Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genheterna för operan kan väl hr Nord-
qvist icke med sitt yttrande afse så-
som ett tadelvärdt ingrepp af teater-
konsortiet. Detta var väl ett ound-
vikligt öde, som kunde förutses.
Hvad som möjligen kunde förebrås
konsortiet, skulle vara det, att genom
dess tillskyndelse operaverksamheten i
den gamla lokalen kom att upphöra
tidigare än nödigt var, eller redan i
november, hvarefter nära en hel må-
nads uppehåll i denna verksamhet egde
rum, hvilket naturligtvis medförde ieke
så ringa ekonomisk uppoffring, då per-
sonalens löner i alla fall måste utbeta-
las och inga penningar då spelades in.
Inkomsten af biljettförsäljningen till
afskedsrepresentationen och de före-
gående afskedsföreställuingarne torde
emellertid ha inbringat icke så litet
och derigenom gifvit teaterkassan me-
del till upphjelpande af ekonomien un-
der operans hvilotid. Hade teater-
konsortiet kunnat lemna operan i fred
äuda till spelårets slut, så att spelnin-
gen i den nya lokalen kunnat börja
först denna höst, då hade operan gif-
vetvis haft en stor fördel af ett sådant
konsortiets medgifvande, men så långt
uppskof med rifningen af gamla operan
var väl knappast tänkbart. När helst
flyttningen under spelåret måste ske,
kunde ej kortare stilleståud i opera-
verksamheten låta tänka sig, än det
som egde rum. Ensamt flyttningen
och apteringen af jernridån för nya
teatern (och utan en sådan fick man
ej börja att spela der) kräfde ej ringa
tid. Att teaterkonsortiet skulle vara
orsaken till den nu inträffade ekono-
miska operakrisen är svårt att finna.
En annan fråga blifver om operan af
konsortiet erhållit eller betingat sig ett
alltför otillräckligt understöd, men då
ligger felet i aftalet härom och sjelfva
kontraktsbestämmelserna. Att konsor-
tiet på en gång öfverlemnade den sum-
ma, hvaraf femtedelen årligen skulle
utbetalas »som bidrag till förhyrande
af annan teater under byggnadstiden
och andra dermed sammanhängande
anordningar», det må väl få räknas
som liberalitet å dess sida. Rimligast
hade väl varit om konsortiet fått för-
binda sig att åtminstone lemna operan
den från deu gamla byggnaden infly-
tande hyressumman 33,000 kronor,
hvilken dock endast med 8,000 kronor
öfverstiger den aftalade Hade derjemte
konsortiet kunnat förbindas eller med-
gifva att äfven betala de 100,000 som
iorduingsställandet af den nya operalo-
kalen kräfde, då hade saken stält sig
fördelaktigare för operan. Så som nu
förhållandet är, kommer operan årligen
att i saknad af de förra hyresmedlen,
33,000 kr., och genom att i stället få
utbetala en årshyra af 42,000 kronor,
göra en årlig förlust af 75,000 kronor,
eller lika mycket som riksdagens bidrag
60,000, och dramatiska teaterns till-
sammanstagna; återstår sedan såsom
anslag till operaverksamheten endast
de 00,000 från finansdepartementet (1 :a
hufvudtiteln), det s. k. kungliga ansla-
get. I stället för att operan förr åt-
njöt »fri bostad» och anslagsmedel,
uppgående jemte hyrorna i gamla ope-
rahuset till 168,000 kronor (60- + 00-
+ 33-+ 15 tusen) belöper sig nu, med
afdrag af nuvarande hyran (42,000),
anslaget för operaverksamheten endast
till 93,000 kr. Enligt hr Nordqvists
uppgift till Aftonbladets T. B. behöfde
man i gamla operan »spela in 300,000
kronor »för att det skulle bära sig.»
Förmodligen menas härmed, såsom ock-
så en artikelförfattare i Nya Dagl.
Allehanda uppgifver, att samtliga in-
komsterna om året för operan behöfde
uppgå till denna summa (anslagen och
hyresmedel inberäknade) för att betäcka
utgifterna. Ar så fallet, och har sist-
lidna spelårs inkomster understigit den-
na summa, är lätt att inse hur oför-
delaktigt operans ekonomi nu ställer
sig.- Intressant och i det hänseendet
fullständigt upplysande vore, om man
linge del af hur stor summa verkligen
»spelats in» under sist förflutna spel-
år. I alla händelser är klart, att ope- ;
ran för inledande af nu ingångna spel-
års verksamhet behöfver en garanti-
summa, hvars minibelopp åtminstone
kan beräknas till 50,000 kr. Och
huru skall denna kunna anskaffas?
Och det måste ske, ty vi anse det
vara en hedersak för landet och sty-
relsen, för hufvudstaden och våra
konstvänner att upprätthålla vår lyriska
scen med dess sekelgamla anor.
