Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje hem, der musik utöfvas, musik-
bildniug ock musikalisk smak i högre
grad skall vara rådande ock ledande
för de ungas musikundervisning, men
lika väl som föräldrar äro nogräknade
i val af en god skola för barnens un-
dervisning i boklig lärdom, lika om-
tänksamma borde de vara vid valet af
konstlärare. Ty musiken skall genast
från början betraktas som en konst,
ej som ett kandtverk som odlas för att
kunna få färdighet i att åstadkomma
en och annan leksak eller prydnads-
pjes. Vid sidan af skolstudierna får
musikstudiet gälla som en bisak, och
med det något dyra lefnadssätt, som
hos oss har blitvit en vana, linner man
sig ej ha råd att depensera mycket på
ett mindre angeläget undervisnings-
ämne sådant som musiken, i de flesta
fäll liktydigt med pianospelning. Lek-
t.ionspriset får derföre kanske oftast
vara den bestämmande synpunkten vid
valet af pianolärare, d. v. s. lärarinna,
ty en duglig, erfaren musikpedagog
af manligt slägte, en sådan som stu-
derat sitt ämne och har undervisning
till sitt yrke, han anses för dj-r. Hvar-
för skall man — så resonneras det —
betala 1 krona å 1: 50 i timmen eller
mer för att ett barn skall få lära
»första grunderna», som väl hvem som
helst kan lära, den der någorlunda bra
spelar piano, då man kan få en lärarin-
na för 50 eller 25 öre i timmen? Och
det lins legio af unga damer som bo
hemma hos pappa och mamma och som
tycka om att ha en lätt verksamhet
och förtjena litet till sin handkassas
förökande. Men i nitton fall af tjugo
fuskas eleverna bort på det sättet. Un-
dervisningens hela riktning, tekniskt
som musikaliskt, blir förfelad och ett
dilettantskap af simplaste slag blir re-
sultatet af konstundervisningen. Bättre
en lektion för en god lärare, som med
kunskap och nit intresserar sig för
elevens verkligt grundliga utbildning,
än två lektioner, inbringande en för-
derfvande godtköpslärdom.
––§––
En gammal flöjtist.*
Olof Westerdahl, nedlade häromdagen
för alltid sitt instrument. Mycket har
icke skrifvits om honom i bladen, hva-
dan jag icke anser olämpligt att här
framlägga några anteckningar om den
hänsofne musikern, som för öfrigt in-
tog en framstående plats som utöfvande
konstnär. Han var jemte C. F. Bock
den skickligaste flöjtist Sverige någon-
sin haft, ’^åtminstone af den gamla
skolan. De meddelanden jag nu of-
fentliggör sakna icke sitt kulturhi-
storiska intresse. De äro mig berättade
af en gammal man, sjelf musiker.
* *
*
*) Nedanstående artikel, såsom rörande
en svensk, för en yngre generation obekant
tonkonstnär, ha vi ansett oss böra meddela i
vår tidning,
Olof Westerdahl föddes 1807 i Ny-
kils socken, 2 mil sydvest om Lin-
köping, till hvilken stad föräldrarne
sedermera inflyttade. Han antogs 1819
till musik-elev vid 2:dra Lifgrenadier-
regementet, der direktör Bernhard
Crusell, efter ett anstäldt litet prof,
straxt beslöt att gossen skulle blåsa
flöjt; och på detta instrument iortgick
sedermera haus arbete mest på egen
hand, men ofta, tillhopa med andra
elevers, under ledning af musikföre-
ståndarei. vid regementet, då Rylan-
der.
Gossen var dock ingaluuda nöjd med
sina framsteg; »ty det var nemligen
då för honom omöjligt att vid blåsnin-
gen kunna skilja tonerna åt, detta
emedan tungan satt såsom fastlimmad
i muunen och icke kunde röras.» Han
grät och bad direktören att slippa från
flöjten och i stället få blåsa trumpet
eller klarinett. Atslogs. Det hette:
»du har anlag för att få bra ton på
flöjten, och det är icke ofta man träf-
far sådana; arbeta dugtigt med stac-
catot, ty äfven detta kan du lära dig».
Framtiden visade att Crusell såg och
dömde rigtigt.
Dagligdags ihållande öfningar på
pipan, täta repetitioner vid musikkåren,
befäls- och regementsmöten på Malm-
slätten, efter hvilka senare stundom
följde en promenad till — Stockholm
ocb Ladugårds gärde samt åter hem
(inclusive by-vägar till natt-qvarteren)
minst 50 mil, höllo den tiden musikant-
pojken temligen skyddad mot lättja
och beqvämlighet, hvarjemte han fick
en smula sundt begrepp om hållbar-
heten hos både fötter och stöflar.
