Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den blef heller aldrig uppförd. Ton-
sättaren, som fann de derfor bestämda
sångerna fullkomligt omöjliga, tog ope-
ran tillbaka. Han lefde nu under
nästan torftiga omständigheter, men
fortsatte likväl att arbeta. 1861 på
våren ljusnade dock utsigterna, då han
blef erbjuden direktörsplatsen i »Banda
musicale» (musikföreningen) i Piacenza.
I Cremona uppfördes 18G1 en ny
opera af honom »La Savojarda», hvil-
ken sedan omarbetad gafs under nam-
net »Lina» i Milano 1877.
Den 26 december 1863 gick hans
opera »Roderico, Re dei Goti» öfver
Teatro Communales scen i Piacenza.
Återigen hade han otur, ty barytonen,
som uppbar hufvudrolen, var så in-
disponerad, att Ponchielli motsatte sig
operans uppförande. Operan uppfördes
det oaktadt, men blef så kyligt mot-
tagen, att den genast derefter nedlades.
En messa, som 1864 komponerades
för St. Ilario, uppfördes med stor
framgång, och lyckan började småningom
att le mot den hårdt pröfvade konst-
nären. Han blef nu kallad i ill direk-
tör för Banda Communale i Cremona,
och hans årslön höjdes från 1,200 till
2,000 lire. Samma år skref han med an-
ledning af Dantes 600-årsjubileum en
»Episod med motiv öfver Francesca da
Rimini» och en »Invocation till Dante».
Båda dessa arbeten mottogos med för-
tjusning, och kompositören i Cremona
började nu alltmer tilldraga sig publi-
kens uppmärksamhet. 1872 uppfördes
hans första opera »I Promessi Sposi»
på Teatro Dal Verme i Milano och
med fallständig framgång, ehuru ej i
förtjenst jemförlig med den form, som
operan sedermera erhållit. 1873 skref
han det melodramiska skämtet »Il par-
latore eterno» och för la Scala i Milano
baletten »Le Due Gemelle». Af ven
denna mottogs med entusiasm, och en-
skilda stycken derur hafva spelats på
lördagskonserterna i »Crystal Palace»
i London och i andra af kontinentens
städer.
Ponchielli ingick 1874 äktenskap
med Teresina Bambilla, hvilken utfört
Lucias rol i hans opera »I Promessi
Sposi», då denna i förnyad gestalt
uppfördes i Milano, och hon är fort-
farande en utmärkt tolk för sin mans
mästerverk. Samma år gick hans femte
opera »I Lituani» öfver La Scalas scen
med stor succés. Uppmuntrad genom
dessa framgångar, bosatte han sig i
Milano, hvarest »I Lituani» uppfördes
med oförminskad framgång på La Scala
under hela karnevalstiden 1874— 75.
År 1875 fullbordade han kantaten
»å Gaetano Donizetti» till öfverflvtt-
ningen af dennes stoft och började
detta år allvarligt arbeta på det verk,
La Gioconda, hvilket skulle bereda
honom plats bland de förnämsta mo-
derna operakompositörerna. Libretton
till denna opera, delvis tagen ur Victor
Hugos dram »Angelo», är särdeles
verkningsfull och måste äfven utan den
anslående musiken fängsla uppmärksam-
heten. Librettons författarenamn upp-
gifves vara »Tobia Gorrio», under
hvilket dock döljer sig Arrigo Boito,
»Mefistofeles’» berömde librettist och
kompositör.
»Gioconda» uppfördes på La Scala i
Milano första gången den 8 april 1876
med damerna Mariani (Gioconda), Bian-
colini (Laura) och Barlani-Dini (den
blinda) samt herrar Gayarre (Enzo) och
Aldigiheri Barnaba) i hufvudrolerna.
För Giocondas rol kunde man ej träffa
en bättre sångerska än signora Mariani,
hvilkens apparition, gripande spel och
lysande röstmedel tolkade den olyck-
liga hjeltinnan på ett oöfverträffligt
sätt. De andra representanterna för
de qvinliga rolerna Biancolini och Bar-
lani-Dini voro värdiga motspelare, och
herrar Gayarre och Aldighieri satte
kronan på verket. Auktoriteterna bland
musikrecensenterna skyndade sig att. i
»Gioconda» tillkännagifva ett arbete af
första rangen, och den framstående
kritikern Filippi skref i tidningen »La
Perseveranza» : »Med undantag af Verdi
har tills dato ej i Italien funnits nå-
gon mer musiker än Ponchielli i stånd
att skrifva en opera af så stor bety-
delse och förtjenst som Gioconda.»