Med det intresse och den uppmärk-
samhet, som en facktidning såsom Sv.
Musiktidning måste egna åt vår första
lyriska scen, är det klart att k. ope-
rans arbete och verksamhet under se-
naste för densamma ödesdigra decennium
ofta varit omordad i dessa spalter
och att vi framhållit vigten och vär-
det af denna koustanstalt gent emot
dem som underskattat dessa och mot-
arbetat understödjandet af densamma.
Hufvudstadens dagliga tidningar hafva
också under svåra tider för operan ta-
git hennes parti, men å andra sidan
väl strängt och obilligt understundom
bedömt operaverksamheten och med
den stora makt pressen eger nedsatt
denna inför allmänheten och dermed
alstrat en mot operan ogyusam stäm-
ning. Den kris som nu inträffat för
operan har i hög grad tagit pressens
och operavänuernas uppmärksamhet i
anspråk Särskildt må vi påpeka en
artikel i Nya Dagl. Allehanda under
rubrik »Operan, dess vara eller icke
vara», hvilken inledes med följande
ord, hvilka, som våra läsare finna,
fullkomligt öfverensstämma med de
åsigter vi här alltid uttalat.
»Hvad är att göra» — säger N. D.
A. — »för att rädda vår opera från
den ekonomiska undergång som hotar?
Det är den fråga, hvilken i dessa da-
gar öfverallt och med oro framställes.
Och detta icke blott bland de egent-
liga teater- och rausikvännerna, utan
inom kretsar, der helt andra intressen
och synpunkter ärodeöfvervägande. Och,
vi kunna tillägga, icke blott inom hufvud-
staden, men inom ht la landet. Ty en livar
förstår och känner inom sig, att det
skulle vara en olycka, en sorg — sä-
gom ut ordet, en skam för oss, natio
nelt taget, om vi, som smickra oss
med att vara både ett högtstående kul-
turfolk i allmänhet och ett musikaliskt
folk i synnerhet, icke skulle mäkta
eller linua medel att uppehålla på ett
anständigt och efter förhållandena vär-
digt sätt en konstanstalt, öfver hvilken
vi på det hela taget hittills kunnat vara
stolta och som lemnar en så stor
insats i vårt kulturlif.»
Det räddningsmedel som af N. D. A.
föreslås är ett permament anslag åt
operan af Stockholms kommun. Ett
sådant motionerades år 1883, såsom
bekant, af bankdirektör A. O. Wallen-
berg hos stadsfullmäktige den 10 maj
samma år, då en kgl. proposition till
riksdagen ifrågasatte operaverksamhe-
tens nedläggande. Stadsfullmäktige af-
slogo motionen och ha alltid visat sig
obenägna att lemna ett sådant under-
stöd, som här är i fråga. Till förmån
för ett sådant kommunalt understöd
talar emellertid den omständigheten, att
flere utländska teatrar och särskildt
operor, såsom vi förut flere gånger
anfört, åtnjuta ett för sin existens
behöfligt understöd af kommunen.
Man har, som kändt är, i Tyskland
flere »Stadtteatrar» med underhåll af
staden och i Frankrike likaså. Staden
Lyon betalar för sådant ändamål, hvil-
ket ock N. D. A. påvisar, 400,000
francs, Marseille och Bordeaux 250,000,
Toulouse 200- Lille och Rouen 125-tuseu
o. s. v. Till bevis på att äfven städer,
som ej kunna räknas till »storstäderna»,
vilja offra något för koust och specielt
för teatern, kan anföras, att nyligen
staden Erfurt beslutit för 104,000 mk.
inköpa den dervarande konsert och
teaterföreningen tillhöriga teatern, och
har staden dessutom anslagit 100,000
mark till nödig omändring af teatern.
Skulle nu Stockholms styrelse och
många dess invånare tinaa det betun-
gande för kommunen att öka dess ut-
gifter med ett permanent anslag till
k. operan, så borde det icke betraktas
som obilligt att för närvarande under-
stödja den med undergång hotade opera-
verksamheten för en gång eller för ett par
år och detta kunde ske vilkorligt, nämli-
gen för den händelse icke denna verk-
samhet skulle såsom under några före-
gående år lemna en behållning, som
gjorde ett sådaut understöd öfverflödigt.
Stockholms kommun skulle sålunda
lemna en viss garantisumma till ope
rans understöd under tiden, eller en
del af tiden, tills nya operahuset blir
färdigt, då hyresmedlen af detta helt
visst komma att garantera operaverk-
samhetens existens. Hur stor en så-
dan garantisumma bör beviljas kanske
.•uv.it uona uuujiuci luijoi un uuuiugeus aispreuuuieiiiuter uuaga ixx, luuenauauue lor piano: tvtarn-ivienueu at tienntn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
