Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 SVENSK MUSIKTIDNING.
plats med utmärkelse. Hon förtrollade
en hvar med sin underbara röst, sin
graciösa, behagliga sångmetod, sin in-
telligenta, i alla hänseenden konstnär-
liga framställning. Hennes debut var
säsongens största tilldragelse, och då
nästföljande år den stora kontraaltisten
Maria Alboni (grefvinnan Pepoli) drog
sig tillbaka från scenen, ansågs Tre-
belli såsom den enda, hvilken förmådde
fylla hennes plats. Af de roler, i
hvilka hon glänste å London-teatern
nämnas i främsta rummet Azueena,
Nancy Cherubin och Zerlina i »Don
Juan»; Carmen blef sedan en af hennes
största triumfer. I sång som i spel
lika utmärkt, förvärfvade hon med sin
stora, präktiga röst en ansenlig reper-
toar, och den lifliga konstnärinnan var
ej sen att, om så behöfdes, taga i tu
med ett och annat tenorparti också.
En gång i Riga, då man led brist på
tenor, uppträdde hon sålunda och gjorde
furore såsom grefve Almaviva; en an-
nan gång utförde hon 1872 i New-
castle Taminos rol i »Trollflöjten» och
sjöng några år senare Gastons parti i
»Tiaviata». Som konsert- och oratorie-
sångerska har hennes namn varit en
prydnad för alla stora musikaliska
»festivals» i England.
Zelia Trebelli kom första gången till
Sverige 1875 i sällskap med Conrad
Behrens och engelska harpisten Chesire
samt Rich. Henneberg och gaf kon-
serter å Kgl. operan äfvensom å börs-
salen. Hennes kraftiga, klara och
sympatiska röst med de märkliga djupa
tonerna, den naturliga liflighet, det
dramatiska uttryck hon inlade i sitt
fnlländadt konstnärliga föredrag eröf-
rade med ens vår publik. Hennes
framställning var lika ädel och karak-
teristisk, antingen hon sjöng en aria
af Gluck eller Offenbachs »Cest l’Es-
pagne», hvilken sång genom henne
vann en sådan popularitet hos oss, och
som man aldrig kun (e få höra nog af
henne. Samma år i slutet af oktober
hade man det stora nöjet att få höra
henne som Cherubin i »Figaros bröl-
lop», då Behrens sjöng Almavivas
parti. Aret derpå i april uppträdde
hon här i sin kanske förnämsta rol:
Azucenas, och som Cherubin då »Figa-
ros bröllop» d. 9 april gick för 200:e
gången öfver vår operuscen. Hon åter-
kom till Stockholm sedermera i januari
1877, januari 1878, i september 1879
och samma månad 1880, alltjemt samma
stora konstnärinna och ständigt lika
firad. Aret 1878 lät hon höra sig i
några här för henne nya roler såsom
Maffio Orsini i »Lncrezia Borgia»,
Leonora och Fides i »Profeten», ett
parti som räknas till hennes mest stor-
slagna skapelser. Under sista gäst-
besöken fick man äfven höra henne
som Amneris cch Carmen. Ar 1881
konserterade Zelia Trebelli med samma
framgång som hos oss i Norge, åtföljd
af den förträfflige violinvirtuosen Musin,
bassångaren Ghilberti och pianisten
Bisaccia samt fröken Signe Hebbe. På
vägen till Norge läto dessa artister
höra sig å en konsert i Helsingborg
d. 4 augusti. På Kristiania teater
utförde då sångartisterna scener ur
»Faust», »Hugenotterna», »Aula»,
»Semiramis» och »Profeten». Aren
1877—84 sjöng fru Trebelli upprepade
gånger på Kgl. teatern i Köpenhamn.
På hösten 1883 och våren 1884 lät
Trebelli höra sig i Amerika, då hon
sjöng i flera städer tillsammans med
Kristina Nilsson. Under de följande
åren uppträdde hon mest i England,
Tyskland och Österrike, samt gjorde
1880 ännu en amerikansk turné. Är
1805 ingick hon äktenskap med tenor-
sångaren Bettini, från hvilken hon
likväl skilde sig några få år derefter.
En dotter till henne, Antoinette, en
rätt behaglig sångerska, presenterades,
som bekant, af Conr. Behrens 1889
om hösten för stoc.kholmspubliken.
Zelia Trebelli har naturligtvis rönt
fleia utmärkelser vid sina besök i
Wien, Petersburg o. s. v. och af furst
liga personer hugnats med dyrbara
presenter, ordnar och medaljer. Äfven
konung Oskar har på detta sätt hedrat
konstnärarinnan, som derjemte redan
1870 blef invald till ledamot af Musi-
kaliska Akademien härstädes.
