Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Darådet hemliga tjenster», hatar honom
och älskar Giocouda. Enzo uttrycker
sin afsky för Barnaba och skyndar
till sitt fartyg. B. kallar ut skrifvaren
Isepo, för hvilken han dikterar följan-
de bref: »Hemliga ledaren af inqvisitio-
nen». — (Gioconda synes jemte modern
i kyrkodörren och drager sig undan,
lyssnande bakom en pelare.) »På Dal-
matiernas skepp skall Laura fly med
Enzo i natt.» Efter en monolcg af
Barnaba kastar han brefvet i lejon-
gapet och går. Ett maskeradt säll-
skap inträder, åtföljdt af folket, som
dansar och sjunger. Klockorna börja
ringa och folket faller på knä tillhön,
under det Gioconda, förkrossad öfver
Edzos otrohet, leder sin moder fram
mellan de knäböjande.
Andra akten: Natt. Den öde
stranden af en obebodd ö i Fursina-
sundet. Ett segelfartyg, sedt från si-
daD, med tända lyktor å däcket. I
fonden lagunerna och stjernhimleu, till
höger månuppgången. I förgrunden
ett litet altare med en upplyst madon-
nabild. Vid ridåns uppgång synas
sjömän stå eller sitta i grupper på
däcket; skeppsgossar synas uppe i
riggen.
Sjömännen stämma upp en rask
sång. Barnaba höres utaDför scenen
sjunga en fiskarsång och inkommer se-
dan klädd som fiskare, följd af Isepo.
Under det han sjunger bespejar han
fartyget och räknar besättningen samt
fartygets kanoner och ger sedan Isepo
befallning att tillsäga deras vänner att
ställa sig på lur i strandens snår.
Enzo kommer ut ur kajutan och går
framåt scenen, ger derefter sjömännen
sina ordres att hålla allt färdigt till
afsegling och bjuder dem god natt,
hvarpå de gå ned under däck. E.
öfverlemnar sig åt betraktelse af hafvet
och tanken på den väntade vännen.
Barnabas röst höres från den båt, hvari
han för Laura till fartyget. Enzo
kastar ned en lina och helsar dem väl-
komna. Kärleksduett mellan Enzo och
Laura. Den förre lemnar henne och
går ned under däck att förbereda af-
resan. Laura nedfaller framför madon-
nabilden; maskerad inträder cförmärkt
Gioconda, och då Laura beder om ma-
donnans välsignelse utropar Gioconda:
»Hon dig förbannar», hvarefter hon
yppar sin kärlek till Enzo. Laura för-
klarar sin kärlek vara ännu starkare.
Gioconda griper om hennes arm och
drar fram en dolk för att döda henne
! men hejdar sig i det hon yttrar: »Din
vedergällning än giymmare skall blifva!
der kommer din make.» Hon pekar
utåt hafvet der en båt synes. Laura
upplyfter förtviflad sina händer, hållan-
de radbandet, och beder himlen om för-
sköning. Gioconda studsar då hon får
se radbandet, fäster masken på Laura
och uppmanar henne att fly. Hon dra-
ger henne ned till stranden, der hennes
I båt ligger och hvars roddare föra hen-
ne bort öfver sjön. Enzo återkommer
och finner i stället Gioconda, som vi-
sar den bortfarande Laura och säger
att denna bedragit honom. E. förebrår
Gioconda hennes hat och svär att rädda
Laura. I detsamma anrycker en kri-
gartrupp, ett kanonskott hörs, matro-
serna springer förskräckta om hvarau-
dra med facklor i händerna färdiga att
fly. Enzo rycker till sig en fackla,
sätter eld på fartyget och under utro-
pet »Farväl min Laura!» kastar han
sig i hafvet, hvarefter skeppet sjunker.
Tredje akten. Ett rum i palat-
set Ca d’Oro Det är afton; en lampa
är tänd. Alvise inträder häftigt upp-
rörd. Han har beslutit att Laura skall
dödas under det han denna afton håller
en stor fest. Laura inträder, klädd i
en präktig baldrägt, och inbjudes med
hånande artighet, att taga plats vid
bordet. Plötsligen reser sig Alvise,
yppande att han vet henne ha skänkt
sin kärlek till en annan, slungar henne
våldsamt på knä och uttalar hennes
dödsdom. Hon anropar honom fåfängt
om nåd. Han drar henne till fond-
dörren, som är stängd af ett draperi,
upplyfter detta och visar Laura, till
hennes förfäran, en katafalk omgifven
med brinnande vaxljus, utropande:
»Skåda sängen der som brud du skall
hvila!» En serenad höres utifrån la-
gunerna och Gioconda synes i fonden.
