Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feld, Der evangel. Kirchengesang, I,
152), och då stod ju denna ännu i
sitt Hor, och det var ännu långt till
den urartning af koralen, som prof.
Byström sj’nes förblanda med själfva
koralens begrepp.
Att Luther ej hade något emot ko-
ralen i och för sig, utan endast per-
sillerade ett rått utförande af den-
samma, bevisas af Walthers vitnesbörd,
att Luther szu der Musica im Choral
und Figural Gesange grosse lust hatte».
På den tiden indelades musiken öfver
hufvud i koral och fignral sång. Så
skedde ännu i den äldsta i Sverige
utgifna musiklära, nämligen »Musicæ.
rudimenta pro incipientibus necessaria,
suetica interpretations illustrata, Hol-
miæ 1022», där koralmusik definieras
sålunda: »Est quæ æqualem servat
mensuram» — hvilket naturligtvis blott
får fattas i allmänhet såsom en lug-
nare och jämnare rytm, i motsats till
den lifligare och oroligare «tigurala»,
eller såsom cantus firmus i förhållande
till sina kontrapunkter. Då nu äfven
protestantisk »Kirchenlied» ofta an-
vändes som cantus firmus i motetter
o. d., så låg det ju nära till hands att
lämpa benämningen koral äfven på
den. Och så skedde äfven, redan i
Luthers eget sekel.
Af ofvanstående torde framgå, att
prof. Byströms bok, så vida den verk-
ligen vill gälla som ett bidrag till
den söndagliga gudstjänstsångens re-
formerande, är behäftad med väsentliga
olägenheter. Men vill den blott gälla
som en liber cantus, utan egentlig ri-
tuell betydelse, så är den som sagdt
en liten vacker sångbok, lämplig att
anlita vid kyrkokonserter. Harmoni-
erna äro i och för sig intressanta och |
vitna om artistisk smak. Den är med
ett ord ett estetiskt konstverk, icke
ett vetenskapligeu haltfullt koralarbete.
A. L.
––§––
Gioachino Rossini.
m n-
JpgCfter uppförandet af »Barberaren i
*<P^ Sevilla* i Rom vände Rossini
åter till Neapel och skref redan samma
år sin »Otello» för del Fondo-teatern.
Denna opera hör till maiLtrons bästa
tragiska operor, ehuru texten alls icke
är i Shaksperes anda utan mera på-
minner om »Blåskägg». Följande år
(1817) lät Rossini på Valle-teatern i
Rom uppföra sin »Cenerentola» (»Ask- I
ungen»), åter en komisk opera, föga
påminnande om den bekanta sagan.
Han erhöll för denna ett honorar af
15G0 frcs. Såväl »Otello» som »Ce- j
nerentola» innehåller, som bekant, åt- I
skilliga saker af musikaliskt värde.
Sistnämnda år skref Rossini för Scala-
teatern i Milano »La ga/.za ladra»
(»Skatan»), Såsom andra af kompo-
nistens operor gick det med denna:
första mottagandet var kallt, men se- |
dan blef publiken så mycket gynsam-
mare stämd; en lång tid gälde till och
med denna opera som Rossinis bästa
verk och vann öfverallt stort bifall.
Knappt hade Rossini kommit till-
baka till Neapel, i sept. 1817, förrän
han började på en ny opera, »Armida»,
som redan i november uppfördes på
San Carlo teatern. Texten till denna
är grundad på Tassos »Det befriade
Jerusalem». Operan gjorde ej någon
lycka uti Italien men hade 1821 en
lysande framgång på Kärnthnerthor- j
teatern i Wien. Förut hade Rossini
för karnevalen i Rom skrifvit operan
»Adelaide di Bourgogna», som gafs
der 1817 å Argentinateatern. Ett år
derefter hade han färdig sin opera
»Moses i Egypten», som han åtagit
sig att komponera till fastlagen i Nea-
pel för San Carlo-teatern. »Moses» är
en opera seria, eller rättare ett orato-
rium — offertorium, så som italienare
kalla det. I största hast hade Ros-
sini skapat detta verk, men framgån-
gen var dock oerhörd, motsvarande den
pekuniära vinsten af detsamma för
komponisten; ingen opera hade hittills
inbringat honom så mycket, ty då han
t. ex. för »Tancred» fick 600 frcs,
erhöll han för »Moses» ej mindre än
4200 frcs. Rossini uppehöll sig derpå
en kort tid i Florens, Ferrara och sin
fädernastad, Pesaro. Efter återkom-
sten till Neapel skref hau i rask följd
efter hvarandra två operor: »Ricci-
ardo e Zoraide» och »1’Ermione»; den
först nämda, en lyrisk opera i två
akter, gjorde stor lycka, men den
audra, hvari Rossini sökte närma sig
den deklamatoriska stilen i den franska
operan, led ett afgjordt fiasko. Der-
emellan skref hau 1819 inom tre da-
gar: »Adina, o il Califfo di Bagdado»
för San Carlo-teatern i Lissabon, en
kantat för sopran och en trestämmig
kantat, båda till furstliga hyllningar,
och slutligen — på två dagar — en
messa.
