Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I–––-
20
Mozart blef, då tre lager redan voro
fylda, lagd i det öfversta längst till
venster. Dödgräfvaren annoterade detta
i en anteckningsbok. Jacob Hj’rtl såg
denna anteckning, då han erhöll huf-
vudskålen till skänks. Då efter tio
år, såsom brukligt var, gemensamhets-
grafven tömdes för att lemna rum för
en ny inflyttning af dess tysta inne-
vånare, undantog dödgräfvaren, ehuru
olofligen, ur Mozarts förmultnade kista
hans hufvudskål och underkäken som
låg lös bredvid.’
Prof. Hyrtl mottog vid denna här i
korthet meddelade berättelse, ur sin
broders händer hufvudskålen, som låg
förvarad i samma omhölje hvarmed den
af dödgräfvaren öfverlemnades, och gaf
den plats i sitt anatomiska museum.
Sedan måste han dock återlemna den
till brodern, då denne tillfrisknat. Vid
anstälda forskningar rörande historien
om och besittningsrätten till hufvudskå-
len, hade Jacob Hyrtl fått veta att ännu
en son och en systerson till dödgräf-
varen lefde, hvilka han ville bespara
obehaget att erfara, det en så nära
anhörig lagen till trots begått en graf-
plundring. Jacob Hyrtl ville kasta re-
liken i Donau, emedan han ej ansåg
Wien, som låtit sin Mozart gräfvas
ned i en fattiggraf, värdig att ega den.
Men den besynnerlige mannen kunde
ej skiljas från sin skatt, och sålunda
blef efter hans död skallen funnen
bland kvarlåtenskapen i sitt gamla gul-
nade hölje omgifven af skräppapper
och trasiga handdukar, hvarfter prof.
Hyrtl till slut blef egare af den.
Ar 1868 visade prof. Hyrtl skallen
för dr. L. A Frankl under meddelan-
de af det ofvannämnda förloppet med
fyndet och gömmandet af hufvudskålen.
Skallen hvilar nu på ett svartpoleradt
ställ och är till skydd öfvertäckt med
en glaskupa. Underkäken var vidfästad
med tråd. I öfverkäken äro på högra
sidan tre oxeltänder och två kindtänder,
på venstra sidan en oxeltand och en
kindtand. Underkäken har till höger
två, till venster tre oxeltänder. Dr.
L. A. Frankl ger följande beskrifning
på hufvudskålen efter professor Hyrtls
diktameD.
»Skallen är rymlig och visar en
mellan kort- och långnacke(-skalle) stå-
ende vackert rundadt oval form. Pro-
filen stämmar fullkomlig öfverens med
Mozarts profilporträtt, hvarom man ej
kau misstaga sig, emedan panna, näsa
och baka ej visa någon fettbeläggning.
Af förhållandet med kraniesömmarnes
hopväxning finner hvarje anatom att
hufvudskålen tillhört en raenniska, som
varit mellan 30 och 40 år gammal.
Mozart dog vid 34 års ålder. Han
hade, som man vet, stora öron, hvilket
förutsätter stora hörselgångar, och dessa
äro på i fråga varande hufvudskalle
absolut stora; deremot kan, efter den
gamla frenologiens läror, intet spår till
tonsinne upptäckas.»
Professor Hyrtl sade sig ha för af-
sigt att låta göra en ytterst noggrann
afbildning af hufvudskålen och låta
den åtföljas af en vetenskapligt grun-
dad afhandling, som han ville offent-
liggöra. (Forts.)
–-#––
Innehållet af
Gioconda.
(Ipern i 4 akter af Tobia Gorrio.
Musik af Amilcare Ponchielli.
|^få denna vår operasäsongs första
ifv" stora nyhet snart kommer att gå
öfver scenen, vilja vi lemna våra läsa-
re en ötversigt öfver operans drama-
tiska och musikaliska innehåll. Libret-
ton, af seriöst innehåll, är rätt intres-
sant och dramatiskt omvexlande, er-
bjudande vackra sceniska partier och
musiken är särdeles melodios ehuru,
efter hvad vi kunnat finna af klaver-
ntdraget, icke företeende synnerligt ut-
preglad originalitet. Bland de otaliga
italienska operakomponisterna af senare
tid intager Ponchielli ett framstående
rum, och denna hans opera har, hvad
nu sällan inträffar med italienska ope-
raalster, letat sig väg till flera euro-
peiska scener. Ponchielli står i detta
hänseende i paritet med Boito och
Mascagni, att icke tala om den gamla
maestron Verdi. Komponisten hör ej
mer till de lefvandes antal; han dog
för sex år sedan något öfver 51 år
gammal.
Vi gå nu till redogörelsen för »Gio-
condas» dramatiska innehåll.
