Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(fru Neruda). — 12. Thomas: Mignon
(Mig-non: fru Arnoldson; Wilh. Meister: hr
Öd-mann.) — 14. Bizet: Carmen (Carmen, don
José: frk. Al mati, hr Odmann.)
Vasa-Teatern. Nov. 1—3. Offenbach:
Den sköna Helena. — 6—12. Del li uger,
Rud.: Saint-Cyr, kora. operett i 3 akt. af
Oskar Walther (efter Al. Dumas d. ii.) fritt
öfvers. af Ernst Lange: (Louison Hergére,
Ameli de Merian: frkn. Grönberg, Johnson;
vicomte Roger, Hippolyte Duboulois, Don
Juan Trabuceo, klostertjenaren Ratou, Philip
V. m. fl.: hrr Rönnblad, Ander, Salmson,
Strömberg, Ilagman m. fl.)
Södra Teatern. Okt. 31, Nov. 1—15. Fru
Hin, féeri-lustspel i 3 akt., 8 tabl. med sång
och dans af H. Meilhae o. A. Mnrtier, fri
bearb. af II. Christiernsson, musik af B.
llail-dén.
Musikal, akademien. Nov. 2. Konsert af
frök. Esther Sidner, bitr. frkn. Anna Piehl,
Sigr. Pettersson, Sigr. Lindberg, Eug. Claeson,
S. Molander; hr C. F. Lundquist, dr
Sved-bom.
Vetenskapsakademien. Nov. 3. Första
Kammarmusiksoarén af hrr Aulin, Sjöberg,
Bergström, Carlson. 1. Beethoven : Stråkquartett
op. 05, F-inoll; 2. Brahms Pianoquartett op.
60, C-moll (fru Åquist); 3. Dvorak:
Stråkquartett op. 64, C-dur.
Berns’ salong. Nov. 1.
Qcartdtsångar-förbunrlets matiné, bitr.: frkn. Aug. Noaek,
Anna Nordquist (harpa), hr B. Fexer (ackomp.)
Sigrid Arnoldsons gästspel har,
efter hennes återkomst till hufvudstadeu
från landsortsturnén i sista dagarne af
oktober fortsatts i »Den vilseförda»
och »Mignon» med samma framgång
som förut, intygad af köbildning vid
förköpsbyrån och fullsatt salong samt
intygande, att der konst och natur
förena sig till en anslående scenisk
totalverkan, der förmå de mer än de stora
vokala resurserna ensamt. En ny
triumf som konstnärinnan firat i »Lakmé»
under dessa dagar ha vi ännu ej fått
tillfälle att bevittna; redogörelsen för
denna sker i nästa nummer af tidningen.
Nicolais underhållande och muntrande
opera »Muntra fruarna» hör till
operans sista reprisnyheter. Operan har
icke varit gifven här sedan 1887, då
densamma i maj upptogs med fru Lucca
såsom fru Ström och sedan gafs i
september med hr Elmblad i Falstaffs rol,
hvilken förut med sådan talang varit
utförd af Pelle Janzon. Den återgafs
nu för första gången af hr Brag, som
dermed lyckades rätt väl, ehuru rösten
ej fullt räckte till för partiet och
spelet stundom saknade den burleska
komiska kraft, som rolen kräfver.
Ypperlig i sång som spel var fru Östberg,
hvilken under sin första verksamhet
vid operan sjöng detta parti i början
af 1876; från den tiden är det endast
herr Henrikson (sedan länge skild från
k. operan) som nu innehade en rol
deri, nämligen sina forna: Spinkers.
Operans öfriga personer hade goda
re-representanter; fröken Almatis natur
ligger dock mindre åt den komiska
operan. Man kan tycka denna opera
skulle hålla sig bättre uppe på
repertoaren än som är fallet, så liflig och
vacker musik, så rolig handling och så
vackert sceneri som den bjuder, men
vår publik synes mer älska den stora
seriösa operan än den komiska, som
på senare tider haft föga framgång hos
oss. Detta synes i viss mån bekräftas
af den framgång, som Daudets
tragiska pjes »Flickan från Arles» haft hos
oss sedan den i början af månaden först
uppträdde å operatiljorna.
Framgången är välförtjent, ty pjesen utföres af
särdeles goda dramatiska förmågor;
Bizets musik, — den del af
föreställningen, som vi här egentligen ha att
beakta — torde också locka mången
till operasalongen. Densamma är
genialisk och fängslande från början till
slut och är känd genom de »Suiter»
för orkester, som upptaga de
förnämsta melodierna i stycket, och af hvilka
Suiter en är sedan gammalt känd här
från operakonserter och senast gafs vid
en symfonikonsert här i april detta år.
Vi hinna ej nu att fästa oss vid
pje-sens särskilda musiknummer utan torde
få återkomma till dem en annan gång.
