Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det kunde falla två sjungande
damer in att slita livar andra i håret,
till icke ringa förtviflan för
direktörerna, som minsann ha gudi nog af
bråk ändå. Hvem af de två som var
den angripande part6n, aktar jag mig
för att säga, och detta af fruktan för
att råka illa ut för vissa grefvar och
stormän, som taga parti för den ena
eller den andra af dessa damer med
sådan ifver, att det nu ej längre
heter: högkyrklig eller dissenter, whig
eller tory, aristokrat eller demokrat,
utan: hyllar ni Faustina eller
Cuz-zoni? Jag ställer mig opartisk och
förklarar, att de ha orätt båda två,
men det är för visso en skam, att två
dylika damer af verld kalla hvar
andra för hexor, ja ännu värre, och gifva
sig till att slås som gatnymfer. Jag
har ett förslag att göra: Då de två
sångerskorna icke vilja komma öfver
ens i godo, så kunna de ju kämpa ut
sin strid på Stokes amfiteater (en
bekant fäktarskola). Man anordnar en
subskription, och den tappraste af de
två damerna får hela inkomsten».
Londons mark blef inom kort för
het för de båda rivalerna. Faustina
lemnade strax efteråt staden för att
aldrig mera beträda Englands jord, och
Cuzzoni följde snart efter.
Den sistnämdas stjerna var inom
kort i nedgående. Hon förde ett
äf-veutyrligt lif, reste med sin man till
Wien, Tyskland och Holland och
återvände, efter ett kort besök i London,
till Italien år 17-18. Trorts sin
girighet förstod hon ej att hushålla med
penningar. Hennes tygellösa lidelser
kostade henne betydligt, hvadau hon så
småningom kom att bli allt mer och
mer skuldsatt och råkade slutligen,
sedan hon förlorat sin röst, i fullkomligt
armod. Samma primadonna, som i
London varit så firad och åtnjutit ett
sådant högt gage och som en gång
af-slagit ett engagement å 60,000
duka-ter årligen, slutade sitt lif i Bologna
som en fattig sömmerska, sedan hon
en längre tid sutit fängslad för gäld i
Holland.
Hennes äktenskap med Sandoni var
högst olyckligt, de lefde som hund och
katt och det lär ha slutat på något
förskräckligt sätt. Det berättas till
och med, att hon med egna händer
skall ha mördat sin man, hvilken
förfärliga handling man mycket väl skulle
kunna tilltro henne. Härom nämna
emellertid samtida författare ingenting,
hvadan det kanske är sannolikare att
antaga, det Cuzzoni icke på en gång
gjort af mod sin man, utan så
småningom plågat honom till döds.
Den en gång så firade primadonnan
dog i Bologna år 1770, öfvergifven
och i de sorgligaste omständigheter.
––––––––––––-
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har ytterligare utkommit:
För piano 2 händ:
Myrberg, Anne Sophie: 3
bagateller (Prélude, Caprice, Polska). Pris
1 krona;
Strelezki, Anton: Presto-Valse.
Pr. 1 kr.
Teil man, Christian, Fossegrimen,
Tonebillede efter norsk Folkesagn, op.
166; tillegn. Henrik Ibsen. Pr. 1kr.
— Souvenir de Wieniaicski,
Fantasi-Mazurka, op. 167. Pr. 1 kr. — 3
Nya Pianostycken (Impromptu,
Spinn-visa, Folkdans) op. 168. Pr. 1 kr.
Lindgréen, Carl: Regementet
aflå-gar, Marsch. Pr. 50 öre.
Bucalossi, E.: Gitana-Vals. Pr. 1
krona.
Kjellander, N. Tb.: Finde Siede,
Polka. Pr. 50 öre.
För solosång med piano:
Aulin, Valborg: Carina (d—f)
tillegn. fru Dina Edling. Pr. 75 öre.
Från Otto Forbergs förlag i Leipzig
har utsändts följande nyheter:
för piano 2 händ:
B e h r, Franz: Camevalsbilder, Bal
let-Suite, op. 628. (utan oktaver och
med fingersättuing) 1. Cbiuesische
Glockenspieler; 2 Gardist und
Marke-teuderin; o. Lustige Matrosen; 4.
Schäfer und Schäferin; 5. Zigeunerin;
6 Kosackentanz; 7. Pierrot und
Pier-rette; 8 Spanische Studente; å 1 mark.
C o oper, W. Gisela-Gavotte, op. 145.
Pr. 1 mk. 1,25 Pf.
Leybaoh, J, Rive da bal,
Valse-Caprice, op. 290. Pr. 1 mk. 50 pf.
— Brise des Nuits, Melodi, op. 276.
Pr. Mk. 1,50.
Beichar dt, Carl: Dein ist mein Herz,
Vals, op. 80. Pr. 1 Mk. 50 pf. —
Im Slnnn und Regen, Marsch, op. 21.
Pr. 1 Mk. — Gute Launen, Vals, op.