Första akten. Scenen visar en fest-
smyckad gård i dogepalatset. I fonden
synes »giganternas trappa» och »porta
della carta» jämte en port, som leder
in i S. Marcokyrkan. Till vänster har
en offentlig skrifvare sitt bord. På en
af palatsets väggar synes ett af de
historiska lejongapen. Det är en vac-
ker våreftermiddag. Scenen är full af
festklädda folkskaror, arseualarbetare,
sjömän, masker af alla slag. Sångaren
Barnaba, styckets bof, står med ryg-
gen mot en pelare och betraktar folket;
han bär en liten gitarr i en rem öfver
bröstet.
Operan börjar med en hurtig kör af
sjömännen och folket: »Nöjen, fester!
nöjen och bröd! republiken herska skall
med ära». Klockringning och trumpet-
stötar höras och Barnaba påminner om
att de kalla till regatta. Folket af-
lägsnar sig. B. har derefter en mono
log, bekännande sig vara en spion som
»fångar getingar i flykt å statens väg-
nar», och brinnande af begär att »fån-
ga en viss liten fjäril», hvarmed han
syftar på sångerskan Gioconda. Denna
inträder med sin blinda moder, mot
hvilken hon visar mycken ömhet, lika-
som denna välsignar sitt öde att ega
dottern vid sin sida. Den blinda tager
upp sitt radband då Gioconda vill gå
att uppsöka sin vän Enzo. Hon hej-
das af Barnaba, som yppar för henne
sin kärlek, men under förklaring att
hon hatar honom och hans fräcka sån-
ger skyndar hon bort. B. fäster upp-
märksamheten vid den blinda modern,
som läser sina böner, och uppgör en
plan att vinna Gioconda genom att
vädja till hennes dotterliga kärlek.
Folket inkommer i festlig stämning
efter regattan, förande med sig segra-
ren. Den besegrade Zuane, som hånas
af folket, håller sig dyster åt sidan.
Barnaba intalar honom nu att hans
missöde berott på att man förtrollat
hans båt. Under tiden har folket bör-
jat ett tärningspel. B. uppgifver den
blinda såsom hexan, hvilken förtrollat
båten, folket får reda härpå och nu
ljuder ett allmänt rop att hexan skall
brännas. B. uppmanar gendarmer att
föra henne till fängelset, då Gioconda
| inträder med Enzo, klädd som dalma-
tisk sjöman. Denne söker hejda fol-
ket och förklarar att han dock skall
»lära de grymma bödlar att hålla de
hvita håren i ära». Folket ropar emel-
lertid: »Till bålet, till bålet», och Enzo
skyndar, under Giocondas förtviflan, att
hemta sina kamrater. Statsinqvisitorn
Alvise uppträder med sin gemål Laura
och folkmassan drager sig vördnadsfullt
tillbaka. Alvise frågar sakta Barnaba
hvad den blinda gjort, och B. svarar:
»djefvulska konster», hvarpå Alvise be-
faller att hon skall häktas. Gioconda
faller på knä för honom, bedjande om
försköning och yttrande: »Man kallar
mig Gioconda. Jag med mina muntra
sånger folkets hjertans gläder, till äng-
| larne och Herren hon (modern) sina
böner kväder». Enzo inträder jemte
sina sjömän för att rädda den blinda.
Laura igenkänner med bestörtning Enzo,
hennes första kärlek, och då hon vid
åsynen af den blindas radband yttrar:
»Så from kan ej en hexa vara», lyss-
nar Enzo till den rösten, som tyckes
honom så bekant. Barnaba har emel-
lertid spionerat på dem båda. Laura
utverkar nu den blindas frigifning, hvil-
ken af tacksamhet skänker henne sitt
radband, sägande: »Det skall dig lycka
bringa, när som du minst det tänker».
Gioconda ber att få veta namnet på
sin moders räddarinna. Denna uttalar
namnet Laura med en blick på Enzo,
som frapperad utropar: »H vad hör jag?»
Alla gå nu till kyrkan utom Enzo och
Barnaba. Denne närmar sig E. med
orden: »Enzo Grimaldo, furste af San-
tafior ... du drömmer?» Enzo finner
att han är igenkänd och B. yppar nu
att han äfven känner det forna kär-
leksförhållandet mellan Enzo och Laura,
som tvingats att äkta en annan. E.
förklarar dock att han skänkt sin tro
åt Gioconda, men B. förstår att upp-
tända den gamla kärleken till Laura
och lofvar att hon samma natt, dä
Alvise med stora rådet är i dogepalat-
set, skall komma till Enzos fartyg. B.
yppar emellertid på E:s fråga hvem
han är, som vill honom så väl, att
han är »en man, som plär göra Tioman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
