Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fem öfriga (Festspel, Fugato, Canta-
bile, Festmarsch, Sorgmaiseh) af ut-
gifvaren. Dessa senare äro dock af
ringa betydenhet och föga orgelmässiga.
Bäst synes oss den lilla sorgmarschen
i slutet af häftet.
Af de danska förlagsartiklarne ådra-
ger sig naturligtvis musiken ur Ennas
»Heksen» mesta uppmärksamhet, såsom
ett å propos för dagen och genom den
stora betydelse man fäst vid detta
operaverk af en så godt som nyupp-
täckt komponist. Denna musik kan ej
fullt bedömas, lösryckt från det dra-
matiska sammanhanget, men att döma
af hvad här af densamma föreligger
kan man säga att musiken är melodios
och af romantisk färgläggning, i har-
moniskt hänseende väl utrustad utan
att dock förråda mer framstående
originalitet. En sådan egenskap röjes
mera i samme tonsättares Menuett (i
Menuettalbum), hvilken spelas å kgl.
teatern i Köpenhamn såsom inledning
till »Maskeradan».
Pianostyckena af Philippson (Chan-
son, Melodie, Pensée och 2 Valser)
hafva karaktären af »Lieder ohne worte»
och äro medelsvåra salongsstycken med
godt innehåll. En märklig publikation
är »50-öres albumet», med afseende
på såväl det enormt billiga priset som
vackert papper och tryck. Samlingen
föreligger här komplett med undantag
jaf et häfte, N:r 6, Muntra Musikanter,
innehållande Bellmansmelodier och Glun-
tarne. I operaalbum och Børnenes dans-
album är en del text vidfogad. Schu-
manns »Kinderscenen» borde ha varit
metronomiserade såsom i Breitk. &
Härtels upplaga.
Till sist må vi nämna om Lange-
Mullers sånger, att dessa äro skrifua i
enkel tidsenlig stil, talangfull afpassad
efter dramats ämne.
–-^––
Musikbref från EDgland.
Newcastle on Tyne 25 jan. 1892.
ejltshe National Society of Professional
®T® Musicians, (Nationela föreningen
af fackmän i musik) höll häromdagen
i Newcastle en konferens, som varade
under 3 dagar och bevistades af om-
kring 150 musici från London och
provinsstäderne. Eget nog tillhör hvar-
ken skottska eller irländska musici
denna förening.
Denna förening, som nu räknar om-
kring 500 medlemmar, stiftades för
omkring 7 år sedan af några provin-
ciela musici i mellersta England. Dess
hufvudsyfte är att motarbeta centrali-
seringen af musikverksamheten i Lon-
don, och att få den i stället spridd
öfver hela landet. Afvenså att hålla
examen i musik och ge betyg, obero-
ende af de stora London-institutionerna
The Royal Academy of Music, The Royal
college of Music-etc., och slutligen att
förminska det allherskande amatör-ele-
mentet i vår musikvärld. Ledsamt
nog hade föreningen i sin början svårt j
att få medlemmar ibland verkligt bil-
dade musici, som ville betala omkring
19 kr. i årsafgift, endast för att vara
medlem af en okänd förening, och för j
att sätta idén i gång, invaldes huller
om buller hvilken person som helst,
som kunde klinka litet på pianot eller
tillhörde den lokala representantens
familj i landsortsstäderne. På så sätt
ha en mängd, som vi så expressift säga
på engelska: »Nobodies», blifvit helt
hastigt så kallade »Professional Mu- ’
sicians», utan att vara berättigade
dertill.
Som numera föreningen har vunnit >
i anseende genom att Here af Eng- ,
lands förnämsta musici tillhör den, så
är det en allmän önskan, att den ur-
sprungliga stadgan, att endast verk-
liga musici skulle hädanefter blifva
invalda såsom medlemmar, skulle vid-
hållas. På så sätt kan föreningen ha
makt att förändra och förbättra mycket
I i engelska musikförhållandena.
Under konferensen i Newcastle liöl-
los rätt intressanta föreläsningar öfver
■ åtskilliga ämnen, såsom »Förvandtska
pen mellan poesi och musik», af pro-
fessor W. H. Cummings från London,
»Intonering i förening med violinspel»,
af herr Carl Courvoisier från Liverpool,
en schweizare bosatt i England. Det
är tämligen eget för en skandinav att
lyssna till engelsmäns föreläsningar
angående musiken i allmänhet. I fråga
derom känna de endast till Tyskland,
Italien och Frankrike, alla öfriga län-
der äro dem fullkomligt okända. En
herr Reays föreläste om »Northumber- 1
lands Ballader och folkvisor». Han
omtalade temligen utförligt historien
i om »Binnorie, or the cruel sister»
1 utan att ha den minsta aning om att
den samma visan existerade i Sverige
under namnet Den underbara harpan
| och De två systrarne.
