- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 12 (1892) /
50

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

holm och studerade pianospelet vid kon-
servatoriet med stor flit. Efter ett par
år, sedan hon uppmuntrats af en kam-
rat att egna sig åt sången i stället,
vände hon sin håg åt sångkonsten och
anlitade då den bekanta sångerskan fru
Jeannette Jakobsson, som meddelade
henne den första sångnndervisningen.
Sedan blef fröken Sommelius elev af
fru Stenhammar, hos hvilken hon flitigt
studerade samtidigt med Ingeborg Aas
(Gina Oselio), och kamratskapet mellan
den norska och den svenska sångerskan
varade sedan länge. Samma år debu-
terade båda på vår operascen, tillsam-
mans studerade de i Paris och började
sedan på samma gång sin nya konst
närsbana i Italien.

Den 21 april 1870 debuterade Geor-
gina Sommelius här som Margareta i
»Faust», ett stort vågstycke, såsom
man då tyckte, men sällan har en de-
but slagit så väl ut. Kritiken i Afton-
bladet yttrar vid detta tillfälle: »Debu-
tanten eger en utsökt naturlig uppfatt-
ning, omsigt och vårdnad. Sångerskans
röst är icke stor eller omfångsrik men
af en ren och tilltalande klang samt i
de högre tonerna ej utan styrka. Hen-
nes lärarinna, fru Stenhammar, har tyd-
ligen på densamma nedlagt mycken om-
sorg. Hon mottogs af publiken med
stormande bifall.» Kritiken får lof att
resonera med lugn, medan publiken
kan storma af förtjusning, och man faun
denna vid detta tillfälle förklarlig, ty
en mera älsklig och sympatisk Marga-
reta till personlighet som röst har icke
många scener att bjuda på. Äfven ef-
ter debuten fortsatte den unga sånger-
skan att utbilda sig för operan under
ledning af fru Stenhammar och fru
Willman.

Sin andra debut gjorde hon samma
år såsom Susanna i »Figaros bröllop»
med ej mindre framgång och blef se-
dan fästad vid k. operan.

Följande år uppträdde hon som Anna
i » Vermländingarne > och på hösten
samma år gaf hon en särdeles lyckad
framställning af Lalla Rookh, den rol
hvari hon, om vi minnas rätt, sista
gången trädde fram på vår operascen.
Samma höst sjöng hon Oberon i Webers
opera och återgaf detta år äfven skydds-
engeln i »Gustaf Wasa». I januari
1881, då Delibes »Jean från Nivelle»
upptogs här, innehade hon, alternerande
med fröken Niehoff, Arlettes parti i
denna opera; i mars samma år fick
hon sina sista nya roler i »Den svarta
dominon» som Brigitta och i »Carmen»
som Michaela.

Den unga sångerskan sträfvade emel-
lertid efter högre utveckling, kanske
äfven större verkningskrets, och hon
beslöt derför att lemna vår opera och
fortsätta sångstudierna i Paris. Jemte
sin trogna kamrat Ingeborg Aas hade
hon d. 15 maj 1881 en afskedsmatiné
i Berns’ salong och sjöng, som vi vilja
erinra oss för sista gången på operan
samma dag. På hösten styrde de båda

nordiska sångfåglarne färden till Paris
för att fullkomna sig i sin konst under
fru Marchesis ledning. I april följande
året fick man höra att hon väckt myc-
ken uppmärksamhet för sin sång på en
af hennes lärarinna anordnad matiné
musicale, och i december 1882 hade
de båda sångartisterna fullbordat sin
pariserkurs och reste till Italien, enga-
gerade af impreBarion Galetti för att
uppträda der vid början af följande år.
Men här skildes deras vägar. Medau
Gina Oselio — som fröken Ingeborg
Aas nu kallade sig med ett, som man
tycker sig finna, lånadt förnamn af vän-
innan — debuterade i Padua som
Azucena, lät Georgina Sommelius höra
sig första gången inför eu italiensk pu-
blik å en konsert i Florens. Det kan
vara af intresse att höra det omdöme,
som då i en tidning der uttalades om
vår unga landsmaninna, och hvarmed
hon kan sägas hafva blifvit presenterad
för Italiens musikverld; det är ganska
smickrande för henne och har följande
lydelse:

»Hon besitter en stämma af sällspordt
varm timbre och mäktig af ett glödande
passioneradt uttryck, som talar till både
sinne och hjerta. Ehnru helt ung tyckes
hon redan vara mästare i sångens konst,
då hon vet att behandla och beherska
de stora gåfvor hon fått på ett sätt som
vi förr ej hört. Hon besitter en mön-
stergill drill och »filerar» tonen på ett
sätt, som endast låter förklara sig af
hennes utomordentliga respiration. Fil-
harmoniska sällskapets publik, vanligt-
vis lugn, gränsande till kyla, sprang
med ens öfver till stormande förtjus-
ning, som skulle signorina Sommelius’
sång på dem ha gjort samma verkan
som en bomb.»

