Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur kan Chopin och Glinka få
plats ibland edra profeter?
— Om j ag förk larar er detta fruktar jag
att ni blir uttröttad och föga intresserad.
— Men jag ber er derom, dock med
det förbehåll att jag ej behöfver in-
stämma i allt hvad ni bar att säga.
— Tvärtom! jag tycker om att höra
motsägelser, bara ni ej blir mycket
förskräckt öfver mina paradoxer!
— Jag är helt och hållet öra.
— Sedan gammalt har jag funnit
det intressant att efterforska om och i
hur stor grad musiken ej blott åter-
gifver individualiteten och själsstäm-
ningen hos komponisten i fråga, utan
också kan vara genljudet eller efter-
klangen från en annan tid, från histo-
riska tilldragelser, samhällens kultur-
tillstånd o. s. v., och jag har kommit
till den öfvertygelsen, att den är det
ända in uti minsta detalj, — att till
och med kostymer och moder igen-
kännas från den tid då komponisten
skref, alldeles frånsedt den der »hår-
piskan», som ju i allmänhet gäller som
karakteristisk för en viss epok — dock
endast sedan musiken blifvit ett eget
språk och ej blott en tolk af henne
underlagda ord, d. v. s. efter instru-
mentalmusikens uppblomstring.
— Det heter ju i allmänhet att
musiken egentligen icke medgifver nå-
gon bestämd karakteristik, att en och
samma melodi kan ljuda glad eller
sorgsen, allt efter karaktären i de ord,
som underläggas densamma?
— För mig är instrcmentalmusiken
ensam bestämmande, och då finner jag
att musiken är ett språk — ehuru
visserligen af hieroglyfisk, tonbildlig
art; man måste först ha tolkat hiero
glyferna, sedan kan man läsa allt hvad
komponisten har velat säga, och sedan
återstår alltid förklaringen — detta
senare är den föredragandes uppgift.
I Beetbovens sonat op. 81, t. ex., har
första satsen till öfverskrifc »Les
adieux», men karakteren hos allegrot
efter introduktionen motsvarar alls
icke det vanliga begreppet om sorg
öfver skilsmessan. — Hur skall man
nu tolka dessa hieroglyfer? Omsorger-
na och utrustningen för afresan, det
otaliga gångor upprepade afskedet, det
hjertliga deltagandet hos de kvarblif-
vande, de olika föreställningarna om
den långa färden, önskningarne om
lycka på resan, med ett ord allt det
hjertliga, som tager sig uttryck, då
man skiljes från en älskad person. —
Den andra satsen tituleras »L’absence»;
nå, om den spelande här förmår åter-
gifva själfullt den ton af sorg och sak-
nad, som ligger i denna musik, så be-
höfs ingen vidare förklaring. — Den
tredje satsen kallas »Le retour» ; i den
har exekutören en hel dikt af återseen-
dets glädje att framsäga för åhörarne.
— Det första temat är outsägligt käns-
lofullt (man spårar nästan deri den
tårfuktade blicken af lycksalighet öfver
återseendet), vidare: glädjen öfver det
friska utseendet, så intresset vid åhö-
randet af allt hvad som upplefvats un-
der resan, och sedan allt jemt : »Hvilken
lycka att ha dig tillbaka igen, nu får
du ej lemna oss (mig) mera, vi släppa
dig icke ifrån oss» o. s. v. Till slut
ännu en blick af välbehag, så en om-
famning och ett sista ord om den lycka
man känner. — Skall man ej då kunna
kalla instrumental musiken ett språk?
Ja, om föredraget allenast går ut på
att spela första satsen i lifligt tempo,
den andra i långsamt och den tredje
åter i lifligt., utan att den spelande
känner behof att uttrycka någonting,
då är instrnmentalmusiken intetsägande
och endast vokalmusiken mäktig att
åstadkomma ett uttryck. — Ett annat
exempel: Balladeu i F-dur, n:r 2 af
Chopin. — Ar det möjligt att icke
den, som spelar denna, känner ett be-
hof att för åbörarne framkalla bilden
af: en ängsblomma, derefter en vind-
stöt, vidare blommans smekande af
vinden, blommans motstånd, vindens
stormande anlopp, blommans bön om
försköning; till slut ligger blomman
der bruten — det kan också parafra-
seras: ängens blomma en landtlig mö,
vinden en riddare — och så nästan i
hvarje instrumentalt musikstycke.
— Ni är alltså anhängare af pro-
grammusiken?