20. Pr. 1 Mk, 50 pf.
Strelezki, Anton: Qualre Pensées
Pocliques, op. 114. N:o 1 Tes yeux
(Romance). Pr. Mk. 1.; N:o 2
Bor-ceuse Pr. Mk. 1; N:r 3 Valse lente. Pr.
Mk 0,75; N:o 4 A ma Miguonne,
(Mazurka). Pr. Mk. 0,75. — Rigaudon,
tillegn. M:me Thérése Carreuo. Pr.
Mk 1,50.
Witt, L. Fr. Liebeslied, Romanze,
op. 59. Pr. Mk. 1,25.
Såväl bland den svenske som den
tysko förläggarens här anmälda
musikalier uppträder ett namn, som börjar
j göra sig mer och mer bemärkt,
nämligen Anton Strelezki, och detta på
ganska fördelaktigt sätt såsom vi förut
haft tillfälle att omnämna. Att
Strs-lezki är en landsman till Chopin
synes påtagligt, och en fläkt af denne
mästares nationela tondiktning
genomgår Strelezkis för oss bekanta verk, som
| alla äro iutresseväckande i högre eller
lägre grad. Komponisten synes emel
| lertid ha ett fel, det att vara alltför
| produktiv, och han lär söka förläggare
snart sagdt öfver hela verlden. Hans |
tonsättningar göra sålunda intryck af
att han vet att spara på idéer och
motiver, livarför hans stycken lida något
af upprepning och enformighet. De,
som vi nu ha att anmäla kunna
emellertid väl rekommenderas, så väl den
på svenska förlag utkomna brillanta
valsen, som de fyra täcka och enklare
verkligt poetiska »Pensées poötique»
samt den intressanta »Rigaudon» på
Forbergs förlag.
Anne Sophie Myrbergs »Bagateller»
närma sig, såsom hennes förutgående
tonsättningar, den äldre klassiska
stilen och i Polskan folktonen. De som,
utan större anspråk på originalitet, veta
att värdera en enkel melodisk musik
skola i dessa tondikter finna något, som
står högre än denna allmänna triviala
salongsmusiken.
Den norske komponisten Teilmann
delar med de ofvaunämnde tysken Behr
och fransmannen Leybach (fr. Elsass)
förmågan af stor produktivitet, som
mer tillgodoser quantiteten än
qvalite-ten. Deras kompositioner få sålunda
räknas till det lätta enkclt-populära
slaget. Bäst af dem synes oss
Fantasi-mazurkan. I »Fossegrimen» anslås
naturligtvis en norsk folkton.
Kjellan-ders polka hör till de bättre
dansstyc-kena. Mycket stämningsfull, ehuru i
den något dystra stämning, hvilken
våra sångkomponister nu så ofta
anslår, är fröken Aulins »Carina». Den
vackra och lätt utförbara sången
fortjen ar att rekommenderas. Behrs
»Car-nevalsbilder» bafva vi karakteriserat
här ofvau; bäst af dom äro de som
hafva en nationel förläggning (N:o 5,
6, 8). De kunna passa unga pianister
till tidsfördrif, ehuru ej just
rekommendabla som smakbildande. Leybacbs
stycken äro litet mer »brillanta» i
anläggningen, för öfrigt af bekant stil.
Reicbardt danser och marsch ha
syskontycke af nutidens alster i den
vägen. »Liebeslied», af komponisten
till de bekanta omtyckta
sångqvar-tett.erna, är ett n.elodistycke af det
gamla känslofulla slaget.
—––––
Från scenen och konsertsalen.
Kgl. Operan. Nov. 1. Rossini: 1177-
lielm Tett, — 3, 8, 10, 13. Flickan från
Arles, pjes i 3 akt. 5 tabl. af Alph. Daudet;
musik af Georges 15 i z et. — 4. Verdi:
Lhn Vilseförda. (Violetta: fru Sigrid
Arnold-son). — 0, 15. Nicolai: Muntra fruarna
i 1 Vindsor (fruar Ström, Page, Anna Page:
fru Östberg, frkn. Almati, Karlsolm; Fal’
staff, hrr Ström, Page, Fenton, Spinker, d r
Cajus: hrr I5rag, Johanson, Strömberg,
Strandberg, Henrikson, ltundberg). — 7. Konsert
af tru Wilhelmina Noruda: 1. Weber:
U-vert. till »Euryantlie»; 2. Spohr:
Violinkonsert (fru Noruda); 3. Saint Saens aria ur
»Samson et Dalila» (trk. Wolf); 4. Grieg: »Fra
Holbergs tid», orkestersnite; 5. Mcndelssolm:
Violinkonsert (fru Noruda). — 0. Gon nod:
Romeo och Julia. — II. Konsert
aflruNe-ruda: 1 Chcrubini: uvert. till »Lodoiska»;
’2. Heetkovcn: Violinkonsert (fru Nerudn); 3.
Meyerbeer: aria ur »Profeten» (frk. Almati);
4. Svendsen: Symfoni (D-dur) N:ol;5.
Saint-Sacus: Introd. et. Hondo capriccioso, op. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
