Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tror jag ej heller, ty man läser
alldeles för tydligt emellan raderna i
det kapitlet, att han gerna skulle vilja
tillhöra den. Jag kan icke neka till,
att den gamla fabeln om räfven och
rönnbären, alldeles osökt fallit mig i
minnet för hvar gång, jag med all
vederbörlig uppmärksamhet studerat,
hvad han har att säga om denna »vår
förnämsta musikbildningsanstalt». Här
med menar han antagligen Akademiens
konservatorium, som så sjunkit sedan
hans ungdom, då det väl hade den
äran att räkna honom som elev.
Vi komma sedan till kapitlet De mu-
sikaliska privatundervisningsanstalterna.
Om det skulle vara der skon kläm-
mer? Kring dessa går han alldeles
som katten kring het gröt. Han ond-
gör sig bestämdt öfver, att de bara
äro annex, och då han tydligen inte
törs säga något godt om dem vill han
heller inte säga något ondt, utan af-
färdar dem på fyra och en half rad
med summa 32 ord.
— Hvad är det ni säger, min prins?
— Ord, ord, ord!
Ja, herre Gud, om den gamle man-
nen varit lika litet ordrik om allt annat
ändå! Hade han inskränkt hvart ka
pitel inom samma utrymme eller allra
helst hela broschyren, så hade den då
fått en förtjenst, den att vara lako-
nisk, och då hade åtminstone han haft
något att försvara sig med, när folk
klagar öfver, att den inte är uttöm-
mande.
Dernäst följer Kungliga Operan. Ja,
om den institutionen säger Varg i Veum
visserligen en del både sant och nytt,
men felet är, att det sanna är inte
nytt — lilla fröken Edmans vackra
fotograficarriére t. ex. har ju varit be-
lyst mer än en gång förut — och det
lilla, som är nytt, är inte sant: »full-
komlig planlöshet i ledningen» kan man
inte klandra den nya direktionen för;
den vet nog, hvad den vill, den skulle
aldrig stämma med in i orden:
Pengar äro chimärer !
Till operan tror jag således knappt
heller att hau hör, då skulle han inte
så ha misskänt mekanismens innersta
drifhjul der.
Till Operett-teatrarna skulle man der-
emot kunna misstänka, att författaren
hör eller hört, af samma psykologiska
skäl som i fråga om privatinstituten.
De affärdas nämligen blidt och vänligt
de också på fyra och en half rad med
precis 32 ord.
Vid Varieté- och Café-musiken kan
han inte vara. — Eör det första säger
han sjelf temligen tydligt, att han inte
är det, och att man ofta har anled-
ning att tro, hvad han säger om sig
sjelf, har jag ju redan visat. För det
andra skulle han bestämdt, om han
några säsonger freqventerat de der lo-
kalerna, lärt sig, om inte precis esprit
så åtminstone litet piff, men det är
just, hvad han framför allt saknar. Det
märks nog, han har velat vara fasligt
hvass och stickande, — ack, viljan
hafver jag nog, men förmågan etc.,
ja, ni förstår, hvad jag menar, stackars
gubbe, med den tycks det allt vara
klent beställt!
Till Sångsällskapen hör han afgjordt
inte, ty om dem och deras förfärliga
nacbspiel har han ungefär samma före-
ställningar som våra snälla tanter i
småstäderna om det rysliga Sodom och
Gomorra, som heter Stockholm. Nej,
han är bestämdt inte en gång rock-
afdragare vid något af dem, hur gerna
han än i fråga om dem nästan mer
än annars tyckes vilja spela afdraga-
rens roll.
Som han inte tillhör dem och inte
operan, tillhör han väl knappt heller
Filharmoniska symfoniorkestern, fastän
han gent emot den också visar en lakonisk
vänlighet. För något samljud med har-
moniens vänner får man väl dessutom
ej misstänka honom. Jo, om första
stafvelsen i orkesterns namn vore på
något sätt beslägtad med vårt svenska
fil, så kunde man förstås ha skäl att
förutsätta en ganska intim bekantskap
emellan den och författaren, men då
nu så ej är, så tror jag, att man äfven
här kan anse, att de skäl, som tala
mot bekantskapen äro starkare än de,
som tala för den.
