Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN SA’ MUSIKTIDNING.
serterade. Detta lyder så: Vi helsa
i herr Elmblad en framstående sångare,
hvars likar ej finnas många. Om man
betänker herr Elmblads ungdom och
hur stämpeln af musikaliskt väsen är
påtryckt hans föredrag, är det ej svårt
att förespå honom en vacker konst-
närsbana. Sångaren förfogar öfver en
sällsynt föredragstalang, d. v. s. för-
mågan att göra sin lefvande uppfatt-
ning förnimbar för åhöraren med samma
liflighet, understödd som han är af
det mäktiga organets sorgfälliga ut-
bildning. Hur stor mångsidighet herr
Elmblad besitter bevisar han genom sitt
de mest olika stämningar afspeglande
program.» Till herr Elmblads sceniska
verksamhet återkomma vi längre ned.
Johannes, Wilhelm, Samuel
Elmblad, son af lektorn vid Stock-
holms gymnasium P. M. Elmblad och
hans maka af slägten Rappe, är född
härstädes den 21) augusti 1853. Redan
i vaggan omhuldades han af sånggu-
dinnan i Jenny Linds person, hans
gudmor, af hvars sångundervisning han
framdeles som yngling under någon
tid fick komma i åtnjutande. Den
unge sångaren erhöll såsom sådan sin
första undervisning vid Musikaliska
akademien, der han studerade under
ledning af professor Giinther åren
1871—73 och samtidigt tog lektioner
i orgel- och pianospelning. Efter att
en tid sedan ha sjungit för Fritz Arl-
berg for han till Berlin och studerade
der 1874—78 för Julius Stockhausen,
den berömde sångläraren, som under
dessa år var direktör för Stern’ska
sångföreningen derstädes. Då Stock-
hausen sedan flyttade till Frankfurt
a. M. som professor vid Hoch’ska kon-
servatoriet fortsatte Elmblad der sina
studier för honom en tid. Under vi-
stelsen i Berlin hade Elmblad tillfälle
att stundom låta höra sig på konserter.
Vid den tiden hörde honom H. Erler
och berättade derom följande:
»Det var år 1877, när mästersån-
garen Stockhausen ännu fanns i Ber-
lin och ledde Stern’ska kören; då hände
det sig en dag, att han hedrade mig
med ett besök för att presentera för
mig sin elev herr Johannes Elmblad.
En käck, högväxt nordlandsrese med
hufvudet omsvalladt af blonda lockar
trädde emot mig. Några veckor se-
nare gjorde han lyckosamt sitt första
steg in i offentligheten och vann sym-
pati genom ett vackert röstmaterial,
som väl än behöfde luttras men som
redan då ej kom till korta genom rea-
listisk behandling utan Lade trädt i
andens tjenst».
Elmblad har äfven studerat för den
berömda lärarinnan i sångkonst, m:me
Viardot-Garcia.
Elmblad uppträdde först endast som
konsert- och oratoriesångare i Tysk-
land, Holland, Italien och England.
År 1878 gifte han sig med den in-
tagande miss Maggie Menzies från Mel-
bourne i Australien, en talangfull pia-
nist, och konserterade ined henne i
detta land, som genom honom först
fick göra bekantskap med Schumanns
»Faust» samt »Paradies und Peri».
Han blef då utnämnd till hedersleda-
mot af åtskilliga musikföreningar der
och i Italien efter hemkomsten till
Europa. Det unga konstnärsparet kon-
serterade sedan med stor framgång i
Tyskland, England etc.
Elmblads håg lockade honom emel-
lertid till scenen, som nu blef fältet
för hans verksamhet, och dit han af
naturen syntes hänvisad genom sin
präktiga, stora röst och ståtliga figur.
8åsom operasångare har han varit en-
gagerad i Dresden, Hannover, Hamburg,
Berlin samt flere år i Prag och vid
Metropolitan-operan i Newyork, der han
som Wagnersångare uppträdde med
hjeltetenoren Alb. Niemann, Lilly Leh-
mann m. fl. Hans röst tycks här ha
väckt lika stor beundran, som hans
dramatiska begåfning. »Herr Elmblad»,
säger kritikern i »The World», »är
en sångare, som kan lösa hvilken upp-
gift han än som Wagner-tolkare er-
håller». Särskildt lofordas hans Hun-
ding i »Valkyrian», men äfven som
Fafner i »Siegfried» och konung Hen-
rik i »Lohengrin» samt Conradin i
»Trumpetaren från Säkkingen» beröm-
mes han mycket. Vid återkomsten
från Amerika besökte herr Elmblad
Stockholm. Han var då sedan ett par
år, om vi rätt minnas, enkling och in-
gick nu förlofning med fröken Sigrid
Petterson, känd som författarinna under
signaturen »Toivo», som snart der-
efter blef hans maka. Om hösten 1888
var Elmblad engagerad i Berlin och
sjöng der Hagens parti i »Götterdäm-
merung»; 1889 åtföljde han Pragtea-
terns operaensemble under Angelo Neu-
manns direktion till Ryssland och sjöng
Wagnerroler i Petersburg, Moskva m.