— Ej alldeles — jag gillar ej det
program, som uppställes vid ett mu-
sikstycke, utan det som man måste
gissa sig till, det som ligger inuti
sjelfva den musikaliska dikten. Jag
är öfvertygad om att hvarje komponist
skrifver ned icke blott notor i en viss
tonart, i ett visst tempo, en viss rytm,
utan nedlägger i sin komposition en
själsstämning, alltså ett program, i den
rättmätiga förhoppningen, att den ut-
förande och åhöraren skola känna och
fatta detta program. Ofta nog ger
han sin komposition ett allmänt namn,
d. v. s. åt exekutören och åhöraren en
ledtråd, och mer behöfves ej heller,
ty det omständliga programmet för
stämningarna kan ej i ord återgifvas.
— Detta förstår jag med programmu- |
sik, menar deremot icke ett reflekte-
radt tonmåleri af bestämda saker och i
händelser; sådant är endast tillåtligt i
fråga om det naiva och komiska. —
— Men »Pastoral» symfonin af Beet-
hoven är ju ett tonmåleri? —
— Pastoralen är en i musiken stå-
ende karakteristik af det landtliga, lef-
nadsglada, enkla och okonstlade, uttryckt
genom qvinten i basen som pedal.
Dertill komma efterapningar af natur-
företeelser såsom oväder, åska, blixt,
o. s. v., ytterligare af gökens galande,
fåglarnes qvitter, — Utom detta ton-
målereri återgifver Beethovens symfoni
endast stämningen i naturen och hos
landtfolket, alltså program musiken i
dess mest logiska yttring.*)
*) Detta har ej afseende på den ryska pa-
storalen, hvars karakter är helt annan, mest
af vokal natur.
— Det romantiskt-fantastiska : elfvor
hexor, féer, gnomer, dämoner, goda
och onda andar o. s. v. är ju ej tänk-
bart utan program? —
— Alldeles rigtigt, då det är full-
komligt baseradt på naivetet såväl hos
komponisten som åhöraren. (Forts.)
—––––
Om den ”konstnärliga”
andningen.
»Det, var en käring i Gnarp.
Hon lind’ en skinnkjortel, som var skarp.
Först gick hon i ån och blotte’n,
Så gick hon på sten’ oeh stotte’n.
Har ni hört det förr?»
5n insändare, som tecknar sig —n—,
har i Svensk Musiktidning gjort nå-
gra erinringar vid min bok om tonbildnin-
gen. Det är icke mitt uppsåt att be-
möta denne insändare; ty med undan-
tag af några sötsura komplimenter och
några personliga försmädligheter, af
hvilka jag alls icke känner mig berörd,
utgör hans artikel endast eu i det
oändliga utdragen omskrifning af Akilles’
dråpliga replik i »Sköna Helena» ;
»Jag tror ändå att perpendikel ...»
Nej, men jag stöter i hans uppsats
på ett par gengångare, som jag trodde
mig i och genom min bok hafva för-
passat till en annan verld. Ståtligare
ekiperad än den beskäftiga gumman i
Gnarp, har insändaren (insändarinnan?)
två skinnkjortlar att blöta och stöta: den
ovala munställningen och den konstnär-
liga andningen. Med den första skall
jag icke länge upptaga läsarens tid.
När jag säger, att den gamla skolans
ovala munställning (som för resten all-
deles icke är ovalj är förderflig, på-
står insändaren, att den är förträfflig,
därföre att den påbjudes af den gamla
skolan. En sådan argumentation tarf-
var intet svar. Den qvalificeras i lo-
giken som ett fel, hvars latinska namn
är pelitio principii, och den dömer sig
själf.
Den andra skinnkjorteln däremot kan
ställa till mycken oreda, och det är just
den, som jag vill ta ett nappatag i.
Sjelfva benämningen är särdeles till-
talande och egnad att locka anhängare.
Hvad menas då med den »konstnärliga»
andningen?
Innan jag går vidare, måste jag dock
precisera hvad det är vi tala om. Jag
måste afsticka en stridsplats, utanför
hvilken alla hugg äro ogilla. Strids-
platsen heter tonbildniugsläran och
det gäller inandningen, som under alla
förhållanden är en naturförrättning.
Om utandningen, som vid sång blir eu
konstförrättning, har jag tillräckligt
yttrat mig i min bok.
Man kan inom Jöredrags]ä.ran tala
om en konstnärlig och en okonstnärlig
andning. Lämpligaste placerandet af
andningen t. ex. är icke alltid själfklart
och kan, jämte mycket annat, sätta
sångarens intelligens på hårda prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
