Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt gamla operahus
och dess minnen.
(Forts.)
|§|pektaklerna i det nya operahuset
gåf-VIvos, likasom de på Bollhuset, två
gånger i veckan (vanligen måndagar
och torsdagar). Inträdespriserna voro :
på första raden och andra radens fond
32 skill.; andra radens sidor, tredje
radens fond och parterre noble 24 skill.;
tredje radens sidor, fjerde radens fond
och stående parterr 16 skill.; fjerde
radens sidor närmast fonden 12 och
närmast teatern 8 skill., allt specie.
Konungen anvisade åt sin
nyskapade sverska opera icke mindre än
1/a million i årligt anslag ur den
kungliga handkassan och styrde sin
teater sjelf i mer än ett hänseende. För
att samtidigt höja
skådespelaretekniken inkallade han 1781 den berömde
Monvel, hvars franska trupp fick från
1783 spela på Bollhuset. Omvexlande
med den uppträdde sedan 1787 ett
från K. operan rekryteradt sällskap
med svenska sorg- och lustspel å
Bollhusteatern, som fick namn af Kongl.
svenska dramatiska teatern 1788, då
denna svenska trupp bildade ett
as-sociationssällskap, som dock lydde
under K. operans direktion. Till denna
teater donerade Gustaf III ett kapital
af 176,000 rdr. Bland dess
skåde-despelarekrafter glänste Lars
Hjortsberg, A. de Broen och L. J. Deland,
fru Marcadet, m:ller Löven och
Neu-man. Vid konungens död upphörde
representationerna på Bollhuset, som
refs året derpå, men 1793 fick dess
trupp en ny präktig skådeplats i den
s. k. »Arsenalen» (Jakob de la
Gar-dies palats på nu var. Karl XII:s
torg). Denna byggnad förvandlades
efter J. Schefs plan till en teater, som
invigdes 1 nov. 1793 och kallades
Dramatiska (el. k. Mindre) teatern.
Densamma nedbrann i nov. 1825, då
de dramatiska föreställningarne
öfver-flyttades till operascenen. Vid sidan
af de kungl. teatrarne hade sedan 1773
en folklig teater (Svenska teatern)
verkat, först under P. Stenborgs och
sedan under K. Stenborgs ledning, då
finare sångpjeser och skådespel
uppfördes å dess scen (först i
Humlegårdens rotunda, sedan å Eriksberg och
sist vid Munkbron). Af Gustaf IV
Adolf inlöstes Stenborgs teater 1799
och sammanslöts med K. Mindre teatern,
som då blef lyrisk-dramatisk. Denne
konung lät också operans anslag länge
utgå som förut; emellertid inkallade
han en fransk trupp som 1803—5
gaf lyriska och dramatiska
föreställningar å k teatrarna. Konungens
ovilja mot svenska operan dref
honom likväl derhän, att han 1806
upp-häfde anstalten och 1807 påbjöd
operahusets rifning. Oidern utgick från
Malmö, der konungen då befann sig,
och operans då varande direktör Edel-
crantz skyndade dit ner för att söka
få ändring i konungens beslut. Inga
argumenter kunde emellertid inverka
på konungen förr än Edelcrantz
fram-stälde de stora kostnader, som voro
förenade med operahusets rifning. Detta
skäl ledde till uppskof med
verkställandet af rifningen. 1808 var opera
huset inredt till lasarett för lan dt
värnsmän, och statshvälfningen 1809
räddade fullständigt operan, hvars
verksamhet sedan återupptogs, likväl
bestämdes statsanslaget åt operan till
endast 6,740 ndr. rigs. jemte lösen
för 200 famnar ved. 1813 åstadkom
förste direktören vid operan G. F. i
Löwenhjelm bägge k. teatrarnas
sammanslagning till en institution. Den
större scenen (»k. stora teatern»)
begagnades sedan för operor och det
högre dramat, den dramatiska för
operetter, borgerliga skådespel och
lustspel. Det 1812 upprättade
aflönings-sättet med lottandelar af den behållna
J inkomsten bibehölls. Utmärkta
förmågor prydde scenerna, bl. a. Du Puy,
Lindström, Fr. Kinmansson, M er
Wässelius och Frösslind fruar Casagli
och Sevelin; Hjortsberg, Sevelin,
Abergsson, m. fl. 1815 beviljade
ständerna åt k. teatern, förutom 66000
rdr. till gäldande af dess skuld, ett
| årsanslag af 45,750 rdr., men detta
anslag indrogs 1818 af riksdagen. K.
teatern öfverlemnadts då (under namn
af Stockholm teater.) på entrepenad åt
Öfverste Törner, som innehade don fyra
månader, hvarefter den åter vardt
kunglig scen och ur Karl XIV Johans
handkassa erhöll ett årligt anslag af
30.000 rdr., hvarjemte konungen 1820
anvisade till teatern af allmänna medel
25.000 rdr. Riksdagen vägrade 1823 att
göra detta anslag till ett stående, och ko-
| nungen ansåg sig då nödsakad att ikläda
j sig teaterns skuld samt höja sitt bidrag
j till 54000 rdr. Vi hafva förut
omtalat Dramatiska teaterns brand och
sammanslagningen af de båda k. scenerna
hvilken fortfor till 1863.
