Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beröm omnämnt fröken Werners »Mig-
uon Orkestra»». Denna orkester är
bildad för omkring 5 år sedan af frö-
ken Werner och den består af idel
unga damer, tillhörande Newcastles on
Tyne förnämsta societet. De unga
amatricerna äro alltid klädda i hvitt, då
de uppträda, och spela uteslutande för
sitt nöjes skull. Den äldsta af orkester-
medlemmarne är 24 år, den yngsta
knappast 10 år.
Såsom ett bevis på engelskornas
sjelftillit och kallblodighet må jag
nämna, att de unga damerna, utan
någon enda repetition, spelade på kon-
serten tillsammans med ett halft dus-
sin medlemmar från Theatre Royals
kapell, utan att de hade den minsta
känning af hvad man kallar »rampfe-
ber». Alla artisterna, som biträdde,
hedrades med applåder och blomster-
buketter utan all ända.
H. IV—r.
——$><£–––
Från scenen och konseitsalen.
Kgl. Operan. Febr. 1, 12 Gotinod: Romeo
och Julia — 2 Egmont, musik af L. v.
Beetboven — 3 Gouuod: Faust (Faust,
Metistofeles: hrr ödmann, Nygren) — 4 11 ’erm-
liindingarne (243:e ggn) — 5 Nicolai:
Muntra fruarna i Windsor ( fru Page: frk.
Wolf) — 0 2.a Symfonikonserten: 1 Wagner:
Faustuvertyr; 2 Brahms: konsert for piano
(hr Wilh. Stenhammar) och ork., op. 15 D-moll;
3 Beelhoven: Andante med var. ur stråkqvar-
tett op. 18, A-dur (stråkorkestern); 4 Schu-
mann: Symfoni n:r 4 op. 120, D-inoll — 7
Donizetti: Leonora — 8 v. Flotow:
Martha — 10 Adam: Konung för en dag
(Zephoris: hr Ödmann, Zelida: fru Strand-
berg) — 11 Flickan frän Aries, musik af
Georges Bizet — 13, 14 Munktell Heléue:
I Firenze, op. comique i 1 akt (Gemma: frk.
Karlsohn, målarue Varezzi, Bardi: hrr Lund-
mark, Sellergren: prof. Viarducci, Sarsapilla:
hrr Henriksson, Giafström; Beinbo: hr Ström-
berg) — 15 Boito: Mefislofeles (Mefistofeles,
Faust: hrr Nygren, Ödmann; Margareta: fru
Östberg).
Vasa teatern. Febr. 1—5 Offenbach:
Frihetsbrödema (25:te ggn 5/a).
Södra teatern. Febr. 2, 4, C, 7, 0 Fru
Hin.
Vetenskaps-Akademien. Febr. 2, 3:e kam
marmusik soarin af hrr Aulin, Sjöberg, Berg-
ström. Garlson. 1 Saint-Snens: Pianoqvintett,
A-moll, op 14 (hr W. Stenhammar); 2 Brahms:
Stråkqvartett, A-moll, op. 51 n r 2; 3 Schu-
mann: Pianoqvintett, Ess-dur, op. 44 (frk. S.
Carlheim-Gyllensköld).
Musikal.-Akademien. Febr. 0, l a Essipoff-
kouserten, m. bitr. af hr C. F. Landquist och
frk. Agn. Bodén (nckomp.) — 13, 2:a Essi-
poff- konserten.
Berns’ salong. Febr. 14, Stockholms All-
männa Sångförenings matiné.
Kgl. operans repertoar under första !
hälften af denna månad har varit gan-
ska omvexlande men ännu icke visat
någon nyhet. Största uppmärksamhet
har 2:a symfonikonserten ådragit sig,
vid hvilken den nyutnämnde kapell-
mästaren hr Andr. Hallén första gån-
gen dirigerade hofkapollet. Program- t
met till denna konsert var särdeles
lockande, börjande med Wagners »Faust»-
uvertyr, som under samme dirigent
senast gafs å Sveasalen för ett par år
sedan. Ämnad såsom första sats till en
Faustsymfoni, komponerades den 1839
till 1840 under Wagners bekymmer-
samma Parissejour och bildar öfver-
gången till hans senare mera utpreg-
lade kompositionsstil. Stycket, som
1855 omarbetades, är till formen kla-
rare och mera begräusadt än senare
orkesterverk af samme mästare, der-
jemte utmärkande sig för karakteristiskt
innehåll, rik fantasi och instrumente-
ring kan man räkna det till Wagners
lättfattligaste och mest fänglaude verk.
Brahms konsert är ett storslaget in-
tressant verk och fick i solostämman
ett öfverraskande godt utförande af
den unge pianisten Wilh. Stenhammar,
som förut endast låtit höra sig som
ackompaguatör och i kammarmusik.
