Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stumma», titelrolen i »Zampa»,
Tempel herrn (Marscliner), Petruchio i »Trold
kan tæmmes» (Götz), Sverkel i »Liden
Kirsten», Marsk Stig i »Drot och
Marsk», Noureddin i »Aladdin», Kong
Volmer i »Tove», Alvarez i »Spanska
studenter», Gotthard i Bartholdys
»Lo-reley» o. s. v. Äfven i konsertlifvet
har Simonsen spelat en framstående
rol. Han har varit i
»Musikföreningen», Cseciliaföreningen»,
»Concertför-eningen» och andra konsertinstituter
en trogen stödjepelare, och en mängd
enskilda tillställningar ha fått ökadt
värde genom den alltid beredvillige
konstnärens präktiga sång. Såsom
konsertsångare bar S. ofta låtit höra sig i
Lund, af h vars studentförening, som eger
honom till hedersledamot, han, såsom
vi förut nämnt, hedrades vid sitt
konst-närsjubileum med en vackert prentad
lyckönskningsadress. Hr Simonsen har
ock med framgång uppträdt som gäst
på konserter i Hamburg. Icke
allenast som konstnär är han mycket
af-hållen i fädernestaden och hemlandet,
han intresserar sig äfven varmt för
föreningslifvet, är förste man i
Skådespelareföreningen och den
köpenhamn-ska vapenbrödraafdelningen samt
hedersledamot af hufvudstadens
förnämsta sångföreningar. Hans utnämnande
till kongl. kammarsångare och flere
ordensdekorationer vittna om att han
af högtstående personer är omhuldad
och erkänd. Som komponist liar
Simonsen gjort sig bemärkt med
utgif-vandet af två häften sånger, det ena
med tre danska det andra med tre
svenska texter (dikter af Oscar II)
samt med några enskilda, tryckta
sånger.
Hr Simonsens nu varande gästbesök
hos oss har äfven nu inträffat under
mindre gymnsamma förhållanden, efter
en öfverflödande rik musiksäsong och
sedan våren på allvar gjort sitt intåg;
emellertid har den framgång han
vunnit vid sitt första uppträdande som
Figaro i Rossinis »Barberaren» visat,
att man äfven här förstår att värdera
de framstående egenskaperna hos denne
i hemlandet så nppburne lyriske
konstnär.
–-—
Skolungdomens
musikundervisning.
”Jpjet är ett erkändt faktum, att, oak-
légpl tadt musikens studium numera
anses, åtminstone i flickans uppfostran,
utgöra en så nödvändig beståndsdel,
att äfven mången med knappa
tillgångar underkastar sig relatift stora
uppoffringar för barnens undervisning i
detta ämne, likväl högst få göra ens
så stora framsteg deri, att de till den
verkligt musikaliskt bildades
belåtenhet, och knapt till deras, hvars
omdöme endast bestämmes af ett
oförvil-ladt musikaliskt öra och sinne, kunna
spela det enklaste ackompagnement, ja
icke en gång den simplaste dans. Detta
missförhållande har dock nu egt rum
allt för länge för att man icke snart
skall allmännare börja fråga efter
orsaken dertill och söka ändring deri,
och vi skola i korthet söka besvara
denna fråga.
Den väsentliga orsaken till
ofvan-nätnnda missförhållande är bristande
insigt. Det gifves få allmänna
företeelser, som icke kunna blifva föremål
för det djupsinnigaste och
intressantaste studium, om menniskan blott hade
en aning om deras verkliga innehåll:
men hon betraktar i allmänhet lifvet
endast ytligt, och hennes tillvaro blir
derföre icke sällan ett slarfvande och
vacklande från vaggan till grafveu.
Och af de föremål, som redan vunnit
någon uppmärksamhet, är konsten ett
bland dem, hvars begrepp ännu icke
hunnit intränga särdeles djupt i det
allmänna medvetandet. Man betraktar
vanligen konsten, och isynnerhet
musiken blott såsom en intressant lek, ett
artigt tidsfördrif, men om densammas
verkliga väsende och betydelse har man
i allmänhet hvarken i praktiskt eller
teoretiskt hänseende någon egentlig
kunskap. Denna omedvetenhet om
ämnets djupare innehåll motverkar pch
hämmar pä flera sätt den musikaliska
bildningens sanna utveckling.
Skadligast verkar den dock på och genom
musikern sjelf, som tillfölje af denna 1
bristande insigt oftast ledes på svåra
afvägar från sitt föresatta mål, och
äfven derigenom missleder andra.