Alvise tager fram en gififlaska, sången
närmar sig och han befallar henne att
tömma dödens bägare innan sångens
! sista ton förklingat: räddning gifves
1 ej, hvarefter han går. Gioconda skvn-
dar fram och ryckar giftflaskan till
sig; hon vill rädda Laura och gifver
| henne i stället en flaska med en sömn-
dryck, som hon nödgar henne att tJm
ma, hvarefter hon slår giftet i denna
flaska och kastar den tomma giftflaskan
på golfvet, sjelf behållande giftet. Hon
| går sedan hastigt ut. Kören fortsätter
sången ; Alvise inträder, finner giftflas-
kan tömd samt Laura h vilande på ka-
tafalken och vänder tillbaka, viss om
hennes död. Tablåridån går ned, och
då den höjes visar sig en praktfull fest-
sal, der Alvise mottager sina gäster.
Festen illustreras af en ballett, hvari
morgonens, dagens, aftonens och nat-
tens timmar uppträda. Vid ballettens
slut inträder Barnaba, släpande med sig
den blinda under det Gioconda störtar
fram till sin moder. B förklarar att
han nyss funnit »den gamla hexan tyst
mumlande sina formler» och den blinda
bekänner då att hon bad för den döda.
Man hör dof klockringning. Barnaba
upplyser Enzo att själaringningen är
för Laura, hvilket gör Enzo förtviflad.
Han yppar nu hvem han är, vänder sig
mot Alvise yttrande: Ȁra och brud du
stal från mig en gång. Ditt nidnings-
verk nu fullborda!» Alvise säger till
Barnaba att denne med sitt liufvud skall
svara för Enzos lif. Den blinda an-
klagar Barnaba för det brott, som här
föröfvats, och B. lofvar att hämnas på
henne derför. Gioconda hviskar till
Barnaba: »För du henne (Laura) till
min boning vid Giudeccas strand, skall
min kropp jag öfverlemna, usle nidning,
i din hand». Alvise säger till sina gä-
ster, med en blick af skadeglädje på
Enzo: »Till en lustbarhet af sällsamt
slag ni ha förirrat er i dag»; han för-
klarar att hans eget äkta vif, som satt
en fläck på hans ära, fått plikta med
lifvet derför och drager undan förhän-
get som dolt Laura, bvilande på bå-
ren. Enzo störtar fram men gripes af
vakter, Barnaba släpar bort den blinda
och gästerna stå slagne af vrede och
medlidande.
Fjerde Akten. Gårdsrum i ett
förfallet hus på ön Giudecca. I ena
hörnet en skärm med en säng bakom.
Genom en bred dörr i fonden synes
lagunerna och S:t Markustorget festligt
illumineradt. På väggen en madonna-
bild och ett krucifix, ett bord uppbär
en lampa, en dolk och en giftflaska,
på en soffa synas flere brokiga kosty-
mer, tillhöriga Gioconda; till venster
är en lång och mörk gata. — Gio-
conda sitter ensam, försjunken i tankar.
Två män komma på gatan, bärande på
en bår Laura, höljd af en kappa. De
knacka på och Gioconda öppnar. Hen-
nes fråga om någon sett dem, besvara
de nekande och hon ber dem sedan
lägga Laura på sängen, hvarefter män-
nen gå. Hon betraktar giftet och dol-
ken, beredande sig på att dö för egen
hand, men lefnadslusten uppflammar
vid tanken på att Laura möjligen al-
drig mera vaknar och hon frestas ett
ögonblick att, af ingen sedd, döda sin
rival, men med utropet: »Jag älskar dig
Enzo! Jag ditt förakt ej kan bära»,
kastar hon sig förtviflad ned vid bordet.
Enzo inträder. Gioconda har löst ho-
nom ur fängelset, han frågar nu hvad
hon ÖDskar. Hon svarar: »att ge dig
lifvet åter, din framtid, en älskad brud.»
Enzo säger sig på jorden endast firna
sorg och tårar och tager farväl af Gio-
conda. Denna underrättar honom att
Laura ej fins i grafven och att hon
bortfört henne, hvilket han ej tror;
anklagande heDne för en svartsjuka,
som lågar än mot döden» höjer han
dolken för att döda henne, då Laura
ropar hans namn. Snart hvilar hon i
hans armar och båda falla på knä for
hennes räddarinna. Gondolierernas sång
höres på afstånd, gondolen glider fram
till stranden och aflägsnar sig efter
att ha upptagit Enzo och Laura. Gio-
conda fattar giftflaskan, men tanken
på modern kommer henne att vackla,
hon erinrar sig då löftet till Barnaba
och faller ned i bön vid madonnabilden.
Denne har från gatan observerat henne,
och då hon i tanke att kunna fly
skyndar ut, möter hon Barnaba, som
frågar om hon tänker bedraga honom.
Stoltheten vaknar hos henne och hon
förklarar att hon ej sviker sin ed.
Hon skall öfverlemna sig åt honom,
men först vill hon smycka sig och
»pryda lockarne mid perlor och guld.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
