Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af porträtt, gravyrer, fotografier m. m.
Vidare äro autografer, medaljer och
föremål, livilka tillhört dylika artister,
lämpliga som utställningsföremål. Äfven
monografier öfver artister kunna ut-
ställas.
Musikafdelningen omfattar till en
början musikaliska instrument, livilka
framställa instrumenten i deras histo-
riska utvecklingsskedeu. Vidare föremål
af grafisk art, såsom gamla musikbe-
teckningar, messböcker, illustrationer,
teckningar, föreställande musikaliska
föreställningar, gravyrer och musiktryck,
karakteriserande olika epoker m. ra.
Slutligen föremål, tillhörande musik-
litteraturen och musikundervisningen,
såsom musikhistoriska arbeten, tidnin
gar, lexikon, teoretiska och praktiska
läroböcker i musik, statuter och rap-
porter från musikkonservatorier m. ni.
Under afdelningen teater skola ut-
ställas föremål ur den förflutna och
den närvarande tiden. Utställnings-
föremål äro sålunda planer och mo-
deller till teaterbyggnader, maskiner
och belysningsapparater, dekorationer,
accessoirer, teckningar af teaterföre-
ställningar, taflor och skulpturverk,
hvilka illustrera dramatiska stycken,
vidare teaterpjeser af alla slag, opera-
libretter, utkast till baletter m. m. och
slutligen alster, som ligga inom den
dramatiska kritikens och litteraturens
område, såsom tidningar, programblad,
affischer m. m.
Samtidigt med utställningen skola
musikaliska oah teatraliska föreställ-
ningar ega rum i en för detta ändamål
på utställningsplatsen uppbyggd teater,
hvilka föreställningar särskildt äro
ämnade att åskådliggöra den historiska
utvecklingen af teaterväsendets alla
grenar. Dessa representationer skola
gifva anledning till en serie gästspel
af framstående utländska artister och
teatersällskap.
Théåtre framjais skall i slutet af maj
gifva ett gästspel vid denna utställning.
Äfven skola de berömda skådespeler-
skorna fru Rejane (Frankrike), Eleonora
Duse (Italien) och Betty Hennings (?)
(Danmark) uppträda vid utställningen.
Dessutom skola ett böhmiskt operasäll-
skap, ett platt-tyskt teatersällskap, en
dansk och en tysk teateitrupp inträffa
vid utställningen. En historisk sång-
spelsafton, en historisk operettafton och
en historisk lustspelsafton skola gifvas.
En mängd militärkapell af olika natio-
naliteter — tysk, fransk, italiensk, en-
gelsk, belgisk, rysk och sannolikt äf-
ven turkisk — skola gifva konserter,
klädda i sina olika uniformer.
Kompositörerna Svendsen och Grieg
lära ha mottagit inbjudning att vid ut-
ställningen anföra hvar sin konsert,
upptagande endast dessa tonsättares
egna alster.
^––
Om den ”konstnärliga”
andningen.
(Ytterligare msäudt.)
■jpjpvad var det jag sa’ 1)9 om våren ?
Jag hade knappt fått tala till
punkt förrän den ena gengångaren var
framme och tittade. Denna gång var
det Red. af Svensk Musiktidning, som
benäget åtagit sig att fungera som ande-
besvärjare. Tit. —n— var antagligen
för tillfället hindrad.
Om igen då, gamle Sisyfus!
Först ett ord i förbigående. Red.
säger sig icke hafva kunnat i artikeln
af —n— uppleta något ställe, der en
petitio principii skulle vara begången.
Detta behöfver nu, å ena sidan, endast
bevisa, att Redaktionens styrka icke
ligger i innanläsning, hvilket uppen-
barligen är dess ensak. Men, å andra
sidan kan det innebära en beskylluing
mot mig att hafva farit med lögnaktiga
uppgifter och i så fall vidkommer saken
äfven mig. Jag måste väl då hjelpa
Red. tillrätta.
I Musiktidn. n:o 5, sid. 35, spalt 3
står att läsa: »de skäl hvarför den
gamla skolan rekommenderar den af hr
A. förkättrade italienska metodens mun-
ställning, angifvas af den bekante pro-
fessor Siebcl i hans »Lehrbuch des Ge-
sanges», i sammanhang med hans be-
skrifning deröfver på följande sätt: —
»Under öfningarne på vokalen a bör
tungan hvila mot nedre tandraden, och
munnen hafva en oval form, såsom un-
der ett otvunget leende. Denna mun-
ställning har det goda med sig, att den
bidrager att hindra spänningen och hals-
toner såväl som obehagliga förvridnin-
gar af ansiktet.»