Samma år sjöng fröken Sommelius
äfven i Spezia, der hon vid sin recett
som Margareta i »Faust» väckte form-
lig hänryckning, och vidare i Pisa och
Padua, i hvilken sistnämnda stad hon
gjorde bekantskap med den framstående
sångaren dr. jur. Osvaldo Bottero, en
personlighet lika sympatisk som hon
sjelf, och med hvilken hon i juni 1884
ingick äktenskap. Det gick ett rykte
att hon då skulle öfvergifva scenen och
konstnärslifvet, men det befanns ogrun
dadt, ty strax efter sitt giftermål upp-
trädde hon uti Siena i »Trubaduren»,
och om hösten samma år begaf sig
konstnärsparet till Korfu, der fru Bot-
tero jemte sin man var engagerad, och
der hon under en månad sjöng ej min-
dre än 26 gånger i »Nabucco», »Sulva-
tor Rosa» och sista gången i Pacinis
»Sappho», hvarvid hon hedrades ej blott
med blomsterregn utan äfven medelst
lössläppande på scenen af ett antal
dufvor med färgade band, en i södern
bruklig ovation för att uttrycka höjden
af entusiasm. Efter återkomsten till
Italien på våren 1885 sjöng fru Bot-
tero i Genua, Firenze, Pistoja, Siena
och Livorno, der hon i »Judinnan» blef
myckot berömd både som sångerska

och aktris. Om hösten 1887 reste
konstnärsparet till Malta och gästade
följande år Napoli. Våren 1889 lem-
nade de denna stad, engagerade af en
amerikansk impresario, och reste till
Buenos Ayres. Efter återkomsten till
Italieu sjöng fru Bottero i början af
1890 uti Milano, San Remo och Casale,
och anträdde på sommaren sin förr om-
nämda resa till fosterlandet.

Under sin sjuåriga konstnärsbana i
främmande land hade den flitiga sån-
gerskan hunnit samla sig en betydande
repertoar. Utom redan nämnda roler
från hennes tid vid Stockholmsoperan
och på utländska scener har hon sålunda
sjungit Rosina i »Barberaren», Amneris
i »Aida» samt roler i »Gioconda»,
»Promessi Sposi», »Mefistofeles», »Mun-
tra fruarne», »Paul och Virginie», »An-
dorradalen», »Leonora» etc. Till hennes
förnämsta uppgifter räknas i första
rummet Margareta i »Faust» och vidare,
Carmen, Mignon och Sappho.

De stora framgångar konstnärinnan
rönte kom henne aldrig att förhäfva
sig. Samma anspråkslöshet och älsk-
lighet, som vi lärde värdera hos henne
vid hennes första steg på konstnärs-
banan i hemlandet, återfann man ännu
vid hennes senaste och sista besök
hos oss.

Georgina Sommelius’ lefnadssaga var
kort, men rik på ljus och lycka. Med
sin berömda landsmaninna Jenny Lind,
af hvars konstnärsskap hennes eget i
viss mån var en återglans, delade hon
ödet att genom ett lyckligt äktenskap
med en främling skiljas från fäderne-
jorden och finna sin graf i främmande
land.

— -

En internationell musik- och
teaterutställning i "Wien

skall ega rum i Praterrotundan och i
de dertill hörande trädgårdarne från
den 7 maj till den 9 oktober 1892.
Utställningen skall stå under beskydd
af erkehertig Karl Ludvig.

Utställningen skall delas i två delar,
den ena skildrande musikens och tea-
terns historia, artistiska och sceniska
utveckling, den andra är uteslutande
industriell och teknisk samt omfattar
alla föremål, som tillhöra dessa två
konster.

De föremål, som skola utställas,
grupperas i fyra hufvudafdelningar:
1) biografiska minnen, 2) musikföre-
mål, 3) teaterföremål och 4) föremål
ur nyssnämda kategorier, hvilka erbjuda
ett etnografiskt intresse

De biografiska minnena utgöras af
minnen af ryktbara musici, dramatiska
författare, sångare och sångerskor, skå-
despelare och skådespelerskor, både
äldre och samtida, och hvilka skapat
sig ett namn inom dramat eller mu-
siken. Dessa minnen kunna utgöras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1892/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free