Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
Redaktör och utgifvare: fRANS J. jH U SS. NORDISKT MUSIKBLAD. Pris: Helt år 5 kr. — Lösnummer 25 öre.
Expedition: Olofsgatan 1 (Hötorget 6), 1 tr. ö. g. Stockholm den 2 Maj 1892. Annonspris: 10 öre petitraden (15 öre uti.)
Årg. 12,
Sir Arthur Sullivan.
I början af detta århundrade lefde
i Irland en genialisk och extra-
r vagant Squire (godsegare) vid
namn Sullivan, som tycks ha hyllat
satsen »leben und leben lassen», ty
vid hans död befann det sig, att hans
son, Thomas Sullivan, i stället för att
vara en rik arfvinge, hade att gå ut
i verlden och förtjena
sitt uppehälle. Lyck-
ligtvis bade Thomas
SullivaDs håg alltid le-
gat åt musiken, och ge-
nom inflytelserika vänner
erhöll han en anställning
som musikdirektör vid
The Military College i
Sandhurst. Några år
förut hade han gift sig
med fröken Coghlan, ett
musikaliskt fruntimmer
af italiensk härkomst,
och med henne hade
han två söner. Den
yngste, Arthur Seymour,
Englands genialiske och
mest populäre tonsättare,
och hvars bild vi pre-
sentera för våra läsare
i dag, föddes i London
den 13 maj 1842.
Redan vid helt unga
år röjde denne rikt be-
gåfvade tonsättare ovan-
liga anlag för musik,
och hade också en ovan-
ligt klar, vacker röst.
Gossens stora förtjus-
ning var att vara å-
hörare då musikkåren
öfvade sig. Genom lock
och pock förmådde han
musikanterna att under-
visa honom på deras in-
strumenter, och med så-
dant allvar vinnläde sig
gossen om att göra fram-
steg häri, att vid åtta
års ålder, då han ej var mycket längre
än den klarinett som lian spelade på,
så kunde han något så när traktera
alla instrumenterna i en militär-orkester.
Samtidigt lärde han sig spela piano
för sin moder. På sina fristunder
roade han sig med att läsa om
musikens heroer och att komponera
eller arrangera stycken för harmoni-
musik.
Men så kom skoltiden och gjorde
ett slut på allt detta musicerande.
Fadern ville framför allt, att sonen
skulle ha en vårdad uppfostran, och
han sändes derför vid elfva års ålder
till en skola i London, hvarest den
liflige gossen med sin oemotståndliga
lust för musiken ofta förorsakade sina
lärare oro och bekymmer. Ibland för-
svann han helt mystiskt, ingen visste
hvart lian gick, tills en
dag det upptäcktes att
Westminster Abbey med
dess sköna sång och
musik hade en större
dragningskraft för lille
Sullivan än skolan med
dess lexor och disciplin.
Slutligen, på gossens
böner, tillät fadern ho-
nom att bli korgosse i
Chapel Royal S:t James
i London, och nu bör-
jade Sullivan med allvar
att studera musik och
komposition.
Hans förste lärare var
kormästaren i Chapel
Royal, mr Thomas Hel-
more, en mycket musi-
kalisk prest. Under
dennes skickliga hand-
ledning gjorde Sullivan
sådana framsteg, att en
Anthem, som han hade
8krifvit, ansågs vara for-
tjent af offentligt upp-
förande i Slottskapellet,
der den unge tonsättaren
tjenstgjorde som kor-
gosse. Biskopen af Lon-
don, som var närvarande
vid detta tillfälle, blef
så frapperad af den
vackra musiken, att han
frågade hvem som hade
skrifvit den. Då man
svarade att det var en
liten korgosse, tretton år
gammal, sände biskopen
_______________________________________J
Sir Arthur Sullivan.
utuuiui
aiopicuuuiciauwn uiiag» m, uiueiiauaiiue lor piano: mara-Menuen ai uen.nipg ii.
laMMNHiaftifc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
