Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
sr ÆNS A’ MUSIKTIDNING.
Joachim (lelar hon ock, som man vet.,
äran och triumferna i London, bl. a.
på de bekanta populära lördags- och
måndagskonserterna i St. James’ Hall.
Hvad som företrädesvis utmärka dessa
båda konstnärer är, frånsedt den
fulländade tekniken, talangens soliditet
och mångsidighet, den klassiska
riktningen i deras konst. Mera eld och
svindlande virtuositet kan man finna
hos andra violinartister, t. ex. hos’den
i England äfven så högt uppbnrne
Sa-rasate, men till Joachims manligt
storslagna spel, till "Wilhelmina Nerndas
qvinligt känslorika, romantiska
sångbarhet i tonen hinna de ej. Utmärkande
för henne är också den, så att säga,
musikaliska deklamationen i föredraget,
den själ och det skiftande nttryck hon
inlägger i hvarje fras, i hvarje ton och
som ger att man känner sig i hvarje
ögonblick fängslad af hennes föredrag.
Redan vid sitt blotta framträdande på
konsertestraden imponerar Wilhelmina
Neruda med sin ståtliga figur och sitt
genialiska utseende likasom, då hon
börjar spela, genom nobel hållning och
elegant stråkföring. Hvad denna
senare beträffar, så vigtig för uttrycket
och ledigheten i violinspelet, har
Wilhelmina Nernda uppnått ett stort
mästerskap. Hon står nu på höjden af
sin konst och har gjort det länge, men
vi minnas hur redan hennes första
uppträdande här, då hon tjusade oss med
sitt glödande, klangsköna spel, gaf
intryck af mästerlig fulländning. Hvarje
nytt gästbesök här bereder oss också
en konstnjutning som är af ädlaste slag.
Hvad hon låtit oss höra å de båda
konserter hon nu haft på kgl. operan
är allmänt bekant och omtalas å ett
annat ställe i detta nummer; en
detaljerad granskning deraf tillhör ej denna
uppsats, som vi nu afsluta med några
biografiska uppgifter till den bild af
konstnärinnan, hvarmed Svensk
Musiktidning nu ändtligen fått pryda sin
första sida.
Wilhelmina (Wilma), Maria
Franzisca Neruda föddes i Brunn
d. 21 mars 1838. Familjen, som hon
tillhör, är en gammal bömisk
musikerfamilj, af hvilka flere medlemmar
sär-skildt utmärkt sig som violinister. En
descendent af familjen, Joseph N. (f.
1807—d. 1875), organist vid
domkyrkan i Briinn, dugtig musiker och
lärare, är fader till Wilhelmina N. Då
vi i början af detta år meddelade Franz
Nerudas porträtt och biografi nämnde
vi äfven något om hans syskon, af
hvilka likoom Wilma alla äro mer eller
mindre framstående musikidkare. Utom
den bekanta »trion» har en broder till
dem, Victor (död 1852), gjort sig känd
som god violoncellist och som utmärkta
pianister företrädesvis den äldsta och
yngsta i syskonkretsen: Amelie, gift i
Brunn, och Olga, första lärarinna vid
ett engelskt musikinstitut.
Wilhelmina åtnjöt sin första undervisning af
fadern och sedan af Jansa i Wien un-
der ett halft år. Redan 1840
uppträdde hon der offentligt och väckte
stort uppseende ined sin kraftiga
stråkföring, sin utvecklade teknik och känsla
i föredraget. Med familjen gjorde hon
sedan vidlyftiga konstresor till
Leipzig, Berlin, Breslau, Hamburg och
London (1849), vidare till Ryssland och
Skandinavien. Här i den svenska
huf-vudstaden gjorde hon d. 13 nov. 1861
sin debut jemte Maria och Franz i en
konsertafdelning på Stjernström’ska
Mindre teatern och lät i början af följande
år höra sig flere gåuger på kgl. operan
samt under året derpå i De la Croix s
salon å soaréer, arrangerade af de tre
syskonen. Med hvilken storartad
framgång är väl bekant och redan nämndt..
1802 spelade hon första gången i
Köpenhamn och gjorde samma lycka der.