Här anför nu ins. —n — såsom stöd
för den ovala munställningens förträff-
lighet en alldeles omotiverad föreskrift
och ett alldeles obevisadt påstående af
prof. Sieber (icke Siebel), en af den
gamla skolans koryfeer. Ar detta icke
en petitio principii af renaste vatten,
så vet inte jag!
Och nu till hufvudfrågan : den »konst-
närliga* inandningen.
Vi hafva då att skärskåda två ter-
mer, den ena uppställd af mig: den
idealiskt naturliga inandningen, den an-
dra uppställd af gamla skolan: den
konstnärliga inandningen.
Antingen äro nu de fysiologiska för-
rättningar, som dessa termer beteckna,
identiska eller äro de det icke. Ett
tredje är otänkbart.
Första antagandet: de äro identiska.
I så fall kunde det tyckas att vi
skri fva om påfvens skägg. Förlåt, icke
så alldeles. Äro förrättningarne iden-
tiska, så är den ena termen öfverjlödig
och är således värd sitt afsked. Jag
föreslår då, att vi ge på båten den
ytterst sväfvande och mångtydiga ter-
men »konstnärlig», emedan den, långt
ifrån att reda begreppet, tvärtom är i
hög grad egnad att grumla det.
I de flesta menniskors föreställning
stå nemligen begreppen konst och natur
som hvarandras motsatser. Det dag-
liga språkbruket ger stöd åt denna upp-
fattning. Ytterst få menniskor kunna
bringa dessa begrepp i samklang och
man kan svårligen begära, att en ny-
börjare skall kunna begripa, att det
(idealiskt) naturliga ens kan vara lik-
tydigt med det konstnärliga, än mindre
att det måste vara det. Hvartill tjenar
det då att bibehålla denna visserligen
välklingande, men dock öfverflödiga term,
som endast är egnad att smeka fåfän-
gan och alstra andligt högmod? Bort
med den!
För att förtydliga hvad jag sagt i
min förra artikel vill jag uppställa föl-
jande definition: den idealiskt naturliga
inandningen är elevens eget ursprung-
liga inandningssätt, af läraren på nega-
tiv väg (genom varningar och rättelser)
sofradt och luttradt från alla oriktig-
heter.
Andra antagandet: förrättningarna äro
icke identiska.
Alldenstund den idealiskt naturliga
inandningen äfven är den fysiologiskt
riktiga (motsatsen kan icke tänkas\ må-
ste då den »konstnärliga» inandningen
vara något annat. Och hvad annat
skulle den då vara, än ett af läraren
på positiv väg (genom föreskrifter och
uppmaningar) eleven påtvingadt and-
hemtningssätt? Men detta är af men-
niskor uppfunnet och måste vara sämre
än det naturliga (sofradt och luttradt.)
Termen »pedagogiskt riktigt funnet»
kan hvilken lärare som helst krypa
bakom och den är alltså ytterst farlig.
Hvad som kan gå till en tid och så-
lunda sgnes riktigt funnet, kan i läng-
den ha de bedröfligaste följder. Exempla
sunt odiosa. Det enda som står sig i
alla väder är det fysiologiskt riktiga.
Är detta dunkelt?
Besvaras frågan med ja, torde det
vara förlåtligt om den misstanken skulle
insmyga sig hos mig, att skulden icke
så mycket ligger i mitt bristande fram-
ställningssätt, som ieke mera i mina
motståndares uppfattningsförmåga eller
bristande vilja.
Fritz Arlberg.
Att hr Arlbergs 8. k. gengångare
enligt hans spådom fortfarande titta
fram borde egentligen ej väcka förvå-
ning, ty det dråpslag hr A. gifvit dem
existerar väl mindre såsom ett faktum
än i hr A:s egen föreställning likasom
den »Petitio principii» hr A. påbördat
insändaren —n—. Hr Arlbergs väl-
vilja att »hjelpa Red. tillrätta» i fråga
om den der »Petitio» gå vi nu att be-
svara med att visa honom samma tjenst,
och våra läsare må sedan bedöma hvem
som har logiken på sin sida.
Herr Arlberg har sagt (se Sv. Musikt.
n:o 6 sid. 44) det insändaren —n—
påstår, att »den ovala munställningen
är förträfflig derföre att den påbjudes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
