Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rekommendationsbref. Jenny Lind
hade under en längre tid uppehållit
sig i England och var mäktig det
engelska språket, så att underhandlingen
kunde föras på engelska,
Jenny Lind hade betänkligheter, ty
hon hade hört Barnum omtalas som en
temligen besynnerlig affärsman. Men
Wilton lyckades öfvertyga henne, i
synnerhet sedan han omtalat, att den,
som rekommenderat sångerskan hos
Barnum, var en ung tysk pianist i
Newyork Otto Goldschmidt, hvilken
personligen kände Jenny Lind och för
hvilken äfven hon intresserade sig.
Sångerskan fick nu efter behag välja
sina ledsagare på tournéen och valde
såsom sådane kompositören och
pianovirtuosen Julius Benedict i London
samt barytonisten Belletti. Hennes gage
bestämdes till 150,000 dollars för 150
konserter, hvarjemte Barnum skulle
bestrida alla omkostnaderna. Tournéen
skulle börja i augusti följande år.
Wilton reste derefter genast till Lon
don och engagerade Benedict mot ett
honorar af 90,000 kr. och sångaren
Belletti inot en liknaude summa. I alla
tre kontrakten inflöt det vilkor, att
Barnum på förhand skulle deponera
det ifrågavarande stora
penningebelop-pet hos sina bankirer i London.
Sedan dessa affärer blifvit afslutade,
återvände Wilton till Newyork, der
Barnum godkände samtliga vilkoren.
Hans i synnerhet på Tom Thumb
för-tjenade stora förmögenhet förslog icke
alls att deponera de betingade,
kolossala summorna och träffa de nödiga
förberedelserna att sätta i gång affären
med Jenny Lind. Till och med efter
att ha pantsatt museet och all sin
öf-riga egendom fattades det honom
ändock några tusen dollars, och det var
ej utan svårighet, som han slutligen
kunde anskaffa dem, då ingen
menni-I ska den tiden ansåg det möjligt, att
en konsert skulle kunna inbringa 3,000
dollars, utan alla tvärtom menade, att
han helt och hållet skulle ruiuera sig
på företaget.
Efter att liafva anskaffat peuningurne
utvecklade den fiffige impresarion en
sådan reklamverksamhet, att till ock
med amerikanarne häpnade deröfver.
Väl gafs det också tillräckligt med onda
tungor, som påstodo, att allt sammans
var en storartad humbug och att det
icke var den äkta svenska, utan en
falsk »näktergal», som saken i fråga
rörde. I denna riktning uttalade sig
också de skämttidningar, som på både
vers och prosa utkommo, men Phineas
Barnum gnuggade förnöjd sina händer.
Het skulle snart visa sig, att han ej
misstagit sig i sin formodan, att ju
mer buller och väsen saken uppväckte,
desto säkrare skulle densamma få ett
lyckligt resultat.
Imellertid hade hr Wilton ånyo
af-rest till Europa för att ledsaga Jenny
Lind och hela hennes sällskap till
Amerika, Den vackra ångbåten Atlantic
hade för detta ändamål förhyrts. Utom
hrr Benedict och Belletti åtföljdes
sångerskan af en sällskapsdam, en
sekreterare och talrika tjenare. Afresan
skedde från Liverpool. Efter -en
lycklig, snabb resa inlöpte ångbåten i
New-yorks hamn. Barnum skyndade genast
ombord för att helsa på sångerskan,
och alla fartygen i hamnen voro rikt
flaggprydda. Flere tusen menniskor
voro samlade på kajen. Ståtliga
triumfbågar voro uppresta, naturligtvis på
den fintlige impresarions
föranstaltande, och på dessa lästes i
jättebokstäf-ver: »Välkommen, Jenny Lind! Väl-
kommen till Amerika!» Under den
oerhörda trängseln föllo flere personer
i vattnet, ur hvilket de dock lyckligt
uppdrogos, och äfven denna
omständighet blef en utmärkt reklam.
Den svenska näktergalen inlogerades
på det praktfulla Irving-Hotellet lika
luxuöst som en prinsessa. På aftonen
hyllade 200 af Newyorks musici henne
med en serenad, och ett fackeltåg,
an-orduadt af 300 brandsoldater, spred
ljus öfver den storartade taflan. Flere
än 20,000 åskådare hade samlats
framför hotellet, och dessa helsade
sångerskan med dånande lefverop, då
Barmun förde henne ut på balkongen.