Hans spel i den svåra pjesen var
kraftigt och klart, röjande god musi-
kalisk smak. Med den solida grund
hr S. (senast elev af llich. Andersson)
förvärfvat, bör han efter ytterligare
studier i utlandet, som han tänker före-
taga, blifva en god pianist, sedan han
tillegnat sig den mjukhet och finess i
anslag och nyansering samt den full-
ständigade tekniska utbildning som nu
kräfves af mästare i pianospelet. Sjelfva
kompositionen är i första satsen, som
man jemfört med Beethovens 9:e sym-
foni, något tröttande genom sin längd
och sina små abrupta satser, mer gö-
rande intryck af en väldig symfoni med
obligat piano än en pianokonsert med
orkester. Det vackra adagiot och sista
afdelningen i rondoform verkar mera
tillfredsställande om ock mindre stor-
slaget än den första. Det på detta
nummer följande Beethoven-Andantet
med de sköna variationerna, af stråk-
orkestern utfördt med beundransvärd
jemnhet och finess, kunde ej undgå
att hänföra åhörarne. Konserten afslu-
tades värdigt med Schumanns D-moll-
symfoni, som torde intaga främsta rum-
met bland hans fyra symfonier. Denna,
skrifven 1841, semma år som hans
första i B-dur, blef sedan omarbetad och
räknas nu som n:r 4. Här gifves oss
ej tillfälle att påpeka allt det sköna i
detta verk, som gör det till en så stor
musikalisk njutning.
Konsertens samtliga nummer fingo,
frånsedt några små detaljer, ett för-
träffligt utförande, och såväl kapellet
som dess anförare blefvo varmt hyl-
lade. Kapellmästare Hallén helsades
äfven välkommen till k. operan med
ett par lagerkansar.
Tredje kammarmusiksoarén var mera
talrikt besökt än de båda föregående,
också var programmet med 2 piano-
qvintetter särdeles inbjudande. Saint-
Saöns pianoqvintett, som först utfördes,
ger genom sitt spirituela och för pianot
synnerligen utarbetade parti tillkänna
sitt upphof, den berömde franske ton-
sättaren och pianovirtuosen. Piano-
stämman i denna sköttes med stor
bravur af hr W. Stenhammar. Äfven
denna musikafton fick, likasom vid
symfoni konserten, Robert Schumann
sista ordet med sin romantiskt sköna
allbekanta pianoqvintett, hvars andra
sats »In modo d’una marcia», en sorg-
marsch, är af hänförande verkan. Frö-
ken Gyllensköld biträdde i denna med
det brillanta föredrag och den fina
touche, som utmärker hennes spel,
Mellan dessa båda verk intog Brahms
violqvartett ett lämpligt mellanrum.
Något mera torrt och lärdt beräknadt
än de förstnämnda verken, innehåller
det likväl, särdeles i det anslående
andantet och det originella tredje num-
ret »Quasi minuetto», åtskilligt som
fängslar intresset. Kousertgifvarne
sjelfva, som med hvarje säsong synas
samspel, rönte i rikt mått, liksom ej
mindre aftonens pianister, välförtjent
tack och bifall.
Fru Essipoffs båda konserter å Mu-
sikaliska akademien borde ha samlat
dit ett större auditorium än nu var
fallet. Det är länge sedan hon nu
lät höra sig här, och en artist af för-
sta rang, som hon obestridligen är,
får man ej så ofta tillfälle att höra.
En mera fulländad teknik och svind-
lande rapiditet, mera klart spel och
fjäderlätt, smekande touche kan knap-
past af någon pianist presteras, och en-
samt detta är en artistisk fulländning,
som intresserar och förskaffar ovau-
lig njutning. Man finner hos konst-
närinnan en viss kyla i hennes spel, och
detta kan ej bortresoneras. Hon fram-
träder ej så sympatisk, som t. ex. fru
Carreno, och saknar den gnista, som
omedelbart tänder publikens sympati,
den glöd som kan uppelda entusias-
men. Men hon är beundransvärd än-
dock; om man hör henne i de oerhördt
svåra, oändliga och kraftpröfvande varia-
tionerna af Brahms, Schubert-Liszts
valse samt Liszts Tarantella eller Rhap-
sodie, så måste man erkänna hennes
öfverlägsenhet i konstnärlig virtuosi-
tet; i Bachs Sicilienne, Scarlattis båda.
Sonater, Mendelssohns Scherzo, i Schu-
manna »Grillen», Mozkowskis konsert-
vals, Godards Mazurka eller sin mans
Leschetitzkys salongssty’cken, bländar
hon åter med ett spel så brilliant klart
och mjukt, att hon dermed ovillkorli-
gen måste väcka sensation. Beethoven
och Chopin fordra deremot mera djup
i känslan och passion, än fru Essipoff
synes mäktig. Ivonstnärinnan, som för-
sta aftonen ej syntes rätt disponerad,
var detta så mycket mer vid andra
konserten, och publikens tacksamhet
yttrade sig synnerligast då i ett upp-
repadt lifligt bifall och många inrop-
ningar.
––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