Roms, Venedigs och Genuas med
flere städers musikkritici återupprepade
loforden från Milano; Gioconda blef
ined ens den mest populära operan på
italienska lyriska scenen. Ponchielli
var likväl ännu ej fullt belåten med
sin opera utan arbetade under de 3
följande åren allvarligt att få den i
den gestalt, den nu innebar. I den
första hade han uteslutande följt de
konventionella italienska formerna; i
den genomsedda och omarbetade edi-
tionen kastar han dessa åt sidan och
låter framför allt utvecklingen af den
dramatiska handlingen komma till sin
fulla rätt.
Den nyreviderade operan uppfördes
i december 1879 i Genua och på la
Scala i Milano 1880 och emottogs med
entusiasm af den musikaliska allmän-
heten och ledarne af den musikaliska
opinionen samt uppväckte särskildt be-
undran för den helt och hållet njm
finalen i tredje akten. Signor Filippi,
som så mycket lofordat originaloperan
slösade än ytterligare med beröm öf-
ver operan i dess nya gestalt.
Efter »Gioconda» följde 1880 »Il
figliuol prodigo» och »Marion Delorme»,
1885. Hans sista opera var »Aldona».
Utom de nämnda operorna har han skrif-
vit den outgifna »Bertrande del Bor-
mio» och den ofullbordade »I Mori di
Venezia». Ponchielli har vidare skrif-
vit en sorgmarsch för militärmusik till
Manzonis begrafning, med titel »Il 29
maggio», en »Fantasia militäre», kan-
tater och sånger, deribland »Eterna-
mente» med piano och violoncell, and-
lig musik för kyrkan St. Maria maggi-
ore i Bergamo m. m.
Alla hans kompositioner vittna om
uisp unglighet och melodirikedom i för-
ening med glänsande instrumentation,
ett praktstycke af harmonisk och kon-
trapunktisk skicklighet.
Ponchielli, som tillbragte sitt sista
decennium i Milano, der han på senare
våren var lärare i komposition vid kon-
servatoriet, afled der den 16 jan. 1886.
Den 5 sept. samma år aftäcktes ett
monument öfver honom i hans födelse-
ort* och d. 14 maj 1888 invigdes i
konservatoriet i Milano’ en minnessten
med bröstbild af den så högt värde-
rade italienske tonsättaren.
–-®––-
Några erinringar vid Fritz Arl-
bergs »försök till en naturlig och
förnuftig grundläggning af ton-
bildningsläran». *)
aqyet är ett i många delar framstå-
ifv’ ende arbete hr Arlberg här pre-
sterat, framför allt i formelt hänseende.
Men det hade varit önskligt för författa-
rens egen skull, att han af hållit sig från
en del öfvermodiga och hänsynslösa
yttranden, hvilka, åtminstono i sansadt
och opartiskt folks tanke, ej så litet
förringa arbetets värde äfvensom deras
aktning för författarens omdömesför-
måga. Ja, det förefaller t. o. m. som
om förfin i ett och annat afseende
rent af gjort sig skyldig till en smula
»mauvaise foi». Eller hvad skall man
t. ex. kalla hans egendomliga taktik
att slå ihop alla sånglärare, som han
vill åt, till en enda skola — »den
gamla skolan», såsom han kallar den -—-
om än deras respektive metoder äro
aldrig så vidt skilda från hvarandra?
I Genom en dylik mefistofeliskt fyndig
vändning lyckas förfin bibringa den
stora mängden af mindre kritiske läsare
den uppfattningen (äfven om han ej
direkt i ord gör sig skyldig till en
dylik orättvisa), att hvar och en af de
felaktigheter, de absurditeter, för hvilka
han, med eller utan skäl, beskyller i
någon viss namngifven sånglärare, ock-
så gäller hvarje annan sånglärare —
utom hr Arlberg sjelf, förstås; han är
ofelbar!
Ibland är förfin t. o. m. nog oför-
sigtig — eller hänsynslös — att direkt |
fästa de beskyllningar, han gör hela
den »gamla skolan», vid bestämdt namn-
gifna sånglärare (och lärarinnor), hvilka
bevisligen icke göra sig skyldiga till
det ifrågavarande felet; så t. ex. anför
han, utom sånglärarne Berg och Gun-
ther, äfven Danuström, Signe Hebbe,
Vendela Andersson och, i en artikel i
N. Dagl. Allehanda för den 1 juli
1891, äfven fru Holmboe-Schenström,
såsom undervisande i ett otydligt text-
*) Det omdöme, som kritiken här och i
naboländerna lullt öfver hr Arlbergs bok, delar
ej insändaren af denna artikel. Audiatur et
altera pars! Vi skola sjelfva snart yttra oss j
i frågan. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