Sålunda hör man icke sällan äfven
sådana, som gjort musiken till yrke hafva
de mest förvridna eller åtminstone oklara
föreställningar om så väl konsten sjelf,
som om de tekniska medlen för
densammas utöfvande; och många, som
dock hafva en viss respekt för och tro
på de mera berömda mästarnes läror
och föreskrifter, undandraga sig likväl
ett grundligare studium under
förevändning, att de icke åtrå utmärkelsen
att bestiga parnassens högsta
trappsteg. De inse icke, att det stora
äfven alltid är det enkla, naturliga, och
att det, som i främsta rummet leder
till en högre grad både af rent
medvetande och teknisk skicklighet, just
är konsten att finna och välja den
kortaste och beqvämaste vägen. Det
grundligaste studiet är derför liktydigt med
det lättaste sättet att nå ändamålet,
och icke, såsom man oftast föreställer
sig, ett herkulesarbete, som endast de,
hvilka göra anspråk på en högre
konst-närsskicklighet måste underkasta sig.
Olika metoder gifvas icke i annan
mening, än att den ena kommit naturen
närmare än den andra. Och då
sålunda grundlighet och naturlighet här
äro liktydiga, är ju solklart att hvarje, ’
äfven den minsta afvikelse från det
grundliga är onatur, d. ä. ett brott mot
naturens lagar, hvarigenom intet
förnuftigt mål kan vinnas, man må ställa j
det huru lågt som helst. Konstnärens
och den sanna dilettantens bana äro
derför ingalunda skilda, från början
vandra de båda samma väg hand i
hand, och skilnaden är endast den, att
den ena sedan går längre än den
andra. Vill man på annat sätt skilja
deras verksamhet åt, så kan detta
endast bestå deri, att den enas blir
ordning, den andras oordning; den enas
mål harmoni, den andras disharmoni.
Och med fullt medvetande lärer väl
ändock ingen för sig uppställa det
sistnämnda målet.
Då en sådan villervalla ännu oftast
är rådande hos dem, som gjort
musiken till yrke, är ock mindre underligt
om den s. k. bildade allmänheten har
sväfvande och oklara föreställningar,
rörande detta ämne. Det är
naturligtvis från de egentligen konstidkande,
som det allmänna medvetandet härom
skall utgå, och icke tvärt om. Det
är således i främsta rummet deras
oef-tergifliga pligt, först och främst att
sjelfva grundligt studera sitt ämne,
och sedan lika samvetsgrannt meddela
hvad de veta och känna derom.
Endast på detta sätt skall musiken och
konsten i allmänhet en gång lyckas
intaga en plats bland bildningsämnena
nog värdig, att icke af någon bland
medsyskonen blifva fördunklad.
Såsom nu deremot är förhållandet, kunna
äfven de få musiklärare, som verkligen
förstå sitt yrke, endast undantagsvis
uträtta något rätt gagneligt. Ty’ livad
den allmänna musikbildningen
beträffar, lemnas eleven sällan hvarken tid
eller uppmuntran till ett grundligt
studium. Man anser musiken visserligen
vara en intressant talang, men dock
allt för underordnad, för att icke i
nödfall böra lemna rum för äfven det
obetydligaste och minst användbara af
läseskolans ämnen. Detta gäller i
allmänhet såväl den sistnämnda skolans
lärare som föräldrarne, och äfven den
bästa musiklärare blir derigenom
ur-ståudsatt att utöfva någon egentlig
fruktbärande verksamhet.
Medlet för den tekniska
utbildningen är en grundligt fortgående
kropps-och själsgymnastik. Detta gäller icke
allenast instrumenternes praktiska
behandling, ty äfven kompositionskousten
har sin teknik. Om den senare är
dock här mindre fråga; men äfven för
konsten att rätt spela ett instrument
är själsgyTmnastiken det väsentligaste.
En sträng aktgifning på ämnets äfven
minsta både inre och yttre detaljer är
således för det verkliga
framåtskridandet ett oeftergifligt vilkor. Men då
måste man äfven först, till en
väsentlig del, känna ändamålet och
innehållet, innan den yttre verksamheten
företages. Detta är dock en helt annan
verksamhet än den, som nu utöfvas af
flertalet både lärare och lärjungar.»
Det ofvanstående yttrades för trettio
år sedan af den erkändt skicklige
musikläraren och teoretikern Joh. Frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
