Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddela ganska utförliga personalnoti-
ser om den gamle sträfsamme musikern,
hvars lefnadsöden i det hela voro tem-
ligen obekanta för den stora allmän-
heten. Mer än en af mina läsare frå-
gade mig då hvarför jag icke med ett
ord omnämnt Westerdahls på sin tid
icke allenast riksbekanta, utan långt
öfver våra landamären kända och om- j
talade förmåga som »tusenkoDStnär».
»Jo, det skall jag snart upplysa om!»
blef mitt svar. Men jag blef svaret
skj-ldig, af den enkla anledningen att
jag — o, förlåt mig värdaste läsare!
— glömde bort hela historien. Här-
omdagen, då jag gräfde i en hop med
papper i och för stundande höstflytt-
ning lick jag fatt nå några anteck-
ningar, mig meddelade af en gammal
nu hänsofven musiker och bärande den
signifikativa öfverskriften »Tusenkonst-
nären».
Enfin, denna tusenkonstnär hette
verkligen Westerdahl, men det var en
helt annan än hans nu bortgångne
namne. Det var hans yngre broder
Lars Peter, eller, som han familjärt
kallades, Lasse. Då han nu, som sagdt,
kommit på tal, så kan jag ju få stå
till tjenst med en liten croquis öfver |
denna obestridligt temligen allena stå-
ende personlighet.
* *
*
Lasse Westerdahl var, som brodern j
Olle, Linköpingsbarn. Han såg dagens
ljus anno 12. Redan 1823, således
blott vid elfva års ålder, antogs han som
musikelev vid första Lifgrenadiererna,
der hans äldste broder Sven var an-
stäld som klarinettist. På flöjt under-
visades Lasse af sin andre broder Olle.
Med ett gladt och lifligt tynne förenade
han en god fallenhet för musik och
gjorde hastiga framsteg på flöjten, fast
han just ej var så flitig af sig. Om-
byte roade honom. Han försökte sig
än på det ena instrumentet, än på det
andra. Vidt omkring i orten var han
nära nog omistlig vid bondbröllop.
Han uppträdde då ofta till häst och
gjorde mägta larm med en trumpet.
Han tycktes vara skapad till aktör i
den lägre komiken, var stundom verk-
ligen rolig och derjemte outtröttlig
spelman eller dansör. »Säg hvad du
vill! Jag är genast färdig!» hette det.
Trumpna ansigten sågos sällan der
Lasse var med.
Den tiden, 1827—40, blef här med
ens guitarren ett favoritinstrument, och
hardt när oumbärlig hos alla unga
mamseller — af »fröknar» funnos här
då icke många — och »bodherrar»
m. fl. Man sjöng och knäppte, knäppte
och sjöng »Korset på Idas graf» och
»Jag tänkte, när jag fick se sta’n» ur
Pumpernickel m. m.
För Lasse Westerdahl öppnades här
ett stort fält till odling och skörd.
Efter endast några månaders öfning
uppträdde han som lärare på guitarr
och fick skocktals med elever af båda
könen, dock mest af det täcka. Lek-
tionstimmarne voro alltid muntra och
i husen efterlängtade. Mammorna hade
roligt; Ulla och Sofie, Hanna och Marie
etc. etc. hade »rysligt roligt». Som
en sannskyldig trubadur gick Lasse
med sin »kaffebrännare» ur hus och i
hus. Om också hans spel gick väl
mycket i det manér, som hos Ferdi-
nand Sor kallas »rasquado», så vann
han dock sitt syfte; han inhöstade bra
med penningar och hade roligt. Men
all jordisk fröjd tager ett slut; så äfven
denna. Och dermed var för Lasse
den gyllene tiden tillända.
Ofvanstående tyder på ett småstads-
lif, som numera skulle vara en omöj-
lighet. Men sekterismen och den pjun-
kiga gudsnådligheten hade då ännu
icke lagt sin blytyngd öfver sinnena.
Ej heller var glädjen såsom »syndig»
bannlyst nr hemmen. Och likväl fann
den kristliga moralen bättre efterföljd
då än nu . . .
Ett stycke fram på 1830-talet trädde
Lasse i gifte och fick dermed svågrar
— jag tror tre — dessa mer eller
mindre äfventvrliga. Han lät ock åt
sig bygga upp ett icke så oansenligt
hus för upplånta penningar. Hvad han
med sin musik förvärfvat och kunnat
spara, smälte nu samman för hans egna
behof jemte svågrarnes. Blott skul-
derna återstodo. Och så vardt hans
ekonomiska bestånd undergräfdt för
alltid.