Stor dragningskraft till operan har
äfven Nerud akonserterna utöfvat, af
hvilka två egt rum och den tredje är
annonserad. I första artikeln för
dagen ha vi omnämnt desamma och den
berömde konstnärinnan. A den första
af konserterna presenterade hon sig
med Spohrs »sångscen», som väl
all-drig kan få en mera Sann och ädel
tolkning än under hennes liand; likaså
är Mendelssohns oförgägnligt sköna
konsert liksom skapad för hennes konst;
sådan glödande känsla och romantisk
stämning, som hon förmår nedlägga i
de första satserna af denna, får man
sällan bevittna. Lika mästerligt är den
sista satsens utförande, återgifven med
den bekanta grace, ofelbara intonation
och klangskönhet, som är den
fulländade violionkonstnärens kriterium. I
Beethovenkonserten, som af henne gafs
på 2:dra konserten får man äfven
begrepp om den stora ton hon kan
inlägga i sitt spel. Jemte detta
klassiska storverk utförde hon denua afton
Saint-Saens bekanta Rondo capriccioso,
med hvilken hon ej miudre än i
Beet-lioven-konserten hänförde åhörarne.
Konstnärinnan är också i besittning af
ett instrument af ädlaste slag: en
Stradivarius, som en gång egts af den
berömde violinvirtuosen Ernst. Vi motse
med stort intresse den stuudaude o:e
Neruda-konscrten.
Orkesterackompag-nement till violinnuraren sköttes
för-träftligt under Franz Nerudas
omsorgsfulla ledning; med de öfriga
orkesternumren, likasom i
sångackompague-mentet, hedrade sig hofkapellet, under
hr Henuebergsdirektion. Griegs vackra
»Holbergs-Suite» och Svendsens l:a
symfoni, som utfördes å dessa
konserter, likasom de båda uvertyrerna, äro
alla gamla bekanta. I Svendsens friskt
inspirerade, talangfulla symfoni anslog
särdeles scherzot i så hög grad att
hofkapellet bjöd på ett förnyadt
åhörande af detsamma.
Vasateaterns nyhet, Dellingers »S:t
Cyr», gynnades ej af någon större
framgång, ehuru pjesens lifliga och
städade innehåll jemte den rätt
behagliga, ehuru föga originela musiken
borde ha kunnat hålla operetten längre
uppe. Fröknarna Grönberg och
Johnson utförde de qvinliga
hufvudparti-erna förtjenstfullt, hr Strömberg var
roande, som alltid, ehuru tillfälle
härtill ej så mycket erbjöds i denna pjes,
hr Ander hade en för honom) tacksam
rol och lyckades i sångpartiet bättre
än förut, deremot eger hr Rönnblad,
den andre manlige hufvudpersonen i
stycket, en något sträf och föga
skolad röst, hvilket menligt inverkade på
framställningen.
»Fru Hin» på Södra teatern med
dess musik af hr Halidén ha vi äunu
icke hunnit göra bekantskap med.
Af konserter ha, som ofvan synes,
3 följt omedelbart efter hvarandra, de
tre första dagarne i månaden och en
ett par dagar senare: en matiné i
Berns’ salong, en soaré i Musik,
akademien och 2 i Vetenskapsakademien.
Vid den först nämnda,
Qvartettsånga-reförbundets, ådagalade detta
körsällskap en god sammansjungning af rätt
goda röster, hvaribland särdeles ett
par tenorer gjorde sig förmånligt
bemärkta. Fröken Noack, den unga
danska sångerskan, lät höra en aria ur
»Traviata» och Delibes »Les filles Le
Cadix» samt mindre sånger, hvarmed
hon visade sig i besittning af en stor
och äfven behaglig röst samt en god
koloratur, särskildt i drillen; mera
lugn och mindre häftig patos i
föredraget skulle detta emellertid vinna
på. Fröken Nordquist, dotter af
liof-kapellmästaren och operadirektöreu samt
harpist i hofkapellet, utförde ett par
väl valda stycken för sitt instrument,
som annars är ganska vanlottadt på
goda repertoarstycken. Fröken N.
sköter harpan med mycken smak, och
heunes mjuka spel vann mycket
bifall.
Fröken Sidners soaré hade lockat
talrik publik till Musik, akademiens
stora sal. Den unga konsertgifverskan
sjöng talangfullt och behagligt en aria
ur Massenets »Herodiade», sånger af
Mendelssohn, Schumanu, Grieg,
Arl-berg och Reiss:ger samt med hr
Lund-qvist duett ur »Joseph». Med ett
bifall som framkallade ett da capo
föredrog denne Svedboms bekanta, vackra
sång ur »Prinsessan och S vennen»
med ackompagnement af tonsättaren.
Värdefullt biträde gafs för öfrigt af
fröken Piehl med Susannas stora aria
nr »Figaros bröllop» och af den unga
violinisten fröken Sigrid Lindberg
(dotter af konsertmästaren och professorn
L. vid Musik, akademien), som visade
en mycket förhoppningsfull talang i
utförandet adagiot ur violiukonserten
N r 2 af Wieniawski. Med
pianonummer af Sjögren och Schumann gaf
fröken Sigrid Pettersson, den framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