Kammarmusiksoiréerna sådana de voro
förr i verlden ha att glädja sig åt
hans varmaste gubbkänslor, men nu,
Herre Gud bevare oss väl! Nu spelar
ju herr Aulin på dem! Herr Aulin
är riktigt Varg i Veum för Varg i
Veum, men inte är Varg i Veum nå-
gon herr Aulin, det är då säkert. Nej,
snarare ser det ut som han blifvit ond
just för att hau blifvit Varg i Veum
på kammarmusiksoiréerna och intet fått
spela med herr Aulin. Så ibland kam-
marmusikherrarna är det inte heller
lönt att söka honom. —
Kanske han då slutligen tillhör pres-
sen? —
Nej, det tror jag minst af allt. Våra
tidningsmän kunna i allmänhet skrifva
svenska, och bara det är alldeles till- j
räckligt för att rentvå Varg i Veum
för misstanken att tillhöra recensen-
ternas af honom så föraktade skrå. —
Hade en tidningsman skrifvit broschy-
ren, hade den möjligen inte blifvit
mycket mera sakrik än den är, det
kan ju hända, men den hade alldeles
bestämdt blifvit mera qvick och rolig.
Det är nog inånga, som vilja skrifva
pamfletter, snälla farbror Varg i Veum,
men det är inte alla som kunna det.
För det fordras att man skall kunna
ge form och uttryck åt sitt dåliga
lynne, iute bara att man skall vara
vid dåligt lynne.
Ja, här har jag nu kapitel för ka-
pitel gått genom Varg i Veum. Hvad
är det då för svar, jag fått på frågan,
hvad han kan vara?
Han är gammal och misslyckad, det
har han sjelf sagt, och sanningen af
det kan nog ingen, som läst broschy-
ren, bestrida. Han har vidare sagt,
att han är musiker. Stämmer också
den uppgiften med undersökningen?
Låtom oss se.
Till den musikaliska allmänheten
hörde han inte, till Akademien inte,
till Operan inte, till café- och variété-
musiken inte, till sångsällskapen och
filharmoniska orkestern inte, till kam-
marmusikherrarna inte och till pressen
inte heller. För allt det lemnar boken
fullgiltiga bevis.
Deremot fans det, jemte hans egna
pedagogiskt ekonomiska antydningar,
psykologiska anledningar att misstänka
honom för att höra till en af katego-
rierna: privatmusiklärare eller operett-
musiker.
En gammal misslyckad privatlärare
eller en gammal misslyckad operett-
musikant alltså: se der min gissning
på hvad han kan vara. Kan nu ni,
herr redaktör, hjelpa mig att fundera
ut, hvem han kan vara, blefve jag af
ilera skäl er förbunden.
Svarta Dominon.
––^—
Musikpressen.
På Gelirman & C:is förlag har ut-
kommit:
För piano 2 händ.:
Skrifvarkungen (La Basoche), kom.
opera i 3 akter af A. Messager. Pot-
pourri. Pris 2 kr.
Götz, Hermann: Au revoir, mor-
ceau, op. 7. Pr. 50 öre.
Lange, G.: Barcarolle. Pr. 1 kr.
Lithorin, A. J.: Fä vågen, vals.
Pr. 1 kr.
Smith, J.: La reine des Jleurs, valse
brillante. Pr. 75 öre.
»Erkers Polska» och »Carl Johanssons
Polska», 2 hambopolskor, satta för
piano af Bror Beckman. Pr. 75 öre.
B ild mar k, Uno: Spurt, hambopol-
ska, tillegnad Stockholms amatörföre-
ning. Pr. 50 öre.
Kiukel, C.: The Mountain Belle,
scottisch. Pr. 50 öre.
För en röst med piano:
Hallström, Ivar: En glad visa
(c—a), ord af Z. Topelius, tillegu. Ar-
vid Ödmann. Pr. 75 öre.
Faye, P. de: Tolka för henne min
sång, romans (ess—f). Pr. 1 kr.
Böhme, W.: Dig mitt hjerta till-
hör, sångvals (ciss—g, alteru. e). Pr.
50 öre.
Förster, Rud.: Mandolin-Sereuad
(d—e). Pr. 75 öre.
På Bröderne Hals’s förlag har ut-
j kommit:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