Under 1820—40 talen egde den
lyriska scenen sådana talanger som Jenny
Lind, Math. Ebeling, Henriette Wider
berg, Elma Ström, Math. Gelhaar, Per
Sällström, Lars Kinmansson, Giinther,
Belletti, 01. Strandberg; och den
dramatiska: Emilie Högqvist, Fanny
We-j sterdahl, Sara Strömstedt (fru Torsslow),
Nils V. Almlöf, Dahlqvist, Sundberg.
Monopolet på teaterverksamheten i
huf-vudstaden för k. teatern bröts af O.
U. Torsslow, som obehindradt gaf
| offentliga teaterföreställningar i
Kir-steinska huset vid Klara Strandgata |
(ombygdt till hotell W 6).
Skriftställaren Anders Lindeberg byggde sedan
vid Lilla Trädgårdsgatan en teater,
som invigdes 1842 och kallades Nya
teatern, hvilken 1846 hyrdes af Torsslow
och då fick namnet Mindre teatern.
Edv. Stjernströin, som jemte Torsslow
ledde teatern, blef ensam derom 1850 j
| och köpte den 1854, hvarefter han
egde teatern till 1863, då den för
270.000 rdr. inköptes af kgl. teatern
och fick namnet Dramatiska teatern.
Den kungliga teatern hade sålunda åter
skilda scener för lyriska och dramatiska
pjeser, ehuru större skådespel
fortfarange gåfvos å Stora teatern. För
kungliga scenen inträdde en ny glansperiod
omkr. början af 1860-talet,
representerad å operan af Louise Michal-Michaeli,
Fredrika Andrée-Stenhammar, Charlotte
Strandberg, Signe Hebbe, Mina
Gelhaar och sångarne Arnoldson, Arlberg,
Willman, Uddman, Behrens, med hvilka
man också kan förena Rud. Vallin,
Lundberg och Sandström; å dramat,
teatern af fruar Hwasser, Hedin, Betty
Almlöf och herrar Swartz, Knut
Almlöf, Hedin, G. Kinmansson, Elmlund
m. fl. De kgl. scenernas förmågor i
senare tid äro för alla bekanta.
De ekonomiska svårigheter kgl.
teatern alltid haft att kämpa med, ha
oupphörligt hotat dess existens; än har
det sålunda varit fråga om teaterns
upphörande såsom kunglig scen, än om
dess fullständiga upplösning, men
konungen har alltjemt trädt emellan och
gjort uppoffringar för dess bestånd,
oberäknadt hans bibehållna årliga
privatanslag 60,000 kr. (räknadt som
ersättning för hoflogens begagnande).
Statsanslaget från 1809 indrogs 1841
men beviljades åter 1845, förhöjdt till
9.000 rdr, utgick 1855—57 med 30,000
rdr., 1858—68 med 75,000 rdr., 1869
—88 med 60,000 kr. Kgl. teaterns
skuld uppgick 1870 till 468,000 kr.,
och till dess gäldande anslog riksdagen
270.000 kr., konungen återstoden. 1881
hade teatern en ny skuld å nära 292,000
kr., den konungen betalade samtidigt
med att teaterns förvaltning
öfverflyt-tades från hofforvaltningen till
finansdepartementet.
Ställningen blef dock ej bättre. 1882
—83 års riksdag måste bevilja 40,000
kr. extra och täcka en uppkommen
brist med tillsammans 231,000 kr.
(och dertill nära 70,000 kr. till
reparation efter den vådeld som 1882
uppkom i operahuset). Riksdagen medgaf
1884 att teaterverksamheten finge
fortgå i 3 år (med ordinarie anslaget jemte
15.000 kr. i tilläggskreditiv) mot
vil-kor att Stockholms stad tillsköte 50,000
kr. för hvarje af dessa år; då detta
afslogs af stadsstyrelsen, subskriberedes
beloppet af enskilda personer,
hvarige-nom operan den gången räddades. Aret
1888 blef afgöraude för operans öde,
i det riksdagen indrog anslaget och
medgaf k. m:t rätt att upplåta
teatrar-nes lösa och fasta egendom åt lämpliga
entrepenörer; emellertid beviljades
129.000 kronor till betäckande af
uppkommen brist, en summa till åtgärder
mot eldfara och 40,000 fill understöd
åt dem bland personalen, som blefve
utan anställning. Det såg nu hotande
ut för Gustaf III:s skapelse, då
folkrepresentationen undandrog sig
forpligtelsen att upprätthålla den för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
