en lärjunge» (tenor); 20
Aria med kör: »Jag tackar dig Herre
Gud» (Pulus); 21 Recit.: »Och Ananias
gick åstad» (sopran); 22 »O hvilken
djuphet af den rikedom». — Afdeln.
II. n:o 23 Kör: »Nu jorden tillhörer
Gud»; 24 Recit.: »Och Paulus kom
i församlingen» (sopran); 25* Duettino:
Så äro vi nu budskap» (Paulus och
Barnabas); 26 Kör: »Huru ljufliga
de budskap»; 27 Recit.: »Och som
de sände voro» och arioso: »Låt oss
prisa Guds oändliga nåd» (sopran); 28
Recit.: »Och när judarne sågo folket«
(tenor) och kör: »Så talar Gud»; 29
Kör: »Ar det ej denne» och koral:
»Din sak det är, o Jesu mild»; 30
Recit: »Paulus åter och Barnabas lärde
fritt» (tenor); 31 Duett: »Ty Herren
hafver så bjudit oss» (Barnabas och
Paulus); 32 Recit.: »Och det var en
man i Lystra» (sopran); 33 Kör: »Si
gudar äro menniskor lika vordne»; 34
Recit.: »Och de kallade Barnabas
Jupiter» (sopran); 35 Kör: »Varen milde,
höge gudar»; 36 Recit.: »Då
apost-larne det hörde» (tenor och bas) och
aria: »Veten I hvar Guds skönaste
tempel är» (Paulus), koraler;* 37
Recit.: »Men då blef folket uppretadt»
(sopran); 38 Kör: »Här är vår
Herres tempel»; 39 Recit.: »Och de alle
förföljde Paulus» (sopran); 40
Cava-tina: »Var trofast intill döden» (tenor);
41 Recit.: »Paulus sände bort och lät
kalla de äldste» (sopran) och bassolo:
»I veton huruledes jag ; 42 Kör:
»Skona dig sjelf» (sopran) och
Recitativer (bas- och tenor-); 43* Kör: »Se
hvad godhet och kärlek är oss af
fa-dren bevisad»; 44 Recit.: »Och om
han ock nu falla skall» (sopran); 45
Slutkör: »Ja icke honom blott», f)
––<5–
FÖLJETONG.
Hayda i London.
sjjØpaydu tänkte med förkärlek på
Eug-lands hufvudstad, som han besökt
två gånger och första gången då han
redan var 59 år gammal. Utom
gui-neerna, hvilka der rikligen tillföllo
honom, mötte honom i denna hufvudstad
för alla slags märkvärdiga och
besynnerliga saker åtskilligt underligt, af
hvilket ett och annat må här
meddelas.
En rik lord kom en dag till honom
och frågade om Haydn ville undervisa
honom i kontrapunkt och bjöd honom
en guinee i timmen.
»Gerna»; svarade Haydn, »när vill
ni börja?»
»Genast», sade lorden och drog
partituret till en qvartett af Haydn ur
fickan samt gjorde derunder den
anmärkningen, att han ej behöfde lära
honom reglerna för harmoni och
komposition. »För det första», tillade
lorden, »må vi undersöka denna qvartett;
gif mig grunden för hela
kompositionens hållning, som jag ej helt och
hållet gillar, samt för några modulationer
och passager».
Haydn studsade litet; emellertid
lugnade honom tanken på guineerna och
han svarade helt stilla: »Om mylord
så önskar är jag beredd att försvara
mitt verk».
Engelsmannen började med de första
takterna och hade något att invända
mot hvarje not. Haydn, som ej var
van att tala efter grammatik och
skrif-vit mer efter sin känsla och erfarenhet
än efter teorien, svarade kallt: »Jag
har gjort detta så, emedan det är rätt;
detta emedan det är nödigt, emedan
det gör god effekt o. s. v. Men
engelsmannen sökte immerfort att genom
regler visa Haydn att han skrifvit felt.
Haydn åter gaf sig ej utan sade
slutligen: »Välan, mylord, arrangera då
ni qvartetten efter som ni vill och låt
sedan utföra den; vi få se hvilken som
blir bäst.»
»Och hvarför skulle er vara bättre?»
frågade engelsmannen.
»Emedan — emedan den är bättre!»
Då nu engelsmannen höll i med sin
åsigt och på nytt uppdukade sina idéer,
f) Ofvanstående uppsats är hufvudsakligen
hemtad ur H. Kretschmars »FUhrer dureh
den konsertsal, 2 afd., 2 del; redogörelsen
for innehållet af oratoriet är affattad efter
klaverutdraget oeh den svenska text, som
användes vid Musikföreningens konsert.
reste sig Haydu helt förargad och
sade: »Mylord, jag troddo att jag skulle
lära er musik, men jag ser att det är
ni, som vill undervisa mig deri. Ni
får förlåta, att jag ej kan ge er en
guinee i timmen!» Engelsmannen fick
med eller mot sin vilja rekommendera
sig, och Haydu lätt denne sin
spräng-lärde elev aldrig mer komma för sina
ögon.
En annan gång kom en sjökapten
upp till honom. »Ar ni Haydn?»
utropade han. — »Ja, min herre, hvad
är det ni öuskar?» — Jag ger er
trettio guineer och ni gör mig en marsch
för min skeppsmusik ; men redan i dag,
i morgon är jag under segel till
Kal-kutta». — Haydn lofvade marschen
till morgonen derpå, satte sig ned till
klaveret så fort kaptenen gått och hade
snart marschen färdig. Men då han
tyckte att pengarne voro väl lätt
för-tjenta komponerade han samma afton
två andra marscher för att låta kap
tenen välja eller ädelmodigt skäuka
honom dem. Tidigt på morgonen
följande dag kom kaptenen. — »Herr
kapten», skyndado sig Haydu att säga,
så fort han trädde in, »marschen är
färdig». — »Godt, spela den för mig!»
— Haydn spelade. — Engelsmannen
lade de trettio guineerna på
instrumentet utan att säga ett ord, tog noterna
och gick. Haydn sprang efter och
fasthöll honom i dörr’n sägande: »Jag
har komponerat två andra, som äro
bättre, hör på dem och välj sedan
hvilken ni vill.»
»Den första marschen behagar mig,
och dermed hasta!»
»Men ni kan väl höra på de andra
också, kanske ...»
»Nej, det är omöjligt!»
Kapten skyndade ned för trappan,
Haydn rusade efter honom och
utropade: »Min herre, jag skänker er
dem, ni har betalt mig så hederligt;
se här tag dem då!»
Kaptenen påskyndade sina steg och
sade: »Omöjligt; jag vill inte!»
»Men hör bara på dem!»
»Nej för tunnor tusan!» skrek
kaptenen, som redan var nere på gatan
och sprang sin väg.
Haydn underrättade sig på stället
om kaptenens och skeppets namn, fick
reda derpå och slog in båda marscherna
i ett paket samt skickade dem jemte en
1 biljett till den musikaliske sjömannen.
Men denne skickade paket och
biljetten tillbaka utan att öppna dem, och
Haydn blef så förargad, att han ref
sönder partituren.
En gång då han var ute och
promenerade på gatorna gick han in i en
musikhandel och frågade om der fans
något urval af god musik? »Så
mycket ni vill ha», svarade man honom;
»jag har utmärkta saker af Haydn!»
— »Dem bryr jag mig icke om!»
gen-mälte Haydn. — »Huru, ni bryr er
inte om sådant? Musik af Haydn!
Har ni någonting att anmärka emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