fl. städer. Engagerad vid Pragoperan
äfven som förste regissör, väckte han
förra året, då Ang. Neumann gaf före
ställningar på Lessingteatern i Berlin
r. mycken uppmärksamhet med iscen
st .ningen deraf »Cavalleria rusticana»
Webers »Die drei Pintos» o. a. operor,
Herr Elmblads repertoar omfattar
närmare 70 olika stora partier inom
så väl den seriösa operan som buffan.
Bland dessa må nämnas: Rocco, Mar-
cel, Bertram, Sarastro, Gritzenko och
Wagnerroler, utom de ofvannämnda:
Daland i »Flygande Holländaren»,
Landtgrefven i »Tannhäuser», Kungen
i »Lohengrin», Marke i »Tristan»,
Pogner i »Mästersångarne» samt de
båda jättarne uti »Rheingold».
Då Niebelungen-operorna väl icke
kunna sättas upp på scenen af vår
operadirektion, åtminstone i närmaste
tid, lära vi icke få tillfälle att höra
herr Elmblad i dessa, om icke han
och direktör Angelo Neumann, såsom
det varit ifrågasatt, göra en Wagner-
turné hit upp åt norden. Det skulle
emellertid vara af mycket intresse att
få höra berr Elmblad i någon rol på
Kgl. Operan under hans nu varande
vistelse här, som ej blifver särdeles
lång, alldenstund han snart måste vända
åter till Pragoperan, der han fortfa-
rande är anstäld.
»Granadas dotter»,
romantisk opera i 3 akter, texten af Henrik
Christiernson, musiken af Ivar
Hallström.
ket dramatiska innehållet af denna
opera är följande:
’ Första akten framställer en
dalsänkning vid yttre ringmuren till
Alhambra. Till venster synes ett till
hälften förfallet moriskt torn. Midt
emot, invid bergväggen, är en morisk
fontän. I bakgrunden resa sig Sierra
Nevadas snöbetäckta klippor, med top-
parne rodnande af varm morgonglöd.
Vid foten af berget slingrar sig en
väg, dold för åskådarne af nästan mans-
höga klippblock.
Vin ridåns uppgång ser man mul-
åsnedrifvare uppe bland bergen drifva
fram sina tungt lastade djur under rop
och piskslängar. De skola föra sina
varor till slottet, följda af beväpnade
soldater. Mulåsnedrifvarne sjunga en
kör med solo bakom scenen.
Mateo en ung dagdrifvare (herr Lund-
qvist), hvilken som ciceron betjenar
främlingar, berättar för den gamla da-
men Sanchica (fru Petterson), att hof-
folk snart väntas hit för att under
hans ledning bese märkvärdigheterna
på platsen. Då Sanchica hör detta,
skyndar hon att förmana sin unga pu-
pill Jacinta (fru Sterky) att hålla sig
hemma, ty »hofvets kavaljerer skola
snart svärma omkring likt hökar öfver-
allt». Tanten förmanar ock den unga
flickan att noga vakta sig för att nå-
gonsin lära känna hvad kärlek är —
orsaken till så många mensklighetens
olyckor. Jacinta stannar i tornet.
Nu anlända hofvets damer och herrar,
åtföljda af Mateo som berättar och
förklarar för dem allt af intresse. To-
nerna af en luta höras från tornet.
Mateo upplyser om att det är den mo-
riska prinsessans silfverluta. Man skrat-
tar åt denna fabel, men Mateo står
fast vid sitt påstående, berättande föl-
jande:
För många år sedan — morerna
herokade då ej mera — bodde der en
af förfädren till dem som nu vistas
i tornet. Han hade en skön dotter,
som led af en olycklig kärlek. Om
kvällarne brukade h( n sitta vid fontä-
nen här för att ge luft åt sin sorg.
Flickan hette Jacinta. En kväll får
hon se en mängd houris uppstiga ur
den svala källan och sist en sorgbun-
den morisk kvinna. Denna frågar den
unga flickan, hvarför hennes tårar falla
i källan. Jacinta svarar, att hon sör-
jer öfver sitt hjertas öde. Den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
