- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 11 (1891) /
145

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 19.

Redaktör ock utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Olofsgatan I (Hötorget 6,) t tr. upp ofv. gård.

Stockholm den 5 December 1891.

Pris: Ilelt år 5 kr., Lösn:r 25 öre.
Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.).

Årg. 11.

På Mozarts hundraåriga
dödsdag.

17‘)1 B/is 1801.

Jgfejlet var i december 1791. Under

i ljudet af ringning med samtliga
klockorna strömmande tusentals
men-niskor till St. Nikolanskyrkan i Prag
för att bevista en dödsfest, så
högtidlig, att en sådan sällan förekommit
der. Midt i kyrkan såg man en klart
belyst katafalk ; tolf skolynglingar,
bärande svart krusflor och med facklor
i händerna, stodo omkring densamma,
120 af Prags förnämsta tonkonstnärer
och musiker spelade en präktig
döds-messa, med en hängifvenhet
och innerlighet, som endast
tacksam kärlek och vördnad
kunnat alstra. Och hvem
gälde denna högtidliga
dödsfest? Den gälde minnet af
den några dagar förut i Wien
begrafne Wolfgang
Ama-deus Mozart. Det varen
högtid värdigt den store
döde, men det var också
den enda högtidliga
minnesfest som då firades till hans
ära.

Hur annorlunda är det ej
nu! Var Prag då för tiden
den enda stad, som förstod
att fullt värdera den store
mästaren, så är nu hela verlden
»hans Prag» ; nu tänker man
på hans namn öfver hela
jorden.

Hvilken vän al tonkonsten
känner ej sitt hjerta slå högre
när han hör namnet Mozart
nämnas ! I sanning
gudsbe-nådad är den som med så
magisk kraft beherskar våra
sinnen långt efter sedan han
lemnat denna jorden, den
som så kan på det mest
gripande språk tala till

menskligheten, till en aflägsen
efter-verld.

Vi fira derför icke en fest öfver
den döde utan öfver den lefvande.
Han lefver dock nu ett annat lif än
då, när denne ande ännu bodde i en
bräcklig, hans jättearbete ej vuxen
kroppsh}’dda, då han hade att kämpa
med tusentals sorger, nöd och försakelse,
af få erkänd till sin rätta storhet, af de
flesta misskänd, ringaktad och
bedragen, till dess han allt för tidigt sjönk
i dödens armar med den smärtsamma
klagan på sina läppar: »Nu, då jag
hade kunnat var Mozart helt och
hållet, mås’e jag skiljas från lifvet!»

Allt för tidigt? Väl hafva tusende

Wolfgang Amadeus Mozart.

Efter en relief, ansedd som det bitsta portrtttl af Ifozart.

redan tänkt: hvilka dyrbara gåfvor

hade ej verlden ännu fått mottaga, om
Mozart uppnått en Bachs eller
Hän-dels ålder, ja om också blott
Beetho-vens! Menskligt att tala synes det så.
Men var gränsen för denna lefnadsbana
satt så tidigt, har den i stället börjat så
mycket tidigare. Den, hvilken så som
Mozart satt in hela sin lifskraft ända
till sista andedraget i konstens tjenst,
den måste väl tidigt dö hän. Hela
sin person lade han in i sitt arbete,
»Jag har hufvud och händer så fulla af
tredje akten», skref han en dag, då
han skapade ’ldomeno’, »att det ej
vore underligt om jag sjelf blefve en
tredje akt». Och denna outtröttliga,
sjelfförgätande skapardrift växte med
hvarje år till dess ban, för-

____ tärd af den himmelska eld

som brann inom honom,
föll ett offer för en tidig
död. Man kunde säga att
konstnären föll ett offer för
menniskan.

Menniska och konstnär —
hvilket underbart dubbellif i
denne enda Mozart! Den
som endast såg till det yttre
kunde ej förena dem hos
honom. »Man skulle ej kunna
tro, alt i ett så litet hufvud
något så stort förborgar sig»,
yttrade bäyerska kurfursten
Karl Teodor om honom. Och
Aloysia Weber, den af honom
först älskade af de båda
systrarna, tillstod sedan, att hon
ej anat Mozarts geni och
förr i honom endast sett den
lille oansenlige mannen. Och
liksom man i Mozart
förgäf-ves sökte en hög, idealisk
konstnärs företeelse, som
imponerade genast vid första
anblicken, så häntydde hela
hans lefnadssätt och yttre
uppträdande ingalunda på
någonting ovanligt. Det
största musikaliska snille

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1891/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free