Alltjemt rufvande på planer till nya
förvärf, trodde han sig ett stycke inpå
40-talet ha funnit det rätta sättet:
han skulle bli en musicerande aktör,
utan sceniska biträden eller, än bättre,
utan något som helst biträde, ty re-
cetten tillhörde då honom ensam.
Till den ändan gjorde han ett första
försök hemma i födelsestaden. Han
hade fått fatt på ett sångnummer af
icke så obetydligt omfång, det hette
»Kapellmästaren, komiskt intermezzo i
en akt», af — jag tror — Bianchi,
med orkester. I detta stycke uppträdde
han på Linköpings teater. Det blef
proppfullt med åskådare. Kostymerad
som en siratlig gubbe i 1700-talets stil
förde han sig på scenen otvunget, ja
djerft. Icke kunde hans sång blifva
så utmärkt, men både mimik och gester
voro ypperliga. Stycket gick med glans,
publiken kom i bästa lynne och Lasse
hade en ganska god recett.
* *
*
Uppmuntrad af denna framgång före-
tog han sig att genomföra en annan
idé, helt och hållet hans egen. På
några dagar sammanskref han texten
till ett nytt »qvodlibet», som kallades
»Den musikaliske instrumentmakaren»,
der endast han sjelf skulle tala, sjunga
och spela — några biträdande behöfdes
icke. Här fick han efter förmåga fritt
röra sig, så att säga, på egen mark,
fick behandla — eller misshandla —
alla de tonredskap som kommit honom
i handom. Texten, absolut nödvändig
för det hela och lämpad efter musik-
prestationerna, var stundom spetsig nog.
Lasse uppträdde der i skepnaden af en
äldre, sliten handtverksman i sin verk-
stad, omgifven af en hop olikartade
| instrument; hvilka tarfvat större eller
mindre reparationer och derför borde
nödtorftligen afsynas och profvas.
Upplänningen var således helt na-
turlig och idén bra. Men Lasses musi-
kaliska krafter borde ha varit större.
Han lät emellertid höra sig på ett
trettiotal »instrument», på violin, vio-
j loncell, kontrabas, guitarr, mandolin,
spik-harmonika (med violinstråke), flöjt,
piccola, klarinett, fagott, oboe, rörpipa
(af vassrör, gjord af honom sjelf;
»kostar bara 12 skilling dussinet, med
hål och allt»), ess-kornett, valdtborn,
tuba, trumpet, kent-horn, tenorbasun,
dubbel-dus, trumma, pukor, nyckel-
j harpa, bockhorn, säckpipa, verklig ler-
gök (gjord i Gefle), en ihålig käpp (i
! nedre ändan försedd med trumpet-mun-
stycke och i den öfre med en krökt,
temligen rymlig messingstratt), cigarr-
munstycke och kanske än flere kuriosa.
Med två tomma näfvar, hoplagda så-
lunda, att en liten springa uppkom
mellan båda tummarne, afblåste han
temligen briljanta valser, med oklan-
derlig ton och i allmänhet rena inter-
valler — ett verkligt konststycke, en-
samt i sitt slag.
Dubbel-dus’en bestod af en rektan-
gulär, fotslång trä-klots om 3 verk-
tums bredd, längs genomborrad med
ett par hål af nästan samma kaliber
och sålunda bildande två pipor, hvar-
dera pipan sedermera försedd med 5
öppna fingerhål. Piporna sammanlöpte
upptill i ett simpelt munstycke utan
tunga, sådant man ser det å vanliga
leksakspipor. Vid anblåsning gaf pipan
alltid 2 toner, rent stämda terser; tyskt
arbete och förtjenstfullt i sitt slag.
Westerdahl hade, efter enträgna böner,
fått dyrt köpa det af en gammal
landsklockare. På denna dubbel-dus
(= double-douce?) blåste han ganska
bra en sats ur Cramers dubbel konsert
för 2 flöjter.
Hans lergök var ett mästerstycke,
dertill maken ej torde finnas bland
mångtuscntal. Den hade på hvardera
sidan tre små fingerbål och stämde
klockrent i ass-dur. Derpå utfördes
fermt gammalmodiga valser, visor m. m.
Lasse lät äfven höra sig i — dekla-
mation. Han citerade en bit ur Rid-
derstads grandiosa poem »Napoleon I
på S:t Helena»;
>Natt, du långa natt,
Du natt, förutan dager,
Kom snart och mig intill ditt sköte slut»
o. s. v.
alltid med rysansvärdt dyster och djup
stämma. Han lät då orden åtföljas af
guitarrackompagnement, men speladt
med violinstråke. De uthållna, stun-
dom starka, sedan bortdöende moll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1892/0119.html