–-^ —
Operakrisen och dess
afhjelpande.
Redan i sintet af operans sistlidna
spelår hörde man omtalas anstaltens
finanser såsom varande allt annat än
i blomstrande skick. De goda åren
hade med gamla operan gått till ända.
Det väckte dock ej så liten öfverrask-
ning, när vid midsommartiden i Afton-
bladet vardt synlig en artikel med ru-
brik »Operan på fallrepet», hvari ingen
mer och ingen mindre än sjelfve opera-
direktören, hofkapellmästaren Nordqvist,
för en spörjande tidningsman framlade
operans närvarande ställning, hvars
natur sjelfva artikelns rubrik, efter ett
uttryck af dir. Nordqvist, klargjorde.
Ett intyg om hur det stod till med
operaekonomien lemnades ett par veckor
derefter, då efter gjordt uppskof lönerna
för juni månad ändtligen utbetalades
och alla dessa måste minskas med 82’/2
procent, så att endast 17’/2 procent
utbetalades*. Att en kris för vår opera
förelåg var beklagligtvis allt för tyd-
ligt, och anledningen till densamma
kan spåras från begynnelsen af inflytt-
ningen i den nya lokalen. Oaktadt de
goda inkomster operan erhöll genom
biljettförsäljningen till de sista repre-
sentationerna i gamla lokalen, var kas
san vid vårterminens början, efter
hvad vi hört, så godt som tom. Ap-
teringen af Svenska teatern och det
uppehåll, som inträffade vid gamla
* Ett par sådana löneafdrag, ehuru min-
dre, hade förut under året egt rum.
I
operans stängning d 30 nov. och va-
rade till första representationen i nya
lokalen vid jultiden uppslukade de medel
som förefunnos. Visserligen hade tea-
terkonsortiet förbundit sig att för de
5 år, som beräknades åtgå innan det
nya operahuset är färdigt till inflytt-
ning, årligen lemna 25,000 kr. till
operaverksamhetens upprätthållande och
medgifvit att 50,000 kronor genast
första året skulle få lyftas med afseen-
de på kostnaderna för Svenska teaterns
aptering, men då omändringen af denna
k’äfde en kostnad af 100,000 kronor
i stället för kalkylerade 50,000, gick
konsortiet in på att lemna hela den
för de fem åren beräknude summan.
Den nämnda apteringskostnadcn, hyran
för nya lokalerna, uppgående till 42,000
kr., och sjelfva operaverksamheten kräf-
de emellertid mera penningar, än som
teaterkt nsortiets bidrag, det kungliga
anslaget och det lilla bidraget från
Dramatiska teatern samt inkomster af
operaföreställningarna inbringade. De
hyresmedel af 33,000 kr., som operan
åtnjöt från den gamla lokalen var med
dess stängande förlorade. Under så-
dana omständigheter var det klart nog
att ekonomiska svårigheter skulle äf-
ventyra operans verksamhet under det
stundande speläret, och då sjelfve opera-
direktören, som för ett par år sedan
så energiskt och framgångsrikt upprätt-
höll den då, som det syntes, till under-
gång dömda nationaloperan, förklarat
vår opera »vara på fallrepet», syntes
dennas framtid i så mycket mörkare
dager. Man har dock svårt att allde-
les uppgifva hoppetom vidmakthållandet
af en konstanstalt af sådan vigt för den
andliga odlingen, som kgl. operan, eller
som man väl kan kalla densamma:
nationaloperan, alldenstund densamma
genom sin konstnärliga verksamhet gör
en insats i den estetiska bildningen i
vårt land, som ej nog högt kan upp-
skattas. Under en kris sådan som den,
hvilken vår opera nu är underkastad
bör man emellertid, för att finna bote-
medlet, söka utforska sjukdomens orsak
och natur. Den närmaste orsaken,
den som förlamande inverkar på hela
organismen är bristande existensmedel.
I sin ofvannämuda förklaring öfver
operans ställning vill dir. Nordqvist
härleda olyckan med operan från »tea-
terkonsortiets ödesdigra ingripande i
operans verksamhet». »Dermed», säger
han, »började de svårigheter, som nu
hota att förqväfva hela institutionen». I
huru stor vidd han fattar detta ingri-
pande ha vi emellertid ej klart för oss.
Operans ombyggnad har länge varit
lika nödvändig som önskvärd, och att
detta önskningsmål en gång kunde gå
i fullbordan, derför ha vi väl dock att
tacka konsortiet. Att detta ombyggande
borde ske från grunden och att opera-
verksamheten måste flytta från sin
gamla härd under ett om- eller nybyg-
gande af operan är naturligt nog, och
de häraf förorsakade nödtvungna olä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