Rossinis ekonomiska ställning hade
nu blifvit lysande. Utom de ansenliga
och talrika honoraren hade han såsom
direktör för de båda kungliga teatrarna
en betydlig inkomst och derjemte fri
bostad, fri kost och andel i vinsten af
hazardspelen. Han tänkte med Cesar
»non olet!» Hans samtida ansåg att i
han årligen kunde lägga af 1000 lou-
isdorer. Också hvilade aldrig hans
flitiga penna oaktadt han ej mer var
underkastad dira necessitas. 1819 ut-
sände han två operor »Eduardo e Chri- [
stina» och »La donna del lago». Den
första, uppförd i Venedig, är ett misch-
masch ur »Ricciardo» och «Ermione»,
den senare, efter en af Walter Seotts
romaner, gafs i Neapel men hade vid
sin premiere samma öde som »Barbe-
raren», livartill anledningen mindre var
missnöje med sjelfva operan eller ton-
sättaren, än med impresarien Barbaja.
Sedermera vann denna opera stor fram-
gång. Följande år gick hans »Mao-
metto secondo» öfver scenen på San
Carlo-teatern men gjorde ej någon
lycka. Ar 1821 skref Rossini för
Tordidone-teatern i Rom en »opera
semiseria» eller »semibuffa» benämd
»Matilda di Chabran», som, gifven un-
der karnevalen, gaf anledning till ett
slagsmål mellan Rossinis beundrare och
antagonister. De tre första represen-
tationerna af denna opera leddes af
Nicolo Paganini, emedan Rossini må-
ste återvända till Neapel för att diri-
gera den för Wien komponerade ope-
ran »Zelmira». Denna opera gick i
febr. 1822 med lysande framgång öf-
ver scenen på San Carlo-teatern.
Man kan lätt förstå, att den af all
verlden firade och berömde samt der-
till unge, ståtlige och älskvärde mä-
staren skulle vara damernas förklarade
gunstling. Emellertid var det, oaktadt
hans många kärleksförbindelser, ingen
som kunde fängsla honom på allvar
mer än den eldiga spanjorskan Isa-
bella Colbrand, såsom vi förut nämnt.
Med henne ingick han äktenskap d.
15 mars 1822. Bröllopet stod på
hennes landtgods vid Bologna, och
den berömda sångerskan medförde en
hemgift af 20,000 frcs i årlig ränta.
Genom revolutionen i Neapel 1820
hade Rossinis impresario och chef Bar-
buja lidit stora förluster, hvilket dref
honom till att söka lyckan i en annan
stad. Han hyrde då i slutet af 1821
Kärntuerthcr-teatern i Wien och beslöt
att gastera der med sitt italienska
operasällskap. Paret Rossini mottog
gerna hans offerter, och komponisten
företog sålunda i mars 1822 resan
till staden »an der schönen blauen
Donau».
Tre månader stannade Rossini nu i
Wien och denna vistelse blef en kedja
af storartade hyllningar. I Wien, der
Haydn och Mozart verkat och der
Beethoven skapade sina storverk, glömde
man nästan dessa heroer för den ita-
lienske maéstron, hvars operor till en
del voro kända der förut. De operor
af honom som nu uppfördes, och hvilka
lian för öfrigt ej sjelf dirigerade, voro
»Elisabetta», »Cenerentola» och -La
gazza ladra». Största triumfen firade
han dock med »Zelmira», först gif-
ven här d. 13 april. Rossini ville gerna
under sitt uppehåll i Wien besöka
den af honom afgudade store Beetho-
ven, men om detta besök egt rum el-
ler om förhållandet mellan de båda
tonl eroerna vet man ej något med
säkerhet. Att Beethoven under sina
sista år blef förbittrad på Rossini, det
vet man.
Den italienska säsongen i Wien slu-
tade i juli 1822 och dess hjelte sökte
nu hvila och vederqvickelse vid sidan
af sin maka i Bologna. Snart fick
han dock af den allsmäktige furst
Metternich en inbjudning till Verona,
der den beryktade kongressen var för-
samlad, och kunde ej motstå en sådan
lockelse. Flere af hans operor blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