Som bevis på hur högt uppburen och
värderad konstnärinnan var redan vid
första besöket i Stockholm kan
anföras, att hon redan samma år invaldes
till utländsk ledamot af vår Kgl.
musikaliska akademi. Ar 1864 ingick
hon äktenskap med hofkapellmästaren
Ludvig Norman och blef samma år
inrikes ledamot af Muskaliska akademien,
vid hvilken hon 1867—70 var anstäld
som lärarinna i violinspelning, och der
bland andra de framstående eleverna
Anna Agrell och Rich. Hagemeister
åtnjöt hennes undervisning. Under den
tid hon här i Stockholm hade sitt hem,
lät hon naturligtvis höra sig vid flere
tillfällen i solo- och ensemblespel och
gjorde äfven flere konstresor. Så
besökte hon 1868 Paris och gjorde der
furore; ej mindre lycka gjorde hon i
London 1869, från hvilken tid hon
sedan der årligen medverkat vid de
nämnda »populära konserterna». Två
år derefter slog hon sig på allvar ned
i denna stad. Aret efter sin makes,
Ludvig Normans död (1885) gjorde
bon, som vi veta, en konsertresa till
Stockholm och spelade i Musikal,
akademiens stora sal. Med den berömde
engelske pianisten och dirigenten sir
Charles Hallé, vid hvars konserter hon
ofta medverkat, ingick hon nytt
äktenskap 1887. Nyligen återkommen från
en jemte honom företagen konserttur
till Australien, lät fru Wilhelmina
Ne-ruda-Norman — eller som hon nu
rätteligen bör kallas: lady Hallé —
nyligen höra sig i Köpenhamn å den
första af hennes broder Franz dirigerade
Filharmoni-konserten och fortsatte
sedan resan mot norden hit. Efter de
båda senaste konserterna å kgl. operan
har konstnärinnan äfven låtit höra sig
i Upsala och gifver ännu en konsert å
K. operan den 19:ded:s. Wilhelmina
Neruda blef af Carl XV utnämnd till
hedersledamot af kgl. hofkapellet och
innehar utom andra utmärkelsetecken
och hedersmärken svenska medaljen
»Litteris et artibus» samt danska
fortjenstmedaljen i guld.
Det entusiastiska mottagande
Wilhelmina Neruda alltid här mött, och
skall möta så ofta hon tjusar oss med
sin ädla konst, kanske ock värderade
minnen och slägtskapsbanden här i vår
linfvudstad, låter oss hoppas att vi
oftare, än på senare tider skett, få besök
af den utmärkta konstnärinnan, som vi
aldrig kunna få höra för ofta.
––
Richard Wagner och Edvard
Hanslick.
^ y,
»Jlpai’ ni aldrig stått i förbindelse
med Richard Wagner? frågade
en gång Paul Lindan den bekante
musikkritikern Hanslick i Wien, Lvilken
som bekant icke räknar sig till de
absoluta Wagner-dyrkarne. Frågan
fram-stäldes efter andra »Niebelungen»
aftonen i Bayreuth, då de båda berömda
literatörerna och kritikerna
sammanträffade på ett litet värdshus utanför
den nämnda Wagner-staden och
samtalade om dagens händelser.
»Min bekantskap med Wagner»,
svarade Hanslick, »är af äldre datum
men af kort varaktighet. Som student.*)
hade jag i Prag med ytterlig
förtjusning genomspelat klaverutdraget till
»Den flygande Holländaren» och
samtidigt slukat redogörelsen i
»Augsbur-ger allgemeine Zeitung» för den
första representationen af »Tannhäuser».
Så nalkades den gyllne ferietiden, och
»till Dresden!» ropade då tusen röster
inom mig. Först och främst ville jag
skåda ansigte mot ansigte den af mig
svärmiskt dyrkade Robert Schnmann
— en vänlig inbjudning från honom
förekom mig såsom en kunglig
rekommendation —, och derjemte vinkade
mig hoppet att i Dresden få bevista
uppförandet af »Tannhäuser». Det var
sommaren 1846. Schumann, hvilken
jag frågade om Wagner, svarade att
han sälian sammanträffade med honom,
Wagner vore visserligen en bildad och
snillrik person, men han talade
oupphörligt om sig sjelf, och det kunde
man i längden icke stå ut med att
höra på. Wagner å sin sida yttrade
till mig: »Schumann är en högst
be-gåfvad musiker men en omöjlig
men-niska. Då jag kom hit från Paris
besökte jag Schumann, berättade honom
om mina öden i Paris, talade om
franska musikförhållauden, vidare om
tyska, om literatur och politik, — men
han var så godt som stum nästan en
hel timme. Ja man kan väl inte
alltid tala ensam heller! En omöjlig
menniska!» Dessa yttrandeD, som
nästan låta som käro- och svaromål,
karakterisera på ett slående vis de båda
mästarnes så i grund olika natur och
förklara — alldenstund den enes
besvär voro lika välgrundade som den
andres — att ett närmare förhållande
*) Eiluard Hanslick iir född i sept. 1825 i
Prag, blef 1849 jur. doctor i Wien och
började ett år förut sin publicistiska verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