Man blef nu fullkomligt öfvertygad att
Barnum åtminstone denna gång ej förde
någon humbug i skölden. Han hade
redan långt förut utlofvat en belöning
af 200 dollars för det bästa poemet
med titel: »Helsning till Amerika».
Otaliga amerikanska rimsnidare
arbetade i sitt anletes svett på denna
uppgift; men en verklig skald, den unge
Bayard Tuylor, eröfrade priset, och J.
Benedict komponerade med känd talang
musiken till detta stämningsfulla
skaldestycke, som Jenny* Lind på den
första konserten skulle sjunga.
Denna hölls i Castle Gardens stora,
dyrbart dekorerade sal. Biljetterna till
de bästa platserna såldes på auktion
och till oerhörda pris. En hattmakare
vid namn Genin köpte den första
biljetten för 225 dollars och blef genom
detta snilledrag strax en berömd
per-sou, då alla tidningarna utbasunerade
händelseD, en reklam, som mycket
bidrog till hans affärs uppblomstring.
Denna första konsert, som
bevistades af omkring 4,000 åhörare inbragte
nära 18,000 dollars, den andra 14,000
och de öfriga som höllos i Newyork,
ungefär lika mycket. Den svenska
näktergalens vidunderliga
sångprestationer öfverträffade alla förväntningar.
Sedau hon sjungit den berömda arian
Caste diva ur »Norma*, dånade en bi- I
fallsstorm, hvars like man ännu aldrig
hört, genom salongen. Sångerskan
inkallades flerfaldiga gånger under
stormande jubel; äfven Benedict och
Belletti kommo i åtnjutande af samma
ära och till sist äfven Barnum. Det
fanns spekulanter, som bjödo honom
200,000 dollars för de med Jenny
Lind afslutade kontrakten, ett anbud, |
som han med ett småslugt leende
afslog.
I Newyork utbröt en häftig »Jenny
Lind feber», som en mängd spekulative
affärsmän drogo fördel af. Man
ut-bjöd till salu Jenny-Lind-hattar, tvålar,
parfymer, schalar, mantiljer, kappor,
stolar, soffor, pianon o. s. v , och
dessutom uppkallades en ny sorts likör
efter henne.
Sådan var alltså början på den
älskvärda sångerskans triumftåg genom
Amerika. Icke blott genom sin sång,
utan äfven genom sin storartade
gif-mildhet och välgörenhet vann hon allas
hjertan. Utom i Newyork sjöng hon
i alla unionens större städer, och efter
denua rundresa uppträdde hon ånyo i
de östliga städerna.
Då Jenny Lind andra gången sjöng
i Boston, inträdde helt oväutadt heunes
ungdomsvän Goldschmidt till henne.
Redan vid detta första möte afgaf hon
den bekännelsen, att hon icke skulle
inlåtit sig på »det amerikanska
äfven-tyret», om hon icke hoppats att träffa
honom i Amerika. Man torde ej blifva
öfverraskad af att höra, att
ungdomsvännerna strax derefter ingingo
förlof-ning.
—- Mottag min hjertligaste
lyckönskan — sade Barnum till de förlofvade.
— Jag önskar er för 100,000 dollars
lycka och för en million dollars
kärlek.
För Bostons inbyggare blef
sångerskans förlofning med Goldschmidt en
bemärkelsedag, så väl som för henne
sjelf, ty hon hade aldrig sjungit så
förtrollande, så själfullt och med en
sådan smältande stämma, som vid
konserten på denna för henne
betydelsefulla dag.
Så snart Jenny Linds tournée i
Förenta staterna var till ända, höll det
unga paret bröllop i Amerika.
Öfver-hopad med guld och ära, reste den
svenska näktergalen med sin unge
make i juni 1852 tillbaka till Europa.
Vi tillägga i sammanhang härmed,
att Barnum ej hade anledning att
beklaga sig öfver att liafva inlåtit sig i
affär med Jenny Lind. Hans
nettovinst på denua tournée var — 000,00(1
dollars.
—-»©–-
Ludvig Spohrs musikverk.
Sedan vi i näst sista numret
meddelade Ludvig Spohrs lefna Isteckning
med omnämnande af hans betydelse
och verksamhet som utöfvande konst
när, återstår oss nu att infria löftet
om att lemua en öfversigt af hans
ton-sättaroverksamhet, kvartill utrymme
saknades i vårt sista nummer. Såsom
komponist har Spohr utvecklat en rik
verksamhet och af hans tonskapelser
e a många äfven för vår tid
bestående värde. Vid redogörelsen för dessa
begagna vi oss af Schletterers fullstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