Under mötet framlade domkyrko-
organisten i Bristol, herr Riseley, (en
utopist af första rang) ett förslag,
att ett musik-konservatorium skulle eta-
bleras i hvarje större provinsstad, samt
att alla städer i England, som hade
cirka 20,000 invånare (af dylika stä-
der finnas hundratals här), skulle af-
löna en fullkomlig orkester, färdig att
när som helst spela i kyrkorna och
konsertsalongerna.
Detta förslag gaf upphof till en lång
och hetlefrad debatt, hvarunder det
ytliga sätt, hvarpå musikundervisnin-
gen egde rum, och diverse förhållan-
den i sammanhang med musik i våra
kyrkor och konsertsalar, lades med
osminkad sanning i dagen. — Herr
Riseley, hvars förslag möttes med en-
| tusiastiskt bifall och pessimistiskt mot-
stånd, sade slutligen helt öppet: »Eng-
land kan ej med rätta kallas en mu-
j sikalisk nation förr än mitt förslag är
realiseradt.»
De flesta engelska tidningarna ha
skrifvit angående Riseleys nya plan
att göra England till en musikalisk
nation, men ingen kan säga hvarifrån
penningarne skola komma att betala
kalaset med. Och på den punkten
kommer det väl att stanna för det
närvarande.
Ett faktum, som ingen af konferens-
ledamöterna kunde bestrida, är, att
konserter, hvarvid god klassisk musik
utföres af en orkester, gifvas nära
nog alltid med förlust i England; men
att deremot pantomimer, operetter der
omhuldas, och att varieté-teatrar äro i
blomstrande tillstånd och betala sig bra.
Det sista offentliga nöje, den aflidne
hertigen af Clarence bevistade tillsam-
mans med sina höga föräldrar, syster
och trolofvade, var en pantomim i Lon-
don, hvarest ryktbara varieté-artister
sjöngo och dansade. Prinsessan af
Wales är nära nog den enda af den
kungliga familjen, som bevistar konser-
terna i London.
Sir Arthur Sullivan har af sjuklig-
het måst lemna England och kommer
att tillbringa vintern i södra Frankrike.
Mr Alfred Cellier, född i London
den 1 dec. 1844, dog helt hastigt der
den 28 december. Endast ett par
timmar innan han dog afslutade han
sin sista operett, »The Monntebanks»,
som uppfördes för första gången en
vecka sednare på Lyric Theatre. —
Cellier har komponerat flera operetter,
hvaraf »Dorothy» har varit mycket po-
pulär.
Mascagnis »Cavalleria Rusticana» ges
för närvarande med stor framgång af
Carl Rosas operasällskap i Liverpool.
Lady Hallé jemte sin man, sir Charles
Hallé, spelade nyligen i Newcastle på
en soiré för kammarmusik, der hon
tjusade publiken med sitt charmanta
spel. — I England anser man att
lady Hallés vistande i Skandinavien |
har föryngrat henne. För närvarande |
leder hon stråk-qvartetten som spelar
på populära måndag-konserterna i Lon-
don. Nästa månad kommer Joachim
till London och öfvertager lady Hallés
plats i stråkqvartetten.
Teaterdirektören Doyle Carte har
förlorat nära nog 300,000 kronor på
Sullivans opera »Ivanhoe». — För
närvarande är The Royal English opera-
house stängdt.
Strax före julen gafs på Theatre Royal,
Newcastle, till förmån för en ung en-
gelsk sångerska, som studerat i Milano,
signorina Agnese Giglio, en storartad
konsert, hvarvid de förnämsta London-
artister biträdde, ibland andra den en-
gelske violinisten Carrodus. Yid detta
tillfälle uppträdde en svenska, fröken
Hildegard Werner (som bekant bosatt
i Newcastle) såsom orkesterdirigent.
Då det var törsta gången i norra Eng-
land, som en qvinna ledde en orkester,
och detta på Theatre Royal i närvaro
af nära 2,000 personer, så väckte det
stort uppseende. Flera londontidningar
och landsortstidningar ha med stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