W:s första vandring af detta slag
gälde det s. k. Stor-mötet å Ladugårds-
gärde år 1828. »De långa, sandiga
Kolmårdsbackarne*) pressade flottet nr
kroppen, och 30 graders värme gjorde
dervid sitt till.»
Lönen var först 5 och sedan 10
Itdr. Rgs. (nu kronor) i månaden jemte
fria uniformskläder samt s. k. »sko-
penningar», först 7Vä sedan 15 Rdr.
Rgs. för året.
Med någon hänsyn till O. W:s vi-
sade flit och framsteg funno, i börjau
af året 1820, vederbörande vid rege-
mentet godt att sända honom till Stock-
holm, för att på instrumentet erhålla
vidare undervisning; och hade B. Cru-
sell der till hans lärare utsett flöjt-
hauboisten vid Svea Lifgarde J. D.
Dille. B. Crusell bodde då i Stock-
holm ; och han kallade icke så sällan
gossen hem till sig, för att höra huru
vida han gjort några framsteg. Man
vet, att Crusell derom äfven åtsport
Dille samt fått till svar, »att den poj-
ken kunde bli en mycket bra flöjtist».
ett svar, som gjorde Crusell nöjd.
Läroterminen kunde dock ej bli
lång, blott tre månader; »ty mötena
*) Ny vag gjordes, i början på 1850-talet;
den följer nu Bråvikens strand, slut ocli jemn
såsom sjö-ytan.
kointno på». O. W. inhemtade likväl
hos Dille en hel hop godt och nyttigt.
Alltid bibehöll W. i tacksamt minne
denne sin lärare, hans goda råd och
rent af fadsrliga välvilja; ty Dille
var en tysk af den goda sorten».
O. W. hade nu på flöjten vunnit
vacker färdighet samt — i följd af sin
särdeles goda och kraftiga embouchyr
— ett betydligt välde öfver tonen, som
alltid blef tät, fast och utan något bi-
ljud. Äfven enkla tungstöten gick för
honom bra; men af den dubbla kände
han endast namnet. Någon svensk
flöjtskola fanns då icke att tillgå,
och ingen menniska pä orten kunde
säga honom huru med studiet af s. k.
dubbel-tungan borde tillgå. Här voro
goda råd dyra.
Men! förvärfvad kunskap — stor
eller liten — af hvilket slag som helst,
kan, förr eller senare, komma till nytta
och användande. Så skedde nu äf-
ven här.
Till ombyte med flöjt-blåsningen hade
W. tidigt börjat öfva sig äfven på
trumpet, och på detta instrument kom-
mit så långt, att han lärt sig »med
rigtiga tung-slag göra — såsom det
då här hette — »Glideri-Glideri-Slam-
Slam». Dubbel-tungan vid flöjt-spel
förutsätter nära nog lika tung-slag som
trumpetens ofvan nämnda Glideri- etc.
fordrar, ehuruväl läpparnes läge mot
trumpet-munstycket blir helt olika med
deras ställning mot flöjtens munhål.
Efter en hop försök lyckades det
emellertid W. att medelst hvarje tung-
slag få fram två staccaterade toner, den
ena då tungan kastades fram, och den
andra då tungan drogs hastigt tillbaka.
Utan hjelp af någon sorts undervisning
hade således W. på egen hand »för-
mått att rigtigt lösa det svåra och
länge omtvistade problemet», som man
gifvit namn af dubbeltunga; och efter
några månaders arbete i denna väg,
var han blifven fullt fri från den
»tung häfta», mot hvilken han så länge
och fruktlöst kämpat. Isen var nu
bruten. Hvad Bernh. Crusell förutsagt,
hade nu omsider blifvit ett faktum.
Året derefter, 1827, befordrades hau
till hautboist.
Begåfvad med god helsa, jernfast
vilja samt beundransvärd uthållighet,
arbetade hau nu på att vidare utbilda
sin förmåga som flöjtist. Den som
berättar detta studerade då vid Lin-
köpings elementar-läroverk, der under-
visningen alla årstider började med
bön och upprop kl. Vs 6 f. in. Jag
hade bostad i samma gård som W.;
och ofta när jag, i stock mörker kl.
5 lU f. m., pallrade af till skolan,
hörde jag W:s flöjt redan vara i full
fart. Då han sålunda tog tiden i akt,
blefvo dagarne mer än tillräckliga för
arbetet på pipan.
Till omvexling med flöjten spelade
W. då violin. Detta senare instrument
hade han flera år förut börjat behandla,
och erhöll nu tidtals deruppå god un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1892/0006.html
